med nyfikenhet och förundran

Månadsarkiv: maj 2013

1987 körde jag buss ett halvår på SL och gillade det så mycket att jag gärna ville komma tillbaka till yrket någon gång. Ett hektiskt yrkesliv i IT-branschen, barn, familj mm så fanns det inte utrymme ens för ett extraknäck som bussförare. Vilket resulterade i att jag inte har rattat buss på 26 år. Barnen börjar bli stora (definitionsmässigt är de nu ”vuxna”) och yrkeslivet som egenföretagare har gjort att jag har större kontroll över min tid.

SL-stämpel

SL-stämpel

På senare år har jag alltså börjat kika på jobbannonser och letat efter timanställning eller deltidsjobb som bussförare. Det har varit skralt trots att SL-entreprenörerna verkar skrika efter personal i Stockholm. Men de enda tjänsterna jag kunde finna var heltidstjänster eller sommarextra vilket innebär att man måste jobba 100% i minst tre månader, något som inte fungerar med mitt liv i övrigt.

Men så sprang jag av en tillfällighet på en SL-förare som tipsade mig om att skicka in en ansökan i alla fall och bara berätta vad jag söker och vad jag kan erbjuda. Sagt och gjort – i december 2012 gick ansökan iväg till Keolis och till Nobina eftersom det är de två entreprenörer som trafikerar mina närområden. Nobina var snabbast att reagera – genom att skicka tillbaka den ansökan som jag fyllt i på deras hemsida, printat ut och skickat in (allt enligt deras egna instruktioner). Istället skulle jag nu fylla i en elektronisk blankett på deras hemsida. I februari ringer en rekryterare från Keolis när jag sitter i bilen på väg ner till Österrike för vinterlov. Hon frågar hur jag tänker mig att jag vill jobba. Ja, som tim- eller deltidsanställd svarar jag. Är du intresserad av en deltidstjänst, varannan helg, 20%? Ja, självklart!

Jag blir inbjuden till informationsmöte på depån i Gubbängen ett par veckor senare. Ytterligare någon vecka senare är det dags för körprov på depån i Hornsberg. BE C DE-behörighet har jag men de vill naturligtvis se med egna ögon hur jag kör buss. De sätter en buss i händerna på en och en kontrollant vid sidan av, sedan bär det ut på stan. Lite pirrigt var det eftersom jag inte kört en buss på 26 år men det var ju som att cykla. Att köra buss satt i ryggmärgen så jag fick ”med väl godkänt”.

SL Access reskassa manual

SL Access reskassa manual

Sedan var det dags för intervju. Laddad med referenser, betyg, intyg och allt annat som är bra att ha vid en intervju så styrde jag kosan mot Keolis rekrytering på Sjöviksbacken. Tyvärr var jag inte så ”om mig och kring mig” den gången jag jobbade på SL att jag såg till att få ett intyg eller betyg. Det enda papper jag kunde uppbringa från den tiden var en kopia på ett löneunderlag (tidrapport). Den var tjejen på rekryteringen mycket intresserad av och det samt det faktum att jag har körkort för buss, ett städat yttre och ett ordnat liv utan något belastande när det gäller brott och straff gjorde att intervjun gick bra och hon bokade in mig på den första kursen som skulle börja i maj, med reservation att jag blev godkänd på läkarundersökning och drogtest.

Läkarundersökning och drogtesten gick galant. Jag ser faktiskt bättre än vad jag gjorde för 26 år sedan, vilket inte är en ovanlig utveckling med åldern när man är lite närsynt. Anställningsavtalet skrivet och därefter var det dags att åka ut till depån i Botkyrka för att besöka uniformsservice. Efter 20 minuter var diverse persedlar provade och beställningen av uniform var klar.

Så var det dags för den första kursen. Taxa, stämpel, biljetter, kuponger, SL Access, LABC och HLR (sjukvård), brandskydd och brandövning (släckning och utrymning av rökfylld buss), blanketter, tjänstespecar, BussPC, kommunikationsradio, besök på trafikledningen och till sist konflikthantering. En kompakt vecka med mängder av nyttig information.

SL Access övningsutrustning och BussPC

SL Access övningsutrustning och BussPC

Efter en vecka mer eller mindre på skolbänken så ser jag nu fram emot nästa vecka då linjeutbildningen börjar. Då ska vi ut och köra buss på riktigt för att lära oss alla linjer innan vi får gå igång och börja köra buss med passagerare. Ett 40-tal linjer som ska köras och memoreras. Vi har inte GPS-navigator som hjälpmedel i bussarna så allt måste in i huvudet. Linjerna ska sitta utantill och blicken skall vara på vägen och inte på en navigator.

Annons
Instagram
[wdi_feed id="1"]

© Copyright 2021 Stefan Helander