med nyfikenhet och förundran

Månadsarkiv: mars 2014

Håll i hatten nu alla konspirationsteoretiker. Jag tror att man gör hela den här historien kring MH370 mer komplicerad än den är.

Jag tror inte på att det rör sig om en kapning. Jag ser två huvudsakliga skäl till kapning. 1) För att begära lösensumma eller ställa någon annan form av krav. Om det vore fallet skulle man redan ha hört av kaparna. 2) Att använda planet för någon form av terrorhandling i stil med 11 september. Här tror jag också man skulle vilja utföra handlingen så snart som möjligt efter att man kommit över flygplanet. För varje minut som går så ökar risken att planen går om intet genom att man blir upptäckt eller någon läcker.

Om flygpplanet har blivit nedskjutet i relativ närhet till den kända rutten borde man nog ha hittat något vid det här laget. Det tyder på att det finns längre bort.

Jag tror att rädslan att avslöja sina militära kapaciteter (eller brister på) i området gör att informationen från militärens radarspårningar är bristfälliga och det har tagit tid att få fram dem. Vilket land vill erkänna att de inte har dygnetrunt-bevakning av luftområdet och inte heller kunnat se alla oidentifierade flygrörelser? Radarn har också en begränsat räckvidd så har planet flugit ut över öppet hav kan det bara spåras en bit. Om militären saknar radarspårning så är det kanske en bättre förklaring att flygplanet flugits på 1500 meters höjd under radarn än att erkänna att det faktiskt är så att radarn är såpass teknisk begränsad att man inte kunnat se det?

Malaysia-Airlines-MH370 insertDet man kunnat se är att planet vänt om och gjort ett antal girar och höjdförändringar. Min gissning är att det vi ser är pilotens försök att återvända till Kuala Lumpur eller en annan alternativ flygplats p g a ett nödläge. När transpondern försvinner och MH370 vänder helt om är de betydligt närmare Malaysias kust än Vietnams. I ett nödläge väljer man att försöka ta sig till närmaste flygplats och dessa bör finnas bakåt och inte framåt med tanke på att man inte ens passerat halva Gulf of Thailand.

Det kan vara ett strukturellt fel som gjort att man tappat kabintrycket eller en mindre brand ombord, t ex en elbrand. Det kan slå ut elektriska system som t ex transponder. Eller så kan besättningen ha brutit elförsörjningen för att få stopp på en elbrand. Samtidigt kan en brand innebära rökutveckling i kabinen med giftiga rökgaser. Gissningsvis har han använt autopiloten för att styra planet om den har fungerat för att piloterna ska kunna fokusera på annat.

Sedan tror jag att de ombord successivt har förlorat medvetandet, t ex p g a syrebrist eller rökutveckling. Det kan förklara det mumlande över radion som andra piloter kunnat uppfatta. När piloterna inte längre är vid medvetande kraschar inte planet omedelbart eftersom det flyger på autopilot. Istället fortsätter det att flyga så länge det finns bränsle och därefter störtar det. Står autopiloten inställd på att flyga i riktning ut över havet så flyger man från de militära radaranläggningarnas räckvidd. Planet var tankat för ca 8 timmars flygning. ”Ping”-signalerna som uppfattats av satelliterna upphörde ca 7,5 timme efter start från Kuala Lumpur. Om man flugit på lite lägre flyghöjd än beräknat ökar bränsleförbrukningen och det kan förklara att bränslet tog slut en halvtimme tidigare.

Om man hittar planet tror jag man kommer göra det i havet. Problemet är att havet är väldigt stort och planet i förhållande väldigt litet.

Så höll det på att bli en MP3-lyssnande yngling färre på denna jord. Jag kom körande med min buss i nedförsbacke, våt asfalt, 30 km/h och mörker. Killen promenerar på trottoaren på högersidan med ryggen mot mig. Utan att se sig om släntrar han ut i gatan för att korsa vägen, fortfarande med ryggen mot mig. 

Ratten åt vänster och jag ställer mig på bromsen. När jag med låsta däck och nu på diagonalen över vägen, får stopp på mina närmare 12 ton volvobuss (ja, så mycket väger en kortbuss när den är tom), så kliver killen helt sonika upp på trottoaren igen och strosar vidare. Min front hade för länge sedan passerat honom när jag fick stopp, så han klarade sig enbart på att jag också kunde väja, något som inte gått om jag samtidigt hade haft mötande trafik.

Jag kör ikapp honom och slänger upp framdörren och frågar om han är medveten om att jag just höll på att köra över honom. Först nu åker de vita iphone-hörlurarna ur öronen. Han svarar ”jag glömde”. Jag hoppas han blev riktigt skiträdd, gick raka vägen hem och bytte kalsonger och aldrig gör om det! Jag är mest glad att jag inte körde på honom.

Att glömma vrida på huvudet när man ska gå över vägen räcker för att vara det sista man gör på den här planeten. Så skört är livet. Kom ihåg det kära ungdomar, med eller utan MP3 i öronen!

Resten av turen blev att köra med spaghettiben men det bjuder jag på så länge inget allvarligare inträffade.

I Sverige är vi bortskämda med att bilister är duktiga på att ge fotgängare företräde. Något som inte är lika självklart i alla länder. Nackdelen är att vi svenskar mer eller mindre förutsätter att bilar, bussar och lastbilar stannar för oss när vi går i trafiken. Men det får ju aldrig innebära att man inte ser sig om.

Ögonkontakt är bra. Det räcker med att föraren blev distraherad ett kort ögonblick för att marginalen som krävs för att hinna stanna är borta. Kanske ringde mobiltelefonen eller så var man i färd med att byta station på sin radio. Ett ögonblick av att fokus inte är på trafiken kan räcka. Och vad spelar det för roll om man som fotgängare hade rätt när man är död?

”Dela” har blivit vår tids lynchmobb – rättsskipning satt i händerna på folkmassan, rättssystemet satt ur spel. Viktigt att tänka på både vad man själv skriver och inte minst tänka sig för en gång extra innan man kastar sig ut i delandet. 

Här är ett fall – http://www.aftonbladet.se/nyheter/article18458313.ab – där det inte kunnat bevisas att det faktiskt var fel på schampot eftersom hundägaren nu kastat flaskan och istället kan vännen som skrev facebookinlägget stå med en stämning på halsen. P g a facebookinlägget är butikshyllorna tömda på märkets schampo med enorma ekonomiska konsekvenser för företaget som följd. Har de otur kan de ju gå i konkurs. Alla företag är inte multinationella med miljardomsättningar som tar en sådan här händelse med en klackspark. Många är mindre, hårt arbetande företagare där en enda sådan här händelse kan stjälpa hela företaget.

Och vi vet inte ens om de överhuvudtaget hade något problem med sin produkt. Det kan ha rört sig om en enstaka felaktig flaska, en mindre batch eller faktiskt ha någon helt annan orsak än schampot. Så länge det inte gjorts en analys vet vi inte. Att det skulle vara ett generellt fel på produkten är inte sannolikt. Då skulle troligen varenda hundägare som använt det haft samma problem. I det här fallet kan vi faktiskt ha tre förlorare och ingen vinnare i lynchmobbens kölvatten. Och alla som, trots goda intentioner, har delat det har bidragit.

Sociala media kan vara ett fruktansvärt kraftfullt verktyg satt i händerna på var och en av oss och kan uppenbarligen alltför lätt få enorma konsekvenser för alla inblandade parter.

Det rätta hade varit att hundägaren kontaktat tillverkaren så att de hade kunnat reda ut detta. Visar det sig finnas ett fel på produkten kommer alla sunda företagare att blixtsnabbt dra in produkten från hyllorna, både av omtanke om hundägarna men också för sitt eget ryktes skull. Litar man inte på leverantören kan man istället gå till konsumentverket och be om deras hjälp. Att börja med att hänga ut leverantören på sociala media är fel väg att gå. Då får ju leverantören inte ens en chans att göra rätt för sig.

Annons
Instagram
[wdi_feed id="1"]

© Copyright 2021 Stefan Helander