Monthly Archives: augusti 2013
En kille bakom mig försöker planka genom tunnelbanespärren genom att gå riktigt tätt intill mig så att han liksom kan slinka igenom samtidigt som jag passerar spärren – när jag har min SL-uniform på mig. Jag ser vad han försöker göra så jag stannar direkt efter barriären och vänder mig om så att han inte kommer igenom. “Is it ok?” frågar han och liksom undrar varför jag inte låter honom planka. Jag pekar på min SL-uniform och frågar om han är dum i huvudet. Någon måtta på fräckheten får det väl i alla fall vara…?
Som bussföre så ser jag kollektivtrafiken lite från andra hållet och har väldigt svårt att förstå det här med plankning. Man anser tydligen att kollektivtrafik ska vara gratis. Fint – men så länge vi inte har ett politiskt beslut på det så kostar det pengar och varje gång man plankar så låter man sina medresenärer betala för ens resa. Jag har hört villfarelser som att intäkterna från kolletivtrafiken är någon form av skatt som går till att bekosta andra samhällsfunktioner.
Så här fungerar det. Kollektivtrafikens kostnader ska till 50% täckas av biljettintäkter. Resterande 50% av kostnaderna täcks av skatt. Så det man betalar för sin biljett går raka vägen till att bekosta den buss, tunnelbana, spårvagn eller tåg man sitter på. Faktum är att en plankning kostar SL dubbla biljettkostnaden eftersom den förlorade biljettintäkten också innebär att SL förlorar lika mycket i skattebidrag.
Som bussförare känns plankningen extra konstig. Jag förväntas göra mitt jobb, på alla möjliga tider på dygnet, men du förväntas få åka med gratis? Skulle du göra samma sak på Coop när du handlar din mat? Bara sonika kila förbi kassan utan att betala för din kasse med matvaror?
I juli besökte vi ön Terschelling som ligger på den nederländska nordkusten, i Friesland närmare bestämt. Vill du uppleva en annorlunda del av Nederländerna med vacker, annorlunda natur så är Terschelling definitivt ett resmål att rekommendera.
För att nå Terschelling tar man färjan från Harlingen. Det går också bra att ta bilen med på färjan. Enklast är att boka och köpa biljetter på nätet hemifrån så att man är garanterad plats. Överfarten tar ca 2 timmar – något som förvånade oss eftersom avståndet fågelvägen mellan Harlingen och Terschelling är ca 20 km. Förklaringen fick vi under resans gång. På grund av sandbankarna mellan Terschelling och fastlandet kan man inte färdas raka vägen utan är tvungen att göra ett antal girar. Det gör den verkliga resvägen längre samt att man håller relativt låg hastighet. Ombord på färjan finns cafeteria/restaurang och gratis Wifi för att fördriva tiden om man nu tröttnar på utsikten.
Det erbjuds olika former av boende på Terschelling. Vanligt är camping eller att man hyr ett hus, men även hotell och hostel finns. Eftersom Terschelling också är en “party-ö” för unga kan det vara viktigt att göra förarbete så att man väljer rätt campingplats. Vi bodde på ett hostel vilket var utmärkt men stördes ett par nätter av festande ungdomar utanför.
Bästa sättet att se Terschelling är från cykel och det finns mängder av möjligheter att hyra cyklar till låga priser (5-6€ om dagen). Öns storlek gör att man når hela ön från ände till ände på cykel (men observera att den östra delen är avlyst naturskyddsområde sommartid). Hela ön har mängder av cykelbanor och faktum är att det faktiskt inte går att ta sig överallt med bil utan det är cykel som gäller.
Vegetationen är låg och typisk för öar på kusten. På många platser växer tranbär vilt. Historien förtäljer att en man en gång fann en tunna ilandfluten och hoppades att den innehöll alkohol. I sin besvikelse över att den bara innehöll tranbär slog han tunnan i spillror och på så sätt fick tranbären fäste på ön och började växa vilt.
På Terschelling har man under lång tid ägnat sig åt att söka och ta hand om vrakgods. Det finns ett vrakmuséum i Formerum som kan vara värt ett besök.
Utöver att cykla är vandring ett fint sätt att se ön. Varje tisdag och torsdag arrangeras Brandaris wandeltocht. Det är en 10 km lång vandring som tar ca 2 timmar att genomföra. Vandringarna utmärks genom blåvita träpinnar som slås ner i marken och förläggs till en av tre återkommande start- och slutpunkter men själva vandringen är alltid ny. Det kostar 2€ att delta och man får ett litet blad där kontroller ska stämplas efter vägen. Till detta får man en bok där varje vandring dokumenteras och efter ett antal vandringar får man olika former av utmärkelser, t ex medaljer.
West Terschelling är öns största by och ligger som namnet antyder i västra delen av ön. Här ligger också hamnen där färjan anländer. West Terschelling har butiker och restauranger samt det iögonfallande 55 meter höga fyrtornet som man dessvärre inte har möjlighet att komma upp i.
På öns västsida finns långa sandstränder som uppmanar till bad men se upp om vågorna går alltför höga – man kan sugas ut i havet av underströmmar.
Sammanfattningsvis så är Terschelling inte bara en “party-ö” utan erbjuder fina möjligheter till naturupplevelser, avslappning och motion i form av vandringar och cykelturer.