Monthly Archives: april 2016
Valborg – då är det fest. I strida strömmar kommer resenärer, många med var sin sin systembolagspåse med klirrande innehåll. I backen ner mot Liljeholmen måste jag bromsa och även om jag gör det försiktigt så kan jag höra det omisskännliga ljudet av en sådan kasse som faller omkull. Av ljudet att döma klarade sig innehållet vilket ju var för väl eftersom Systembolaget har stängt sedan länge. Det hade blivit en vit valborg för vederbörande annars.
En lätt korpulent man i fyrtioplusårsåldern har klätt upp sig kvällen till ära. Han har en tröja där det med stora bokstäver står tryckt “PUSSY EATER” tvärs över bröstet. Vilken charmör! Stackars sate vad mycket ligga han kommer att få ikväll! Månne är det dags att inse att man uppnått den aktingsvärda delen av livet som kallas “medelålder”?
Som bussföraren får man ofta svara på olika frågor. Oftast handlar det om resvägar eller tidtabeller men en kväll som denna bjuder på variation i reportoaren. Vid 18-tiden kliver en man ombord och frågar var han kan köpa sås. Utan att tänka mig för frågar jag – “Vad för sorts sås?”. Han reflekterar inte heller över det oväsentliga i frågan utan svarar “barbequesås”. Jag föreslår ICA på Hägerstensåsen.
Stefan Saidac funderade över hur man hittar de bästa vinerna på Systembolaget. Att läsa recensioner i olika tidningar är ett sätt, men Stefan utvecklade en egen metod att sammanställa dessa recensioner från olika källor till en “topplistornas topplista”.
Resultatet blev sajten vinbetyget.se. Här sammanställer Stefan topplistor över de bästa vinerna baserat på recensioner från bland annat Allt om Vin, DN, GP, SvD, Sydsvenskan, Vinbanken, med flera.
För att ett vin ska hamna på vinbetyget.se så behöver vinet alltså ha fått bra recensioner i flera olika tester. Ett vin som finns på vinbetyget.se:s topplista är alltså ett vin som fått bra omdömen och chanserna att du hittar ett gott vin om du tar hjälp av sajten är ganska stor.
Morgonen startar med lite av en överraskning. När jag vrider på startnyckeln till bussen visas ett ilsket oranget meddelande i displayen med texten “Motorfel”. Anrop till trafikledningen som får klartecken av verkstaden att vagnen ska ut i trafik ändå, eftersom det bara är en orange varning och inte ett rött fel. Min tanke var att byta vagnen, eftersom jag fortfarande befann mig inne på depån, så undviker vi att få ett haveri ute i trafik. Nu är det trafikledningens och verkstadens beslut att inte göra det och jag betvivlar inte att det finns ett bra skäl till det. Bussen svek mig inte utan fungerade klanderfritt hela delen av passet som jag hade den, trots den ilskna displayen. Att bekräfta meddelandet hjälpte föga eftersom det kom tillbaka efter ett par minuter.
I Bredäng klev en engelsktalande geocachare ombord, visade upp en surfplatta med en karta och en cache markerad ute i ett skogsområde och frågade om bussen gick dit. Rent strikt är svaret nej eftersom det inte går någon busslinje dit, än mindre är våra bussar terränggående. Nåväl, jag förstod att hon ville åka buss så tätt på cachen som möjligt. Trots att jag redan var minus tre minuter tog jag mig tid att hjälpa till, det hör ju till servicen i yrket. Mitt förslag var att hon skulle ta linje 135 åt motsatt håll så skulle hon hamna ganska nära. Nu råkar jag själv vara lite bevandrad i geocaching så jag visste precis vad det handlade om när hon visade upp kartan.
På SLs bussar i Stockholm åker man gratis om man har barnvagn eller rullator. Det är en undantagsregel som bara gäller på bussarna och har tillkommit av praktiska skäl eftersom dessa resenärer lastar på genom bakdörren. De slipper i och med det böka sig fram till föraren för att visera biljetten. För att detta inte ska fungera som någon form av gratisbiljett har man, när det gäller barnvagnar, den regeln att det ska vara en barnvagn med tillhörande barn (som dock inte behöver sitta i vagnen, men skall finnas med på resan). På samma sätt kan man anta att i alla fall andemeningen kring regeln för rullator, bör ha varit att innehavaren av denne faktiskt har behov av den. Något som jag tycker var tveksamt när det gäller mannen som sprang för att hinna med bussen samtidigt som han sköt rullatorn framför sig med ena handen. Jaja, orkar man nu dra runt på en rullator för att få åka buss gratis så må det väl vara hänt.
Jag roar mig ofta med att till helgen prova någon ny ölsort som jag inte smakat förut, om jag till äventyrs inte håller mig till mina vanliga belgiska och holländska favoriter på den fronten. Dessa har ofta ganska hög alkoholhalt, 6-11%. Denna gång hade jag dock köpt ett öl av svagare modell, nämligen en svensk variant på lättöl – svagdricka.
Svagdricka har jag minnen av från min barndom eftersom det alltid fanns på bordet hos min farmor och farfar. Jag måste ha fått smaka det som barn, trots att det innehåller alkohol, för jag vet hur det smakar och jag har aldrig druckit det som vuxen.
Svagdricka har bryggts i Sverige sedan medeltiden. Förr i tiden fanns mängder av småbryggerier som bryggde svagdricka. Idag är det bara ett fåtal som fortfarande gör det, bland annat Spendrups som denna flaska kommer ifrån. Alkoholhalten är 2,0%. Svagdricka är mörk, med lite sötaktig smak. Det passar bra till påsk- och julmat.
När det var som mest olämpligt havererade naturligtvis min Samsung Note II totalt. Jag var på resa i Nederländerna och min trotjänare sedan tre år tillbaka bestämde sig för att kasta in handduken. Omstart i recovery mode gav förklaringen – det inbyggda SD-minnet verkade ha havererat totalt. Varken cache- eller data-partitioner kunde mountas. Fabriksåterställning hjälpte inte, så det var helt enkelt att se slaget som förlorat och inse att det var dags för en ny smartphone.
Det främsta skälet till att jag inte kunde leva mobiltelefonlöst tills dess jag var tillbaka i Sverige var att telefonen är ett av mina viktigaste arbetsverktyg. Jag behöver kunna nå kunder och leverantörer och de behöver kunna nå mig. Så det behövdes en snabb lösning. Mediamarkt i Utrecht hade söndagsöppet till kl 17 och detta blev min räddning.
En Alcatel Onetouch dual sim för hela €9.99 (92 kr) blev inköpt. Med denna telefon följde ett nederländskt Lebara-simkort med €15 förbetalt till samtal, SMS och data inkluderat. Hur den matematiken går ihop övergår mitt förstånd. På frågan om jag behövde köpa en simkort-adapter, samtidigt som jag visade upp min trasiga Samsung förklarade säljaren glatt att, nejdå, du behöver ingen adapter, simkortet i din Samsung passar i den där (Alcatelen). Nåväl, väl hemkommen så visade det sig att Alcateltelefonen hade plats för fullstora simkort medan det jag hade i Samsungen var ett mini-sim. Efter en del pillande och provande lyckades jag i alla fall få mitt mini-sim att ligga rätt över kontaktytorna och jag fick kontakt med mobilnätet.
Alcatel Onetouch är en telefon med dubbla simkortplatser så jag kunde, utöver mitt simkort från Tre, sätta i det nederländska Lebarakortet. Därmed hade jag också ett nederländskt (+31) mobilnummer vilket är praktiskt eftersom jag då kan ringa och ta emot samtal från personer i Nederländerna som slipper ringa utlandssamtal för att nå min mobil. Telefonen i övrigt har inga finesser att tala om. Det går att ringa och SMS:a på den. Punkt. Ingen kamera. Ingen data. Det finns två spel i – som inte ens ingår i telefonen utan man kan få prova dem några omgångar gratis innan man måste köpa dem för 30 kr/st. Men men, vad ska man förvänta sig för €9.99? Man får nog vad man betalar för. Å andra sidan har den batteritid som smartphones bara kan drömma om. Det räcker nog med att ladda den en gång i veckan och den fyllde sin funktion – att kunna ringa på.
Väl hemma i Sverige slår jag på telefonen efter ankomst på Arlanda. Mitt Tre-sim säger “No network” medan det nederländska Lebara-simkortet glatt roamar in på Telias nät. Jag provar att starta om telefonen och väntar en stund, utan positivt resultat. Då slår det mig att Tre, som namnet antyder, nog är en ren 3G-operatör och telefonen (Alcatel Onetouch) är ju en ren GSM-telefon (2G). Mycket riktigt, lite snabbt Googlande, ger vid handen att så är fallet. Faktum är att det verkar vara så att alla operatörer, utom just Tre, har GSM-täckning (2G).
Har jag sagt att jag tycker om tidiga morgnar? Det gör jag. Så även denna. Klockan är strax efter 5 när jag rundar Östbergahöjden med dagens första tur för min del. Himlen är vackert gul-rosa-lila i morgongryningen. Solen lurar bakom horisonten men har ännu inte gått upp. Globen, som är elektrisk belyst i rosa, bildar silhuett tillsammans med Tele2 arena mot soluppgången. Som ackompanjemang har någon hängt upp en vacker månskära. Tyvärr har jag resenärer i bussen så att stanna för att ta några bilder är uteslutet. Det får stanna vid några mentala bilder till arkivet.
I årstarondellen ligger en käpp mitt i gatan. En svart blänkande promenadkäpp med handtag och gummiplupp längst ner. Den ser ut vara i fint skick. Jag undviker nogsamt att köra på den. En käpp i hjulet vill ju ingen ha! Varför vet jag egentligen inte. Inom en kvart lär den vara överkörd flera gånger om i alla fall.
Hur har den hamnat där? Har ägaren lagt den på biltaket och kört iväg? Då borde den fallit av tidigare tycker jag. Eller har någon slängt ut den från en förbipasserande bil? Någon lär i alla fall sakna sin käpp.
Morgonen börjar med ett par varv på 134an, därefter skifte till 165. Linjerna 134 och 165 har gemensam sträckning en bit men 165 stannar inte vid alla hållplatser som 134 gör. Någon plingar för stopp. Jag stannar på nästa hållplats men när vi står där med dörrarna öppna och ingen kliver av så inser jag att jag stannat med 165an på en av 134ans hållplatser. En förklaring och ursäkt i mikrofonen renderar i visst fnissande från resenärerna. Lite extra pinsamt var det eftersom jag fick tuta bort den lastbil som stod med varningsblinkers på hållplatsen. Vanans makt är stor, ibland går det bevisligen på autopilot.
I Liljeholmen, när det är dags för avgång, blir det ett himla liv bak i vagnen. Några resnärer är upprörda för att en äldre man sitter och spottar inne i bussen. Förvisso ett äckligt och oacceptabelt beteende. En av kvinnorna skriker “kasta av honom” till mig. Nu är bussen varken en demokrati eller folkdomstol utan en diktatur i det avseendet, så sådana eventuella beslut tar jag och ingen annan.
Den gamla farbrorn verkar senildement, förståndshandikappad eller något i den stilen. Jag kastar inte av någon bara för att en annan resenär vill det. Dessutom har jag inte befogenhet att kasta av någon så ger man sig in i det är risken stor att det slutar med att jag måste ta dit väktare och vi kan allesamman bli sittande för att vänta på det i både 20 och 30 minuter. Dessutom har jag inte själv sett att han spottat, även om jag inte tvivlar på de andra resenärernas utsago på den punkten. Lösningen får bli en tillsägelse och så kör vi medan jag kan höra ett tydligt muttrande missnöje över att det inte blev mer action av det än så. Det får vara rimlighet i konsekvenserna.