med nyfikenhet och förundran

Månadsarkiv: januari 2018

Jag och min fru använder uteslutande laptops som arbetsverktyg och vi har tillsammans avverkat ett antal maskiner de senaste åren. Förvisso går de minst 8 timmar om dagen 5 dagar i veckan, men vi är båda rädda om dem och de används inte i några särskilt utsatta miljöer. Antingen står de på bordet på hemmakontoret eller så är de med oss på resa på något hotellrum eller likande.

Vi har provat olika märken alltifrån Lenovo och HP till Samsung. Vi har provat lågprismaskiner till dyra ”proffsmaskiner” men samtliga har till slut abrupt bara ”dött”, inte helt ovanligt med ”black screen of death”. Ibland har de gått med olika metoder gått att få igång ett tag, ibland inte.

Det är inte bara irriterande utan kostar också pengar i form av förlorad arbetstid när ens arbetsverktyg bara tvärdör på grund av hårdvarufel. Nu är jag ju tekniker själv men till slut har vi fått kassera maskinen helt enkelt därför att den inte gått att få liv i med en rimlig arbets- och kostnadsinsats.

Är man dessutom på resa så är det bara att uppsöka närmaste datorbutik och köpa en maskin, oftast när man varken har tid eller råd med det egentligen. Är det sämre kvalitet på tekniken nu för tiden kan man fråga sig?

Jag har länge varit av den åsikten att Apples Mac-produkter är av hög teknisk kvalitet, men jag har hållit mig ifrån dem av ”religiösa” skäl. Dels är det en hype kring varumärket som jag inte gillar och man verkar betala en del pengar extra just för att det sitter en äppel-logotype på den, dels har Apples inställning till användaren har också avskräckt mig.

Jag minns mycket väl en kontakt med Apples datorer på tidigt 1990-tal. På en arbetsplats där jag jobbade hade vi en Apple-maskin som jag ville komma in fysiskt i för att montera ett tillbehör och för det behövdes en extra lång torx-skruvmejsel. Jag kontaktade en Apple-återförsäljare och bad att få köpa en. Oavsett vad jag sa, så var det arroganta, nästan robot-aktiga svaret ”Du har inte i den att göra!”. Men den är ju min! ”Du har inte i den att göra!”. Jag bryr mig inte om garantin, jag bryter gärna alla sigill. ”Du har inte i den att göra!”.  Jag kan ju sänka den i viken utanför om jag vill, den är ju min! ”Du har inte i den att göra!”. Då fick jag nog, aldrig en Apple-produkt!

Nåväl, nu är jag trött på hårdvara som går sönder och som jag förlorar arbetstid på, så tro det eller ej. Jag är beredd att konvertera till den mörka sidan och har köpt mig en Apple Macbook Air. Förhoppningsvis blir den någon gång i framtiden utbytt, inte på grund av att den hälsar mig välkommen en morgon med en ”black screen of death” utan för att jag den dagen har bestämt mig för att byta maskin p g a jag vill det, inte för att jag måste. Om den håller den kvaliteten får framtiden utvisa. Å andra sidan, håller den tekniskt så lär det inte bli min sista Apple-produkt.

2018-02-01 träder en ny lag i kraft som skärper reglerna kring avändning av mobiltelefoner, kommunikationsradio och liknande utrustning vid körning. I den nya lagen är det uttrycklingen förbjudet att hålla mobiltelefon och liknande i handen. Detta omfattar även handhållen mikrofon till kommunikationsradio. Så här säger lagen – Trafikförordning (1998:1276), 4 kap, 10 e §:

Vid färd på väg med ett motordrivet fordon får föraren ägna sig åt aktiviteter som användning av mobiltelefon och annan kommunikationsutrustning endast om det inte inverkar menligt på förandet av fordonet. Föraren får inte använda denna utrustning på ett sådant sätt att han eller hon håller den i handen. Förordning (2017:1284).

Som yrkesförare ser man så mycket tokigt ute i trafiken så hälften vore nog, så jag ser positivt på att reglerna skärps. Det medför att det blir enklare för Polisen att övervaka och lagföra eftersom de gamla reglerna var rätt så luddiga.

Med lagar är det ju så att det inte går att skriva specifika lagar som passar för varje enskild situation. Hela rättsväsendet skulle bli ohållbart med lagtexter så oöverskådliga att ingen skulle klara av att hantera dem. Därför skrivs lagar generellt och vid behov revideras de. Det innebär att lagar ibland kan få ”konstiga” effekter och att man kan tycka att de skjuter bredvid målet. Att tillämpa lagar på verkligeheten är ibland som att försöka få runda klossar att passa i fyrkantiga hål. Det matchar inte helt, men man får göra så gott det går.

För oss som använder kommunikationsradio i arbetet så medför detta också förändringar eftersom vi inte får hålla mikrofonen i handen. Nu kan man tycka att det inte är just hållandet av mikrofonen som är problemet, men som sagt, jag ser gärna att reglerna skärps och medför det att jag inte får prata med mikrofonen i handen så får det bli så.

Nu tror jag egentligen inte att det är just de handhållna mikrofonerna till kommunikationsradio som är den stora faran i trafiken. Till skillnad från en telefon, som måste hållas vid örat för att man ska höra vad motparten säger, så är kommunikationsradion i det avseendet redan halvt handsfree eftersom man hör motparten via högtalare och man kan till och med lägga ifrån sig mikrofonen medan motparten talar. I de bussar jag kör har man inte hunnit installera någon form av handsfree-utrustning, så en lösning är bara använda kommunikationsradion när fordonet står still.

I SL:s fall (som jag kör för) kan detta vara lite praktiskt besvärligt beroende på hur radiosystemet är uppbyggt. När man som förare vill ha kontakt med trafikledningen skickar man ett statusmeddelande via skärmen (buss-pc:n) som anger vad man vill ha hjälp med. På så sätt kan trafikledningen prioritera ärendet så att man får hjälp snabbt när man behöver det medan om det inte är så akut så kan man vänta. I praktiken innebär det, beroende på ärendets art och trafikledningens arbetsbelastning att det kan ta allt mellan 10 sekunder och 30 minuter (eller mer) innan man får svar.

Så lösningen att stå vid vägkanten och vänta på svar fungerar inte praktiskt. Dessutom är det så att om man inte svarar inom en viss tid när trafikledningen sedan anropar så kopplas samtalet ned och man får börja om. D v s, då man får svar från trafikledningen behöver man besvara anropet tämligen omgående och det är inte säkert att man hinner stanna på lämplig plats för det.

Efter 1 februari 2018 är det inte tillåtet att använda handhållen mikrofon till kommunikationsradio

Efter 1 februari 2018 är det inte tillåtet att använda handhållen mikrofon till kommunikationsradio. Så här bör man kunna göra utan att bryta mot lagen.

Min lekmannamässiga tolkning av lagen (jag är inte utbildad inom juridik), är att en annan lösning är att helt enkelt låta mikrofonen sitta kvar i hållaren, trycka på sändningsknappen och höja rösten lite extra. På så sätt kan man använda radion utan att man håller mikrofonen i handen och att det därmed bör vara tillåtet medan man kör. Fortfarande gäller att användningen av kommunikationsradion inte får störa körningen i övrigt.

Tänk på att din arbetsgivare kan ha en policy som medför att denna lösning på problemet ändå inte är tillåten på din arbetsplats.

(Vill du använda bilden ovan, kontakta mig. Observera att ovanstående lösning, att låta mikrofonen sitta kvar i hållaren, inte är prövat jurdiskt så jag friskriver mig härmed från allt ansvar.)

Det är inte helt ovanligt att man möter fordon som kör åt fel håll, d v s vänstervarv, i rondellen i Liljeholmen (bilden). Det är dem som kör och ser det kameran ser på bilden och ska svänga vänster mot Marievik som missar att det är en rondell och verkar tro att det är en korsning, så istället för att runda trädet på höger sida tar de direkt till vänster.

Rondell i Liljeholmen

Rondell i Liljeholmen

Kanske är förklaringen att ytan till vänster upplevs så bred att man tror det går att köra i båda riktningarna där? Eller är man månne så fokuserad på att man gör något som man inte får, att man har tankarna på helt annat håll? Gatan som leder in till rondellen, där de flesta kommer som kör fel, är nämligen en bussgata där bara bussar och spårvagnar hör hemma.

Dem jag möter som hamnar front mot front med min buss brukar få bråttom att få bilen åt rätt håll i rondellen när det inser att de kör åt galet håll 🙂

Häromdagen när jag stod i kön till Fakta (lokala matbutiken) så tyckte tydligen mannen framför mig i kön, som sannolikt redan hade smakat dagens första ”bajer” (eller två), att det var dags att berika omvärlden med sitt vetande:

– Hvornår är det en ko?

Varken killen i kassan eller övriga i den väntade kön hade något bra svar på det.

– Når den er alene, ellers er det køer! (kor)

Dansk vardagshumor i ett nötskal! 🙂

Annons
Instagram
Something is wrong.
Instagram token error.

sm0rgm

Follow
Hämta fler

© Copyright 2021 Stefan Helander