med nyfikenhet och förundran

Månadsarkiv: september 2013

Hör på radion om att Google är den populäraste arbetsgivaren bland unga och man frågar några glada ungdomar om varför Google är deras drömarbetsgivare. De verkar på fullt allvar tro att om man jobbar på Google så går jobbet ut på att ”surfa på nätet”… Wow! Reality check..?

Förarsätet på en buss

Betraktelser från förarsätet på en buss

När man kör buss så får man se och höra både det ena och det andra som man ibland skrattar, gråter eller förundras över. Veckans huvudsakliga betraktelser är två.

1) En ung kvinna går längs trottoaren där jag kommer körande. Hon skjuter barnvagnen med ena handen och knappar med den andra på sin iPhone. Något i hennes rörelsemönster gör att jag får på känn att hon kanske är på väg att korsa gatan snart så jag lägger för säkerhets skull foten beredd på bromspedalen. Mycket riktigt. Utan förvarning eller ögonkontakt med mig så vänder hon 90 grader och går ut över övergångsstället. Jag får hejd på närmare 20 ton ledbuss med tre meters marginal. En rätt häftig inbromsning men utan varken skrikande däck eller fallande passagerare i bussen. Kvinnan korsar övergångsstället, fortfarande djupt försjunken i sitt pickande på iPhonen och skjutandes barnvagnen med ena handen – troligen fullständigt omedveten om att både hon och barnet var en hårsmån från att bli överkörda. Även om man har rätten på sin sida så är det ju viktigt att man är observant på trafiken runt omkring sig och inte i blindo förlitar sig på att bussen stannar eftersom ”den ska det”. Det gäller oavsett trafikslag – om man nu kör bil, buss, cyklar eller går. Vad spelar det för roll om man hade rätt när man är död? 🙁

Ledbuss

Ledbuss, tjänstevikt 17740 kg, totalvikt 24860 kg

2) En trafikant kommer springande när jag ska lämna hållplatsen på avgångstid. Jag hade inte sett henne så jag hade stängt dörren och börjat köra iväg. Men vänlig som jag är så stannar jag och släpper på henne. Hon menar att jag har kört för tidigt eftersom hon anser att om det står i tidtabellen att bussen ska gå 17.49 så ska man kunna kliva ombord på bussen så länge klockan i hennes iPhone-display visar 17.49. Nu är det ju inte riktigt så det fungerar utan avgångstiden är 17.49.00. Men självklart väntar jag normalt in de trafikanter som kommer springande om möjligheten finns. Nåväl, när hon sett ett antal bakändar på bussar trots att displayen i hennes iPhone visar klockslaget för avgångstiden så kanske hon till slut inser att jag har rätt i att avgångstid är 17.49.00 och inte 17.49.59 när det står 17.49 i tidtabellen 🙂

Annons
Instagram
Something is wrong.
Instagram token error.

sm0rgm

Follow
Hämta fler

© Copyright 2021 Stefan Helander