med nyfikenhet och förundran

Stefan

Inte helt sällan hör jag DMR beskrivas som “skype för amatörradio” eller att “det där är inte amatörradio, det är ju bara radio över Internet”. Ofta av dem som faktiskt inte själva kör DMR. Jag tycker det är en lite sned och felaktig beskrivning av DMR.

DMR är faktiskt i grunden bara ett annat modulationssätt. Det går att köra DMR simplex, radio till radio. Man ställer bara in det som en simplexkanal, väljer samma timeslot, talgrupp och color code och sedan är det bara att trycka på PTT:n och prata.

Man kan också köra DMR över repeater och använder man den lokala talgrupp 9 så fungerar repeatern precis om vi är vana vid på FM. Du och din motstation sänder via samma repeater.

Sedan finns det talgrupper som är gemensamma för flera repeatrar, t ex 2400 för alla repeatrar i SM0-distriktet. Eller 240 för hela SM eller varför inte 91 som är world wide. Talgrupperna länkas mellan repeatrarna via servrar och TCP/IP. Det kostnadseffektivaste sättet att länka TCP/IP över större avstånd är att använda Internet. Det går lika bra över privata länkar men eftersom vi radioamatörer inte är gjorda av pengar och kan bygga privata mikrovågslänkar med TCP/IP över hela landet så använder vi Internet för transporten. Faktum är att en del repeatrar i SM0-distriktet länkas via AMPRNET, ett IP-nätverk som ska kunna fungera oberoende av Internet.

Det är här missuppfattningen blir gällande, att DMR bara är “radio över Internet”. Mja. Visst, det är väl inte att “köra DX” om man kopplar upp talgrupp 91 mot sin lokala repeater och kör en station i Brasilien. Men det är ju inte heller ett vanligt FM-QSO mellan t ex Stockholm och Örebro som körs över en repeater i Västerås heller, eller hur?

Når jag inte den motstation eller repeater jag vill nå med DMR är det fortfarande det gamla “radiomekandet” som gäller, skruva på antenner mm för att förbättra räckvidden. Fascinationen för DMR när det gäller mig personligen ligger nog mer i möjligheterna i systemet än själva modulationstekniken. Men olika saker intresserar mig på olika sätt. Jag kör DMR och tycker det är roligt och jag kör CW på kortvågen och tycker det är roligt – av helt olika skäl.

Det låter illa

Ja, det låter annorlunda än FM. En del tycker att FM-ljudet är behagligare än ljudet i DMR. Ljudet i DMR kan ibland bli “vasst” och när signalen inte riktigt räcker till så “skramlar” det ibland till rejält i högtalaren. I DMR-apparaterna finns också inställningar för mic gain mm som ibland skulle behöva en justering vilket kan göra att audionivån ibland kan skilja sig mellan olika stationer och man behöver nästan skruva på volymratten mellan olika stationer.

På FM kan man höra när signalen börjar bli “fnasig i kanten” innan den övergår till att bli brusig. DMR är lurig på det viset att när signalstyrkan minskar så låter det ändå bra tills man når en viss gräns och då blir det väldigt abrupt “R2D2” metalliskt robotljud av det. Man får liksom inte samma förvarning som på FM.

Se den här videon där de testar DMR simplex vid olika signalnivåer och jämför med FM. Där FM är brusig och DMR fortfarande helt klar.

Hotspot

Inom DMR finns möjligheten att ha en egen s k hotspot. Man behöver då inte en repeater för att nå talgrupperna utan hotspoten är din egen personliga repeater som du har hemma i huset t ex. Personligen har jag inte skaffat någon hotspot eftersom det blir för lite radio av det för min personliga smak. Når jag inte en DMR-repeater så får jag väl köra en annan mode. FM eller varför inte kortvåg.

Men visst, jag kan se finessen med en hotspot. Om man inte kan nå en DMR-repeater eller vill ha statiska talgrupper att lyssna på som repeateradmin kanske inte delar eller inte intresserar majoriteten av de övriga användarna på repeatern.

Eller så tycker man helt enkelt att det är kul att meka med tekniken i hotspoten. Den har helt klart sitt existensberättigande.

C4FM och D-STAR – andra digitala moder

Jag har själv inte provat C4FM, som är en annan digital mode och likt DMR:ens talgrupper har olika “rum”. Det som gjort att jag inte tänt på C4FM är att det är en proprietär mode, d v s vill man köra C4FM finns bara radioapparater från Yaesu att tillgå. Jag gillar öppna standarder och därför tilltalar DMR mig mer.

Icom:s D-STAR tycker jag är stökigt att köra mobilt eftersom det kräver mycket knappande eller programmering av radion via dator. Idag finns få, om ens några D-STAR-repeaters kvar i Sverige.

Av dessa skäl föredrar jag DMR. Det kan jag köra mobilt. Har jag inte en repeater inprogrammerad i kodpluggen kan jag ganska lätt använda VFO:n och välja rätt inställningar för hand vilket jag använde mig av under min resa med DMR genom Europa.

Under en resa med bil genom Europa med Lissabon som slutdestination hade jag mina två DMR-radio med mig – Anytone AT-D878UV handapparat och AT-D587UVIII mobilstation. En resa som tar flera dagar i anspråk (Stockholm-Lissabon är ca 350 mil enkel resa) och ett utmärkt tillfälle för amatörradio. Den fullständiga resan gick via Danmark, Tyskland, Luxemburg, Frankrike, Spanien, Portugal (Lissabon -> Porto), Spanien, Frankrike, Belgien, Holland, Tyskland och Danmark.

Jag var lite nyfiken på tillgången på DMR ute i Europa så här nedan är mina erfarenheter. Att bygga en komplett kodplugg för hela resan kändes som ett stort och tidskrävande projekt. Istället använde jag mig av VFO och manuell inställning av RX/TX-frekvenser, CC och TS.

För att hålla reda på vilka repeatrar som fanns i närheten så installerade jag appen RepeaterBook i min mobiltelefon. Den kan med hjälp av GPS:en visa vilka repeatrar som finns i närheten sorterade i avståndsordning. Den visar också i vilken riktning repeatern befinner sig i förhållande till mig. Kör jag åt sydväst så knappar jag hellre in en repeater som ligger framför mig i den riktning jag kör, än en som ligger bakom eller vid sidan av mig. Tyvärr är inte alltid databasen i RepeaterBook uppdaterad men är ändå en stor hjälp.

Utanför Sverige används ofta repeaterskift på 7.6 MHz eller 9.4 MHz på 70 cm. Både minus- och plusskift förekommer. De allra flesta DMR-repeatrar finner man på 70 cm.

Brandmeister eller DMR+

I Sverige kör nästan uteslutande alla repeatrar via Brandmeister men så är inte fallet i andra länder. I Danmark t ex finns en del Brandmeister-repeatrar man majoriteten är DMR+. Att det är olika system innebär att talgrupperna inte är gemensamma. Det finns dock i Danmark en brygga för utvalda talgrupper mellan DMR+ och Brandmeister, så man kan använda talgrupperna 2400-2407 i DMR+ och nå ut i Brandmeister.

Timeslot

I Sverige har vi en rekommendation för användningen av timeslots på repeatrar men det är upp till varje repeaterägare hur de vill arrangera detta. Det verkar dock vara få svenska repeatrar som följer den svenska rekommendationen. När man är ute och kör mobilt har man små möjligheter att slå upp varje repeater och läsa sig till vilken timeslot man bör använda. Jag lyssnade en hel del och använde den timeslot som var ledig eller så chansade jag på TS2.

I de fall jag kunnat läsa mig till information så verkar TS2 vara den bästa chansningen. En ganska vanlig uppdelning ute i Europa verkar vara att man lägger statiska talgrupper på TS1 medan dynamiska hänvisas till TS2. En rekommendation vi kanske skulle anamma i Sverige? Då skulle mobilkörningen bli enklare.

Talgrupper

En reflektion när det gäller talgrupper är att i såväl Danmark, Tyskland, Spanien, Portgual och Nederländerna så används de nationella talgrupperna flitigt. I Sverige är ofta TG240 väldigt tyst och en resurs som jag tycker att vi kunde använda mer. Om inte annat som anropskanal. Det klagas ibland på att aktiviteten är dålig i SM-land – kör ett CQ på TG240 så hörs du i hela landet. Sedan kan man alltid QSY:a till annan talgrupp.

Danmark

God tillgång på DMR på hela resan genom Sjælland, Fyn och södra Jylland om man “fuskar” lite och räknar in repeatern i Flensburg som faktiskt ligger på andra sidan gränsen till Tyskland, vilken faktiskt bara är tillåten att lyssna på när man är i Danmark. Detta eftersom den ligger ovanför 438 MHz och den danska bandplanen för 70 cm likt den svenska slutar på 438.0 MHz medan man i Tyskland även har tillgång till 438-439 MHz för amatörradio.

Repeatern i Odense som skulle finnas enligt RepeaterBook verkade vara QRT så på Fyn var det ett glapp. I Danmark är de flesta repeatrar DMR+, bara ett fåtal Brandmeister existerar. Dock finns som sagt en brygga för talgrupperna 2400-2407 mellan DMR+ och Brandmeister. Danskarna använder gärna den nationella TG238 för QSO.

När jag kör radio från Danmark så är det med mitt danska call – OZ0RGM. XYL bor i OZ-land så jag tillbringar av förklarliga skäl en hel del tid i Danmark. Därför har jag kunnat ansöka om danskt call och jag hade turen att mitt svenska suffix var ledigt. Mitt svenska call är SM0RGM och det rätt bekvämt att bara behöva byta ut två bokstäver. När man kör CW så sitter ju callet i fingrarna. Det är förklaringen till att jag ibland hörs på de svenska talgrupperna som OZ0RGM. Det är alltså samma gubbe bakom micken som normalt hörs på banden som SM0RGM.

Tyskland

Mycket god tillgång på DMR, i alla fall den sträcka vi körde via Flensburg, Hamburg, Bremen, Köln till Trier. Redan vid gränspassagen vid Flensburg fanns första repeatern och om sedan avlösten av en i TV-tornet i Kiel med god täckning. Så rullade det på söderut. Merparten verkade vara Brandmeister. Ärligt talat fokuserade jag mer på trafiken på autobahn än DMR så observationerna här är kanske lite bristfälliga. Mycket trafik på den nationella TG262 som låg på TS1.

Luxemburg

Landet är ju ganska litet så det finns i princip full täckning med DMR. Först fick jag fatt i en repeater som jag knappt kunde nå, trots mina 50 watt på mobilstationen, yttre antenn och bara 8 km till repeatern enligt RepeaterBook (kanske var positionen fel?). Efter byte till en annan repeater gick det bättre. Det var tidig morgon men ett CQ som LX/SM0RGM/M på TG240 besvarades av en morgonpigg SA5CVH Oscar i Skärblacka.

Frankrike

Efter att passerat gränsen till Frankrike blev det betydligt tunnare med DMR. Turen i Frankrike gick via Metz, Bordaux till Bayonne strax intill gränsen till Spanien och bara under ett fåtal gånger under den nästan 100 mil långa etappen gick det att hitta DMR, mestadels i närheten av större städer. Därimellan fanns det gott om FM-repeatrar.

Spanien

Etappen Bayonne till Lissabon genom Spanien bjöd på en del DMR-repeatrar men situtionen på denna etapp liknade Frankrike i stora delar, mest FM. Nu har jag absolut inget emot FM men under denna resa var det målet att se hur mycket DMR man kan hitta.

De QSO:n jag hörde över DMR i Spanien gick mestadels över nationella TG214.

Portugal

När vi korsade gränsen in till Portugal och ner till Lissabon fanns det mer DMR-repeatrar att tillgå, nästan hela vägen. I centrala Lissabon hade vi enligt RepeaterBook två repeatrar på 2.7 respektive 3.7 km avstånd, den ena Brandmeister och den andra DMR+. Ingen av dem gick att nå inomhus från lägenheten men fungerade när handapparaten fick följa med utomhus.

Nästa destination i Portugal var Porto ca 30 mil norr om Lissabon. Längs den 3 timmar långa resan fanns DMR-repeatrar att tillgå hela vägen. Någon av dem nådde jag redan 60 km från repeatern.

I Porto fanns två repeatrar, båda Brandmeister och båda på ca 5 km avstånd. Den ena gick att köra med handapparat inifrån lägenheten. Via Brandmeister kunde jag se att på den ena repeatern hade man blockerat ett antal UK-talgrupper och jag undrar till skälet. Kan de ha varit någon amatör på besök från UK som i princip missbrukat repeatern?

I Portugal var det en hel del trafik på nationella talgruppen TG268 samt TG268911 “PT Hotspot” som gissningsvis är en TG avsedd för hotspots. Dock låg den ofta ute över repeatrar. Om den var statiskt konfigurerad eller dynamiskt aktiverad vet jag inte.

DMR in Portugal
DMR in Portugal

Belgien

Erfarenheten av DMR i Belgien är kanske något begränsat eftersom vi bara körde rakt igenom Belgien och det går på ett par timmar. Vi startade dagens etapp i Reims, Frankrike nära gränsen till Belgien. Rutten gick via Charleroi, Bryssel och Antwerpen där vi sedan fortsatte in i Nederländerna. Söder om Charleroi fick jag fatt i de första DMR-repeatern och därefter var det mer eller mindre kontinuerligt repeatrar med DMR ända upp till gränsen till Nederländerna. Under den korta tid vi befann oss i Belgien hann jag inte höra något QSO, bara något enstaka anrop.

Nederländerna

Redan innan vi passerade gränsen från Belgien hade jag växlat till en DMR-repeater i Nederländerna. Nederländerna är platt och repeatern PI1UTR har man placerat på hela 220 meters höjd med rejäl täckning som följd. Den gick att köra handportabelt inomhus 20 km från Utrecht med full signalstyrka. Klicka på länken till PI1UTR och kika på den nästan cirkelrunda täckningskartan.

Vi rörde oss kring Utrecht, Amsterdam och Nijmegen och i de områdena var det inga problem att hitta repeatrar med DMR. I Nederländerna verkar den nationella talgruppen 204 användas flitigt.

Utanför Utrecht fick jag som PA/SM0RGM/M ett QSO med SM0HZE – Kent över TG2400. Det var Kents första DMR-QSO så det passade ju utmärkt för att, på ett mycket konkret sätt påvisa vilka möjligheter som finns med DMR-tekniken.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis en kul erfarenhet och radioapparaterna får defintivt följa med på framtida turer. Jag körde en del QSO:n med svenska stationer på de svenska talgrupperna när tillfälle gavs. Jag provade också då och då allmänt anrop över de lokala TG8 (cluster) och TG9 (local) men med endast ett fåtal QSO som resultat. Kanske avskräcker språket? Eller så ska jag bara vara modigare och köra CQ i landets nationella TG för att få kontakt med de lokala ham:sen?

Kriget i Ukriana är odiskutabelt något som de flesta av oss fördömer och alla insatser som görs för att stoppa det är välkomna.

När det gäller Bahnofs öppna brev till Sveriges alla radioentusiaster, som man får anta är riktat till Sveriges radioamatörer (några andra ‘radioentusiaster’ som har teknisk förmåga att nå till Ryssland med radio finns ju liksom inte), så vill jag mena att även om uppmaningen är i god anda så är det inget vi bör eller kan lägga energi på.

För att en insats eller åtgärd ska vara värd att genomföra så behöver den ha potential att i någon form göra en skillnad. Att Sveriges radioamatörer skulle ägna sig åt att återutsända förinspelade program via amatörradio (som jag uppfattar uppmaningen går ut på) har potentiellt väldigt liten effekt.

Inom amatörradion använder vi låga effekter (max 200 watt), frekvenser och sändningssätt som inte kan tas emot i vanliga radioapparater. För att ta emot våra radiosignaler krävs i princip samma sorts utrustning som vi använder för att sända. Antennerna behöver vara stora för att kunna uppfatta våra relativt svaga signaler.

Dem vi kommer att kunna nå är med andra ord i princip bara andra radioamatörer i Ryssland. Av Rysslands 144 miljoner invånare finns det ca 38.000 radioamatörer vilket är 0,026% av befolkningen. Av dessa 38.000 är det långtifrån alla som är aktiva, d v s har utrustning som de kan använda. En del av dem har haft ett amatörradiointresse som har falnat, de har kvar sitt callsign men saknar utrustning och antenner. Av de återstående som är aktiva så ska vi ha turen att möta dem på någon av de många frekvensband som vi har till vår disposition.

Effektgraden av Bahnhofs upprop närmar sig nästan att skicka budskap via flaskpost. Det är enbart de tekniska aspekterna. Juridiskt har det också implikationer. Kanske tror Bahnhof att vi radioamatörer likt Youtubers sitter och sänder ut våra morgonshower i någon form av enkelriktad broadcast? Så är inte fallet. Vi får inte ägna oss åt enkelriktad sändning och innehållet i meddelandena som vi sänder ska vara av test- eller radioteknisk karaktär och vi ska ha en motstation som vi kommunicerar med.

Att sända enkelriktade politiska budskap via amatörradio bryter mot lagen på en hel rad punkter och de radioamatörer som gör det riskerar att få sina amatörradioprivilegier indragna av PTS oavsett om de gjorts i välmenande syfte eller ej.

Bahnhofs uppmaning till Sveriges radioentusiaster är nog gjord i all välmening men i okunskap om vad amatörradio är och storleken av potentialen, eller icke-potentialen i det.

Nej, lägg istället energin på lobbyverksamhet för att återuppta de ryskspråkiga utlandssändningarna från Sveriges Radio! Sändningar som sker med AM i de s k broadcast-banden med höga effekter (tusentals eller miljontals watt) och som kan tas emot av den breda ryska allmänheten i en vanlig bilstereo (som man förvisso behöver knäppa över från FM till AM). Det har potential att nå den ryska befolkningen i en omfattning som gör skillnad.

Läs föreningen Sveriges Sändareamatörers reaktion på Bahnhofs öppna brev här.

Lyssna här på inslag i Sveriges Radios “Nordegren & Epstein” om huruvida Sverige borde återuppta de ryskspråkiga sändningarna på kortvåg igen.

Jag saknade hållaren för manöverpanelen till den ICOM IC-706MKIIG som jag köpte begagnad. Det visade sig vara svårare än väntat att få tag i en MB-63 begagnad. En sökning på ebay resulterade bara i objekt från Kina med medföljande moms- och tullkostnader.

Jag hittade ett alternativ i form av 3D-printning på Thingiverse.

3D-ritningen till MB-63 hittar du här. Jag laddade sedan upp den hos 3dprintsverige.se som tillverkade den och skickade hem den mot en rimlig slant.

Förr i tiden hade vi endast en mode på repeatrarna – FM. Det var därmed inga problem att scanna alla repeaterkanaler när man var ute och åkte mobilt i landet. Idag är detta omöjligt eftersom repeatrarna sänder i olika digitala moder utöver FM och radion stannar ofta på en “brölande” digital kanal. Ett sätt att slippa det är förstås att skaffa en radio som kan ta emot de digitala sändningarna utöver FM.

Samtidigt har man infört subtonstyrning (CTCSS) av de flesta FM-repeatrar för att man ska kunna återanvända frekvenserna med kortare avstånd. Man minskar risken att gå ut på “fel” repeater vid konditioner när subton används. Detta ger samtidigt möjligheten att slippa höra digital-brölet.

Så för att använda de flesta repeatrar idag så ska du sända subton (CTCSS). För att slippa höra de digitala moderna “bröla” ut ur din högtalare ställer du in subton även vid mottagning, kallas också för T-SQL. Enligt SSA:s repeaternorm ska alla repeatrar sända ut samma subton som de tar emot med. Denna lösning kräver förstås att du har en radio som är utrustad med subton.

Här har jag samlat lite tips, trix och fix för Anytone AT-D878UV DMR-radio. Mycket av detta fungerar även på mobilstationen AT-D578UV.

Kodplugg

SMØRUX/Pontus har byggt en utmärkt kodplugg för SM.

SAØAZS har baserat sin kodplugg på Pontus kodplugg.

Firmware

Nedladdningslänkar för firmware och CPS.

Funktionsknappar

Så här har jag programmerat mina funktionsknappar på radion.

FunktionsknappFunktion
P1 ShortMain CH Switch
P1 LongSub CH Hide
P2 ShortVFO/MR
P2 LongCh.Name
PF1 ShortDigi Monitor
PF1 LongTX Power
PF2 ShortSlot Set
PF2 LongBlueTooth on/off
PF3 ShortLast Caller Reply
PF3 LongRoaming

Praktiska inställningar

End of call beep

Optional settings -> Alert Tone -> Call tone = Digital/Analog, Idle Channel Tone On och Call Reset Tone on. Vill man inte ha “roger beep” så sätt till off.

Sepura Tetra och Motorola / MD380-toner:

Call Tone: (Sepura-stil)

First tone: 520 Hz / 300 ms
Second tone: 780 Hz / 300 ms
(resterande noll)

Call Reset Tone: (Sepura-stil)

First tone: 780 Hz / 300 ms
Second tone: 520 Hz / 300 ms
(resterande noll)

Idle Channel Tone: (Motorola / MD380-stil)

First tone: 1560 Hz / 40 ms
Second tone: 1040 Hz / 40 ms
Third tone: 1560 Hz / 40 ms
Fourth tone: 1040 Hz / 40 ms
Fifth tone: 1310 Hz / 40 ms
(resterande noll)

Talker Alias

Antalet DMR ID:n på radioid.net är nu fler än 200.000 vilket är mer än kapaciteten för Contact List i de äldre Anytone. När man exporterar DMR ID:n från radioid.net så behöver man nu välja vilka regioner man vill ha med i sin kontaktlista.

Utöver det är det en bra idé att aktivera Talker Alias, så minskar man risken för att man bara ser ett DMR ID i displayen. Läs här om hur du aktiverar Talker Alias på Anytone AT-D878UV / AT-D578UV.

Last caller reply

På den blå knappen, kort tryck, har jag lagt funktionen Last Caller Reply. Den funktionen gör att den talgrupp jag lyssnar på blir aktuell talgrupp vid sändning. Förvisso är det så att om lysdioden lyser turkos så kan jag bara trycka på PTT så länge “DIG” lyser turkos på skärmen för att tala i den talgrupp som jag lyssnar på. Men om talgruppen inte finns i receive list så lyser lysdioden istället grön när motstationen talar och trycker jag då på PTT då så kommer jag att sända i den talgrupp som min radio står inställd på, inte den talgrupp som jag hör via digital monitor.

Så för att minska risken att sända i fel talgrupp (ibland är det lätt att glömma att kolla färgen på lysdioden) så har jag lagt detta på en snabbknapp och tar för vana att trycka till på den innan jag ropar in i en talgrupp som jag lyssnar på med digital monitor aktiverat (då hör jag ju nämligen alla talgrupper, även dem som inte finns i min receive list).

Om det dessutom blir en paus längre än hang time innan jag trycker på PTT:n (indikeras av att “DIG” går från turkos till blå) så kommer jag sända den talgrupp som min radio var inställd på, inte den talgrupp som jag nyss sände i. Genom att alltid trycka på Last Call Reply så slipper jag den problematiken och sänder i den talgrupp jag lyssnar på.

Jag lyssnar på ett QSO men hör bara den ena stationen – varför?

Motstationerna kör antagligen över samma repeater eller två olika repeatrar som har samma uppsättning talgrupper aktiverade men de två stationerna sänder i olika talgrupper. P g a de har digital monitor aktiverat (promiscuous mode) så kan de ändå höra varandra. T ex, station A sänder över talgrupp 2407 (SM7) medan station B sänder över talgrupp 9 (lokal) och de ligger på samma repeater. De kommer då höra varandra men alla andra i SM7 (utom de som lyssnar på samma repeater som station B) kommer bara att höra station A.

Välj talgrupp från knappsatsen

Talgrupp kan man ju välja via knappen LIST (högra röda knappen) men genom att hålla inne siffran noll så kan man direkt knappa in motstationens DMR ID för att göra ett individanrop (private call). Om man här trycker # så växlar inmatningen till Talk Group och man kan med siffror mata in den talgrupp man vill sända i. När du skrivit in siffrorna för talgruppen, t ex 240 så bara tryck på PTT så sänder du i den talgruppen (du behöver alltså inte göra någon knapptryckning för att bekräfta). Praktiskt om man tillfälligt ska välja en talgrupp som man inte har i listan i kodpluggen.

Individsamtal

Anrop gör man ju normalt i distriktstalgrupp (2400-2407), i den nationella talgruppen 240 eller annan talgrupp som man tror motstationen passar. När man har fått tag i varandra kan man QSY:a till individsamtal (eller “private call”) om vill sitta och surra en längre stund med sin bästa kompis. Man gör då så att man trycker på MENU -> Call Log, bläddrar ner till sin motsations call och trycker på PTT. I displayen kan man se att man gör ett Private Call istället för Group Call.

Till skillnad från vad några fått för sig så är inte private call helt privat så att inga andra kan lyssna. De som lyssnar på den repeater du respektive din motstation sänder över kan förstås höra er via digital monitor. Det är bara privat i den meningen att man inte sänder över en hel talgrupp som går ut över ett antal repeatrar.

Nu kan det ju vara en idé att snacka vidare i distrikstalgruppen (2400-2407) och inte QSY:a till individsamtal, så att andra radioamatörer kan höra er och hoppa in i ett ring QSO. Det går ju inte om ni QSY:at till individsamtal. Vi har ju inte heller så stor belastning på distrikstalgrupperna att man ställer till några direkta problem om man sitter och “tjötar” en stund i de talgrupperna. Det kan ju vara trevligt för andra att det finns QSO:n att lyssna på.

Den nationella talgruppen 240 ska man undvika längre QSO:n på eftersom man sänder på i princip varenda repeater i Sverige. Så där kan man ju QSY:a någon av de taktiska talgrupperna 2411 och 2412 om man tänker prata lite längre.

Allmänt anrop (CQ)

Jag brukar ropa allmänt anrop (CQ) i talgrupp 240. Det är den nationella talgruppen som går ut över alla repeatrar i hela Sverige. På så sätt slipper jag hoppa runt på distriktstalgrupperna (2400-2407) och ropa allmänt anrop i var och en av dem. Förvisso är det ju så att om det pågår QSO i en distriktstalgrupp så kan det vara så att de stationer som ligger och lyssnar på det QSO:t missar mitt CQ.

Får jag inget svar i 240 så ropar jag ofta istället allmänt anrop i 24024 (Swedenlink) eller 240216 (Swedenhubb). Swedenlink och Swedenhubb är DMR-talgrupper som är ihopkopplade med C4FM/YSF/Fusion. Med lite ropande får man oftast svar någonstans 🙂

Boot image

SSA logotype som boot image (högerklicka och “Spara som”):

Anytone AT-878UV boot image SSA

I CPS gör du:

  1. Tool -> Boot image
  2. Klicka på Open Image och välj bildfilen ovan
  3. Bilden ska visas, om den inte dyker upp är filformatet fel:
    SSA logo som boot image
  4. Klicka på Write
  5. Gå till Optional Setting -> fliken Power-On -> Power-On interface -> Custom picture

Jag ser oftare och oftare bilder på människor med gapande öppen mun eller vitt uppspärrade ögon och ett groteskt ansiktsuttryck som tumnagel på Youtube-videos. Någon har säkert kommit fram till att det (i alla fall i vissa grupper) ökar antalet klick. För mig personligen har det motsatt effekt.

Bilden på en person med gapande mun är inget annat än ett click-bait och jag får obehag av att se bilderna i mitt Youtube-flöde. Tyvärr har även mer seriösa Youtube-kanaler tagit efter denna trend. Om man gör en video om ett ämne som är intressant så vill jag se videon för att den verkar ha ett intressant innehåll, inte för att det står en person på bilden som ser helt galen ut och som dessutom ger mig obehagskänslor. Jag blir inte nyfiken, jag blir äcklad.

Några slumptvis utvalda videos för att visa vad jag menar:

Personligen får det som sagt motsatt effekt på mig. Jag ser absolut inte en video som har en bild med en galen gapande person med vidöppna ögon på bilden. Lika lite som jag klickar på dem med rubriker som innehåller tydliga click-baits såsom “must see”, “you will never believe” eller liknande. Dessa kanaler avprenumererar jag och jag klickar “rekommendera inte” på dem i mitt Youtube-flöde. Det blir lite bättre men då och då får man ändå upp dessa groteska bilder.

Nu lär jag inte kunna ändra på denna trend utan hoppas bara den går över så fort som möjligt. Så tills vidare fortsätter jag med att lämna de kanaler som prenumerant när de hoppar på trenden.

Sedan Huawei blev svartlistade och Googles appar, inklusive Google Play store, inte längre får levereras i Huawei:s produkter så har dessa produkter blivit rejält vingklippta och knappt användbara för den svenska marknaden.

Under en tid gick det att gå runt detta genom att manuellt installera Google Play store med en s k AKP-installation men numera är det så att även om man lyckas få in ikonen i mobiltelefonen eller surfplattan så går den inte att använda. Google Play store avslutas direkt när man startar den.

Jag testade en Huawei MatePad T10s och kunde konstatera att bland annat följande appar saknas och inte heller finns i Huawei:s egen app-butik:

  • Google Play store saknas, kan installeras men kan inte användas
  • I stort sett alla Google-appar saknas, inklusive Google Chrome och Google Authenticator (appar som jag använder i mitt arbete)
  • Facebook saknas
  • Instagram finns som “snabbapp” vilket innbär att man får en uppmaning om att istället installera appen vilket inte går
  • Swedbank saknas
  • Danske bank saknas
  • SVT Play; finns som “snabbapp” vilket i princip är en webbversion av appen och det medför att uppspelning på en TV via DLNA (t ex på en Google Chromecast) inte fungerar. Man kan alltså bara se video på surfplattan.
  • Youtube; finns som “snabbapp” men har samma problematik som SVT Play
  • Transportstyrelsens Mina fordon saknas
  • Netflix saknas
  • SL:s reseapp (bl a för att köpa mobilbiljett) saknas
  • Sveriges Radios SR play saknas
  • Waze navigation saknas
  • Dropbox saknas

Säkerligen saknas många fler appar än så men jag slutade testa efter ovanstående lista eftersom jag kunde konstatera att produkten är oanvändbar för mitt arbete och för mig personligen. Det innebär att jag inte kan se Huawei som ett användbart alternativ.

En intressant notering när det gäller Facebook. Jag försökte logga in via webbläsaren i plattan men inte heller det gick med felmeddelandet “fel lösnord”. Jag trippelkollade lösenordet och försökte flera gånger med samma resultat. När jag provar att logga in i webbläsare på min dator med exakt samma lösenord så fungerade det, så det verkar som att även inloggning i webbläsare på Facebook inte fungerar från Huawei:s produkter.

Man kan ju spekulera i syftet bakom den amerikanska svartlistningen men en inte oväsentlig del är nog att slå undan benen för kinesisk konkurrens. Personligen är jag tveksam till om detta är gynnsamt ur ett globalt perspektiv.

Hållbarhet är idag en viktig fråga i många sammanhang eftersom vi måste värna om miljön. Men hållbarhet när det gäller mobiltelefoner och surfplattor har kommit lite i skymundan. Förvisso har en del leverantörer infört återvinningsprogram där den gamla mobiltelefonen kan återvinnas på olika sätt men samtidigt erbjuder man möjligheten att byta telefon så ofta man vill vilket klingar illa när man ser det ur ett miljöperspektiv.

En del mobiltelefonleverantörer lär beräkna livslängden för en mobiltelefon till mindre än ett år. Hårdvaran borde kunna fungera betydligt längre än så. Givetvis ligger det i tillverkarens intresse att livslängden är så kort som möjligt så att vi ofta behöver köpa en ny. Ur ett miljöperspektiv en total katastrof.

Ett konkret exempel är surfplattan Samsung Galaxy Tab III som lanserades i juli 2013. Den underhölls med uppdateringar av operativsystemet (Android) av Samsung fram till februari 2014, d v s inte ens ett år (!) efter lansering. (Sista Android-version som Samsung tillhandahöll var Android 4.4.2 “Kitkat” som är från december 2013.)

Hur många gånger har man inte råkat ut för att man “måste” skaffa ny telefon eftersom viktiga appar, t ex Bank-ID, inte längre stöds i den version av operativsystemet? Rent hårdvarumässigt är faktiskt telefonen fortfarande funktionsduglig.

Att inte underhålla produkten med nya versioner av operativsystemet leder i längden till att fler och fler appar slutar att fungera eftersom de inte stöder äldre versioner av operativsystemet. Här kan man naturligtvis också lägga ett ansvar på app-tillverkarna att i större omfattning ha stöd för äldre versioner av operativsystemet.

Åter till Samsung Galaxy Tab III från 2013. Den sista Android-versionen som Samsung levererade till den var som sagt Android 4.4.2 (“Kitkat”). Ett större antal appar hade slutat fungera och jag stod inför valet att kasta bort den eller göra något annat. Jag gjorde därför något annat. Med en del knåpande installerade jag LineageOS som är en fristående Android-distribution.

Med LineageOS 14.1 i min Samsung Galaxy Tab III så kunde jag nu använda Android 7.1 (“Nougat”) från 2016 och prestandan var det absolut inga fel på. Surfplattan var snabb och behaglig att använda trots att jag nu använde en flera generationer nyare version av operativsystemet. Bevisligen fungerar alltså hårdvaran från 2013 med betydligt senare versioner av operativsystemet och livslängden hade kunnat vara betydligt längre – om bara tillverkaren hade bemödat sig med att underhålla produkten.

LineageOS installerar dessutom inte de förinstallerade appar som ligger med när den kommer från Samsung (och som inte kan avinstalleras även om jag inte använder dem), utan jag kan via Google Play store bara installera precis de appar jag behöver och ingenting mer.

Installation av LineageOS 14.1 – Android Nougat 7.1.2 på Samsung Galaxy Tab 3 – P5220

Nu är installationen av LineageOS kanske inte en procedur för nybörjaren och ett varningens finger ska lyftas eftersom det alltid finns en risk att man misslyckas och därmed “brickar” sin surfplatta. Med “brickar” menas att den hamnar i ett läge där den blir lika användbar som en tegelsten och det går inte att avhjälpa så en “brickad” produkt är oftast bara att kasta. Nu hade jag inget att förlora i mitt fall eftersom jag ändå stod inför alternativet att kasta den men detta är en faktor man bör vara medveten om.

Numera lär dock både Google och Samsung utlova minst tre år av uppdateringar för sina produkter vilket i alla fall är ett steg i rätt riktning. Det jag ser fram emot är att det görs tester och utvärderingar av mobiltelefoner och surfplattor där support och underhåll från tillverkarna också vägs in. Den produkt med längst underhållstid från tillverkaren är den som kommer att få mina pengar i framtiden.

Åter till hållbarhet för mobiltelefoner och surfplattor. Miljöfrågor är viktiga och det är dags att även tillverkare av mobiltelefoner och surfplattor och tillika app-tillverkare verkligen börjar ta sitt miljöansvar och ser till att vi kan använda produkterna betydligt längre än idag. Vi borde kunna använda produkterna tills de är fysiskt utslitna, inte för att tillverkarna inte “orkar” underhålla dem utan gärna ser att vi istället köper en ny.

Kaoset i Stockholm kring bokning av covidvaccination gör mig som IT-människa lite förundrad. Ja, jag vet, det är alltid lätt att sitta med facit i hand och vara “expert”, men jag kan inte låta bli att undra.

Man väljer att implementera bokningsfunktionen i appen “Alltid öppet” eftersom “en miljon redan har laddat ner appen”. Men varför lägga detta i en app, som har andra viktiga funktioner som t ex videokonsultation med läkare som kan påverkas? En app kräver en mobiltelefon eller en surfplatta med specifika operativsystem och innebär dessutom ett extra steg i form av att appen måste laddas ner och installeras först (för dem som inte redan har appen).

Det finns inget i funktionen “boka vaccinationstid” som kräver att det är en app. Det går lika bra i en webbsite, som ju kan göras mobilanpassad så att den även fungerar utmärkt på en mobil. Webbläsare behöver inte laddas ner, det finns redan i alla mobiler, surfplattor och datorer oavsett fabrikat och operativsystem. Man kan också lättare låna någon annans dator, surfplatta eller mobil (om man inte har en egen) för att boka tid om det är utformat som en webbsite. Man kan till och med göra det på en publik dator på t ex ett bibliotek (ja, jo, jag vet att många av dessa varit stängda p g a corona men rent principiellt).

Att utforma funktionen som en app ställer stora krav på utvecklaren eftersom appen måste ha stöd för olika versioner av telefonens eller surfplattans operativsystem, inte bara senaste version utan många versioner bakåt i tiden om appen ska kunna användas av så många som möjligt.

Det ställer alltså mycket högre krav på en app än motsvarande funktion i form av en webbsite. Jag provade att ladda ner appen Alltid öppet i min Apple iPad som har några år på nacken och med den hade jag inte kunnat boka någon vaccinationstid eftersom appen inte har stöd för min iPads version av operativsystemet och därmed inte fungerar. Kan jag inte bara uppdatera operativsystemet i min Apple iPad då? Nej, min iPad har den senaste version av operativsystemet som existerar för den modellen av iPad. Så det handlar inte om att min iPad är “ouppdaterad”. Den är bara lite gammal.

Min lite äldre Apple iPad har en version av operativsystemet som inte stöds av appen Alltid öppet

Att bokningsfunktionen skulle bli överbelastad kom tydligen lite som en överraskning, i alla fall hade man kraftigt underskattat det. Så att man i panik installerade extra servrar kvällen innan lanseringen men det var ändå långt ifrån tillräckligt.

Det finns redan en bransch där man har erfarenhet av stora kortvariga belastningar vid bokning och det är biljettförsäljning till konserter. Där finns redan idag utvecklade system för att ställa besökaren i kö, som visar hur många som är före i kön och förväntad kö-tid. Systemet släpper sedan fram besökarna i lagom takt till bokningssystemet så att det inte blir överbelastat. Ett sådant system finns alltså redan färdigt och hade kunnat undvika detta kaos.

Jag får känslan av att man inte tittat på vilka lösningar för sådant här som redan finns utan så att säga börjat från scratch och uppfunnit hjulet på nytt? Apropå uppfinna hjulet på nytt, varför ska varje region ansvara för att utveckla sitt eget bokningssystem? Behovet är ju detsamma nationellt och det låter i mina öron märkligt att alla regioner parallellt ska sitta och uppfinna var sitt hjul. Det hade antagligen blivit billigare och bättre om samtliga regioner hade fått vara med och bekosta ett nationellt bokningssystem.

Annons
Instagram
Something is wrong.
Instagram token error.

sm0rgm

Follow
Hämta fler

© Copyright 2022 Stefan Helander