med nyfikenhet och förundran

Stefan

När man är ny på DMR kan det verka förvirrande med alla dessa talgrupper och är man van vid gammaldags FM där det bara vara att trycka på PTT:n och prata så kan man halka snett i DMR och sända i en annan talgrupp än den man tänkt sig.

Radion innehåller ett antal talgrupper som den tar emot. Detta kallas för Receive Call List. Pågår det trafik i en talgrupp som inte finns i din radios talgruppslista så är din radio tyst. Detta kan man komma runt med funktionen Digital Monitor. Med Digital Monitor aktiverat (symbolen av en liten röd högtalare i displayen), så kommer du höra all trafik, oavsett om tagruppen finns i din radions talgruppslista eller inte.

Om lysdioden lyser turkos medan motstationen sänder så betyder det att talgruppen som används finns i din radios talgruppslista och du kan trycka på PTT:n för att prata i den talgruppen så länge ordet DIG står med ljusblå bokstäver. Hinner den växla till DIG med mörkblå bakgrund så har din radio återgått till standardtalgruppen för kanalen vilket inte behöver vara samma som din motstation sände i.

Är det dessutom så att lysdioden inte lyser ljusblå utan grön när du har digital monitor på och någon talar så betyder det att talgruppen inte finns i din radio och du kommer inte sända i den talgruppen när du trycker på PTT:n.

Last call reply
När DIG lyser ljusblå kan jag bara trycka in PTT och tala i den talgrupp jag nyss hörde trafik i

Krångligt? Ja, det är mycket att hålla reda på, lysdioder att titta på och vilken färg texten DIG har. Lösningen, som jag tycker är smidig är att jag har programmerat den ljusblå knappen uppe på radion så att vid långt tryck har den funktionen “Last Call Reply” (Meny -> Settings -> Radio Set -> Key Func -> Key PF3 long).

Om jag hör ett QSO som jag vill delta i så trycker jag på den knappen och då ställer radion in den talgrupp som senast hördes. Talgruppen som ställs in visas då under kanalnamnet. Så behöver jag inte tänka på hur lamporna lyser utan jag kan bara trycka på PTT:n och jag vet att jag sänder i rätt talgrupp.

Ställ in Last Call Reply på den ljusblå knappen (PF3)

Då och då hör man stationer på DMR som är svårlästa bland annat på grund av för högt ställd mic gain i förhållande till rösten (andra aspekter som t ex bitfel mm kan ju också spela in). Vi talar ju olika högt och har olika frekvensgång på våra röster. I de allra flesta fall behöver man inte justera mic gain på sin radio utan den fungerar ganska bra som den är som standard.

Men för att kontrollera att du inte “övermodulerar” (om man nu kan tala om att “modulera” i DMR-sammanhang) så gör du enkelt så här. Gå till hose.brandmeister.network och klicka på “Player” uppe till höger. På raden för talgrupp (symbolen med två “gubbar”) skriver du in “98” och klickar på talgrupp 98 “Radio Test” som visas i listan. Se till att spelaren är aktiv, d v s “play”-symbolen ska vara grå medan den kvadratiska “stopp” ska vara vit (symbolerna refererar till dem vi hade på bandspelare förr i tiden).

Brandmeister hoseline VU meter
Brandmeister hoseline VU meter

På din radio väljer du nu talgrupp 98 group call, tryck in PTT och tala som du normalt brukar göra i QSO. VU-mätaren ska hela tiden vara grön och inte visa rött.

I Anytone:s radioapparater finns även inställning för “Enhance sound”. Denna inställning bör man undvika om man inte har en ljus röst (den lär vara anpassad för personer av asiatiskt ursprung som ofta talar med ett högre frekvensläge på rösten).

På grund av att SM0RUX/Pontus, av personliga skäl inte har haft möjlighet att uppdatera sin kodplugg för Anytone AT-D878 och AT-D578 så har Pontus och jag kommit överens om att jag övertar uppdateringarna. Kodpluggen kommer fortfarande att vara “SM0RUX kodplugg” men uppdaterad av mig (SM0RGM/Stefan).

Kodpluggen innehåller alla DMR-repeatrar och analoga repeatrar för Sverige, källa är sk6ba.se. Utöver repeatrar finns ett antal simplex-kanaler med t ex echolink och hotspots. Kanalerna är indelade i zoner per distrikt (SM6 och SM7 är uppdelade i två vardera p g a det blir för många kanaler per zon). Likaså finns scanlistor per distrikt. Alla analoga repeatrar som har subtonsmottagning är också inlagda med motsvarande subtonsquelch för att minska störningar från digitala repeatrar vid scanning.

Vidare finns DMR-repeatrar anslutna till Brandmeister i LA, OH och OZ också med i kodpluggen.

I kodpluggen finns även kanaler för Marin VHF, PMR (444 MHz), SRBR (446 MHz) och jakt (155 MHz) indelade i zoner och scanlistor för dessa.

Synpunkter och felrättningar mottages tacksamt. Kodpluggen innehåller i skrivande stund över 500 kanaler så att det smugit sig in fel är inte osannolikt. Rapportera gärna genom att lägga en issue via github eller skicka ett mail. Om motsvarande fel finns hos sk6ba.se, rapportera gärna felet dit också så att källan till felet i så fall blir rättad.

Kodpluggarna är testade med mina versioner av AT-D878UV och AT-D578UVII+ men fungerar sannolikt med andra versioner av dessa apparater.

Hämta senaste release här:

När du laddat ner kodpluggen behöver du uppdatera ett par filer med ditt eget call och DMR ID, se filen README.md.

73 de SM0RGM/Stefan och SM0RUX/Pontus

Installationen av pi-star Euronode hotspot är väldigt enkelt, det är bara att följa instruktionerna i Youtube-videon: https://www.youtube.com/watch?v=qYFj0gSkF6M

Men för bästa funktion är det också lämpligt att kalibrera hotspot:en. Det görs i expert-mode och innebär att man tar reda på hur många Hz hotspot:en ligger fel i frekvens. De gör detta p g a komponentskillnader. I mitt fall var felet -200 Hz men skiljer som sagt från enhet till enhet.

Genom att kalibrera din hotspot så kan du får ner BER – bit error rate till minsta möjliga vilket ger bäst samtalskvalitet och stabilaste funktion.

En instruktion för hur man kalibrerar sin hotspot finns här: https://www.george-smart.co.uk/2020/06/getting-the-best-bit-error-rate-ber-from-your-pi-star-mmdvm/

Brandmeister API key

För att din pi-star ska kommunicera med Brandmeister måste den ställas med med det hotspot password som du måste ange i Brandmeister Selfcare. Hotspot:en kommer att fungera med enbart detta lösenord men pi-star kan inte visa vilka statiska eller dynamiska talgrupper som används under menyvalet Admin.

För att du ska kunna se statiska och dynamiska talgrupper i din hotspot, gå till Brandmeister, logga in och gå till Profile settings. En bit ner på sidan, på höger sida finns en knapp som heter API Keys. Klicka på den och sedan knappen till höger med texten Add. Ange en text som gör att du vet vad denna nyckel är till, t ex “pi-star”. Kopiera nyckeln som visas med Copy knappen. OBS att när du stänger detta fönster visas inte nyckeln mer.

Gå nu till din pi-star och välj Configuration -> Expert -> BM API. Klistra in nyckeln och klicka Save.

En del menar att Yaesus implementation av C4FM – System Fusion – låter bättre än DMR och det kan så vara. Svaret på rubriken, varför Yaesu C4FM System Fusion inte är något för mig är enkelt. Det är en proprietär standard som ägs av Yaesu. Det innebär att för att använda Yaesu C4FM System Fusion måste du köpa en radio från Yaesu och du kan bara prata med andra som har radio från Yaesu. Jo, visst, det finns bryggor till DMR och D-star (t ex den utmärkta SWEDEN-HUB) men grundprincipen är ändå att en Yaesuradio med C4FM System Fusion endast kan kommunicera med en annan Yaesuradio.

Sannolikheten att Yaesu licensierar sin implemenation av C4FM System Fusion till andra tillverkare lär vara låg och försöker man sig på att “reverseengineera” (ursäkta det försvenskningen) så får man antagligen Yaesus advokater på sig.

Tanken är väl att Yaesu ska sälja fler radioapparater på det sättet men när det gäller standarder tror jag det är ett feltänk. Se på vad som hände med VHS vs Betamax. Sony Betamax var ett system med bättre bildkvalitet än VHS. JVC som ägde VHS öppnade, till skillnad från Sony, upp för vilken tillverkare som helst att licensiera sina videospelare för VHS-standarden. Vilken blev de-factostandarden för videospelare? Jo, VHS. Alla som kilat ner till videouthyraren på hörnet och hyrt en betamaxfilm räcker upp en hand!

Jag gillar öppna standarder och Yaesus C4FM System Fusion verkar inte vara en sådan. Jämför med tankeexperimentet att om t ex FM och SSB hade varit proprietära standarder. Vill du köra FM? Ja, då måste du (t ex) köpa en radio från ICOM och du kan bara prata med andra ICOM-ägare. SSB? Då är det (t ex) Kenwood som gäller. Vi kan också dra en parallell till mobiltelefoner – tänk om du med en iPhone bara kunde ringa till andra som har iPhone?

I ett slutet radiosystem, för t ex ett företag så spelar det kanske inte så stor roll men för oss radioamatörer som vill kommunicera kors och tvärs är en proprietär standard att måla in sig i ett hörn.

DMR är till skillnad från Yaesu C4FM System Fusion en öppen standard och jag lever då hellre med lite sämre ljudkvalitet till förmån för en öppen standard där jag kan använda en radio av vilket fabrikat som helst.

D-star är en öppen standard, även om majoriteten av radio kommer från ICOM. Men även Kenwood har tillverkat aparater för D-star. DMR som är en kommersiell standard är öppen i det avseendet att det finns en rad olika tillverkare.

När nu Yaesu gör en egen implementation av C4FM, som är skräddarsydd för amatörradio (extremt enkel att komma igång med) så tycker jag det är rent ut sagt “hål i huvet” att man inte gör det till en öppen standard. Låt vara att de tillverkare som vill implementera den får betala en liten licenskostnad till Yaesu. Att göra det till en proprietär standard riktad mot amatörradio är totalt kontraproduktivt eftersom amatörradion bygger på experimenterande. På detta sätt blir Yaesu C4FM en “stickpropplösning”.

Så för min personliga del går Yaesu C4FM System Fusion bort av principiella skäl, inte tekniska. Nu är ju amatörradion mångfacetterad och tycker man att Yaesu C4FM System Fusion är kul så ska man naturligtvis hålla på med det. Vi har som väl är valfrihet inom amatörradio 🙂

Talgrupperna vi har i DMR ger oss stora möjligheter till att skapa samtalskanaler för olika ändamål men ibland blir vår allra viktigaste kommunikationskanal – den nationella talgrupp 240 – lite bortglömd.

För att hitta varandra, så att DMR inte upplevs som “dött” är det viktigt att vi såväl aktiverar talgruppen som att vi svarar på allmänna anrop där. Annars är risken att DMR kommer upplevas som en “död” mode och att man söker sig till andra moder.

DMR talgrupp 240 Sweden
DMR talgrupp 240 Sweden

Det måste vara enkelt att komma igång

De som är nybörjare med DMR har också behovet av enkelhet, det ska vara lätt att förstå vart man ska vända sig och hur man ska göra för att få kontakt. Jag har hört flera amatörer som, efter att ha provat DMR ger sig på svxlink och upplever det som mycket enklare. Se nedan om svxlink.

Nu har vi inte möjlighet till auto-QSY på DMR som de har inom svxlink men efter ett besvarat anrop på talgrupp 240 kan man QSY:a antingen till en ledig distriktstalgrupp (2400-2407) eller någon av de taktiska QSY-talgrupperna 2411 eller 2412. Ev stationer som vill följa med kan då göra det.

Talgrupp 240 – vår nationella anropskanal

En annan tanke med den nationella talgrupp 240 är att man ska kunna anropa en motstation över hela landet om man inte vet i vilket distrikt vederbörande befinner sig. Jag gör alltid mina allmänna anrop över talgrupp 240. På så sätt slipper jag hoppa runt bland distriktstalgrupperna och göra allmänt anrop på vart och ett av dem. Mycket praktiskt!

Jag har med hjälp av Johan Hansson (SM0TSC) grävt fram lite statistik över repeatrar och hotspots i SM och tyvärr är det inte alla som passar talgrupp 240 statiskt. Något som borde vara en självklarhet eftersom talgrupp 240 är vår gemensamma samlingsplats på DMR och vår nationella “anropskanal”. Så passar din repeater inte talgrupp 240 idag, se till att konfigurera in den som statisk! Talgrupp 240 är nyckeln till enkelhet och att DMR inte ska upplevas för krångligt och “dött”.

Det klagas ibland över att 2 meter och 70 centimeter är “dött” jämfört med trafiken på 70- och 80-talet och visst kan det upplevas som det. En skillnad är dock att vi idag har väsentligt fler moder och inom dessa moder har vi dessutom olika talgrupper eller “rum” som det också kallas. Det gör att vi ibland faktiskt kan ha lite svårt att hitta varandra. Därför är det viktigt med gemensamma anropskanaler såsom t ex talgrupp 240.

Subtonsdöden

Att införa subtoner på analoga repeatrar var vid tidpunkten det gjordes nog ett riktigt beslut eftersom det var trångt i luften och repeaterkanalerna kunde återanvändas med kortare geografiskt avstånd. Samtidigt menar en del att det blev döden för den analoga repeatertrafiken. Det blev plötsligt väsentligt krångligare att köra repeater mobilt eftersom det inte längre räckte med att tuta 1750 Hz för att se om det fanns en repeater i området. Nu behövde man ha aktuella listor med subtoner med sig i bilen.

69 MHz succé i SM0

I SM0 har det fria 69 MHz bandet fått stor popularitet, bl a p g a att det är just licensfritt så det är en låg tröskel för att komma igång. Min kompis Pontus, SM0SBI eller på 69 MHz känd under signaturen “station Huddinge”, säger att en anledning också är enkelheten. På 69 MHz finns det bara 8 kanaler (18 om man räknar in lågeffektkanalerna), enbart FM-modulation och kanal 8 används som anropskanal, övriga som QSY-kanaler. Det är alltså extremt lätt att hitta motstationer eftersom alla samlas runt “vattenhålet” i form av kanal 8.

svxlink

“Svixlink” som det uttalas, har fått stor popularitet och gett nytt liv åt såväl gamla FM-riggar som analoga FM-repeatrar. Inledningsvis öppnar systemet upp i talgrupp 240 (som numret till trots inte har någon koppling till DMR talgrupp 240) som går ut över alla noder i hela landet. En station i SM7 kan få svar från t ex SM2. Efter en stund auto-QSY:ar systemet till en slumpmässig talgrupp som annonseras via tal. De som vill följa med nycklar sin sändare inom 30 sekunder och hänger då med i QSY:et. Enkelt och lätt att förstå.

Nationella talgrupper i andra länder

Det är mest i SM-land som den nationella talgruppen (240) är relativt tyst. I andra länder, t ex Danmark, Tyskland, Spanien, Portugal och Nederländerna (som jag har besökt med DMR-radio) så används de nationella talgrupperna flitigt.

Aktivera talgrupp 240!

Så för att hålla aktivitet i det fina system som DMR är med alla sina möjligheter, se till att aktivera talgrupp 240.

  • Som ägare av repeater eller hotspot – ställ in talgrupp 240 som statisk.
  • Gör ditt allmänna anrop på talgrupp 240 och vid svar QSY:a.
  • Lyssna på talgrupp 240 och om du har tid och lust, svara på allmänna anrop.
  • Kom ihåg – ett svar på allmänt anrop behöver egentligen inte innehålla mer än en hörbarhetsrapport, gärna namn och QTH, blir det mer ut av samtalet är det bara en bonus. Det är ju bara genom att kommunicera med olika motstationer som vi vet hur bra (eller dåligt) våra prylar fungerar.
  • Det körs ett antal olika ringar på DMR under veckans dagar. Använd talgrupp 240 för att med ett kort QTC annonsera ut att “Det här är SM9ABC med ett litet QTC. Klockan NN.NN så kör vi ABC-ringen på talgrupp NNNN, välkomna att checka in”. Likaså tycker jag att man också gärna kan annonsera ut uppläsningen av SSA-bulletinen på talgrupp 240 även om den sedan blir läst på en annan talgrupp.

Slutligen, jag jämför DMR med 69 MHz, analog FM och svxlink och jag vill understryka att det inte är ett motsatsförhållande till DMR (“vår mode är bättre än deras”), utan bara för att visa på vad som fungerar bra i de systemen och som vi bör ta med oss in i DMR.

Inte helt sällan hör jag DMR beskrivas som “skype för amatörradio” eller att “det där är inte amatörradio, det är ju bara radio över Internet”. Ofta av dem som faktiskt inte själva kör DMR. Jag tycker det är en lite sned och felaktig beskrivning av DMR.

DMR är faktiskt i grunden bara ett annat modulationssätt. Det går att köra DMR simplex, radio till radio. Man ställer bara in det som en simplexkanal, väljer samma timeslot, talgrupp och color code och sedan är det bara att trycka på PTT:n och prata.

Man kan också köra DMR över repeater och använder man den lokala talgrupp 9 så fungerar repeatern precis om vi är vana vid på FM. Du och din motstation sänder via samma repeater.

Sedan finns det talgrupper som är gemensamma för flera repeatrar, t ex 2400 för alla repeatrar i SM0-distriktet. Eller 240 för hela SM eller varför inte 91 som är world wide. Talgrupperna länkas mellan repeatrarna via servrar och TCP/IP. Det kostnadseffektivaste sättet att länka TCP/IP över större avstånd är att använda Internet. Det går lika bra över privata länkar men eftersom vi radioamatörer inte är gjorda av pengar och kan bygga privata mikrovågslänkar med TCP/IP över hela landet så använder vi Internet för transporten. Faktum är att en del repeatrar i SM0-distriktet länkas via AMPRNET, ett IP-nätverk som ska kunna fungera oberoende av Internet.

Det är här missuppfattningen blir gällande, att DMR bara är “radio över Internet”. Mja. Visst, det är väl inte att “köra DX” om man kopplar upp talgrupp 91 mot sin lokala repeater och kör en station i Brasilien. Men det är ju inte heller ett vanligt FM-QSO mellan t ex Stockholm och Örebro som körs över en repeater i Västerås heller, eller hur?

Når jag inte den motstation eller repeater jag vill nå med DMR är det fortfarande det gamla “radiomekandet” som gäller, skruva på antenner mm för att förbättra räckvidden. Fascinationen för DMR när det gäller mig personligen ligger nog mer i möjligheterna i systemet än själva modulationstekniken. Men olika saker intresserar mig på olika sätt. Jag kör DMR och tycker det är roligt och jag kör CW på kortvågen och tycker det är roligt – av helt olika skäl.

Det låter illa

Ja, det låter annorlunda än FM. En del tycker att FM-ljudet är behagligare än ljudet i DMR. Ljudet i DMR kan ibland bli “vasst” och när signalen inte riktigt räcker till så “skramlar” det ibland till rejält i högtalaren. I DMR-apparaterna finns också inställningar för mic gain mm som ibland skulle behöva en justering vilket kan göra att audionivån ibland kan skilja sig mellan olika stationer och man behöver nästan skruva på volymratten mellan olika stationer.

På FM kan man höra när signalen börjar bli “fnasig i kanten” innan den övergår till att bli brusig. DMR är lurig på det viset att när signalstyrkan minskar så låter det ändå bra tills man når en viss gräns och då blir det väldigt abrupt “R2D2” metalliskt robotljud av det. Man får liksom inte samma förvarning som på FM.

Se den här videon där de testar DMR simplex vid olika signalnivåer och jämför med FM. Där FM är brusig och DMR fortfarande helt klar.

Hotspot

Inom DMR finns möjligheten att ha en egen s k hotspot. Man behöver då inte en repeater för att nå talgrupperna utan hotspoten är din egen personliga repeater som du har hemma i huset t ex. Personligen har jag inte skaffat någon hotspot eftersom det blir för lite radio av det för min personliga smak. Når jag inte en DMR-repeater så får jag väl köra en annan mode. FM eller varför inte kortvåg.

Men visst, jag kan se finessen med en hotspot. Om man inte kan nå en DMR-repeater eller vill ha statiska talgrupper att lyssna på som repeateradmin kanske inte delar eller inte intresserar majoriteten av de övriga användarna på repeatern.

Eller så tycker man helt enkelt att det är kul att meka med tekniken i hotspoten. Den har helt klart sitt existensberättigande.

C4FM och D-STAR – andra digitala moder

Jag har själv inte provat C4FM, som är en annan digital mode och likt DMR:ens talgrupper har olika “rum”. Det som gjort att jag inte tänt på C4FM är att det är en proprietär mode, d v s vill man köra C4FM finns bara radioapparater från Yaesu att tillgå. Jag gillar öppna standarder och därför tilltalar DMR mig mer.

Icom:s D-STAR tycker jag är stökigt att köra mobilt eftersom det kräver mycket knappande eller programmering av radion via dator. Idag finns få, om ens några D-STAR-repeaters kvar i Sverige.

Av dessa skäl föredrar jag DMR. Det kan jag köra mobilt. Har jag inte en repeater inprogrammerad i kodpluggen kan jag ganska lätt använda VFO:n och välja rätt inställningar för hand vilket jag använde mig av under min resa med DMR genom Europa.

Under en resa med bil genom Europa med Lissabon som slutdestination hade jag mina två DMR-radio med mig – Anytone AT-D878UV handapparat och AT-D587UVIII mobilstation. En resa som tar flera dagar i anspråk (Stockholm-Lissabon är ca 350 mil enkel resa) och ett utmärkt tillfälle för amatörradio. Den fullständiga resan gick via Danmark, Tyskland, Luxemburg, Frankrike, Spanien, Portugal (Lissabon -> Porto), Spanien, Frankrike, Belgien, Holland, Tyskland och Danmark.

Jag var lite nyfiken på tillgången på DMR ute i Europa så här nedan är mina erfarenheter. Att bygga en komplett kodplugg för hela resan kändes som ett stort och tidskrävande projekt. Istället använde jag mig av VFO och manuell inställning av RX/TX-frekvenser, CC och TS.

För att hålla reda på vilka repeatrar som fanns i närheten så installerade jag appen RepeaterBook i min mobiltelefon. Den kan med hjälp av GPS:en visa vilka repeatrar som finns i närheten sorterade i avståndsordning. Den visar också i vilken riktning repeatern befinner sig i förhållande till mig. Kör jag åt sydväst så knappar jag hellre in en repeater som ligger framför mig i den riktning jag kör, än en som ligger bakom eller vid sidan av mig. Tyvärr är inte alltid databasen i RepeaterBook uppdaterad men är ändå en stor hjälp.

Utanför Sverige används ofta repeaterskift på 7.6 MHz eller 9.4 MHz på 70 cm. Både minus- och plusskift förekommer. De allra flesta DMR-repeatrar finner man på 70 cm.

Brandmeister eller DMR+

I Sverige kör nästan uteslutande alla repeatrar via Brandmeister men så är inte fallet i andra länder. I Danmark t ex finns en del Brandmeister-repeatrar man majoriteten är DMR+. Att det är olika system innebär att talgrupperna inte är gemensamma. Det finns dock i Danmark en brygga för utvalda talgrupper mellan DMR+ och Brandmeister, så man kan använda talgrupperna 2400-2407 i DMR+ och nå ut i Brandmeister.

Timeslot

I Sverige har vi en rekommendation för användningen av timeslots på repeatrar men det är upp till varje repeaterägare hur de vill arrangera detta. Det verkar dock vara få svenska repeatrar som följer den svenska rekommendationen. När man är ute och kör mobilt har man små möjligheter att slå upp varje repeater och läsa sig till vilken timeslot man bör använda. Jag lyssnade en hel del och använde den timeslot som var ledig eller så chansade jag på TS2.

I de fall jag kunnat läsa mig till information så verkar TS2 vara den bästa chansningen. En ganska vanlig uppdelning ute i Europa verkar vara att man lägger statiska talgrupper på TS1 medan dynamiska hänvisas till TS2. En rekommendation vi kanske skulle anamma i Sverige? Då skulle mobilkörningen bli enklare.

Talgrupper

En reflektion när det gäller talgrupper är att i såväl Danmark, Tyskland, Spanien, Portgual och Nederländerna så används de nationella talgrupperna flitigt. I Sverige är ofta TG240 väldigt tyst och en resurs som jag tycker att vi kunde använda mer. Om inte annat som anropskanal. Det klagas ibland på att aktiviteten är dålig i SM-land – kör ett CQ på TG240 så hörs du i hela landet. Sedan kan man alltid QSY:a till annan talgrupp.

Danmark

God tillgång på DMR på hela resan genom Sjælland, Fyn och södra Jylland om man “fuskar” lite och räknar in repeatern i Flensburg som faktiskt ligger på andra sidan gränsen till Tyskland, vilken faktiskt bara är tillåten att lyssna på när man är i Danmark. Detta eftersom den ligger ovanför 438 MHz och den danska bandplanen för 70 cm likt den svenska slutar på 438.0 MHz medan man i Tyskland även har tillgång till 438-439 MHz för amatörradio.

Repeatern i Odense som skulle finnas enligt RepeaterBook verkade vara QRT så på Fyn var det ett glapp. I Danmark är de flesta repeatrar DMR+, bara ett fåtal Brandmeister existerar. Dock finns som sagt en brygga för talgrupperna 2400-2407 mellan DMR+ och Brandmeister. Danskarna använder gärna den nationella TG238 för QSO.

När jag kör radio från Danmark så är det med mitt danska call – OZ0RGM. XYL bor i OZ-land så jag tillbringar av förklarliga skäl en hel del tid i Danmark. Därför har jag kunnat ansöka om danskt call och jag hade turen att mitt svenska suffix var ledigt. Mitt svenska call är SM0RGM och det rätt bekvämt att bara behöva byta ut två bokstäver. När man kör CW så sitter ju callet i fingrarna. Det är förklaringen till att jag ibland hörs på de svenska talgrupperna som OZ0RGM. Det är alltså samma gubbe bakom micken som normalt hörs på banden som SM0RGM.

Tyskland

Mycket god tillgång på DMR, i alla fall den sträcka vi körde via Flensburg, Hamburg, Bremen, Köln till Trier. Redan vid gränspassagen vid Flensburg fanns första repeatern och om sedan avlösten av en i TV-tornet i Kiel med god täckning. Så rullade det på söderut. Merparten verkade vara Brandmeister. Ärligt talat fokuserade jag mer på trafiken på autobahn än DMR så observationerna här är kanske lite bristfälliga. Mycket trafik på den nationella TG262 som låg på TS1.

Luxemburg

Landet är ju ganska litet så det finns i princip full täckning med DMR. Först fick jag fatt i en repeater som jag knappt kunde nå, trots mina 50 watt på mobilstationen, yttre antenn och bara 8 km till repeatern enligt RepeaterBook (kanske var positionen fel?). Efter byte till en annan repeater gick det bättre. Det var tidig morgon men ett CQ som LX/SM0RGM/M på TG240 besvarades av en morgonpigg SA5CVH Oscar i Skärblacka.

Frankrike

Efter att passerat gränsen till Frankrike blev det betydligt tunnare med DMR. Turen i Frankrike gick via Metz, Bordaux till Bayonne strax intill gränsen till Spanien och bara under ett fåtal gånger under den nästan 100 mil långa etappen gick det att hitta DMR, mestadels i närheten av större städer. Därimellan fanns det gott om FM-repeatrar.

Spanien

Etappen Bayonne till Lissabon genom Spanien bjöd på en del DMR-repeatrar men situtionen på denna etapp liknade Frankrike i stora delar, mest FM. Nu har jag absolut inget emot FM men under denna resa var det målet att se hur mycket DMR man kan hitta.

De QSO:n jag hörde över DMR i Spanien gick mestadels över nationella TG214.

Portugal

När vi korsade gränsen in till Portugal och ner till Lissabon fanns det mer DMR-repeatrar att tillgå, nästan hela vägen. I centrala Lissabon hade vi enligt RepeaterBook två repeatrar på 2.7 respektive 3.7 km avstånd, den ena Brandmeister och den andra DMR+. Ingen av dem gick att nå inomhus från lägenheten men fungerade när handapparaten fick följa med utomhus.

Nästa destination i Portugal var Porto ca 30 mil norr om Lissabon. Längs den 3 timmar långa resan fanns DMR-repeatrar att tillgå hela vägen. Någon av dem nådde jag redan 60 km från repeatern.

I Porto fanns två repeatrar, båda Brandmeister och båda på ca 5 km avstånd. Den ena gick att köra med handapparat inifrån lägenheten. Via Brandmeister kunde jag se att på den ena repeatern hade man blockerat ett antal UK-talgrupper och jag undrar till skälet. Kan de ha varit någon amatör på besök från UK som i princip missbrukat repeatern?

I Portugal var det en hel del trafik på nationella talgruppen TG268 samt TG268911 “PT Hotspot” som gissningsvis är en TG avsedd för hotspots. Dock låg den ofta ute över repeatrar. Om den var statiskt konfigurerad eller dynamiskt aktiverad vet jag inte.

DMR in Portugal
DMR in Portugal

Belgien

Erfarenheten av DMR i Belgien är kanske något begränsat eftersom vi bara körde rakt igenom Belgien och det går på ett par timmar. Vi startade dagens etapp i Reims, Frankrike nära gränsen till Belgien. Rutten gick via Charleroi, Bryssel och Antwerpen där vi sedan fortsatte in i Nederländerna. Söder om Charleroi fick jag fatt i de första DMR-repeatern och därefter var det mer eller mindre kontinuerligt repeatrar med DMR ända upp till gränsen till Nederländerna. Under den korta tid vi befann oss i Belgien hann jag inte höra något QSO, bara något enstaka anrop.

Nederländerna

Redan innan vi passerade gränsen från Belgien hade jag växlat till en DMR-repeater i Nederländerna. Nederländerna är platt och repeatern PI1UTR har man placerat på hela 220 meters höjd med rejäl täckning som följd. Den gick att köra handportabelt inomhus 20 km från Utrecht med full signalstyrka. Klicka på länken till PI1UTR och kika på den nästan cirkelrunda täckningskartan.

Vi rörde oss kring Utrecht, Amsterdam och Nijmegen och i de områdena var det inga problem att hitta repeatrar med DMR. I Nederländerna verkar den nationella talgruppen 204 användas flitigt.

Utanför Utrecht fick jag som PA/SM0RGM/M ett QSO med SM0HZE – Kent över TG2400. Det var Kents första DMR-QSO så det passade ju utmärkt för att, på ett mycket konkret sätt påvisa vilka möjligheter som finns med DMR-tekniken.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis en kul erfarenhet och radioapparaterna får defintivt följa med på framtida turer. Jag körde en del QSO:n med svenska stationer på de svenska talgrupperna när tillfälle gavs. Jag provade också då och då allmänt anrop över de lokala TG8 (cluster) och TG9 (local) men med endast ett fåtal QSO som resultat. Kanske avskräcker språket? Eller så ska jag bara vara modigare och köra CQ i landets nationella TG för att få kontakt med de lokala ham:sen?

Kriget i Ukriana är odiskutabelt något som de flesta av oss fördömer och alla insatser som görs för att stoppa det är välkomna.

När det gäller Bahnofs öppna brev till Sveriges alla radioentusiaster, som man får anta är riktat till Sveriges radioamatörer (några andra ‘radioentusiaster’ som har teknisk förmåga att nå till Ryssland med radio finns ju liksom inte), så vill jag mena att även om uppmaningen är i god anda så är det inget vi bör eller kan lägga energi på.

För att en insats eller åtgärd ska vara värd att genomföra så behöver den ha potential att i någon form göra en skillnad. Att Sveriges radioamatörer skulle ägna sig åt att återutsända förinspelade program via amatörradio (som jag uppfattar uppmaningen går ut på) har potentiellt väldigt liten effekt.

Inom amatörradion använder vi låga effekter (max 200 watt), frekvenser och sändningssätt som inte kan tas emot i vanliga radioapparater. För att ta emot våra radiosignaler krävs i princip samma sorts utrustning som vi använder för att sända. Antennerna behöver vara stora för att kunna uppfatta våra relativt svaga signaler.

Dem vi kommer att kunna nå är med andra ord i princip bara andra radioamatörer i Ryssland. Av Rysslands 144 miljoner invånare finns det ca 38.000 radioamatörer vilket är 0,026% av befolkningen. Av dessa 38.000 är det långtifrån alla som är aktiva, d v s har utrustning som de kan använda. En del av dem har haft ett amatörradiointresse som har falnat, de har kvar sitt callsign men saknar utrustning och antenner. Av de återstående som är aktiva så ska vi ha turen att möta dem på någon av de många frekvensband som vi har till vår disposition.

Effektgraden av Bahnhofs upprop närmar sig nästan att skicka budskap via flaskpost. Det är enbart de tekniska aspekterna. Juridiskt har det också implikationer. Kanske tror Bahnhof att vi radioamatörer likt Youtubers sitter och sänder ut våra morgonshower i någon form av enkelriktad broadcast? Så är inte fallet. Vi får inte ägna oss åt enkelriktad sändning och innehållet i meddelandena som vi sänder ska vara av test- eller radioteknisk karaktär och vi ska ha en motstation som vi kommunicerar med.

Att sända enkelriktade politiska budskap via amatörradio bryter mot lagen på en hel rad punkter och de radioamatörer som gör det riskerar att få sina amatörradioprivilegier indragna av PTS oavsett om de gjorts i välmenande syfte eller ej.

Bahnhofs uppmaning till Sveriges radioentusiaster är nog gjord i all välmening men i okunskap om vad amatörradio är och storleken av potentialen, eller icke-potentialen i det.

Nej, lägg istället energin på lobbyverksamhet för att återuppta de ryskspråkiga utlandssändningarna från Sveriges Radio! Sändningar som sker med AM i de s k broadcast-banden med höga effekter (tusentals eller miljontals watt) och som kan tas emot av den breda ryska allmänheten i en vanlig bilstereo (som man förvisso behöver knäppa över från FM till AM). Det har potential att nå den ryska befolkningen i en omfattning som gör skillnad.

Läs föreningen Sveriges Sändareamatörers reaktion på Bahnhofs öppna brev här.

Lyssna här på inslag i Sveriges Radios “Nordegren & Epstein” om huruvida Sverige borde återuppta de ryskspråkiga sändningarna på kortvåg igen.

Jag saknade hållaren för manöverpanelen till den ICOM IC-706MKIIG som jag köpte begagnad. Det visade sig vara svårare än väntat att få tag i en MB-63 begagnad. En sökning på ebay resulterade bara i objekt från Kina med medföljande moms- och tullkostnader.

Jag hittade ett alternativ i form av 3D-printning på Thingiverse.

3D-ritningen till MB-63 hittar du här. Jag laddade sedan upp den hos 3dprintsverige.se som tillverkade den och skickade hem den mot en rimlig slant.

Annons
Instagram
Something is wrong.
Instagram token error.

sm0rgm

Follow
Hämta fler

© Copyright 2023 Stefan Helander