med nyfikenhet och förundran

Aktuellt

Covid 19 status 2020-03-24
Covid 19 status 2020-03-24

Länder världen över stänger ner i olika grad för att bromsa spridningen av coronaviruset och sjukdomen Covid-19. Nu går debatten het kring huruvida de samhällsekonomiska konsekvenserna kan motiveras i förhållande till resultatet och en del menar till och med att konsekvenserna för samhället tillfogar större skada än själva viruset.

Man ser ofta jämförelser med hur många som dör i andra sammanhang och jämför det med aktuella dödstal i spåren av coronaviruset.

Problemet är att det saknas statistik för de händelser som inte uppstår. En ”ickehändelse” syns inte i någon statistik. Vi kan inte se hur många liv som faktiskt har räddats av de åtgärder som vidtas i samhället.

För att illustrera detta ska jag göra ett enkelt räkneexempel, som är starkt förenklat och naturligtvis inte är i närheten med Folkhälsomyndighetens beräkningsmodeller.

Så kallad folkimmunitet, d v s att spridningen av viruset självdör, beräknas uppstå när ca 60% av befolkningen har varit smittade. I Sverige, med ca 10 miljoner invånare, så betyder det att ca 6 miljoner människor ska ha varit smittade. Av de som smittas blir ca 5% så svårt sjuka att de behöver intensivvård vilket innebär ca 300.000 människor. I Stockholm har vi i nuläget 90 intensivvårdsplater och snart 180. Vården kommer därmed inte ha en chans att ge de som behöver intensivvård.

Av de som smittas är det ca 1-2% som avlider. I ett verkligt scenario där viruset fick spridas ohejdat så skulle man också kunna räkna in de dödsfall som uppstår då människor med andra sjukdomar än Covid-19 avlider på grund av att de inte kan få vård då vården är överbelastad. Men låt oss ändå hålla oss till de 1-2%. Det skulle innebära 60.000-120.000 direkt döda av Covid-19 i Sverige.

Låt oss hypotetiskt räkna med att t ex 1.000 personer i verkligheten avlider i Sverige efter de åtgärder som vi nu vidtar i form av social distansering och nedstängning av samhället. Det innebär att vi därmed (hypotetiskt) gemensamt kommer att ha räddat 59.000-119.000 mäniskoliv. En ickehändelse är också en händelse även om den inte syns i statistiken. Det ska vi inte glömma bort.

Är det värt det? Ja, i min värld är det värt alla insatser.

Spanska sjukan som härjade för 100 år sedan har en del likheter med Corona tog mellan 50-100 miljoner människoliv globalt sett. I Sverige, som på den tidpunkten hade ca 6 miljoner invånare, dog 37.573 personer.






2018-02-01 träder en ny lag i kraft som skärper reglerna kring avändning av mobiltelefoner, kommunikationsradio och liknande utrustning vid körning. I den nya lagen är det uttrycklingen förbjudet att hålla mobiltelefon och liknande i handen. Detta omfattar även handhållen mikrofon till kommunikationsradio. Så här säger lagen – Trafikförordning (1998:1276), 4 kap, 10 e §:

Vid färd på väg med ett motordrivet fordon får föraren ägna sig åt aktiviteter som användning av mobiltelefon och annan kommunikationsutrustning endast om det inte inverkar menligt på förandet av fordonet. Föraren får inte använda denna utrustning på ett sådant sätt att han eller hon håller den i handen. Förordning (2017:1284).

Som yrkesförare ser man så mycket tokigt ute i trafiken så hälften vore nog, så jag ser positivt på att reglerna skärps. Det medför att det blir enklare för Polisen att övervaka och lagföra eftersom de gamla reglerna var rätt så luddiga.

Med lagar är det ju så att det inte går att skriva specifika lagar som passar för varje enskild situation. Hela rättsväsendet skulle bli ohållbart med lagtexter så oöverskådliga att ingen skulle klara av att hantera dem. Därför skrivs lagar generellt och vid behov revideras de. Det innebär att lagar ibland kan få ”konstiga” effekter och att man kan tycka att de skjuter bredvid målet. Att tillämpa lagar på verkligeheten är ibland som att försöka få runda klossar att passa i fyrkantiga hål. Det matchar inte helt, men man får göra så gott det går.

För oss som använder kommunikationsradio i arbetet så medför detta också förändringar eftersom vi inte får hålla mikrofonen i handen. Nu kan man tycka att det inte är just hållandet av mikrofonen som är problemet, men som sagt, jag ser gärna att reglerna skärps och medför det att jag inte får prata med mikrofonen i handen så får det bli så.

Nu tror jag egentligen inte att det är just de handhållna mikrofonerna till kommunikationsradio som är den stora faran i trafiken. Till skillnad från en telefon, som måste hållas vid örat för att man ska höra vad motparten säger, så är kommunikationsradion i det avseendet redan halvt handsfree eftersom man hör motparten via högtalare och man kan till och med lägga ifrån sig mikrofonen medan motparten talar. I de bussar jag kör har man inte hunnit installera någon form av handsfree-utrustning, så en lösning är bara använda kommunikationsradion när fordonet står still.

I SL:s fall (som jag kör för) kan detta vara lite praktiskt besvärligt beroende på hur radiosystemet är uppbyggt. När man som förare vill ha kontakt med trafikledningen skickar man ett statusmeddelande via skärmen (buss-pc:n) som anger vad man vill ha hjälp med. På så sätt kan trafikledningen prioritera ärendet så att man får hjälp snabbt när man behöver det medan om det inte är så akut så kan man vänta. I praktiken innebär det, beroende på ärendets art och trafikledningens arbetsbelastning att det kan ta allt mellan 10 sekunder och 30 minuter (eller mer) innan man får svar.

Så lösningen att stå vid vägkanten och vänta på svar fungerar inte praktiskt. Dessutom är det så att om man inte svarar inom en viss tid när trafikledningen sedan anropar så kopplas samtalet ned och man får börja om. D v s, då man får svar från trafikledningen behöver man besvara anropet tämligen omgående och det är inte säkert att man hinner stanna på lämplig plats för det.

Efter 1 februari 2018 är det inte tillåtet att använda handhållen mikrofon till kommunikationsradio

Efter 1 februari 2018 är det inte tillåtet att använda handhållen mikrofon till kommunikationsradio. Så här bör man kunna göra utan att bryta mot lagen.

Min lekmannamässiga tolkning av lagen (jag är inte utbildad inom juridik), är att en annan lösning är att helt enkelt låta mikrofonen sitta kvar i hållaren, trycka på sändningsknappen och höja rösten lite extra. På så sätt kan man använda radion utan att man håller mikrofonen i handen och att det därmed bör vara tillåtet medan man kör. Fortfarande gäller att användningen av kommunikationsradion inte får störa körningen i övrigt.

Tänk på att din arbetsgivare kan ha en policy som medför att denna lösning på problemet ändå inte är tillåten på din arbetsplats.

(Vill du använda bilden ovan, kontakta mig. Observera att ovanstående lösning, att låta mikrofonen sitta kvar i hållaren, inte är prövat jurdiskt så jag friskriver mig härmed från allt ansvar.)

Även om det skulle röra sig om en juridisk gråzon så är busringnings-apparna (”phone jokes” som de benämns på engelska) moraliskt helt förkastliga.

Tycker du att du har alldeles för många vänner eller att dina vänner tycker allt för bra om dig? Då är detta appen för dig. Du blir garanterat av med ett par vänner på nolltid!

Busringingar har nog förekommit så länge telefonen har funnits. Förr i tiden tycker jag nog att de var rätt harmlösa. Någon ringde med förställd röst och det hela var relativt lätt att genomskåda. Irriterande, men rätt harmlöst.

Busringnings-appar

Busringnings-appar

Busringnings-appar

Busringnings-appar tar det hela till en ny nivå. Busringaren kan via en app ”beställa” och betala för ett telefonsamtal till den utsatte som blir uppringd med ett inspelat ”samtal”. Samtalet är utformat så att det är svårt att inte uppfatta det som ett verkligt samtal när det i själva verket är en inspelad monolog av en främmande person. T ex kan det föreställa en uppretad granne som anonymt skäller ut en för att man stjäl deras wifi och laddar ner filmer.

För att beställaren (busringaren) ska kunna få ta del av sitt ”skämt” så spelas samtalet in och levereras som en ljudfil som busringaren kan spela upp och skratta åt tillsammas med sina vänner. Vill man så kan man ju dessutom dela ljudfilen via sociala medier och på så sätt fullständigt häckla och göra sig rolig på den utsattes bekostnad.

Realistiska samtal

Att samtalen uppfattas som realistiska är det inget tvivel om. I Danmark har polisen på senare tid fått telefonsamtal från personer som varit övertygade om att de blivit utsatta för brott efter att ha fått samtal från desssa busringings-appar. Samhällets resurser kan användas till bättre saker än att hantera busringningar.

Jag och min fru blev utsatt för ett sånt här skämt häromkvällen. Problemet för avsändaren är att denne inte är närvarande när samtalet kommer, så denne har ingen aning om ifall det landar vid en olämplig tidpunkt. Det är som att kasta iväg en handgranat i blindo, utan en chans att veta hur den träffar.

I vårt fall kom det första av flera samtal i slutet av middagen och av olika skäl på ett sätt som gjorde det mindre lyckat. Även om vi inom någon halvtimme blev varse om att det var ett skämt så förstörde det en stor del av kvällen för oss.

Practical jokes = socialt accepterad mobbning

Det hela är vad man skulle kunna beteckna som ett ”pratical joke”, något som jag personligen inte har mycket till övers för. Om man skämtar med en person ”face to face” så kan man snabbt fånga upp om ett skämt inte landar på ett bra sätt och hantera det genom att be om ursäkt eller på annat lämpligt sätt reparera skadan.

Ett practical joke är ett skämt på en annan persons bekostnad och här beträder man ett minfält eftersom det är lätt att den som är utsatt för det inte uppskattar skämtet. Den sociala normen är ju att man ska ”tåla” lite skämt så vanligt är att man som utsatt klädsamt skrattar med åt skämtet.

Practical jokes är en mycket svår konst. Om man som utsatt skrattar från hjärtat för att det verkligen är roligt, då är det ett skämt på riktigt. Men i den sekund den som är utsatt för det inte skrattar av hjärtat, så faller det hela till att bara handla om socialt accepterad mobbning anser jag.  De som utfört ett practical joke skrattar då åt den som är utsatt och inte med denne.

Som ung så vågade jag inte annat än att skratta med, men som vuxen har jag lärt mig att inte falla för den sociala normen. Mer än en gång har jag fått en knuff på axeln med orden ”kom igen nu, det var ju bara ett skämt”. Som vuxen brukar oftast mitt svar då bli ”ser det ut som att jag skrattar?”.

Kalla mig tråkig, men jag kommer inte skratta för att det förväntas av mig. Som barn skrattade jag med när någon lade häftstift på min stol i skolan och hela klassen skrattade åt mig. Practical jokes är inget annat än en vuxen-version av det.

I fallet med busringnings-appen så kan alltså vår vän sitta och lyssna på ljudklippet och skratta åt oss. Ljudklippet kan också delas med andra vänner och de kan tillsammans skratta – åt oss, men inte med oss. Vi skrattar nämligen inte.

Hade situationen utspelat sig under rasten på en skolgård, där en grupp elever utsätter andra för ”skämt” och sedan skrattar åt dem så hade det kallats mobbning och förhoppningsvis resulterat i samtal med berörda elevers föräldrar från skolans sida.

Juridiskt

Nu är jag inte jurist, så på en rent lekmannamässig nivå så gissar jag att utsätta någon för ovanstående skämt och spela upp ljudfilen för andra för att gemensamt skratta åt skulle kunna landa under förtal eller någon form av ofredande.

Delar man ljudklippet i sociala media så hamnar det i en helt annan division. Här är det nog ingen tvekan om att skämtaren görs sig skyldig till lagbrott.

Som skämtare ska du inte heller förvänta dig något stöd av app-tillverkaren. I villkoren som du godkänner påtar du dig allt juridiskt ansvar så i rättssalen kommer du att vara ensam.

Första veckan i november inleddes med, tro det eller ej, snö! Ett mycket ovanligt väderfenomen i Sverige vid denna tid på året. Det tyckte i alla fall TV4 som för säkerhets skull skickade ut ett team att direktsända de första snöflingorna ifrån Dalarna. Man kunde nästan tro att vi aldrig sett snö i Sverige.

På söndagen gick SMHI ut med klass 1-varning för Stockholm då det skulle komma snö. Hela 5 (!) cm. Jag betvivlar inte att nederbörden uppfyller kriterierna för varningen. Det är inte utan visst befog som norrlänningarna kallar oss fjollträsk.

Klass 1-varning i fjollträsk

Klass 1-varning i fjollträsk

Men visst, halt blev det eftersom temperaturen höll sig runt nollan. Vinter-ringrostiga Stockholmsbilister kryddat med, som det verkade, i stort sett obefintlig halkbekämpning gjorde att man krockade med varandra likt bowlingkäglor ute på vägarna. Jag ska inte generalisera alltför mycket, man kan ha otur också.

Lite otur hade ett par kollegor som möttes på linje 134 respektive 168 uppe i Östberga. Där var det både halt och trångt så det ledde till en lite sammanstötning. Inget värre än materiella skador som uppgick till var sin förlorad vänsterspegel. För säkerhets skull lade man om trafiken så att vi inte trafikerade den besvärligaste backen på ett par timmar tills det hade hunnit bli plogat och sandat.

Rejält med otur hade Stockholm ett par dagar senare när man drabbades av det som media kallade ”snökanon” med det värsta snöfallet i Stockholm på 111 år. Det tog timmar att ta sig såväl till och från jobbet kunde jag läsa om. Själv hade jag dragit söderut och befann mig i Danmark där snön uppgick till 2 cm under natten och som smälte bort under förmiddagen. Medan vi läste om kaoset på nyheterna passade vi på att njuta av ett par extra soliga och fina höstdagar på nordsjälland.

Stefan Saidac funderade över hur man hittar de bästa vinerna på Systembolaget. Att läsa recensioner i olika tidningar är ett sätt, men Stefan utvecklade en egen metod att sammanställa dessa recensioner från olika källor till en ”topplistornas topplista”.

Resultatet blev sajten vinbetyget.se. Här sammanställer Stefan topplistor över de bästa vinerna baserat på recensioner från bland annat Allt om Vin, DN, GP, SvD, Sydsvenskan, Vinbanken, med flera.

För att ett vin ska hamna på vinbetyget.se så behöver vinet alltså ha fått bra recensioner i flera olika tester. Ett vin som finns på vinbetyget.se:s topplista är alltså ett vin som fått bra omdömen och chanserna att du hittar ett gott vin om du tar hjälp av sajten är ganska stor.

By Christian Mertes (Mudd1 12:26, 18 April 2007 (UTC)) (Own work) [GFDL (http://www.gnu.org/copyleft/fdl.html), CC-BY-SA-3.0 (http://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0/) or CC-BY-SA-2.5-2.0-1.0 (http://creativecommons.org/licenses/by-sa/2.5-2.0-1.0)], via Wikimedia Commons

Natriumklorid, a.k.a. koksalt

Jakten på klick, eller som det förr kallades – lösnummerförsäljningen, går vidare. Aftonbladet skriver om ”Russinpaketet är rena giftbomben”. Nyheten är baserad på ett test som Råd & Rön gjort.

Det visar sig dock, som Sveriges Radios P1 program Medierna påpekar, att mängderna av gifter i paketet ligger långt under EU:s gränsvärden. För att komma upp i de nivåerna behöver en treåring äta kilovis med russin varje dag (en vuxen person ännu mer).

Att ett ämne är giftigt beror inte bara på att det har ett märkligt kemiskt namn utan också mängden man stoppar i sig. Faktum är att det faktiskt oftast är mängden av t o m helt ofarliga ämnen, som avgör om det är farligt eller inte. Vi får säkerligen i oss små mängder av ämnen som kan vara giftiga i större mängd genom alla möjliga typer av saker vi stoppar i oss eller utsätter oss för, utan att det för den skull innebär några risker för oss. Rubriksättningen ovan i Aftonbladet är därför mest storm i ett vattenglas i syfte att dra läsare.

Det finns också en allmän rädsla för kemiska namn som mest handlar om att namnen känns konstiga. Ofarliga ämnen kan låta lika märkliga som farliga, d  v s det är svårt för den som inte känner till dem att se skillnad på farligt och ofarligt. Det skrevs en gång en tidningsartikel med en rubrik som skrek ut att 800 liter livsfarlig natriumklorid läckt ut. Natriumklorid är det kemiska namnet på koksalt, så särskilt farligt var det inte.

Man kan också dricka ihjäl sig på vatten, som har det kemiska namnet diväteoxid. Så med de kriterierna så kan man ju säga att vårt kranvatten är fullständigt livsfarligt. Jag väntar med spänning på de rubrikerna. Kanske man skulle tipsa Aftonbladet om den nyheten? 😉

Det är kanske dags att väcka upp den här gamla tigern – ”En svensk tiger”? Den har en annan innebörd än att bara vara en glad tiger målad i de svenska färgerna, nämligen att påminna svensken om att hålla munnen stängd om sådant som kan ha med Sveriges säkerhet att göra. Ordet tiger kan ju också ha betydelsen att vara tyst.

Det senaste halvåret har vi sett en ökad aktivitet med kränkningar av luftrummet i Östersjön och andra märkliga aktiviteter. Nu har vi möjlig undervattensverksamhet i Stockholms yttre skärgård. Försvarsmakten håller naturligtvis en låg profil kring det hela och är sparsamma med information eftersom det hör till underrättelseverksamhetens natur – att inte avslöja för en eventuell fiende vad man vet eller inte vet, vad man har kapacitet till och inte har kapacitet till. Ju mindre ”de” vet desto bättre.

Glad i hågen gräver media fram uppgifter via andra kanaler än försvaret, kring den pågående underrättelseoperationen i skärgården, som man i jakten på läsare glatt publicerar. Källor som sprider såväl information som desinformation via pressen som kanske bara borde vara förbehållen försvarsmakten. Självklart tar en eventuell fiende del av allt som framkommer. Kanske testar de oss, liksom petar med en pinne i myrstacken för att se vad som händer. Låt försvaret sköta sitt jobb. De är proffs på detta. Medan vi andra nu sitter ner i båten och låt oss för en gångs skull inte nödvändigtvis på vanligt svenskt manér debattera allt.

Visst ska vi ha ett debattklimat i Sverige där även försvaret ska debatteras. Men under pågående insats kan det ju vara smart att inte frossa i alla detaljer kring den som man kan komma över.

I bristen på information spekuleras det hej vilt kring huruvida försvarsmakten har läget under kontroll eller inte. Jag är övertygad om att försvarsmakten har betydligt mera läge under kontroll än vad som framkommer offentligt. Men även om de nu inte har full kontroll så är tror jag fullt och fast att de är dem i Sverige som är dem som har bäst förutsättningar att ha någon form av kontroll. De står dessutom garanterat på vår sida och gör ett kraftfullt arbete för att skydda oss så låt oss inte sparka undan benen på dem.

Är det så här vi ska ha det (från 0:49)?

I en perfekt värld vore alla snälla och kramade varandra. Nu ser ju dessvärre verkligheten inte sådan ut. Vi behöver lås på våra dörrar, tjuvlarm på våra bilar och ett väl fungerande försvar. Ett försvar som efter väl utfört arbete inte deltagit i en enda strid utan bara fungerat avskräckande så att om någon dåre får för sig att invadera oss så ska det göra ont. Såpass ont att det inte är värt det.

På 1930-talet fanns en dåre med en synnerligen ful mustach som fick för sig att skapa en ny stormakt. Så kan vi ju se vad som hände där. Dessvärre är den sista dåren antagligen inte född. Vi får bara hoppas att vi inte får någon sådan med alltför mycket makt i sin hand i vår omvärld.

Annons
Instagram
[wdi_feed id="1"]

© Copyright 2021 Stefan Helander