Frankrike
På vägen mot Audressein såg vi en skylt mot Grotte du Mas d’Azil. Coolt, en grotta – den måste vi se! Det visade sig att den vida överträffade våra förväntningar. Jag hade på min höjd trott att det var en grotta man kunde gå in i. Den här är så stor att man byggt en väg rakt igenom den. Är du i närheten kan jag rekommendera ett besök.
Samtidigt kan man passa på att besöka glasblåseriet som ligger strax utanför ingången till grottan.
Så ankom vi till vår destination, Audressein i de franska pyrenéerna. Har man som mål att koppla av från vardagens stress är detta en plats man kan göra det på.
Byn har 100 invånare, en restaurang och ett litet hotell/pensionat. På det sistnämnda bor vi och på det förstnämnda äter vi. Efter andra kvällen känner vi oss redan som stamgäster. Folk är vänliga, luften är frisk och här är svalt eftersom byn ligger uppe i bergen.
Vårt hotell/pensionat ligger intill en av de två floder som möts i byn och det enda vi hör under natten genom vårt öppna fönster är porlandet från vattnet. Hotellet har en riktigt bra internetförbindelse vilket inte är utan betydelse för oss eftersom vi behöver hålla lite koll på våra verksamheter. Daniel skriver för fotbollssidan indkast.dk och det kräver också att han har tillgång till Internet.
Såväl boende som mat är mycket prisvärt. Första kvällen äter vi en trerättersmeny till 21 euro. Det franska köket levererar, vilket inte är helt oväntat. Fantastiskt gott!
På söndagen är det marknad i byn intill dit det är 1,5 km att promenera. Jannemieke gör några fynd i form av bland annat ett spel från 1929. Vi tar en biltur till staden Foix ca 60 km bort där vi besöker slottet som ligger på en hög klippa.
Det visar sig att tisdagens etapp av Tour de France kommer att passera genom Audressein, något som vi naturligtvis måste kika på även om jag personligen är helt illiterrat när det kommer till idrott. De riktiga hardcoresupportrarna har ställt upp sina husbilar på parkeringsfickor längs vägen redan på lördagen för att försäkra sig om en bra plats.
Audressein ligger inte långt från Andorra där det ska finnas vackra vandringsleder så vi räknar med att någon av dagarna kommer att innehålla en tur dit. I området finns grottor att se och någon dag tar vi antagligen en tur till Toulouse.
Innan vi fortsätter vår resa mot veckans destination, Audressein i Pyrenéerna, passar vi på att besöka Gordes. En liten pittoresk by på en bergstopp väl värd ett besök. Det tyckte dessvärre fler än vi, inklusive ett flertal lass turistbussar, att detta var ett bra ställe att besöka. Men man får helt enkelt räkna med att man ibland hamnar i en riktig turistmagnet. Men visst var det vackert och speciellt att se! Efter någon timmes strosande och inköp av lunchsmörgåsar kände vi oss rätt nöjda så vi promenerade tillbaka till bilen och körde några km till det intilliggande klostret där de odlar lavendel.
Väl framme vid klostret visar det sig att våra shorts och kjolar var för korta för att få komma in (de måste täcka knäna) så vi fick nöja oss med att avnjuta lavendelodlingarna utomhus. Trots att det fanns gott om skyltar som talade om att man varken fick plocka eller gå i odlingarna (med varning för ormar och skorpioner) var det rätt många som glatt travade omkring i dem.
Solen stekte, även idag ca +35 grader, så eftersom vi inte kunde komma in och se klostret bestämde vi oss för att vi sett nog och körde vidare mot Audressein.
På vägen till Audressein passerade vi Carcassone, som man kunde se från en rastplats på motorvägen. Vi hade dock inte riktigt tid att svänga av så vi nöjde oss med en kik från rastplatsen och försöker istället planera in ett besök på återvägen.
Dagens etapp blev 466 km.
Så styr vi kosan från Strasbourg mot Apt i provence. En resa på ca 70 mil. I Frankrike har man vägtullar (peage) som kostar oss ca 50 euro för dagens etapp. Men vilka vägar jämfört med autobahn! Man kan verkligen se vad pengarna går till här. Dessutom är trafiktempot mycket lugnare eftersom maxhastigheten är 130 km/h. Den fria farten på vissa sträckor i Tyskland gör tempot hetsigt med stora skillnader i hur fort fordonen kör. Apropå vägtullarna i Frankrike, det går normalt bra att betala med såväl kort som kontanter. Mitt mastercard accepterades dock inte så det var tur att jag hade ett annat kort med visa på.
Under dagen stiger temperaturen ytterligare och utanför Lyon toppar vi dagens notering med +36 grader. Vi passerar Lyon vid 16.30 fredag eftermiddag vilket innebär rusningstrafik så det tar närmare 2 timmar att köa oss förbi Lyon på motorvägen.
Söder om Lyon, när trafiken lossnat, ser jag plötsligt mitt eget registreringsnummer tillsammans med texten “för fort” (på franska som jag inte förstår men min fru översätter) på en elektronisk skylt som sitter på en portal över vägen. Ett effektivt sätt att få trafikanter att sänka hasigheten. Jag kollade senare passagen på min dashcam och jag hade kört 114 km/h på en 110-sträcka så marginalen är inte så stor.
Vi ankommer till ett fantastiskt vackert område kring Apt i provence. Incheckning på hotellet och sedan ned på byn för middag. Sallad cote d’azur för min del och ceasarsallad för Jannemieke och Daniel. eftersom vi tillbringat största delen av tiden stillasittande idag är det ingen av oss som behöver en bastant middag. Inte helt oväntat i en liten by på landet kunde man inte betala med kort på restaurangen men en bankomat låg 5 meter bort så vi slapp diska.
Dagens etapp blev 754 km.
Dagen tillbringades mestadels på autobahn och var en transportdag med målet strax utanför Strasbourg i Frankrike. En ganska händelselös dag med andra ord. Tyskarna diskuterar att införa vägtullar även för personbilar, något som jag kan ha full förståelse för. Det måste vara stora mängder trafik som, liksom oss, passerar landet på väg någon annanstans. Slitaget på vägarna kompenseras näppeligen av de inköp vi gör på vägen i form av bränsle, kaffe och lite mat.
Färjan Rödby-Puttgarten betalade vi med vår Öresunds-brobizz (transponder). Den ger oss normalt ca halva priset på passager över Öresundsbron. En liten rabatt på färgan ger den men den stora finessen är att man verkar få prioriterad ombordkörning jämfört med kontantbetalande. Denna gång hamnade vi i bana 15 som var den första de tog ombord. Ett annat år körde vi ombord direkt när vi kom till färgeterminalen. Båten avgick 3 minuter efter tidpunkten på kvittot när vi passerade bommen 🙂
När vi ankom på kvällen till hotellet läste vi på nyheterna om den störtade MH17 i Ukraina. Jag inser att rutten den haft över Tyskland sammanfaller med den tidpunkt då vi befann oss i norra Tyskland på väg söderut. Med stor sannolikhet har vi haft MH17 i vårt synfält som en kondensstrimma på himlen eftersom de flög på 31000 fot och kan då ses över ett ganska stort avstånd. Vi visste ju naturligtvis inte vad som skulle ske och vad vi skulle kika efter.
Vi kan tydligt märka att vi närmar oss medelhavet eftersom temperaturen stiger. Vid 23.30 är det fortfarande 27 grader varmt. Strax före gränsen till Frankrike förändras också dofterna och man kan känna den karäktistiska skogsdoften för södra europa.
Dagens etapp blev 1027 km.
Rubriken till trots så tycker jag faktiskt om mitt arbete. Eller vore det kanske mer passande i pluralform – arbeten? Jag driver två IT-företag och utöver det så arbetar jag deltid som bussförare. Inte för att jag måste utan för att jag tycker det är kul. Det saknas alltså inte möjligheter för den lille arbetsnarkomanen i mig att få den dagliga fixen. Jag njuter sällan av att bara lägga benen på bordet och “slappa”. Att koppla av för mig handlar oftast om att sysselsätta mig med något som jag tycker är roligt. Inte helt sällan medför detta något som genererar pengar. Är det då plötsligt arbete för att man får betalt? Eller är det nöje för att man tycker det är roligt? Var och en blir salig på sin tro och det här fungerar för mig. Jag är nog lite som en boxer som mår bra av att vara sysselsatt för det mesta.
Nu är det ju så att omväxling förnöjer och utan omväxling kan det gå tristess i det mesta. Därför är det nu dags för lite omväxling i form av semester. Semesterns “projekt” består i att bila ner till Frankrike tillsammans med min fru Jannemieke och hennes son Daniel. Både jag och min fru är egenföretagare så sommarsemestern brukar utsträcka sig till ca två veckor, såsom för många andra egenföretagare. De 5-6 veckors semester som mina lönelyftande vänner ägnar sig åt är för oss ett ganska fjärran koncept. Men det är självvalt och att vara egenföretagare har så många fördelar att det vida kompenserar för de saknade semesterveckorna. Det är en väsentlig skillnad att arbeta för sig själv. Och ska sanningen fram så blir det mer än dessa två veckor sett över året. När vi har möjlighet tar vi en långweekend och reser någonstans.
Igår körde jag mitt sista bussarbetspass före semestern. De sista veckorna har vi för det mesta haft strålande sol och imellanåt temperaturer uppåt 30 grader. Men bara timmen innan jag skulle gå av mitt pass så började det regna och när jag väl slutade så hade himlen fullständigt öppnat sig och regnet vräkte ner, liksom lite för att kasta i ansiktet på mig att det här med semester, det är nog inte riktigt din grej.
Idag är dag 1 på semestern och denna dag bjöd på betydligt bättre väder med sol och runt 20 grader. Nu förstår jag egentligen inte varför jag hänger upp mig så på vädret för jag gillar ju regn. Man faller väl in i de allmänna tongångar när det gäller vädret – regn är något man klagar över och solsken något man gillar. Jag gillar ju faktiskt båda.
Vi ska bila ner till Frankrike så första semesterdagen ägnades inte helt oväntat åt bilkörning. Denna dag körde vi mellan Stockholm och Köpenhamn som blir vårt första stopp. Det är en resa som är ganska rutinmässig för oss eftersom jag bor i Stockholm och Jannemieke bor i Köpenhamn. Vi lämnade Stockholm vid 7.30 på morgonen och det skedde antagligen samtidigt med att någon av färjorna från Finland kom i hamn eftersom vi under hela resan söderut passerat mängder med finskregistrerade bilar.
I Köpenhamn stannar vi två nätter för att dels invänta Daniel som i morgon onsdag kommer från sin semesterresa i Serbien och ansluter till oss, dels har vi en del praktiska göromål här eftersom vi är igång med att köpa en lägenhet i Köpenhamn. Eftersom vi just nu är mellan bostäder i Köpenhamn så övernattar vi hos Daniels far Boris, som själv inte är hemma eftersom han är på semester, men vi har fått låna en nyckel till hans hus. På torsdag kör vi vidare ner genom Tyskland och övernattar i antingen Tyskland eller Frankrike innan vi på fredag kör den sista etappen till vår destination Audressein i de franska Pyréneerna.
Dagens etapp blev 65 mil.