Betraktelser av omvärlden

med nyfikenhet och förundran

En del menar att C4FM låter bättre än DMR och det kan så vara. Svaret på rubriken, varför C4FM inte är något för mig är enkelt. Det är en proprietär standard som ägs av Yaesu. Det innebär att för att använda C4FM måste du köpa en radio från Yaesu och du kan bara prata med andra som har radio från Yaesu. Jo, visst, det finns bryggor till DMR och D-star men grundprincipen är ändå att en Yaesuradio med C4FM endast kan kommunicera med en annan Yaesuradio.

Sannolikheten att Yaesu licensierar C4FM till andra tillverkare lär vara låg och försöker man sig på att “reverseengineera” (ursäkta det försvenskningen) så får man antagligen Yaesus advokater på sig.

Tanken är väl att Yaesu ska sälja fler radioapparater på det sättet men när det gäller standarder tror jag det är ett feltänk. Se på vad som hände med VHS vs Betamax. Sony Betamax var ett system med bättre bildkvalitet än VHS. JVC som ägde VHS öppnade, till skillnad från Sony, upp för vilken tillverkare som helst att licensiera sina videospelare för VHS-standarden. Vilken blev de-factostandarden för videospelare? Jo, VHS.

Jag gillar öppna standarder och C4FM är inte en sådan. Jämför med tankeexperimentet att om t ex FM och SSB hade varit proprietära standarder. Vill du köra FM? Ja, då måste du (t ex) köpa en radio från ICOM och du kan bara prata med andra ICOM-ägare. SSB? Då är det (t ex) Kenwood som gäller. Vi kan också dra en parallell till mobiltelefoner – tänk om du med en iPhone bara kunde ringa till andra som har iPhone?

I ett slutet radiosystem, för t ex ett företag så spelar det kanske inte så stor roll men för oss radioamatörer som vill kommunicera kors och tvärs är en proprietär standard att måla in sig i ett hörn.

DMR är till skillnad från C4FM en öppen standard och jag lever då hellre med lite sämre ljudkvalitet till förmån för en öppen standard där jag kan använda en radio av vilket fabrikat som helst.

Talgrupperna vi har i DMR ger oss stora möjligheter till att skapa samtalskanaler för olika ändamål men ibland blir vår allra viktigaste kommunikationskanal – den nationella talgrupp 240 – lite bortglömd.

För att hitta varandra, så att DMR inte upplevs som “dött” är det viktigt att vi såväl aktiverar talgruppen som att vi svarar på allmänna anrop där. Annars är risken att DMR kommer upplevas som en “död” mode och att man söker sig till andra moder.

DMR talgrupp 240 Sweden
DMR talgrupp 240 Sweden

Det måste vara enkelt att komma igång

De som är nybörjare med DMR har också behovet av enkelhet, det ska vara lätt att förstå vart man ska vända sig och hur man ska göra för att få kontakt. Jag har hört flera amatörer som, efter att ha provat DMR ger sig på svxlink och upplever det som mycket enklare. Se nedan om svxlink.

Nu har vi inte möjlighet till auto-QSY på DMR som de har inom svxlink men efter ett besvarat anrop på talgrupp 240 kan man QSY:a antingen till en ledig distriktstalgrupp (2400-2407) eller någon av de taktiska QSY-talgrupperna 2411 eller 2412. Ev stationer som vill följa med kan då göra det.

Talgrupp 240 – vår nationella anropskanal

En annan tanke med den nationella talgrupp 240 är att man ska kunna anropa en motstation över hela landet om man inte vet i vilket distrikt vederbörande befinner sig. Jag gör alltid mina allmänna anrop över talgrupp 240. På så sätt slipper jag hoppa runt bland distriktstalgrupperna och göra allmänt anrop på vart och ett av dem. Mycket praktiskt!

Jag har med hjälp av Johan Hansson (SM0TSC) grävt fram lite statistik över repeatrar och hotspots i SM och tyvärr är det inte alla som passar talgrupp 240 statiskt. Något som borde vara en självklarhet eftersom talgrupp 240 är vår gemensamma samlingsplats på DMR och vår nationella “anropskanal”. Så passar din repeater inte talgrupp 240 idag, se till att konfigurera in den som statisk! Talgrupp 240 är nyckeln till enkelhet och att DMR inte ska upplevas för krångligt och “dött”.

Det klagas ibland över att 2 meter och 70 centimeter är “dött” jämfört med trafiken på 70- och 80-talet och visst kan det upplevas som det. En skillnad är dock att vi idag har väsentligt fler moder och inom dessa moder har vi dessutom olika talgrupper eller “rum” som det också kallas. Det gör att vi ibland faktiskt kan ha lite svårt att hitta varandra. Därför är det viktigt med gemensamma anropskanaler såsom t ex talgrupp 240.

Subtonsdöden

Att införa subtoner på analoga repeatrar var vid tidpunkten det gjordes nog ett riktigt beslut eftersom det var trångt i luften och repeaterkanalerna kunde återanvändas med kortare geografiskt avstånd. Samtidigt menar en del att det blev döden för den analoga repeatertrafiken. Det blev plötsligt väsentligt krångligare att köra repeater mobilt eftersom det inte längre räckte med att tuta 1750 Hz för att se om det fanns en repeater i området. Nu behövde man ha aktuella listor med subtoner med sig i bilen.

69 MHz succé i SM0

I SM0 har det fria 69 MHz bandet fått stor popularitet, bl a p g a att det är just licensfritt så det är en låg tröskel för att komma igång. Min kompis Pontus, SM0SBI eller på 69 MHz känd under signaturen “station Huddinge”, säger att en anledning också är enkelheten. På 69 MHz finns det bara 8 kanaler (18 om man räknar in lågeffektkanalerna), enbart FM-modulation och kanal 8 används som anropskanal, övriga som QSY-kanaler. Det är alltså extremt lätt att hitta motstationer eftersom alla samlas runt “vattenhålet” i form av kanal 8.

svxlink

“Svixlink” som det uttalas, har fått stor popularitet och gett nytt liv åt såväl gamla FM-riggar som analoga FM-repeatrar. Inledningsvis öppnar systemet upp i talgrupp 240 (som numret till trots inte har någon koppling till DMR talgrupp 240) som går ut över alla noder i hela landet. En station i SM7 kan få svar från t ex SM2. Efter en stund auto-QSY:ar systemet till en slumpmässig talgrupp som annonseras via tal. De som vill följa med nycklar sin sändare inom 30 sekunder och hänger då med i QSY:et. Enkelt och lätt att förstå.

Nationella talgrupper i andra länder

Det är mest i SM-land som den nationella talgruppen (240) är relativt tyst. I andra länder, t ex Danmark, Tyskland, Spanien, Portugal och Nederländerna (som jag har besökt med DMR-radio) så används de nationella talgrupperna flitigt.

Aktivera talgrupp 240!

Så för att hålla aktivitet i det fina system som DMR är med alla sina möjligheter, se till att aktivera talgrupp 240.

  • Som ägare av repeater eller hotspot – ställ in talgrupp 240 som statisk.
  • Gör ditt allmänna anrop på talgrupp 240 och vid svar QSY:a.
  • Lyssna på talgrupp 240 och om du har tid och lust, svara på allmänna anrop.
  • Kom ihåg – ett svar på allmänt anrop behöver egentligen inte innehålla mer än en hörbarhetsrapport, gärna namn och QTH, blir det mer ut av samtalet är det bara en bonus. Det är ju bara genom att kommunicera med olika motstationer som vi vet hur bra (eller dåligt) våra prylar fungerar.
  • Det körs ett antal olika ringar på DMR under veckans dagar. Använd talgrupp 240 för att med ett kort QTC annonsera ut att “Det här är SM9ABC med ett litet QTC. Klockan NN.NN så kör vi ABC-ringen på talgrupp NNNN, välkomna att checka in”. Likaså tycker jag att man också gärna kan annonsera ut uppläsningen av SSA-bulletinen på talgrupp 240 även om den sedan blir läst på en annan talgrupp.

Slutligen, jag jämför DMR med 69 MHz, analog FM och svxlink och jag vill understryka att det inte är ett motsatsförhållande till DMR (“vår mode är bättre än deras”), utan bara för att visa på vad som fungerar bra i de systemen och som vi bör ta med oss in i DMR.

Inte helt sällan hör jag DMR beskrivas som “skype för amatörradio” eller att “det där är inte amatörradio, det är ju bara radio över Internet”. Ofta av dem som faktiskt inte själva kör DMR. Jag tycker det är en lite sned och felaktig beskrivning av DMR.

DMR är faktiskt i grunden bara ett annat modulationssätt. Det går att köra DMR simplex, radio till radio. Man ställer bara in det som en simplexkanal, väljer samma timeslot, talgrupp och color code och sedan är det bara att trycka på PTT:n och prata.

Man kan också köra DMR över repeater och använder man den lokala talgrupp 9 så fungerar repeatern precis om vi är vana vid på FM. Du och din motstation sänder via samma repeater.

Sedan finns det talgrupper som är gemensamma för flera repeatrar, t ex 2400 för alla repeatrar i SM0-distriktet. Eller 240 för hela SM eller varför inte 91 som är world wide. Talgrupperna länkas mellan repeatrarna via servrar och TCP/IP. Det kostnadseffektivaste sättet att länka TCP/IP över större avstånd är att använda Internet. Det går lika bra över privata länkar men eftersom vi radioamatörer inte är gjorda av pengar och kan bygga privata mikrovågslänkar med TCP/IP över hela landet så använder vi Internet för transporten. Faktum är att en del repeatrar i SM0-distriktet länkas via AMPRNET, ett IP-nätverk som ska kunna fungera oberoende av Internet.

Det är här missuppfattningen blir gällande, att DMR bara är “radio över Internet”. Mja. Visst, det är väl inte att “köra DX” om man kopplar upp talgrupp 91 mot sin lokala repeater och kör en station i Brasilien. Men det är ju inte heller ett vanligt FM-QSO mellan t ex Stockholm och Örebro som körs över en repeater i Västerås heller, eller hur?

Når jag inte den motstation eller repeater jag vill nå med DMR är det fortfarande det gamla “radiomekandet” som gäller, skruva på antenner mm för att förbättra räckvidden. Fascinationen för DMR när det gäller mig personligen ligger nog mer i möjligheterna i systemet än själva modulationstekniken. Men olika saker intresserar mig på olika sätt. Jag kör DMR och tycker det är roligt och jag kör CW på kortvågen och tycker det är roligt – av helt olika skäl.

Det låter illa

Ja, det låter annorlunda än FM. En del tycker att FM-ljudet är behagligare än ljudet i DMR. Ljudet i DMR kan ibland bli “vasst” och när signalen inte riktigt räcker till så “skramlar” det ibland till rejält i högtalaren. I DMR-apparaterna finns också inställningar för mic gain mm som ibland skulle behöva en justering vilket kan göra att audionivån ibland kan skilja sig mellan olika stationer och man behöver nästan skruva på volymratten mellan olika stationer.

På FM kan man höra när signalen börjar bli “fnasig i kanten” innan den övergår till att bli brusig. DMR är lurig på det viset att när signalstyrkan minskar så låter det ändå bra tills man når en viss gräns och då blir det väldigt abrupt “R2D2” metalliskt robotljud av det. Man får liksom inte samma förvarning som på FM.

Se den här videon där de testar DMR simplex vid olika signalnivåer och jämför med FM. Där FM är brusig och DMR fortfarande helt klar.

Hotspot

Inom DMR finns möjligheten att ha en egen s k hotspot. Man behöver då inte en repeater för att nå talgrupperna utan hotspoten är din egen personliga repeater som du har hemma i huset t ex. Personligen har jag inte skaffat någon hotspot eftersom det blir för lite radio av det för min personliga smak. Når jag inte en DMR-repeater så får jag väl köra en annan mode. FM eller varför inte kortvåg.

Men visst, jag kan se finessen med en hotspot. Om man inte kan nå en DMR-repeater eller vill ha statiska talgrupper att lyssna på som repeateradmin kanske inte delar eller inte intresserar majoriteten av de övriga användarna på repeatern.

Eller så tycker man helt enkelt att det är kul att meka med tekniken i hotspoten. Den har helt klart sitt existensberättigande.

C4FM och D-STAR – andra digitala moder

Jag har själv inte provat C4FM, som är en annan digital mode och likt DMR:ens talgrupper har olika “rum”. Det som gjort att jag inte tänt på C4FM är att det är en proprietär mode, d v s vill man köra C4FM finns bara radioapparater från Yaesu att tillgå. Jag gillar öppna standarder och därför tilltalar DMR mig mer.

Icom:s D-STAR tycker jag är stökigt att köra mobilt eftersom det kräver mycket knappande eller programmering av radion via dator. Idag finns få, om ens några D-STAR-repeaters kvar i Sverige.

Av dessa skäl föredrar jag DMR. Det kan jag köra mobilt. Har jag inte en repeater inprogrammerad i kodpluggen kan jag ganska lätt använda VFO:n och välja rätt inställningar för hand vilket jag använde mig av under min resa med DMR genom Europa.

Under en resa med bil genom Europa med Lissabon som slutdestination hade jag mina två DMR-radio med mig – Anytone AT-D878UV handapparat och AT-D587UVIII mobilstation. En resa som tar flera dagar i anspråk (Stockholm-Lissabon är ca 350 mil enkel resa) och ett utmärkt tillfälle för amatörradio. Den fullständiga resan gick via Danmark, Tyskland, Luxemburg, Frankrike, Spanien, Portugal (Lissabon -> Porto), Spanien, Frankrike, Belgien, Holland, Tyskland och Danmark.

Jag var lite nyfiken på tillgången på DMR ute i Europa så här nedan är mina erfarenheter. Att bygga en komplett kodplugg för hela resan kändes som ett stort och tidskrävande projekt. Istället använde jag mig av VFO och manuell inställning av RX/TX-frekvenser, CC och TS.

För att hålla reda på vilka repeatrar som fanns i närheten så installerade jag appen RepeaterBook i min mobiltelefon. Den kan med hjälp av GPS:en visa vilka repeatrar som finns i närheten sorterade i avståndsordning. Den visar också i vilken riktning repeatern befinner sig i förhållande till mig. Kör jag åt sydväst så knappar jag hellre in en repeater som ligger framför mig i den riktning jag kör, än en som ligger bakom eller vid sidan av mig. Tyvärr är inte alltid databasen i RepeaterBook uppdaterad men är ändå en stor hjälp.

Utanför Sverige används ofta repeaterskift på 7.6 MHz eller 9.4 MHz på 70 cm. Både minus- och plusskift förekommer. De allra flesta DMR-repeatrar finner man på 70 cm.

Brandmeister eller DMR+

I Sverige kör nästan uteslutande alla repeatrar via Brandmeister men så är inte fallet i andra länder. I Danmark t ex finns en del Brandmeister-repeatrar man majoriteten är DMR+. Att det är olika system innebär att talgrupperna inte är gemensamma. Det finns dock i Danmark en brygga för utvalda talgrupper mellan DMR+ och Brandmeister, så man kan använda talgrupperna 2400-2407 i DMR+ och nå ut i Brandmeister.

Timeslot

I Sverige har vi en rekommendation för användningen av timeslots på repeatrar men det är upp till varje repeaterägare hur de vill arrangera detta. Det verkar dock vara få svenska repeatrar som följer den svenska rekommendationen. När man är ute och kör mobilt har man små möjligheter att slå upp varje repeater och läsa sig till vilken timeslot man bör använda. Jag lyssnade en hel del och använde den timeslot som var ledig eller så chansade jag på TS2.

I de fall jag kunnat läsa mig till information så verkar TS2 vara den bästa chansningen. En ganska vanlig uppdelning ute i Europa verkar vara att man lägger statiska talgrupper på TS1 medan dynamiska hänvisas till TS2. En rekommendation vi kanske skulle anamma i Sverige? Då skulle mobilkörningen bli enklare.

Talgrupper

En reflektion när det gäller talgrupper är att i såväl Danmark, Tyskland, Spanien, Portgual och Nederländerna så används de nationella talgrupperna flitigt. I Sverige är ofta TG240 väldigt tyst och en resurs som jag tycker att vi kunde använda mer. Om inte annat som anropskanal. Det klagas ibland på att aktiviteten är dålig i SM-land – kör ett CQ på TG240 så hörs du i hela landet. Sedan kan man alltid QSY:a till annan talgrupp.

Danmark

God tillgång på DMR på hela resan genom Sjælland, Fyn och södra Jylland om man “fuskar” lite och räknar in repeatern i Flensburg som faktiskt ligger på andra sidan gränsen till Tyskland, vilken faktiskt bara är tillåten att lyssna på när man är i Danmark. Detta eftersom den ligger ovanför 438 MHz och den danska bandplanen för 70 cm likt den svenska slutar på 438.0 MHz medan man i Tyskland även har tillgång till 438-439 MHz för amatörradio.

Repeatern i Odense som skulle finnas enligt RepeaterBook verkade vara QRT så på Fyn var det ett glapp. I Danmark är de flesta repeatrar DMR+, bara ett fåtal Brandmeister existerar. Dock finns som sagt en brygga för talgrupperna 2400-2407 mellan DMR+ och Brandmeister. Danskarna använder gärna den nationella TG238 för QSO.

När jag kör radio från Danmark så är det med mitt danska call – OZ0RGM. XYL bor i OZ-land så jag tillbringar av förklarliga skäl en hel del tid i Danmark. Därför har jag kunnat ansöka om danskt call och jag hade turen att mitt svenska suffix var ledigt. Mitt svenska call är SM0RGM och det rätt bekvämt att bara behöva byta ut två bokstäver. När man kör CW så sitter ju callet i fingrarna. Det är förklaringen till att jag ibland hörs på de svenska talgrupperna som OZ0RGM. Det är alltså samma gubbe bakom micken som normalt hörs på banden som SM0RGM.

Tyskland

Mycket god tillgång på DMR, i alla fall den sträcka vi körde via Flensburg, Hamburg, Bremen, Köln till Trier. Redan vid gränspassagen vid Flensburg fanns första repeatern och om sedan avlösten av en i TV-tornet i Kiel med god täckning. Så rullade det på söderut. Merparten verkade vara Brandmeister. Ärligt talat fokuserade jag mer på trafiken på autobahn än DMR så observationerna här är kanske lite bristfälliga. Mycket trafik på den nationella TG262 som låg på TS1.

Luxemburg

Landet är ju ganska litet så det finns i princip full täckning med DMR. Först fick jag fatt i en repeater som jag knappt kunde nå, trots mina 50 watt på mobilstationen, yttre antenn och bara 8 km till repeatern enligt RepeaterBook (kanske var positionen fel?). Efter byte till en annan repeater gick det bättre. Det var tidig morgon men ett CQ som LX/SM0RGM/M på TG240 besvarades av en morgonpigg SA5CVH Oscar i Skärblacka.

Frankrike

Efter att passerat gränsen till Frankrike blev det betydligt tunnare med DMR. Turen i Frankrike gick via Metz, Bordaux till Bayonne strax intill gränsen till Spanien och bara under ett fåtal gånger under den nästan 100 mil långa etappen gick det att hitta DMR, mestadels i närheten av större städer. Därimellan fanns det gott om FM-repeatrar.

Spanien

Etappen Bayonne till Lissabon genom Spanien bjöd på en del DMR-repeatrar men situtionen på denna etapp liknade Frankrike i stora delar, mest FM. Nu har jag absolut inget emot FM men under denna resa var det målet att se hur mycket DMR man kan hitta.

De QSO:n jag hörde över DMR i Spanien gick mestadels över nationella TG214.

Portugal

När vi korsade gränsen in till Portugal och ner till Lissabon fanns det mer DMR-repeatrar att tillgå, nästan hela vägen. I centrala Lissabon hade vi enligt RepeaterBook två repeatrar på 2.7 respektive 3.7 km avstånd, den ena Brandmeister och den andra DMR+. Ingen av dem gick att nå inomhus från lägenheten men fungerade när handapparaten fick följa med utomhus.

Nästa destination i Portugal var Porto ca 30 mil norr om Lissabon. Längs den 3 timmar långa resan fanns DMR-repeatrar att tillgå hela vägen. Någon av dem nådde jag redan 60 km från repeatern.

I Porto fanns två repeatrar, båda Brandmeister och båda på ca 5 km avstånd. Den ena gick att köra med handapparat inifrån lägenheten. Via Brandmeister kunde jag se att på den ena repeatern hade man blockerat ett antal UK-talgrupper och jag undrar till skälet. Kan de ha varit någon amatör på besök från UK som i princip missbrukat repeatern?

I Portugal var det en hel del trafik på nationella talgruppen TG268 samt TG268911 “PT Hotspot” som gissningsvis är en TG avsedd för hotspots. Dock låg den ofta ute över repeatrar. Om den var statiskt konfigurerad eller dynamiskt aktiverad vet jag inte.

DMR in Portugal
DMR in Portugal

Belgien

Erfarenheten av DMR i Belgien är kanske något begränsat eftersom vi bara körde rakt igenom Belgien och det går på ett par timmar. Vi startade dagens etapp i Reims, Frankrike nära gränsen till Belgien. Rutten gick via Charleroi, Bryssel och Antwerpen där vi sedan fortsatte in i Nederländerna. Söder om Charleroi fick jag fatt i de första DMR-repeatern och därefter var det mer eller mindre kontinuerligt repeatrar med DMR ända upp till gränsen till Nederländerna. Under den korta tid vi befann oss i Belgien hann jag inte höra något QSO, bara något enstaka anrop.

Nederländerna

Redan innan vi passerade gränsen från Belgien hade jag växlat till en DMR-repeater i Nederländerna. Nederländerna är platt och repeatern PI1UTR har man placerat på hela 220 meters höjd med rejäl täckning som följd. Den gick att köra handportabelt inomhus 20 km från Utrecht med full signalstyrka. Klicka på länken till PI1UTR och kika på den nästan cirkelrunda täckningskartan.

Vi rörde oss kring Utrecht, Amsterdam och Nijmegen och i de områdena var det inga problem att hitta repeatrar med DMR. I Nederländerna verkar den nationella talgruppen 204 användas flitigt.

Utanför Utrecht fick jag som PA/SM0RGM/M ett QSO med SM0HZE – Kent över TG2400. Det var Kents första DMR-QSO så det passade ju utmärkt för att, på ett mycket konkret sätt påvisa vilka möjligheter som finns med DMR-tekniken.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis en kul erfarenhet och radioapparaterna får defintivt följa med på framtida turer. Jag körde en del QSO:n med svenska stationer på de svenska talgrupperna när tillfälle gavs. Jag provade också då och då allmänt anrop över de lokala TG8 (cluster) och TG9 (local) men med endast ett fåtal QSO som resultat. Kanske avskräcker språket? Eller så ska jag bara vara modigare och köra CQ i landets nationella TG för att få kontakt med de lokala ham:sen?

Kriget i Ukriana är odiskutabelt något som de flesta av oss fördömer och alla insatser som görs för att stoppa det är välkomna.

När det gäller Bahnofs öppna brev till Sveriges alla radioentusiaster, som man får anta är riktat till Sveriges radioamatörer (några andra ‘radioentusiaster’ som har teknisk förmåga att nå till Ryssland med radio finns ju liksom inte), så vill jag mena att även om uppmaningen är i god anda så är det inget vi bör eller kan lägga energi på.

För att en insats eller åtgärd ska vara värd att genomföra så behöver den ha potential att i någon form göra en skillnad. Att Sveriges radioamatörer skulle ägna sig åt att återutsända förinspelade program via amatörradio (som jag uppfattar uppmaningen går ut på) har potentiellt väldigt liten effekt.

Inom amatörradion använder vi låga effekter (max 200 watt), frekvenser och sändningssätt som inte kan tas emot i vanliga radioapparater. För att ta emot våra radiosignaler krävs i princip samma sorts utrustning som vi använder för att sända. Antennerna behöver vara stora för att kunna uppfatta våra relativt svaga signaler.

Dem vi kommer att kunna nå är med andra ord i princip bara andra radioamatörer i Ryssland. Av Rysslands 144 miljoner invånare finns det ca 38.000 radioamatörer vilket är 0,026% av befolkningen. Av dessa 38.000 är det långtifrån alla som är aktiva, d v s har utrustning som de kan använda. En del av dem har haft ett amatörradiointresse som har falnat, de har kvar sitt callsign men saknar utrustning och antenner. Av de återstående som är aktiva så ska vi ha turen att möta dem på någon av de många frekvensband som vi har till vår disposition.

Effektgraden av Bahnhofs upprop närmar sig nästan att skicka budskap via flaskpost. Det är enbart de tekniska aspekterna. Juridiskt har det också implikationer. Kanske tror Bahnhof att vi radioamatörer likt Youtubers sitter och sänder ut våra morgonshower i någon form av enkelriktad broadcast? Så är inte fallet. Vi får inte ägna oss åt enkelriktad sändning och innehållet i meddelandena som vi sänder ska vara av test- eller radioteknisk karaktär och vi ska ha en motstation som vi kommunicerar med.

Att sända enkelriktade politiska budskap via amatörradio bryter mot lagen på en hel rad punkter och de radioamatörer som gör det riskerar att få sina amatörradioprivilegier indragna av PTS oavsett om de gjorts i välmenande syfte eller ej.

Bahnhofs uppmaning till Sveriges radioentusiaster är nog gjord i all välmening men i okunskap om vad amatörradio är och storleken av potentialen, eller icke-potentialen i det.

Nej, lägg istället energin på lobbyverksamhet för att återuppta de ryskspråkiga utlandssändningarna från Sveriges Radio! Sändningar som sker med AM i de s k broadcast-banden med höga effekter (tusentals eller miljontals watt) och som kan tas emot av den breda ryska allmänheten i en vanlig bilstereo (som man förvisso behöver knäppa över från FM till AM). Det har potential att nå den ryska befolkningen i en omfattning som gör skillnad.

Läs föreningen Sveriges Sändareamatörers reaktion på Bahnhofs öppna brev här.

Lyssna här på inslag i Sveriges Radios “Nordegren & Epstein” om huruvida Sverige borde återuppta de ryskspråkiga sändningarna på kortvåg igen.

Jag saknade hållaren för manöverpanelen till den ICOM IC-706MKIIG som jag köpte begagnad. Det visade sig vara svårare än väntat att få tag i en MB-63 begagnad. En sökning på ebay resulterade bara i objekt från Kina med medföljande moms- och tullkostnader.

Jag hittade ett alternativ i form av 3D-printning på Thingiverse.

3D-ritningen till MB-63 hittar du här. Jag laddade sedan upp den hos 3dprintsverige.se som tillverkade den och skickade hem den mot en rimlig slant.

Förr i tiden hade vi endast en mode på repeatrarna – FM. Det var därmed inga problem att scanna alla repeaterkanaler när man var ute och åkte mobilt i landet. Idag är detta omöjligt eftersom repeatrarna sänder i olika digitala moder utöver FM och radion stannar ofta på en “brölande” digital kanal. Ett sätt att slippa det är förstås att skaffa en radio som kan ta emot de digitala sändningarna utöver FM.

Samtidigt har man infört subtonstyrning (CTCSS) av de flesta FM-repeatrar för att man ska kunna återanvända frekvenserna med kortare avstånd. Man minskar risken att gå ut på “fel” repeater vid konditioner när subton används. Detta ger samtidigt möjligheten att slippa höra digital-brölet.

Så för att använda de flesta repeatrar idag så ska du sända subton (CTCSS). För att slippa höra de digitala moderna “bröla” ut ur din högtalare ställer du in subton även vid mottagning, kallas också för T-SQL. Enligt SSA:s repeaternorm ska alla repeatrar sända ut samma subton som de tar emot med. Denna lösning kräver förstås att du har en radio som är utrustad med subton.

Här har jag samlat lite tips, trix och fix för Anytone AT-D878UV DMR-radio. Mycket av detta fungerar även på mobilstationen AT-D578UV.

Kodplugg

SMØRUX/Pontus har byggt en utmärkt kodplugg för SM.

SAØAZS har baserat sin kodplugg på Pontus kodplugg.

Firmware

Nedladdningslänkar för firmware och CPS.

Funktionsknappar

Så här har jag programmerat mina funktionsknappar på radion.

FunktionsknappFunktion
P1 ShortMain CH Switch
P1 LongSub CH Hide
P2 ShortVFO/MR
P2 LongCh.Name
PF1 ShortDigi Monitor
PF1 LongTX Power
PF2 ShortSlot Set
PF2 LongBlueTooth on/off
PF3 ShortLast Caller Reply
PF3 LongRoaming

Praktiska inställningar

End of call beep

Optional settings -> Alert Tone -> Call tone = Digital/Analog, Idle Channel Tone On och Call Reset Tone on. Vill man inte ha “roger beep” så sätt till off.

Sepura Tetra och Motorola / MD380-toner:

Call Tone: (Sepura-stil)

First tone: 520 Hz / 300 ms
Second tone: 780 Hz / 300 ms
(resterande noll)

Call Reset Tone: (Sepura-stil)

First tone: 780 Hz / 300 ms
Second tone: 520 Hz / 300 ms
(resterande noll)

Idle Channel Tone: (Motorola / MD380-stil)

First tone: 1560 Hz / 40 ms
Second tone: 1040 Hz / 40 ms
Third tone: 1560 Hz / 40 ms
Fourth tone: 1040 Hz / 40 ms
Fifth tone: 1310 Hz / 40 ms
(resterande noll)

Talker Alias

Antalet DMR ID:n på radioid.net är nu fler än 200.000 vilket är mer än kapaciteten för Contact List i de äldre Anytone. När man exporterar DMR ID:n från radioid.net så behöver man nu välja vilka regioner man vill ha med i sin kontaktlista.

Utöver det är det en bra idé att aktivera Talker Alias, så minskar man risken för att man bara ser ett DMR ID i displayen. Läs här om hur du aktiverar Talker Alias på Anytone AT-D878UV / AT-D578UV.

Last caller reply

På den blå knappen, kort tryck, har jag lagt funktionen Last Caller Reply. Den funktionen gör att den talgrupp jag lyssnar på blir aktuell talgrupp vid sändning. Förvisso är det så att om lysdioden lyser turkos så kan jag bara trycka på PTT så länge “DIG” lyser turkos på skärmen för att tala i den talgrupp som jag lyssnar på. Men om talgruppen inte finns i receive list så lyser lysdioden istället grön när motstationen talar och trycker jag då på PTT då så kommer jag att sända i den talgrupp som min radio står inställd på, inte den talgrupp som jag hör via digital monitor.

Så för att minska risken att sända i fel talgrupp (ibland är det lätt att glömma att kolla färgen på lysdioden) så har jag lagt detta på en snabbknapp och tar för vana att trycka till på den innan jag ropar in i en talgrupp som jag lyssnar på med digital monitor aktiverat (då hör jag ju nämligen alla talgrupper, även dem som inte finns i min receive list).

Om det dessutom blir en paus längre än hang time innan jag trycker på PTT:n (indikeras av att “DIG” går från turkos till blå) så kommer jag sända den talgrupp som min radio var inställd på, inte den talgrupp som jag nyss sände i. Genom att alltid trycka på Last Call Reply så slipper jag den problematiken och sänder i den talgrupp jag lyssnar på.

Last call visar inte talgrupp

Antagligen innehåller den digitala kontaktlistan också Brandmeisters talgrupper, utöver individuella callsigns men att namn-fältet för dessa är tomt. Lösningen är att generera den digitala kontaktlistan hos radioid.net utan “TG” ikryssad. Se info här.

Jag lyssnar på ett QSO men hör bara den ena stationen – varför?

Motstationerna kör antagligen över samma repeater eller två olika repeatrar som har samma uppsättning talgrupper aktiverade men de två stationerna sänder i olika talgrupper. P g a de har digital monitor aktiverat (promiscuous mode) så kan de ändå höra varandra. T ex, station A sänder över talgrupp 2407 (SM7) medan station B sänder över talgrupp 9 (lokal) och de ligger på samma repeater. De kommer då höra varandra men alla andra i SM7 (utom de som lyssnar på samma repeater som station B) kommer bara att höra station A.

Välj talgrupp från knappsatsen

Talgrupp kan man ju välja via knappen LIST (högra röda knappen) men genom att hålla inne siffran noll så kan man direkt knappa in motstationens DMR ID för att göra ett individanrop (private call). Om man här trycker # så växlar inmatningen till Talk Group och man kan med siffror mata in den talgrupp man vill sända i. När du skrivit in siffrorna för talgruppen, t ex 240 så bara tryck på PTT så sänder du i den talgruppen (du behöver alltså inte göra någon knapptryckning för att bekräfta). Praktiskt om man tillfälligt ska välja en talgrupp som man inte har i listan i kodpluggen.

Individsamtal

Anrop gör man ju normalt i distriktstalgrupp (2400-2407), i den nationella talgruppen 240 eller annan talgrupp som man tror motstationen passar. När man har fått tag i varandra kan man QSY:a till individsamtal (eller “private call”) om vill sitta och surra en längre stund med sin bästa kompis. Man gör då så att man trycker på MENU -> Call Log, bläddrar ner till sin motsations call och trycker på PTT. I displayen kan man se att man gör ett Private Call istället för Group Call.

Till skillnad från vad några fått för sig så är inte private call helt privat så att inga andra kan lyssna. De som lyssnar på den repeater du respektive din motstation sänder över kan förstås höra er via digital monitor. Det är bara privat i den meningen att man inte sänder över en hel talgrupp som går ut över ett antal repeatrar.

Nu kan det ju vara en idé att snacka vidare i distrikstalgruppen (2400-2407) och inte QSY:a till individsamtal, så att andra radioamatörer kan höra er och hoppa in i ett ring QSO. Det går ju inte om ni QSY:at till individsamtal. Vi har ju inte heller så stor belastning på distrikstalgrupperna att man ställer till några direkta problem om man sitter och “tjötar” en stund i de talgrupperna. Det kan ju vara trevligt för andra att det finns QSO:n att lyssna på.

Den nationella talgruppen 240 ska man undvika längre QSO:n på eftersom man sänder på i princip varenda repeater i Sverige. Så där kan man ju QSY:a någon av de taktiska talgrupperna 2411 och 2412 om man tänker prata lite längre.

Allmänt anrop (CQ)

Jag brukar ropa allmänt anrop (CQ) i talgrupp 240. Det är den nationella talgruppen som går ut över alla repeatrar i hela Sverige. På så sätt slipper jag hoppa runt på distriktstalgrupperna (2400-2407) och ropa allmänt anrop i var och en av dem. Förvisso är det ju så att om det pågår QSO i en distriktstalgrupp så kan det vara så att de stationer som ligger och lyssnar på det QSO:t missar mitt CQ.

Får jag inget svar i 240 så ropar jag ofta istället allmänt anrop i 24024 (Swedenlink) eller 240216 (Swedenhubb). Swedenlink och Swedenhubb är DMR-talgrupper som är ihopkopplade med C4FM/YSF/Fusion. Med lite ropande får man oftast svar någonstans 🙂

Ett tips är att ta med talgruppen i anropet, t ex “Allmänt anrop, allmänt anrop, SM0RGM, SM0RGM, kallar allmänt anrop 240”. På så sätt vet de som scannar, har en radio utan display eller är synskadade vilken talgrupp du finns på.

Boot image

SSA logotype som boot image (högerklicka och “Spara som”):

Anytone AT-878UV boot image SSA

I CPS gör du:

  1. Tool -> Boot image
  2. Klicka på Open Image och välj bildfilen ovan
  3. Bilden ska visas, om den inte dyker upp är filformatet fel:
    SSA logo som boot image
  4. Klicka på Write
  5. Gå till Optional Setting -> fliken Power-On -> Power-On interface -> Custom picture

GPS-ikoner

Ikonen för GPS är inspirerad av Google Maps “nål” men har färgen röd när man har fått positionslåsning. Röd är normalt en färg som indikerar fel. IK8JHL Francesco har skapat alternativa ikoner som ser trevligare ut och dessutom lyser grönt när man har GPS-signal. Läs mer här.

Jag ser oftare och oftare bilder på människor med gapande öppen mun eller vitt uppspärrade ögon och ett groteskt ansiktsuttryck som tumnagel på Youtube-videos. Någon har säkert kommit fram till att det (i alla fall i vissa grupper) ökar antalet klick. För mig personligen har det motsatt effekt.

Bilden på en person med gapande mun är inget annat än ett click-bait och jag får obehag av att se bilderna i mitt Youtube-flöde. Tyvärr har även mer seriösa Youtube-kanaler tagit efter denna trend. Om man gör en video om ett ämne som är intressant så vill jag se videon för att den verkar ha ett intressant innehåll, inte för att det står en person på bilden som ser helt galen ut och som dessutom ger mig obehagskänslor. Jag blir inte nyfiken, jag blir äcklad.

Några slumptvis utvalda videos för att visa vad jag menar:

Personligen får det som sagt motsatt effekt på mig. Jag ser absolut inte en video som har en bild med en galen gapande person med vidöppna ögon på bilden. Lika lite som jag klickar på dem med rubriker som innehåller tydliga click-baits såsom “must see”, “you will never believe” eller liknande. Dessa kanaler avprenumererar jag och jag klickar “rekommendera inte” på dem i mitt Youtube-flöde. Det blir lite bättre men då och då får man ändå upp dessa groteska bilder.

Nu lär jag inte kunna ändra på denna trend utan hoppas bara den går över så fort som möjligt. Så tills vidare fortsätter jag med att lämna de kanaler som prenumerant när de hoppar på trenden.

Sedan Huawei blev svartlistade och Googles appar, inklusive Google Play store, inte längre får levereras i Huawei:s produkter så har dessa produkter blivit rejält vingklippta och knappt användbara för den svenska marknaden.

Under en tid gick det att gå runt detta genom att manuellt installera Google Play store med en s k AKP-installation men numera är det så att även om man lyckas få in ikonen i mobiltelefonen eller surfplattan så går den inte att använda. Google Play store avslutas direkt när man startar den.

Jag testade en Huawei MatePad T10s och kunde konstatera att bland annat följande appar saknas och inte heller finns i Huawei:s egen app-butik:

  • Google Play store saknas, kan installeras men kan inte användas
  • I stort sett alla Google-appar saknas, inklusive Google Chrome och Google Authenticator (appar som jag använder i mitt arbete)
  • Facebook saknas
  • Instagram finns som “snabbapp” vilket innbär att man får en uppmaning om att istället installera appen vilket inte går
  • Swedbank saknas
  • Danske bank saknas
  • SVT Play; finns som “snabbapp” vilket i princip är en webbversion av appen och det medför att uppspelning på en TV via DLNA (t ex på en Google Chromecast) inte fungerar. Man kan alltså bara se video på surfplattan.
  • Youtube; finns som “snabbapp” men har samma problematik som SVT Play
  • Transportstyrelsens Mina fordon saknas
  • Netflix saknas
  • SL:s reseapp (bl a för att köpa mobilbiljett) saknas
  • Sveriges Radios SR play saknas
  • Waze navigation saknas
  • Dropbox saknas

Säkerligen saknas många fler appar än så men jag slutade testa efter ovanstående lista eftersom jag kunde konstatera att produkten är oanvändbar för mitt arbete och för mig personligen. Det innebär att jag inte kan se Huawei som ett användbart alternativ.

En intressant notering när det gäller Facebook. Jag försökte logga in via webbläsaren i plattan men inte heller det gick med felmeddelandet “fel lösnord”. Jag trippelkollade lösenordet och försökte flera gånger med samma resultat. När jag provar att logga in i webbläsare på min dator med exakt samma lösenord så fungerade det, så det verkar som att även inloggning i webbläsare på Facebook inte fungerar från Huawei:s produkter.

Man kan ju spekulera i syftet bakom den amerikanska svartlistningen men en inte oväsentlig del är nog att slå undan benen för kinesisk konkurrens. Personligen är jag tveksam till om detta är gynnsamt ur ett globalt perspektiv.

Annons

Instagram

Something is wrong.
Instagram token error.

sm0rgm

Follow
Hämta fler

© Copyright 2022 Stefan Helander