med nyfikenhet och förundran

Månadsarkiv: oktober 2014

Blinkers är ett underskattat tekniskt hjälpmedel för att förmedla intentioner till omgivande medtrafikanter. Används med fördel innan avsedd sidoförflyttning påbörjas.

Blinka hellre en gång för mycket än för lite och blinka alltid, även om du är ensam på vägen. Fordonet som du inte har sett är kanske det fordon som har störst behov av att veta vad du tänker göra eftersom ni inte har ögonkontakt.

Krama varandra i trafiken som dom sa i rattmuffen.

Det är kanske dags att väcka upp den här gamla tigern – ”En svensk tiger”? Den har en annan innebörd än att bara vara en glad tiger målad i de svenska färgerna, nämligen att påminna svensken om att hålla munnen stängd om sådant som kan ha med Sveriges säkerhet att göra. Ordet tiger kan ju också ha betydelsen att vara tyst.

Det senaste halvåret har vi sett en ökad aktivitet med kränkningar av luftrummet i Östersjön och andra märkliga aktiviteter. Nu har vi möjlig undervattensverksamhet i Stockholms yttre skärgård. Försvarsmakten håller naturligtvis en låg profil kring det hela och är sparsamma med information eftersom det hör till underrättelseverksamhetens natur – att inte avslöja för en eventuell fiende vad man vet eller inte vet, vad man har kapacitet till och inte har kapacitet till. Ju mindre ”de” vet desto bättre.

Glad i hågen gräver media fram uppgifter via andra kanaler än försvaret, kring den pågående underrättelseoperationen i skärgården, som man i jakten på läsare glatt publicerar. Källor som sprider såväl information som desinformation via pressen som kanske bara borde vara förbehållen försvarsmakten. Självklart tar en eventuell fiende del av allt som framkommer. Kanske testar de oss, liksom petar med en pinne i myrstacken för att se vad som händer. Låt försvaret sköta sitt jobb. De är proffs på detta. Medan vi andra nu sitter ner i båten och låt oss för en gångs skull inte nödvändigtvis på vanligt svenskt manér debattera allt.

Visst ska vi ha ett debattklimat i Sverige där även försvaret ska debatteras. Men under pågående insats kan det ju vara smart att inte frossa i alla detaljer kring den som man kan komma över.

I bristen på information spekuleras det hej vilt kring huruvida försvarsmakten har läget under kontroll eller inte. Jag är övertygad om att försvarsmakten har betydligt mera läge under kontroll än vad som framkommer offentligt. Men även om de nu inte har full kontroll så är tror jag fullt och fast att de är dem i Sverige som är dem som har bäst förutsättningar att ha någon form av kontroll. De står dessutom garanterat på vår sida och gör ett kraftfullt arbete för att skydda oss så låt oss inte sparka undan benen på dem.

Är det så här vi ska ha det (från 0:49)?

I en perfekt värld vore alla snälla och kramade varandra. Nu ser ju dessvärre verkligheten inte sådan ut. Vi behöver lås på våra dörrar, tjuvlarm på våra bilar och ett väl fungerande försvar. Ett försvar som efter väl utfört arbete inte deltagit i en enda strid utan bara fungerat avskräckande så att om någon dåre får för sig att invadera oss så ska det göra ont. Såpass ont att det inte är värt det.

På 1930-talet fanns en dåre med en synnerligen ful mustach som fick för sig att skapa en ny stormakt. Så kan vi ju se vad som hände där. Dessvärre är den sista dåren antagligen inte född. Vi får bara hoppas att vi inte får någon sådan med alltför mycket makt i sin hand i vår omvärld.

Cykla i Stockholm

Cykla i Stockholm

Jag är fotgängare, cyklist, bilist och bussförare så man kan säga att jag ser trafiken från alla perspektiv. Det pågår en debatt kring cyklismen i Stockholm och jag förundras över hur argument ställs mot varandra på ett sätt som jag tycker inte riktigt är relevant.

Cykelförespråkarna talar ofta om hur infrastrukturen måste förbättras för cyklister. Bättre och fler cykelbanor. Bättre separation mellan trafikslag. Cyklisterna sätts på undantag o s v. Jag kan inte annat än att hålla med.

Argument som ställs mot detta handlar ofta om hur cyklister bryter mot trafikregler och kör som galningar. Jag kan inte annat än hålla med här också. Det stora flertalet cyklister skulle jag påstå beter sig bra i trafiken men undantagen drar dessvärre dåligt rykte över resten. Man ska som bilist och bussförare också ha klart för sig att det inte krävs något körkort varken för att gå eller cykla i trafiken. D v s man kan inte förvänta sig att alla som befinner sig i trafiken vet vilka regler som gäller.

Att dessa argument gång på gång ställs mot varandra kan jag inte riktigt förstå eftersom de inte motsäger varandra. Därför tycker jag många gånger att debatten hamnar på en pajkastningsnivå där debattörerna konstant går förbi varandra.

Här är mina idéer kring att förbättra situationen i trafiken:

  • Bättre infrastruktur. Separera trafikslagen och det gäller såväl fotgängare, cyklister som bilister. Delade gång- och cykelbanor är farligt eftersom man blandar fotgängare som kanske rör sig med 5 km/h med cyklister som rör sig fem gånger snabbare. Att dra cykelbanor som målade streck mellan bilfilerna är nog det mest galna man kommit på i Stockholm.
  • Konsekvent infrastruktur. Idag finns en mängd olika lösningar på cykelbanor. Ibland är det trottoaren som gjorts bredare, ibland med en målad linje för att separera gångtrafikanter från cyklister. Något som fotgängarna ofta inte inser utan promenerar i cykelbanan med risk för att bli överkörda. Se på Köpenhamn som en förebild. Där ser infrastrukturen likadan ut nästan överallt: Bilgata -> trottoarkant -> cykelbana -> ny trottarkant -> gångbana. Det är tydligt för alla parter var man ska hålla hus och trottarkanterna gör att man blir observant på att man kliver in på någon annans område.
  • Utbildning. Ta fram ett informationsmaterial till cyklister med de grundläggande trafikreglerna. Det behövs ju inget körkort för att cykla i trafiken men för sin egen säkerhet borde man som cyklist lära sig de elementära trafikreglerna. Då är det lättare att förstå varför en bil, buss eller lastbil kör som de gör eftersom de kör efter regler cyklisten kanske inte är medveten om. Som fordonsförare har man i princip alltid ”fel” om man kör på en oskyddat trafikant men det innebär inte att man som cyklist har rätt till ”fri väg” i alla sammanhang.
  • Kommunikation. Ögonkontakt är mycket bra i trafiken. Det gör att man kan avgöra om den andre parten har sett en och det är lättare att avgöra intentioner. Att blint kasta sig ut i en korsning och förlita sig på att den andra ska stanna kan bli ödestigert – oavsett om man är fotgängare, cyklist eller fordonsförare. Man kan ha missat en skylt, blivit distraherad eller något liknande. Som fotgängare och cyklist är man dessutom extremt oskyddad och i en kollision med ett fordon är man den som sannolikt drar det kortaste strået. Vad spelar det för roll om man som gångtrafikant eller cyklist hade rätt när man är invalidiserad för resten av livet eller i värsta fall död?

Så här ser det ut i nästan hela Köpenhamn – tydlig separation mellan trafikslagen med trottarkanter. Logiskt och lätt att förstå.

Med all respekt för de anhöriga till passagerarna på MH370. För dem är det naturligtvis viktigt att få svar på alla frågor, få ett avslut och möjligen få hem kropparna för att kunna begrava dem. För att hitta några överlevande vid det här laget kan man nog utesluta.

Men att nu skicka ut tre fartyg som i upp till ett år ska söka efter flygplanet tycker jag passerar rimlighetens gräns för vilka resurser man lägger på att hitta resterna efter 239 människor. Naturligtvis ska man försöka både rädda och hitta MH370 men med rimliga resurser och det här är ju inte den första insatsen.

Varje dag dör 17000 barn under fem års ålder i världen. Inte per år, utan varje dag. Skillnaden är att många av dessa inte dör i en flygolycka utan av svält eller sjukdomar som kan botas om resurserna finns. Hur många liv hade pengarna till dessa tre fartyg i ett års tid kunnat rädda? Sannolikt många fler än de 239. Som ändå redan sannolikt är döda.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/nu-startar-jakten-pa-forsvunna-mh370-igen/

Molntjänster är inne, det är enkelt och bekvämt. Att ta hand om så tråkiga saker som säkerhetskopior eller att dela filer över flera datorer eller med andra människor är numera enkelt och något man kan abstrahera sig från genom att låta någon annan ta hand om det praktiska. De kan heta Dropbox eller iCloud men även Facebook och Google Picasa hjälper dig gärna med att ta hand om dina filer åt dig så att du slipper tänka på vad som händer om din laptop eller smartphone försvinner eller går sönder.

Ofta är tjänsterna gratis, i alla fall inledningsvis. Behöver man ytterligare utrymme kan man få det mot betalning, inget konstigt i det. Man betalar helt enkelt någon för att tillhandahålla tjänsten. Men hur många är det som läser villkoren? Vilken säkerhet och vilka garantier lovar leverantören. Kommer de förvara dina filer för tid och evighet? Och vet du som kund rent fysiskt var de servrar som dina filer ligger på är lokaliserade? Även om molntjänster låter som något abstrakt så är det ändå i slutänden servrar som står i ett datacenter någonstans som utgör dessa tjänster.

Innan man förlitar sig på att förvara känslig information hos någon leverantör så bör man fundera över på saker som säkerhet t ex. Hur säkra är leverantörens system mot intrång så att jag vet att ingen annan kommer åt mina filer? Nyligen ”läckte” kändisars nakenbilder via ett angrepp på iCloud. Hur vet man att leverantören inte slarvar bort filerna i sin tur vid ett systemproblem? Här har man outsourcat sin säkerhetskopiering, vilket är bekvämt, men har du verkligen kontroll över dina filer och din data?

En annan aspekt är – var är servrarna lokaliserade rent fysiskt? Om de befinner sig i USA har FBI rätt att begära ut filerna från leverantören utan att ens behöva ha domstolsbeslut enligt Terrorism Patriot Act som gäller i USA. Är det något du är beredd att låta kunna ske med dina filer?

Personligen använder jag en del molntjänster för att det är bekvämt men aldrig till känslig information och aldrig som den enda formen av säkerhetskopiering. Vill man ha en egen ”molntjänst” som man har full kontroll över kan man skaffa t ex QNAP:s NAS-server och deras program Qsync som ger dig samma funktion som en molntjänst men den fysiska placeringen är på din egen utrustning som du själv har kontroll över. Vill man ha säkerhet så kan man skaffa två NAS:ar och placera på olika platser och låta dem spegla innehållet mellan varandra automatiskt.

Annons
Instagram
[wdi_feed id="1"]

© Copyright 2021 Stefan Helander