med nyfikenhet och förundran

stockholm

Dessa två bilder togs av min far, Donald Helander, i Gamla Stan i början av 1960-talet. Under en tid har de sålts som posters för inramning på IKEA i serien Fjällsta. Sedan försäljningen via IKEA upphörde har vi fått en del frågor om dessa bilder går att köpa någon annanstans. Det har inte varit möjligt p g a kontraktet med IKEA, fram till nu.

Vårsol av donald Helander

Vårsol av Donald Helander

Gamla Stan av Donald Helander

Gamla Stan av Donald Helander

Det är med glädje vi kan meddela att bilderna nu finns att beställa av oss via sajten SHOPLET.SE. Denna sajt är i nuläget den enda webbplats som säljer bilderna med tillstånd från oss. Bilderna finns att beställa via en del utländska sajter men dessa har inte tillstånd att sälja dem och de är därför piratkopior!

Så lät kampanjen från SL (då SS) på 50-talet när tunnelbanan var ny och det inte var en självklarhet att man ställde sig vid sidan av dörrarna så att de som skulle stiga av kunde göra det.

Det verkar dock vara dags att damma av den kampanjen eftersom det numera är ganska vanligt att folk ställer sig mitt för dörrarna på tunnelbanevagnen så att de som ska av måste tränga sig förbi.

Hur svårt kan det vara egentligen? Det säger väl sig nästan självt att de som ska gå av måste få göra det före de som ska gå ombord? Om man lämnar plats för dem så går det snabbare och man behöver inte vänta onödigt länge på att få kliva på.

Cykla i Stockholm

Cykla i Stockholm

Jag är fotgängare, cyklist, bilist och bussförare så man kan säga att jag ser trafiken från alla perspektiv. Det pågår en debatt kring cyklismen i Stockholm och jag förundras över hur argument ställs mot varandra på ett sätt som jag tycker inte riktigt är relevant.

Cykelförespråkarna talar ofta om hur infrastrukturen måste förbättras för cyklister. Bättre och fler cykelbanor. Bättre separation mellan trafikslag. Cyklisterna sätts på undantag o s v. Jag kan inte annat än att hålla med.

Argument som ställs mot detta handlar ofta om hur cyklister bryter mot trafikregler och kör som galningar. Jag kan inte annat än hålla med här också. Det stora flertalet cyklister skulle jag påstå beter sig bra i trafiken men undantagen drar dessvärre dåligt rykte över resten. Man ska som bilist och bussförare också ha klart för sig att det inte krävs något körkort varken för att gå eller cykla i trafiken. D v s man kan inte förvänta sig att alla som befinner sig i trafiken vet vilka regler som gäller.

Att dessa argument gång på gång ställs mot varandra kan jag inte riktigt förstå eftersom de inte motsäger varandra. Därför tycker jag många gånger att debatten hamnar på en pajkastningsnivå där debattörerna konstant går förbi varandra.

Här är mina idéer kring att förbättra situationen i trafiken:

  • Bättre infrastruktur. Separera trafikslagen och det gäller såväl fotgängare, cyklister som bilister. Delade gång- och cykelbanor är farligt eftersom man blandar fotgängare som kanske rör sig med 5 km/h med cyklister som rör sig fem gånger snabbare. Att dra cykelbanor som målade streck mellan bilfilerna är nog det mest galna man kommit på i Stockholm.
  • Konsekvent infrastruktur. Idag finns en mängd olika lösningar på cykelbanor. Ibland är det trottoaren som gjorts bredare, ibland med en målad linje för att separera gångtrafikanter från cyklister. Något som fotgängarna ofta inte inser utan promenerar i cykelbanan med risk för att bli överkörda. Se på Köpenhamn som en förebild. Där ser infrastrukturen likadan ut nästan överallt: Bilgata -> trottoarkant -> cykelbana -> ny trottarkant -> gångbana. Det är tydligt för alla parter var man ska hålla hus och trottarkanterna gör att man blir observant på att man kliver in på någon annans område.
  • Utbildning. Ta fram ett informationsmaterial till cyklister med de grundläggande trafikreglerna. Det behövs ju inget körkort för att cykla i trafiken men för sin egen säkerhet borde man som cyklist lära sig de elementära trafikreglerna. Då är det lättare att förstå varför en bil, buss eller lastbil kör som de gör eftersom de kör efter regler cyklisten kanske inte är medveten om. Som fordonsförare har man i princip alltid ”fel” om man kör på en oskyddat trafikant men det innebär inte att man som cyklist har rätt till ”fri väg” i alla sammanhang.
  • Kommunikation. Ögonkontakt är mycket bra i trafiken. Det gör att man kan avgöra om den andre parten har sett en och det är lättare att avgöra intentioner. Att blint kasta sig ut i en korsning och förlita sig på att den andra ska stanna kan bli ödestigert – oavsett om man är fotgängare, cyklist eller fordonsförare. Man kan ha missat en skylt, blivit distraherad eller något liknande. Som fotgängare och cyklist är man dessutom extremt oskyddad och i en kollision med ett fordon är man den som sannolikt drar det kortaste strået. Vad spelar det för roll om man som gångtrafikant eller cyklist hade rätt när man är invalidiserad för resten av livet eller i värsta fall död?

Så här ser det ut i nästan hela Köpenhamn – tydlig separation mellan trafikslagen med trottarkanter. Logiskt och lätt att förstå.

Gullmarsplan 1961

Gullmarsplan 1961

Så likt men ändå så olikt. För den som besöker Gullmarsplans tunnelbanestation regelbundet är vyn mot Södermalm med kvarnen och Folksamskrapan välkända motiv. Bilden är tagen 1961 av min far, Donald Helander, då 20 år fyllda. Så mycket har förändrats sedan dess men ändå är siluetten sig lik, så att även den som inte var född på 1960-talet känner igen sig.

Jag har tittat på bilden många gånger och slogs tidigt av att han måste ha balanserat på perrongkanten när han tog bilden. Något han skulle ha förbjudit mig att göra. Idag är lyktorna sedan länge utbytta. Likaså den enorma högtalaren för utrop av trafikinformation som sitter på stolpen en bit bort. Papperskorgarna, de orangea, som jag minns från min barndom, som sitter på den närmaste stolpen är också sedan länge ett minne blott. Det har nog passerat ett antal generationer av olika typer av papperskorgar sedan bilden togs.

Trots att jag sett bilden många gånger såg jag något nytt idag när jag tittade på den. Tågföraren i vänsterkant som skyms av stolpen. Och fronten på tunnebanetåget. Dessa har gått förbi min blick alla andra gånger jag sett på bilden. Jag hade uppfattat bilden som en miljö, utan en enda människa. Utan ett enda tecken på liv. Så märkligt selektiv blicken kan vara. Kanske uppfattade jag bilden utan mänskligt liv första gången jag såg på den och på grund av det har min hjärna effektivt filtrerat bort både tågföraren och tåget alla andra gånger jag sett på den. Utom idag. Idag såg jag både honom och tåget, och plötsligt förändras bilden från att visa en steril miljö utan ett levande väsen, till motsatsen.

Gullmarsplan, en vanlig dag knappa sju år innan jag föddes. Bevarad och konserverad till eftervärlden i form av en bild.

Annons
Instagram
[wdi_feed id="1"]

© Copyright 2021 Stefan Helander