med nyfikenhet och förundran

Resa

Vid en resa till Nederländerna så slutade plötsligt mobiltelefonen att fungera. I displayen stod “Endast nödsamtal” och omstart av telefonen hjälpte inte. Jag provade att göra manuellt val av mobilnätverk och då listas tre nätverk varav två med texten “(förbjudet)” efter och att försöka ansluta till det enda nätverk som inte hade den texten, T-mobile NL, gick inte.

Via ett Telia kontantkort kontaktade jag Telenor kundtjänst som provade alla trick. Sätt SIM-kortet  i en annan mobil, samma resultat. De “nollställde” abonnemanget. Inte heller det hjälpte. De konstaterade att jag nog behövde ett nytt SIM-kort, något som jag behöver besöka en Telnor-butik i Sverige för, så det hjälpte inte riktigt min akuta situation.

Lösningen

Lösningen kom jag på själv genom att jag av ren nyfikenhet provade att göra en manuell nätsökning och provade att ansluta till NL KPN trots att det stod som förbjudet. Telefonen anslöt galant och nu rasade flera dagars SMS in. Vid en ny manuell nätsökning så hade texten förbjudet nu försvunnit vid NL KPN.

Jag provade då att välja vodafone NL som var det andra nätet som var listat som förbjudet. Det gick lika bra och nu försvann även texten förbjudet på detta nät. Det enda nät jag inte kan ansluta till är T-mobile NL. Men det fungerade nu utmärkt att ställa tillbaka telefonen på automatiskt nätsökning.

Förklaringen

Min kompis Pontus, som har en tidigare yrkeskarriär hos Europolitan, kunde förklara varför. De nät i utlandet som operatören har samarbet med ligger listade på SIM-kortet.

Troligen har Telenor bytt roamingpartner i Nederländerna sedan mitt SIM-kort utgavs och för det behöver mitt SIM-kort antingen bytas ut eller uppdateras genom att jag manuellt väljer någon av de operatörer som de nu har avtal med.

Så, rådet blir om man hamnar i en liknande situation – gör en manuell nätsökning och prova att välja de nät som är “förbjudet”.

Hoegaarden Wit (0,0%)

Hoegaarden Wit (0,0%)

Under en bilresa genom Belgien fann jag denna Hoegaarden Wit (0,0%) på en bensinstation till det facila priset €2,10. Lite spännande är det att kunna köpa Hoegaarden på en bensinstation när det är en mer udda vara hemma i Sverige. Samtidigt hade jag en viss nyfikenhet kring hur bra denna alkholfria variant kan smaka. Slogan på burken utlovar “Same great refreshing taste”. Som vad anger man dock inte men det bör väl handla om originalet? En original Hoegaarden dricker jag ju mycket gärna.

Nu dricker jag inte öl primärt för alkoholens skull men saken är ju den att alkoholen tar fram en hel del av smaken i öl och de alkholfria varianter jag hittills provat har inte imponerat på mig.

Tyvärr visar det sig att det gäller även i detta fall och det är dessvärre inte en av de bättre alkoholfria varianter jag har provat. Problemet är nog att varumärket i detta fall utlovar väsentligt mer än vad denna produkt kan leverera.

Sammanfattningsvis skulle jag beskriva den som “läsk smaksatt med Hoegaarden” och resultet blir varken hackat eller malet. Det är dessvärre inte en produkt jag kan rekommendera.

Alcatel Onetouch dual SIM GSM (2G)

Alcatel Onetouch dual SIM GSM (2G)

När det var som mest olämpligt havererade naturligtvis min Samsung Note II totalt. Jag var på resa i Nederländerna och min trotjänare sedan tre år tillbaka bestämde sig för att kasta in handduken. Omstart i recovery mode gav förklaringen – det inbyggda SD-minnet verkade ha havererat totalt. Varken cache- eller data-partitioner kunde mountas. Fabriksåterställning hjälpte inte, så det var helt enkelt att se slaget som förlorat och inse att det var dags för en ny smartphone.

Det främsta skälet till att jag inte kunde leva mobiltelefonlöst tills dess jag var tillbaka i Sverige var att telefonen är ett av mina viktigaste arbetsverktyg. Jag behöver kunna nå kunder och leverantörer och de behöver kunna nå mig. Så det behövdes en snabb lösning. Mediamarkt i Utrecht hade söndagsöppet till kl 17 och detta blev min räddning.

En Alcatel Onetouch dual sim för hela €9.99 (92 kr) blev inköpt. Med denna telefon följde ett nederländskt Lebara-simkort med €15 förbetalt till samtal, SMS och data inkluderat. Hur den matematiken går ihop övergår mitt förstånd. På frågan om jag behövde köpa en simkort-adapter, samtidigt som jag visade upp min trasiga Samsung förklarade säljaren glatt att, nejdå, du behöver ingen adapter, simkortet i din Samsung passar i den där (Alcatelen). Nåväl, väl hemkommen så visade det sig att Alcateltelefonen hade plats för fullstora simkort medan det jag hade i Samsungen var ett mini-sim. Efter en del pillande och provande lyckades jag i alla fall få mitt mini-sim att ligga rätt över kontaktytorna och jag fick kontakt med mobilnätet.

Alcatel Onetouch är en telefon med dubbla simkortplatser så jag kunde, utöver mitt simkort från Tre, sätta i det nederländska Lebarakortet. Därmed hade jag också ett nederländskt (+31) mobilnummer vilket är praktiskt eftersom jag då kan ringa och ta emot samtal från personer i Nederländerna som slipper ringa utlandssamtal för att nå min mobil. Telefonen i övrigt har inga finesser att tala om. Det går att ringa och SMS:a på den. Punkt. Ingen kamera. Ingen data. Det finns två spel i – som inte ens ingår i telefonen utan man kan få prova dem några omgångar gratis innan man måste köpa dem för 30 kr/st. Men men, vad ska man förvänta sig för €9.99? Man får nog vad man betalar för. Å andra sidan har den batteritid som smartphones bara kan drömma om. Det räcker nog med att ladda den en gång i veckan och den fyllde sin funktion – att kunna ringa på.

Väl hemma i Sverige slår jag på telefonen efter ankomst på Arlanda. Mitt Tre-sim säger “No network” medan det nederländska Lebara-simkortet glatt roamar in på Telias nät. Jag provar att starta om telefonen och väntar en stund, utan positivt resultat. Då slår det mig att Tre, som namnet antyder, nog är en ren 3G-operatör och telefonen (Alcatel Onetouch) är ju en ren GSM-telefon (2G). Mycket riktigt, lite snabbt Googlande, ger vid handen att så är fallet. Faktum är att det verkar vara så att alla operatörer, utom just Tre, har GSM-täckning (2G).

Dutch flag Av Wouter Engler (Eget arbete) [CC BY-SA 4.0 (http://creativecommons.org/licenses/by-sa/4.0)], via Wikimedia Commons

Nederlands taal

Min navigator fick plötsligt för sig att börja prata nederländska, kanske för att vi är i Nederländerna. Trots att jag dubbelkollar att språket i navigatorn är inställt på svenska envisas damen i burken med att ge körinstruktioner på nederländska. Nåväl, envisas hon med det så nederländska it is. Jag tänker inte låta mig nedslås av det.

Detta föranleder snabbkurs i grundläggande riktningsbegrepp som min kära fru reder ut för mig. Begreppen recht och rechts har en hårfin skillnad i uttal och stavning (i form av bokstaven “s”) medan betydelsen är milsvid, bokstavligt talat. Recht betyder rakt (som i “rakt fram”) medan rechts betyder höger.

Det är ett mirakel att någon överhuvudtaget kommer rätt i det här landet. Jannemieke (min fru) berättar att nybörjare i nederländska ofta blandar ihop dem. En koll med Google Translate visar att även denna verkar vara nybörjare i nederländska eftersom både “recht” och “rechts” blir översatt med “höger”.

Pumpstationen de Cruquius

Pumpstationen de Cruquius

När jag var en liten grabb var en ångmaskin en fascinerande pryl. En kompis till mig hade en sådan som vi körde vid några tillfällen. Man eldade metatabletter i den och jag minns den speciella lukten än idag. En egen stod på önskelistan men kom aldrig i min ägo. Så en lämplig revansch i vuxen ålder kan väl vara att besöka världens största ångmaskin!

Som teknikintresserad ut i fingerspetsarna har Museum de Cruquius kittlat min nyfikenhet sedan ett tag tillbaka. Museet är inhyst i pumpstationen i Cruquius. Ångmaskinen som driver pumpen anses vara den största i världen med sin imponerande cylinderdiameter på 3,7 meter. Pumpstationen byggdes mellan 1846-1849 och är efter restaurering i fungerande skick, även om den nu för tiden inte drivs med ånga utan med hydraulik.

Förr i tiden utvann man torv i kärrmarkerna mellan Amsterdam, Haarlem och Leiden. Med tiden ledde detta till att små sjöar bildades och till slut hade dessa sjöar förenats i en enda stor sjö – Harlemmermeer. Problemet var att under stormar och dåligt väder drunknade många människor i sjön. Sjön hotade också Amsterdam så planer gjordes för att torrlägga den. De vinddrivna pumpar man hittills hade haft tillgång till hade inte kapacitet nog för detta. Men under 1800-talet fanns ångmaskinen att tillgå och man beräknade att tre ångdrivna pumpar skulle räcka för detta.

Pumparna placerades strategiskt och namngavs efter berömda holländska ingenjörer – Leeghwater, Lijnden och Cruquius. När de togs i drift 1849 gick de i konstant drift till 1852 då sjön var tömd. Efter det kördes pumparna vid behov efter större stormar och regnväder. Stationen består av 8 st pumpar där varje pump har en kapacitet på 8 ton. Det innebär att varje pumpslag pumpar 8 gånger 8, d v s 64 ton vatten. Med 5 slag i minuten ger det en imponerande kapacitet på 320 ton vatten per minut.

Stationen Cruquius stängdes 1933 eftersom de andra stationerna moderniserats och kunde klara behovet. På 1980-talet påbörjades en restaurering av Cruquius och efter 20 år kunde stationen återinvigas 2002. Pumpstationen är idag ett muséum och även om de gamla koleldade brännarna inte är i drift så körs ångmaskinen och pumparna för hugade muséumbesökare med hjälp av hydraulik.

Ångmaskinen har en högtrycks- och en lågtrycksdel. Högtrycksdelen används för att lyfta motvikten på 85 ton (det är den del vars undersida har mässingsfärgade delar i videon). Men eftersom de 85 ton motvikt inte riktigt räcker för att lyfta vattnet i alla 8 pumparna, p g a det utöver 64 ton vatten tillkommer järn i själva konstruktionen som ska lyftas, plus en del friktion, så har man en lågtrycksdel som hjälper till att sänka motvikten i själva pumpslaget.

Cruquius ligger ett 10-tal kilometer väster om Amsterdam på adressen Cruquiusdijk 27. De kollektiva färdmedlen är många och väl tilltagna i Nederländerna och med närheten till Amsterdam så hyser jag inga som helst tvivel om att det enkelt går att ta sig dit på det sättet. I mitt fall hade jag min egen bil till förfogande så jag knappade helt enkelt in adressen på navigatorn och körde dit. Utan större framgång att sälja in denna storslagna utflykt till min fru, resulterade det i att jag genomförde besöket ensam. Nåväl, jag kan förstå henne. Jag hyser ungefär samma entusiasm inför shopping av vintagekläder i damutförande. Att släpa med någon som egentligen inte är intresserad förtar glädjen med besöket.

Waze social navigation

Waze social navigation

Waze är en app som finns till Android och iphone/ipad. Man kan säga att Waze är nästa generations navigationsprogram. Utöver den traditionella navigatorns uppgift, att hitta bästa vägen mellan punkt A och B, så kombinerar den detta med social interaktion mellan användarna av Waze.

Betyder det då att man ska sitta och chatta med andra användare av appen? Nej, men det innebär att man kan dela med sig av trafikinformation så att andra kan undvika köer och vara förberedd på faror på vägen.

Appen mäter också din hastighet och avviker den för mycket från vägens normala hastighet så rödmarkeras vägen i olika nyanser. Appen kan beräkna snabbaste rutt mellan två punkter med hänsyn taget till trafiksituationen. Detta sker dessutom kontinuerligt så under resans gång kan man få upp en liten information på skärmen om att färdvägen har ändrats p g a rådande trafikläge. När jag använt appen på resa genom Tyskland har den vid ett par tillfällen lett mig förbi s k stau  (långsamma eller stillastående köer på autobahn).

Det finns inget behov av att installera kartor eftersom dessa laddas ner efter färdvägen. Ska man resa i utlandet så kan det vara bra att starta appen och knappa in destinationen medan man är hemma, ansluten till wifi, så behöver man inte ladda ner kartorna över mobildata.

Waze visar också löpande olika varningar som kommer från andra Waze-användare som har kört samma väg. Det kan vara stillastående fordon, föremål på vägen, vattensamlingar, dimma eller helt enkelt tät trafik eller köer.

Att appen behöver mobil internetanslutning är viktigt att komma ihåg, särskilt om man reser i utlandet. Det går inte ens att knappa in en destination och beräkna färdväg utan internetanslutning. Även om priserna på mobil datatrafik i utlandet nu sjunker kan det alltså vara bra att ha en navigator som fungerar offline som komplement så att man inte plötsligt blir stående utan.

Vid ett tillfälle när jag körde genom Tyskland saknade jag mobildata under flera timmar. Gissningsvis hade min telefon växlat till en operatör som min hemmaoperatör bara har roamingavtal för telefoni med, för jag har svårt att tro att mobil datatäckning saknas i halva Tyskland. Efter en kaffepaus hade Waze stängts av och när jag startade den på nytt hade jag ingen datatäckning. Då kunde Waze inte återuppta rutten så jag var tvungen att byta till bilens inbyggda navigator som fungerar utan internetförbindelse.

En sak man kan testa vid ett sådant tillfälle är att sätta telefonen i flight mode en stund. När man stänger av flight mode kopplar telefonen upp sig mot en annan operatör om man har tur. Man kan förstås också välja operatör manuellt men det undviker jag gärna eftersom det deaktiverer det automatiska valet av operatör vilket är skönt att ha när man reser genom olika länder.

Waze är verkligen en fantastisk app men för att kunna förlita mig på den helt skulle den behöva kunna två saker: 1. Förladda kartor på SD-kort och 2. kunna beräkna rutt till destination helt i offline-läge. Då skulle Waze kunna fungera som navigator även utan internetförbindelse. Som det är nu kan den alltså inte helt ersätta en offline-navigator.

I Waze samlar man poäng bl a genom de rapporter man skickar men också för varje km man kör med appen igång. Förutom att man får olika symboler beroende på poäng, varav kungasymbolen är den finaste, så får ens rapporter större betydelse ju mer poäng man har.

Sammanfattningsvis är Waze en fantastisk navigator så länge man har internetanslutning och det är praktiskt att kunna låta vänner ta del av resan och se när du förväntas komma fram.

La Chouffe

La Chouffe

På besök i Nederländerna blev jag introducerad till en tidigare inte provad belgisk öl vid namn La Chouffe. Den har en liten söt tomte på etiketten. I det här fallet så fick jag den serverad i glas från tappkran och även glaset hade denna tomte närvarande. En liten figur jag på sätt och vis kan identifiera mig med på ett personligt plan.

Sammanfattningsvis så är även denna en mycket god öl i belgisk stil. Med sina 8% så räcker det med ett glas eller på sin höjd två, men som jag sagt tidigare, jag dricker hellre öl av kvalitet än kvantitet.

Efter att ha blivit introducerad till de belgiska och holländska ölsorterna så känns en vanlig svensk lager rätt vattnig och långt ifrån den explosion av smak man får i dessa. La Chouffe får ställa sig i raden av de goda belgiska ölsorterna som jag gärna njuter av.

Med La Chouffe kan jag konstatera att jag börjar få svårt att välja en favorit. De holländska och belgiska ölsorterna är fantastiskt goda. Så mycket god öl – så lite tid! Jag håller mig någorlunda strikt till att avnjuta en god öl till helgens dagar. Att njuta detta även på veckodagarna skulle få min kroppshydda att växa – dessvärre inte på längden (där några centimeter inte skulle skada), utan bara i färdriktningen.

Jag är spänd på att prova de övriga sorterna i Brasserie D’Achouffe:s sortiment. En av dem finns i Systembolagets sortiment till det facila priset av 63:90 per flaska (750 ml). Så jag avvaktar nog att prova dem till nästa besök i ett civiliserat öl-land. Har man inte möjlighet till det kan man också besöka Belgobaren i Stockholm, denna oas för dem med smak för god öl. De har, utöver en massa andra spännande belgiska ölsorter, också La Chouffe i sitt sortiment.

Brouwerij 't IJ

Brouwerij ‘t IJ

Vid ett besök i Amsterdam är ett besök på Brouwerij ‘t IJ ett måste om man inte varit där förut och dessutom har en fäbless för öl, i synnerhet god belgisk och holländsk sådan. Alla Brouwerij ‘t IJ:s sorter är opastöriserade och ofiltrerade.

Deras provlokal, eller pub, där sorterna kan avsmakas per kran i bryggerimiljö, ligger på Funenkade 7 i Amsterdam och har öppet alla dagar mellan kl 14.00-20.00 (i skrivande stund – kontrollera öppettiderna på deras hemsida innan ditt besök). En vägbeskrivning för att köra bil dit känns överflödig. Man tar sig från centralstationen med busslinje 22 mot Indische Buurt och kliver av vid Oostenburgerstraat. Ta sikte på den stora kvarnen. Ett alternativ är att promenera vilket från Amsterdam Centraal tar 30-40 minuter beroende på tempo.

Livet är enligt min mening för kort för medioker öl. Personligen föredrar jag kvalitet framför kvantitet. På Brouwerij ‘t IJ kan man få kvalitet i kvantitet direkt från tappkran om man så önskar. Dessutom till ett fullständigt fantastiskt pris, med svenska mått mätt – €2.70.

Redan kl 16 en fredag eftermiddag var det tjockt med folk så sittplats, i alla fall inomhus, var inte att tänka på så vi fann en bit bardisk att hänga vid. Ett faktum som man är medveten om på Brouwerij ‘t IJ eftersom man skriver “come early or make friends” på sin hemsida.

Zatte och IJwit

Zatte och IJwit

En av mina favoriter är Brouwerij ‘t IJ:s Columbus men idag ville jag prova något jag inte hade smakat förut. Jag valde en Zatte som är en biologisk trippel som är bryggd enligt Belgisk tradition medan min fru valde en IJwit som är en veteöl. Jag tänker inte ge mig in i någon form av kulinarisk recension utan sammanfattar mitt omdöme för de båda med “fucking lekker”.

Den som vill köpa dessa produkter på det svenska Systembolaget göre sig dessvärre icke besvär, de existerar inte i sortimentet.

Efter besöket promenerade vi vidare och passerade Heineken experience, utan att gå in. Visst producerar Heineken en god lager men i min smak alltför mainstream och intetsägande. Med tanke på mängden besökare, som var långt fler än i den välfyllda lokalen på Brouwerij ‘t IJ, kan man dra slutsatsen att inte alla delar min åsikt på den punkten.

Leverantör av medioker öl

Leverantör av medioker öl

 

 

Rødby-Puttgarden

Rødby-Puttgarden

Fördelen med att resa ensam är att man inte får några klagomål från ressällskapet när man ställer väckarklockan på 04.00 för en tidig avfärd. Köpenhamn passerades med god marginal innan morgonrusningen. På vägen ner mot Rødby färgas himlen rosa och dagen gryr. Nattens dimma dröjer sig fortfarande kvar över landskapet. Hur man inte kan älska tidiga morgnar övergår mitt förstånd.

När klockan slår 8 är jag i Tyskland vilket betyder att jag når Hamburg lagom efter morgonrusningen.

Nackdelen med att resa ensam är att jag saknar mitt vanliga pratglada ressällskap. Å andra sidan, om jag känner henne rätt vore hon nog inte så pratglad om vi gått upp klockan 4.

Mitt sällskap de närmaste timmarna får bli Norddeutsche rundfunk. Så får jag samtidigt tillfälle att slipa lite på skoltyskan som används alltför sällan.

Annons
Instagram
Something is wrong.
Instagram token error.

sm0rgm

Follow
Hämta fler

© Copyright 2024 Stefan Helander