med nyfikenhet och förundran

mobiltelefon

2018-02-01 träder en ny lag i kraft som skärper reglerna kring avändning av mobiltelefoner, kommunikationsradio och liknande utrustning vid körning. I den nya lagen är det uttrycklingen förbjudet att hålla mobiltelefon och liknande i handen. Detta omfattar även handhållen mikrofon till kommunikationsradio. Så här säger lagen – Trafikförordning (1998:1276), 4 kap, 10 e §:

Vid färd på väg med ett motordrivet fordon får föraren ägna sig åt aktiviteter som användning av mobiltelefon och annan kommunikationsutrustning endast om det inte inverkar menligt på förandet av fordonet. Föraren får inte använda denna utrustning på ett sådant sätt att han eller hon håller den i handen. Förordning (2017:1284).

Som yrkesförare ser man så mycket tokigt ute i trafiken så hälften vore nog, så jag ser positivt på att reglerna skärps. Det medför att det blir enklare för Polisen att övervaka och lagföra eftersom de gamla reglerna var rätt så luddiga.

Med lagar är det ju så att det inte går att skriva specifika lagar som passar för varje enskild situation. Hela rättsväsendet skulle bli ohållbart med lagtexter så oöverskådliga att ingen skulle klara av att hantera dem. Därför skrivs lagar generellt och vid behov revideras de. Det innebär att lagar ibland kan få ”konstiga” effekter och att man kan tycka att de skjuter bredvid målet. Att tillämpa lagar på verkligeheten är ibland som att försöka få runda klossar att passa i fyrkantiga hål. Det matchar inte helt, men man får göra så gott det går.

För oss som använder kommunikationsradio i arbetet så medför detta också förändringar eftersom vi inte får hålla mikrofonen i handen. Nu kan man tycka att det inte är just hållandet av mikrofonen som är problemet, men som sagt, jag ser gärna att reglerna skärps och medför det att jag inte får prata med mikrofonen i handen så får det bli så.

Nu tror jag egentligen inte att det är just de handhållna mikrofonerna till kommunikationsradio som är den stora faran i trafiken. Till skillnad från en telefon, som måste hållas vid örat för att man ska höra vad motparten säger, så är kommunikationsradion i det avseendet redan halvt handsfree eftersom man hör motparten via högtalare och man kan till och med lägga ifrån sig mikrofonen medan motparten talar. I de bussar jag kör har man inte hunnit installera någon form av handsfree-utrustning, så en lösning är bara använda kommunikationsradion när fordonet står still.

I SL:s fall (som jag kör för) kan detta vara lite praktiskt besvärligt beroende på hur radiosystemet är uppbyggt. När man som förare vill ha kontakt med trafikledningen skickar man ett statusmeddelande via skärmen (buss-pc:n) som anger vad man vill ha hjälp med. På så sätt kan trafikledningen prioritera ärendet så att man får hjälp snabbt när man behöver det medan om det inte är så akut så kan man vänta. I praktiken innebär det, beroende på ärendets art och trafikledningens arbetsbelastning att det kan ta allt mellan 10 sekunder och 30 minuter (eller mer) innan man får svar.

Så lösningen att stå vid vägkanten och vänta på svar fungerar inte praktiskt. Dessutom är det så att om man inte svarar inom en viss tid när trafikledningen sedan anropar så kopplas samtalet ned och man får börja om. D v s, då man får svar från trafikledningen behöver man besvara anropet tämligen omgående och det är inte säkert att man hinner stanna på lämplig plats för det.

Efter 1 februari 2018 är det inte tillåtet att använda handhållen mikrofon till kommunikationsradio

Efter 1 februari 2018 är det inte tillåtet att använda handhållen mikrofon till kommunikationsradio. Så här bör man kunna göra utan att bryta mot lagen.

Min lekmannamässiga tolkning av lagen (jag är inte utbildad inom juridik), är att en annan lösning är att helt enkelt låta mikrofonen sitta kvar i hållaren, trycka på sändningsknappen och höja rösten lite extra. På så sätt kan man använda radion utan att man håller mikrofonen i handen och att det därmed bör vara tillåtet medan man kör. Fortfarande gäller att användningen av kommunikationsradion inte får störa körningen i övrigt.

Tänk på att din arbetsgivare kan ha en policy som medför att denna lösning på problemet ändå inte är tillåten på din arbetsplats.

(Vill du använda bilden ovan, kontakta mig. Observera att ovanstående lösning, att låta mikrofonen sitta kvar i hållaren, inte är prövat jurdiskt så jag friskriver mig härmed från allt ansvar.)

Vid en resa till Nederländerna så slutade plötsligt mobiltelefonen att fungera. I displayen stod ”Endast nödsamtal” och omstart av telefonen hjälpte inte. Jag provade att göra manuellt val av mobilnätverk och då listas tre nätverk varav två med texten ”(förbjudet)” efter och att försöka ansluta till det enda nätverk som inte hade den texten, T-mobile NL, gick inte.

Via ett Telia kontantkort kontaktade jag Telenor kundtjänst som provade alla trick. Sätt SIM-kortet  i en annan mobil, samma resultat. De ”nollställde” abonnemanget. Inte heller det hjälpte. De konstaterade att jag nog behövde ett nytt SIM-kort, något som jag behöver besöka en Telnor-butik i Sverige för, så det hjälpte inte riktigt min akuta situation.

Lösningen

Lösningen kom jag på själv genom att jag av ren nyfikenhet provade att göra en manuell nätsökning och provade att ansluta till NL KPN trots att det stod som förbjudet. Telefonen anslöt galant och nu rasade flera dagars SMS in. Vid en ny manuell nätsökning så hade texten förbjudet nu försvunnit vid NL KPN.

Jag provade då att välja vodafone NL som var det andra nätet som var listat som förbjudet. Det gick lika bra och nu försvann även texten förbjudet på detta nät. Det enda nät jag inte kan ansluta till är T-mobile NL. Men det fungerade nu utmärkt att ställa tillbaka telefonen på automatiskt nätsökning.

Förklaringen

Min kompis Pontus, som har en tidigare yrkeskarriär hos Europolitan, kunde förklara varför. De nät i utlandet som operatören har samarbet med ligger listade på SIM-kortet.

Troligen har Telenor bytt roamingpartner i Nederländerna sedan mitt SIM-kort utgavs och för det behöver mitt SIM-kort antingen bytas ut eller uppdateras genom att jag manuellt väljer någon av de operatörer som de nu har avtal med.

Så, rådet blir om man hamnar i en liknande situation – gör en manuell nätsökning och prova att välja de nät som är ”förbjudet”.

Alcatel Onetouch dual SIM GSM (2G)

Alcatel Onetouch dual SIM GSM (2G)

När det var som mest olämpligt havererade naturligtvis min Samsung Note II totalt. Jag var på resa i Nederländerna och min trotjänare sedan tre år tillbaka bestämde sig för att kasta in handduken. Omstart i recovery mode gav förklaringen – det inbyggda SD-minnet verkade ha havererat totalt. Varken cache- eller data-partitioner kunde mountas. Fabriksåterställning hjälpte inte, så det var helt enkelt att se slaget som förlorat och inse att det var dags för en ny smartphone.

Det främsta skälet till att jag inte kunde leva mobiltelefonlöst tills dess jag var tillbaka i Sverige var att telefonen är ett av mina viktigaste arbetsverktyg. Jag behöver kunna nå kunder och leverantörer och de behöver kunna nå mig. Så det behövdes en snabb lösning. Mediamarkt i Utrecht hade söndagsöppet till kl 17 och detta blev min räddning.

En Alcatel Onetouch dual sim för hela €9.99 (92 kr) blev inköpt. Med denna telefon följde ett nederländskt Lebara-simkort med €15 förbetalt till samtal, SMS och data inkluderat. Hur den matematiken går ihop övergår mitt förstånd. På frågan om jag behövde köpa en simkort-adapter, samtidigt som jag visade upp min trasiga Samsung förklarade säljaren glatt att, nejdå, du behöver ingen adapter, simkortet i din Samsung passar i den där (Alcatelen). Nåväl, väl hemkommen så visade det sig att Alcateltelefonen hade plats för fullstora simkort medan det jag hade i Samsungen var ett mini-sim. Efter en del pillande och provande lyckades jag i alla fall få mitt mini-sim att ligga rätt över kontaktytorna och jag fick kontakt med mobilnätet.

Alcatel Onetouch är en telefon med dubbla simkortplatser så jag kunde, utöver mitt simkort från Tre, sätta i det nederländska Lebarakortet. Därmed hade jag också ett nederländskt (+31) mobilnummer vilket är praktiskt eftersom jag då kan ringa och ta emot samtal från personer i Nederländerna som slipper ringa utlandssamtal för att nå min mobil. Telefonen i övrigt har inga finesser att tala om. Det går att ringa och SMS:a på den. Punkt. Ingen kamera. Ingen data. Det finns två spel i – som inte ens ingår i telefonen utan man kan få prova dem några omgångar gratis innan man måste köpa dem för 30 kr/st. Men men, vad ska man förvänta sig för €9.99? Man får nog vad man betalar för. Å andra sidan har den batteritid som smartphones bara kan drömma om. Det räcker nog med att ladda den en gång i veckan och den fyllde sin funktion – att kunna ringa på.

Väl hemma i Sverige slår jag på telefonen efter ankomst på Arlanda. Mitt Tre-sim säger ”No network” medan det nederländska Lebara-simkortet glatt roamar in på Telias nät. Jag provar att starta om telefonen och väntar en stund, utan positivt resultat. Då slår det mig att Tre, som namnet antyder, nog är en ren 3G-operatör och telefonen (Alcatel Onetouch) är ju en ren GSM-telefon (2G). Mycket riktigt, lite snabbt Googlande, ger vid handen att så är fallet. Faktum är att det verkar vara så att alla operatörer, utom just Tre, har GSM-täckning (2G).

Hade det stora nöjet att bli haffad av en Tre-försäljare igår i ett köpcenter. Normalt stannar jag inte och tänkte slinka förbi med att säga att jag redan använder Tre (vilket jag också gör) men han hejdade mig med att han nog kunde förbättra mitt abonnemang och spara mig en del pengar. Nåväl, det kan jag ju spendera ett par minuter på att lyssna på. Nu är jag inte direkt en ”mallkund” utan har lite andra idéer hur saker ska fungera.

Hans första drag var att försöka pracka på mig en ny mobil. ”Jag ser att du har en Samsung idag, är du nöjd med den?”. Nej, det är jag inte. ”Nähä, en iPhone då?”. Men jag vill inte ha någon ny telefon alls, det är inte aktuellt, sa jag. ”Nähä…?”

Nästa drag i att försöka spara pengar på mitt abonnemang var att titta på hur mycket data jag använder. Efter många minuters klurande kom han fram till att han skulle kunna spara marginellt på min månadskostnad genom att jag skulle ha ett vanligt abonnemang med telefoni och begränsad mängd data på samt två (!) ytterligare simkort med mobila bredband.

Förutom att det är våldsamt opraktiskt att hålla på och skifta mellan tre simkort så sa jag att jag faktiskt inte kan förstå varför tre abonnemang med data skulle bli billigare än ett abonnemang med lite mer data på? Det hade han ingen bättre förklaring på än ”så är det bara”.

Vid det här laget kunde jag tydligt se hur han djupt och grundligt ångrade att han överhuvudtaget börjat prata med mig. Han slingrade sig ur situationen med att säga att han skulle ta fram all information om detta och sedan ringa mig. Vilket han inte har gjort 🙂

Att spåra och hitta en stulen telefon eller surfplatta är ofta resultatlöst. Om du glömmer den någonstans finns det en chans att lokalisera den, men om den har blivit stulen av t ex en ficktjuv, så vet de att de ska stänga av den omedelbart och sedan fabriksåterställa den innan den hinner rapportera sin position. Men det kan ändå vara värt ett försök.

Bortsett från det, kontakta din operatör och få ditt SIM-kort och IMEI-nummer låst. IMEI är telefonens fysiska identitet och det gör att den inte heller kan användas med andra SIM-kort. Ändra lösenord för de appar du hade installerade, t ex Facebook, epost mm.

Android: Använd Android Device Manager och logga in med samma Google-konto som du ursprungligen angav när du konfigurerade telefonen första gången. Klicka på Locate device.

iPhone: Använd iCloud och logga in med ditt Apple ID. Kan användas för att lokalisera din försvunna Mac, iPhone eller iPad.

Windows phone: Använd Microsoft och logga med med ditt Microsoft-konto (tidigare Windows Live ID). Gå till Hitta min telefon.

Annons
Instagram
[wdi_feed id="1"]

© Copyright 2021 Stefan Helander