med nyfikenhet och förundran

Månadsarkiv: december 2014

Gångfartsområde

Gångfartsområde

Ett vägmärke som har införts sedan jag tog körkort är skylten för gångfartsområde. Vet du vad den betyder? Det verkar vara en skylt som gått många förare förbi eftersom man ofta blir omkörd av andra bilister när man håller lagstadgad hastighet i dem.

Du som fordonsförare har väjningsplikt mot gående i ett gångfartsområde. Hastigheten skall vara ”gångfart”, d v s så fort/långsamt som en människa går, men någon exakt hastighet är inte specificerad. Dock lär max 7 km/h anses som gångfart. Så låga hastigheter kan vara svårt att avläsa på en hastighetsmätare så ett bra sätt kan vara att låta fordonet gå på tomgång på lägsta växel möjligen kompletterat med lite bromsning. Generellt gäller parkeringsförbud i gångfartsområde. Undantag på angivna platser. När du lämnar ett gångfartsområde har du väjningsplikt mot annan trafik som befinner sig utanför gångfartsområdet.

Här är ett exempel på en plats där gångfartsområde tillämpas (Gullmarsplan):

Hur många är det som har observerat skyltarna på Bromma flygplats, just när man passerat entrén till terminalbyggnaden? Ja, där är det alltså också gångfartsområde numera:

Vad som gäller för gångfartsområde, eller gårdsgata som det också kallas, regleras i Trafikförordningen 8 kap, §1 första stycket.

Tog du ditt busskörkort före 10 september 2008 har du hittills fått köra persontransporter med buss utan yrkeskompetensbevis (YKB) med det som kallas ”hävdvunnen rätt”. Men senast 10 september 2015 måste du ha YKB för att få utföra persontransport med buss. Har du inte börjat utbildningen än så börjar det bli hög tid.

Läs mer om yrkeskompetensbevis på Transportstyrelsens hemsida.

En Continously Variable Transmission (CVT) är en form av transmission som är helt steglös, d v s utan växlar. Den återfinns på mopeder, motorsågar, åkgräsklippare och på vissa bilar, t ex Volvo 340. Eftersom den arbetar med remmar kom Volvo 340 också att kallas ”remjohan”. En bieffekt av remtransmissionen är att det går att köra bakåt lika fort som framåt. Konstruktionen bygger på två koner som ligger parallellt med en rem eller kedja mellan. Konstruktionen klarar dock inte några större krafter varför den aldrig har kommit att användas i tyngre fordon. Fördelen är annars att den ger helt steglös växling. På normala växellådor har man ett kraftbortfall just i växlingsögonblicket.

Se filmen nedan.

Buss 144 mot Gullmarsplan

Buss 144 mot Gullmarsplan

Bussförarjobbet är ett trevligt jobb där man får kontakt med människor, det är ett jobb med ansvar, man sitter inte inne på ett kontor och arbetstiderna är många gånger varierande (något som jag personligen uppskattar). Att ratta en buss är faktiskt ganska roligt och inte alls så svårt som det kan se ut. När man fått rutin är det inte svårare än att köra en bil. Annorlunda, men inte svårare.

Att jobba som bussförare kan man göra på heltid men går lika bra att ha som deltidsjobb eller behovsanställd som komplement till annan sysselsättning. Det behöver inte heller vara ett karriärval för resten av livet. Många kör buss medan de studerar t ex. Det är en kompetens som aldrig är fel att ha.

Även om man är sysselsatt med annat jobb är det en trygghet att ha en arbetsmarknad med god tillgång på jobb som man när som helst kan gå tillbaka till. Ganska många förare jag känner har jobbat som bussförare och sedan jobbat med annat men sedan av olika skäl kommit tillbaka till yrket. En gång bussförare, alltid bussförare som någon sa.

Är det inte stressigt då? Jo, om man har dålig stresstålighet och fel inställning kan det vara väldigt stressigt. Om man däremot ser trafiksituationen som något man faktiskt inte riktigt kan påverka utan bara hantera på bästa sätt med en professionell inställning så behöver det inte vara särskilt stressande. Man kommer inte snabbare fram genom köerna bara för att man hetsar. Att köra ikapp en tidtabell är i stort sett omöjligt. Och av alla ombord på bussen är man ju faktiskt den ende som inte ska någonstans. Som bussförare är man redan på jobbet och ska inte riktigt någonstans oavsett om man rullar fram på en tom motorväg i 90 km/h eller om man sitter fast i kö på Essingeleden.

Jag har träffat flera förare som haft ”karriärjobb” i andra branscher men börjat jobba som bussförare eftersom man upplever det som mindre stressande. Arbetstiderna är noga reglerade, faktiskt t o m reglerade i lag vilket gör att man inte kan jobba hur mycket som helst och risken för utbrändhet som bussförare är relativt liten.

Arbetsmarknaden för bussförare är väldigt god. Dels är det ju så att när det blir lågkonjunktur och arbetslösheten ökar så är det fler som åker buss och det innebär mer jobb för bussförare. Ur ett statistiskt perspektiv så är det dessutom så att närmare 90% av de som innehar körkort för buss idag går i pension inom 15-20 år. Det är redan idag ett stort behov av bussförare och det kommer att öka.

Så vill du ge dig in i en ljus arbetsmarknad med många möjligheter till jobb så är bussförarjobbet en klar kandidat. Läs mer om att bli bussförare på bussforare.nu.

By Christian Mertes (Mudd1 12:26, 18 April 2007 (UTC)) (Own work) [GFDL (http://www.gnu.org/copyleft/fdl.html), CC-BY-SA-3.0 (http://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0/) or CC-BY-SA-2.5-2.0-1.0 (http://creativecommons.org/licenses/by-sa/2.5-2.0-1.0)], via Wikimedia Commons

Natriumklorid, a.k.a. koksalt

Jakten på klick, eller som det förr kallades – lösnummerförsäljningen, går vidare. Aftonbladet skriver om ”Russinpaketet är rena giftbomben”. Nyheten är baserad på ett test som Råd & Rön gjort.

Det visar sig dock, som Sveriges Radios P1 program Medierna påpekar, att mängderna av gifter i paketet ligger långt under EU:s gränsvärden. För att komma upp i de nivåerna behöver en treåring äta kilovis med russin varje dag (en vuxen person ännu mer).

Att ett ämne är giftigt beror inte bara på att det har ett märkligt kemiskt namn utan också mängden man stoppar i sig. Faktum är att det faktiskt oftast är mängden av t o m helt ofarliga ämnen, som avgör om det är farligt eller inte. Vi får säkerligen i oss små mängder av ämnen som kan vara giftiga i större mängd genom alla möjliga typer av saker vi stoppar i oss eller utsätter oss för, utan att det för den skull innebär några risker för oss. Rubriksättningen ovan i Aftonbladet är därför mest storm i ett vattenglas i syfte att dra läsare.

Det finns också en allmän rädsla för kemiska namn som mest handlar om att namnen känns konstiga. Ofarliga ämnen kan låta lika märkliga som farliga, d  v s det är svårt för den som inte känner till dem att se skillnad på farligt och ofarligt. Det skrevs en gång en tidningsartikel med en rubrik som skrek ut att 800 liter livsfarlig natriumklorid läckt ut. Natriumklorid är det kemiska namnet på koksalt, så särskilt farligt var det inte.

Man kan också dricka ihjäl sig på vatten, som har det kemiska namnet diväteoxid. Så med de kriterierna så kan man ju säga att vårt kranvatten är fullständigt livsfarligt. Jag väntar med spänning på de rubrikerna. Kanske man skulle tipsa Aftonbladet om den nyheten? 😉

Annons
Instagram
[wdi_feed id="1"]

© Copyright 2021 Stefan Helander