Radio
Under en resa med bil genom Europa med Lissabon som slutdestination hade jag mina två DMR-radio med mig – Anytone AT-D878UV handapparat och AT-D587UVIII mobilstation. En resa som tar flera dagar i anspråk (Stockholm-Lissabon är ca 350 mil enkel resa) och ett utmärkt tillfälle för amatörradio. Den fullständiga resan gick via Danmark, Tyskland, Luxemburg, Frankrike, Spanien, Portugal (Lissabon -> Porto), Spanien, Frankrike, Belgien, Holland, Tyskland och Danmark.
Jag var lite nyfiken på tillgången på DMR ute i Europa så här nedan är mina erfarenheter. Att bygga en komplett kodplugg för hela resan kändes som ett stort och tidskrävande projekt. Istället använde jag mig av VFO och manuell inställning av RX/TX-frekvenser, CC och TS.
För att hålla reda på vilka repeatrar som fanns i närheten så installerade jag appen RepeaterBook i min mobiltelefon. Den kan med hjälp av GPS:en visa vilka repeatrar som finns i närheten sorterade i avståndsordning. Den visar också i vilken riktning repeatern befinner sig i förhållande till mig. Kör jag åt sydväst så knappar jag hellre in en repeater som ligger framför mig i den riktning jag kör, än en som ligger bakom eller vid sidan av mig. Tyvärr är inte alltid databasen i RepeaterBook uppdaterad men är ändå en stor hjälp.
Utanför Sverige används ofta repeaterskift på 7.6 MHz eller 9.4 MHz på 70 cm. Både minus- och plusskift förekommer. De allra flesta DMR-repeatrar finner man på 70 cm.
Brandmeister eller DMR+
I Sverige kör nästan uteslutande alla repeatrar via Brandmeister men så är inte fallet i andra länder. I Danmark t ex finns en del Brandmeister-repeatrar man majoriteten är DMR+. Att det är olika system innebär att talgrupperna inte är gemensamma. Det finns dock i Danmark en brygga för utvalda talgrupper mellan DMR+ och Brandmeister, så man kan använda talgrupperna 2400-2407 i DMR+ och nå ut i Brandmeister.
Timeslot
I Sverige har vi en rekommendation för användningen av timeslots på repeatrar men det är upp till varje repeaterägare hur de vill arrangera detta. Det verkar dock vara få svenska repeatrar som följer den svenska rekommendationen. När man är ute och kör mobilt har man små möjligheter att slå upp varje repeater och läsa sig till vilken timeslot man bör använda. Jag lyssnade en hel del och använde den timeslot som var ledig eller så chansade jag på TS2.
I de fall jag kunnat läsa mig till information så verkar TS2 vara den bästa chansningen. En ganska vanlig uppdelning ute i Europa verkar vara att man lägger statiska talgrupper på TS1 medan dynamiska hänvisas till TS2. En rekommendation vi kanske skulle anamma i Sverige? Då skulle mobilkörningen bli enklare.
Talgrupper
En reflektion när det gäller talgrupper är att i såväl Danmark, Tyskland, Spanien, Portgual och Nederländerna så används de nationella talgrupperna flitigt. I Sverige är ofta TG240 väldigt tyst och en resurs som jag tycker att vi kunde använda mer. Om inte annat som anropskanal. Det klagas ibland på att aktiviteten är dålig i SM-land – kör ett CQ på TG240 så hörs du i hela landet. Sedan kan man alltid QSY:a till annan talgrupp.
Danmark
God tillgång på DMR på hela resan genom Sjælland, Fyn och södra Jylland om man “fuskar” lite och räknar in repeatern i Flensburg som faktiskt ligger på andra sidan gränsen till Tyskland, vilken faktiskt bara är tillåten att lyssna på när man är i Danmark. Detta eftersom den ligger ovanför 438 MHz och den danska bandplanen för 70 cm likt den svenska slutar på 438.0 MHz medan man i Tyskland även har tillgång till 438-439 MHz för amatörradio.
Repeatern i Odense som skulle finnas enligt RepeaterBook verkade vara QRT så på Fyn var det ett glapp. I Danmark är de flesta repeatrar DMR+, bara ett fåtal Brandmeister existerar. Dock finns som sagt en brygga för talgrupperna 2400-2407 mellan DMR+ och Brandmeister. Danskarna använder gärna den nationella TG238 för QSO.
När jag kör radio från Danmark så är det med mitt danska call – OZ0RGM. XYL bor i OZ-land så jag tillbringar av förklarliga skäl en hel del tid i Danmark. Därför har jag kunnat ansöka om danskt call och jag hade turen att mitt svenska suffix var ledigt. Mitt svenska call är SM0RGM och det rätt bekvämt att bara behöva byta ut två bokstäver. När man kör CW så sitter ju callet i fingrarna. Det är förklaringen till att jag ibland hörs på de svenska talgrupperna som OZ0RGM. Det är alltså samma gubbe bakom micken som normalt hörs på banden som SM0RGM.
Tyskland
Mycket god tillgång på DMR, i alla fall den sträcka vi körde via Flensburg, Hamburg, Bremen, Köln till Trier. Redan vid gränspassagen vid Flensburg fanns första repeatern och om sedan avlösten av en i TV-tornet i Kiel med god täckning. Så rullade det på söderut. Merparten verkade vara Brandmeister. Ärligt talat fokuserade jag mer på trafiken på autobahn än DMR så observationerna här är kanske lite bristfälliga. Mycket trafik på den nationella TG262 som låg på TS1.
Luxemburg
Landet är ju ganska litet så det finns i princip full täckning med DMR. Först fick jag fatt i en repeater som jag knappt kunde nå, trots mina 50 watt på mobilstationen, yttre antenn och bara 8 km till repeatern enligt RepeaterBook (kanske var positionen fel?). Efter byte till en annan repeater gick det bättre. Det var tidig morgon men ett CQ som LX/SM0RGM/M på TG240 besvarades av en morgonpigg SA5CVH Oscar i Skärblacka.
Frankrike
Efter att passerat gränsen till Frankrike blev det betydligt tunnare med DMR. Turen i Frankrike gick via Metz, Bordaux till Bayonne strax intill gränsen till Spanien och bara under ett fåtal gånger under den nästan 100 mil långa etappen gick det att hitta DMR, mestadels i närheten av större städer. Därimellan fanns det gott om FM-repeatrar.
Spanien
Etappen Bayonne till Lissabon genom Spanien bjöd på en del DMR-repeatrar men situtionen på denna etapp liknade Frankrike i stora delar, mest FM. Nu har jag absolut inget emot FM men under denna resa var det målet att se hur mycket DMR man kan hitta.
De QSO:n jag hörde över DMR i Spanien gick mestadels över nationella TG214.
Portugal
När vi korsade gränsen in till Portugal och ner till Lissabon fanns det mer DMR-repeatrar att tillgå, nästan hela vägen. I centrala Lissabon hade vi enligt RepeaterBook två repeatrar på 2.7 respektive 3.7 km avstånd, den ena Brandmeister och den andra DMR+. Ingen av dem gick att nå inomhus från lägenheten men fungerade när handapparaten fick följa med utomhus.
Nästa destination i Portugal var Porto ca 30 mil norr om Lissabon. Längs den 3 timmar långa resan fanns DMR-repeatrar att tillgå hela vägen. Någon av dem nådde jag redan 60 km från repeatern.
I Porto fanns två repeatrar, båda Brandmeister och båda på ca 5 km avstånd. Den ena gick att köra med handapparat inifrån lägenheten. Via Brandmeister kunde jag se att på den ena repeatern hade man blockerat ett antal UK-talgrupper och jag undrar till skälet. Kan de ha varit någon amatör på besök från UK som i princip missbrukat repeatern?
I Portugal var det en hel del trafik på nationella talgruppen TG268 samt TG268911 “PT Hotspot” som gissningsvis är en TG avsedd för hotspots. Dock låg den ofta ute över repeatrar. Om den var statiskt konfigurerad eller dynamiskt aktiverad vet jag inte.
Belgien
Erfarenheten av DMR i Belgien är kanske något begränsat eftersom vi bara körde rakt igenom Belgien och det går på ett par timmar. Vi startade dagens etapp i Reims, Frankrike nära gränsen till Belgien. Rutten gick via Charleroi, Bryssel och Antwerpen där vi sedan fortsatte in i Nederländerna. Söder om Charleroi fick jag fatt i de första DMR-repeatern och därefter var det mer eller mindre kontinuerligt repeatrar med DMR ända upp till gränsen till Nederländerna. Under den korta tid vi befann oss i Belgien hann jag inte höra något QSO, bara något enstaka anrop.
Nederländerna
Redan innan vi passerade gränsen från Belgien hade jag växlat till en DMR-repeater i Nederländerna. Nederländerna är platt och repeatern PI1UTR har man placerat på hela 220 meters höjd med rejäl täckning som följd. Den gick att köra handportabelt inomhus 20 km från Utrecht med full signalstyrka. Klicka på länken till PI1UTR och kika på den nästan cirkelrunda täckningskartan.
Vi rörde oss kring Utrecht, Amsterdam och Nijmegen och i de områdena var det inga problem att hitta repeatrar med DMR. I Nederländerna verkar den nationella talgruppen 204 användas flitigt.
Utanför Utrecht fick jag som PA/SM0RGM/M ett QSO med SM0HZE – Kent över TG2400. Det var Kents första DMR-QSO så det passade ju utmärkt för att, på ett mycket konkret sätt påvisa vilka möjligheter som finns med DMR-tekniken.
Sammanfattning
Sammanfattningsvis en kul erfarenhet och radioapparaterna får defintivt följa med på framtida turer. Jag körde en del QSO:n med svenska stationer på de svenska talgrupperna när tillfälle gavs. Jag provade också då och då allmänt anrop över de lokala TG8 (cluster) och TG9 (local) men med endast ett fåtal QSO som resultat. Kanske avskräcker språket? Eller så ska jag bara vara modigare och köra CQ i landets nationella TG för att få kontakt med de lokala ham:sen?
Kriget i Ukriana är odiskutabelt något som de flesta av oss fördömer och alla insatser som görs för att stoppa det är välkomna.
När det gäller Bahnofs öppna brev till Sveriges alla radioentusiaster, som man får anta är riktat till Sveriges radioamatörer (några andra ‘radioentusiaster’ som har teknisk förmåga att nå till Ryssland med radio finns ju liksom inte), så vill jag mena att även om uppmaningen är i god anda så är det inget vi bör eller kan lägga energi på.
För att en insats eller åtgärd ska vara värd att genomföra så behöver den ha potential att i någon form göra en skillnad. Att Sveriges radioamatörer skulle ägna sig åt att återutsända förinspelade program via amatörradio (som jag uppfattar uppmaningen går ut på) har potentiellt väldigt liten effekt.
Inom amatörradion använder vi låga effekter (max 200 watt), frekvenser och sändningssätt som inte kan tas emot i vanliga radioapparater. För att ta emot våra radiosignaler krävs i princip samma sorts utrustning som vi använder för att sända. Antennerna behöver vara stora för att kunna uppfatta våra relativt svaga signaler.
Dem vi kommer att kunna nå är med andra ord i princip bara andra radioamatörer i Ryssland. Av Rysslands 144 miljoner invånare finns det ca 38.000 radioamatörer vilket är 0,026% av befolkningen. Av dessa 38.000 är det långtifrån alla som är aktiva, d v s har utrustning som de kan använda. En del av dem har haft ett amatörradiointresse som har falnat, de har kvar sitt callsign men saknar utrustning och antenner. Av de återstående som är aktiva så ska vi ha turen att möta dem på någon av de många frekvensband som vi har till vår disposition.
Effektgraden av Bahnhofs upprop närmar sig nästan att skicka budskap via flaskpost. Det är enbart de tekniska aspekterna. Juridiskt har det också implikationer. Kanske tror Bahnhof att vi radioamatörer likt Youtubers sitter och sänder ut våra morgonshower i någon form av enkelriktad broadcast? Så är inte fallet. Vi får inte ägna oss åt enkelriktad sändning och innehållet i meddelandena som vi sänder ska vara av test- eller radioteknisk karaktär och vi ska ha en motstation som vi kommunicerar med.
Att sända enkelriktade politiska budskap via amatörradio bryter mot lagen på en hel rad punkter och de radioamatörer som gör det riskerar att få sina amatörradioprivilegier indragna av PTS oavsett om de gjorts i välmenande syfte eller ej.
Bahnhofs uppmaning till Sveriges radioentusiaster är nog gjord i all välmening men i okunskap om vad amatörradio är och storleken av potentialen, eller icke-potentialen i det.
Nej, lägg istället energin på lobbyverksamhet för att återuppta de ryskspråkiga utlandssändningarna från Sveriges Radio! Sändningar som sker med AM i de s k broadcast-banden med höga effekter (tusentals eller miljontals watt) och som kan tas emot av den breda ryska allmänheten i en vanlig bilstereo (som man förvisso behöver knäppa över från FM till AM). Det har potential att nå den ryska befolkningen i en omfattning som gör skillnad.
Läs föreningen Sveriges Sändareamatörers reaktion på Bahnhofs öppna brev här.
Lyssna här på inslag i Sveriges Radios “Nordegren & Epstein” om huruvida Sverige borde återuppta de ryskspråkiga sändningarna på kortvåg igen.
Jag saknade hållaren för manöverpanelen till den ICOM IC-706MKIIG som jag köpte begagnad. Det visade sig vara svårare än väntat att få tag i en MB-63 begagnad. En sökning på ebay resulterade bara i objekt från Kina med medföljande moms- och tullkostnader.
Jag hittade ett alternativ i form av 3D-printning på Thingiverse.
3D-ritningen till MB-63 hittar du här. Jag laddade sedan upp den hos 3dprintsverige.se som tillverkade den och skickade hem den mot en rimlig slant.
Förr i tiden hade vi endast en mode på repeatrarna – FM. Det var därmed inga problem att scanna alla repeaterkanaler när man var ute och åkte mobilt i landet. Idag är detta omöjligt eftersom repeatrarna sänder i olika digitala moder utöver FM och radion stannar ofta på en “brölande” digital kanal. Ett sätt att slippa det är förstås att skaffa en radio som kan ta emot de digitala sändningarna utöver FM.
Samtidigt har man infört subtonstyrning (CTCSS) av de flesta FM-repeatrar för att man ska kunna återanvända frekvenserna med kortare avstånd. Man minskar risken att gå ut på “fel” repeater vid konditioner när subton används. Detta ger samtidigt möjligheten att slippa höra digital-brölet.
Så för att använda de flesta repeatrar idag så ska du sända subton (CTCSS). För att slippa höra de digitala moderna “bröla” ut ur din högtalare ställer du in subton även vid mottagning, kallas också för T-SQL. Enligt SSA:s repeaternorm ska alla repeatrar sända ut samma subton som de tar emot med. Denna lösning kräver förstås att du har en radio som är utrustad med subton.
Här har jag samlat lite tips, trix och fix för Anytone AT-D878UV DMR-radio. Mycket av detta fungerar även på mobilstationen AT-D578UV.
Kodplugg
SMØRUX/Pontus har byggt en utmärkt kodplugg för SM – p g a Pontus inte har möjlighet att underhålla kodpluggen så har jag övertagit underhållet i form av en fork. Kodpluggen är dock fortfarande SM0RUX/Pontus kodplugg men underhållen av mig (SM0RGM).
SAØAZS har baserat sin kodplugg på Pontus kodplugg.
Firmware
Nedladdningslänkar för firmware och CPS.
- Anytone.net download page
- Bridgecom systems AT-D878UV
- Bridgecom systems AT-D578UVIII Plus
Funktionsknappar
Så här har jag programmerat mina funktionsknappar på radion.
| Funktionsknapp | Funktion |
| P1 Short | Main CH Switch |
| P1 Long | Sub CH Hide |
| P2 Short | VFO/MR |
| P2 Long | Ch.Name |
| PF1 Short | Digi Monitor |
| PF1 Long | TX Power |
| PF2 Short | Slot Set |
| PF2 Long | BlueTooth on/off |
| PF3 Short | Last Caller Reply |
| PF3 Long | Roaming |
Praktiska inställningar
End of call beep
Optional settings -> Alert Tone -> Call tone = Digital/Analog, Idle Channel Tone On och Call Reset Tone on. Vill man inte ha “roger beep” så sätt till off.
Sepura Tetra och Motorola / MD380-toner:
Call Tone: (Sepura-stil)
First tone: 520 Hz / 300 ms
Second tone: 780 Hz / 300 ms
(resterande noll)
Call Reset Tone: (Sepura-stil)
First tone: 780 Hz / 300 ms
Second tone: 520 Hz / 300 ms
(resterande noll)
Idle Channel Tone: (Motorola / MD380-stil)
First tone: 1560 Hz / 40 ms
Second tone: 1040 Hz / 40 ms
Third tone: 1560 Hz / 40 ms
Fourth tone: 1040 Hz / 40 ms
Fifth tone: 1310 Hz / 40 ms
(resterande noll)
Talker Alias
Antalet DMR ID:n på radioid.net är nu fler än 200.000 vilket är mer än kapaciteten för Contact List i de äldre Anytone. När man exporterar DMR ID:n från radioid.net så behöver man nu välja vilka regioner man vill ha med i sin kontaktlista.
Utöver det är det en bra idé att aktivera Talker Alias, så minskar man risken för att man bara ser ett DMR ID i displayen. Läs här om hur du aktiverar Talker Alias på Anytone AT-D878UV / AT-D578UV.
Last caller reply
På den blå knappen, kort tryck, har jag lagt funktionen Last Caller Reply. Den funktionen gör att den talgrupp jag lyssnar på blir aktuell talgrupp vid sändning. Förvisso är det så att om lysdioden lyser turkos så kan jag bara trycka på PTT så länge “DIG” lyser turkos på skärmen för att tala i den talgrupp som jag lyssnar på. Men om talgruppen inte finns i receive list så lyser lysdioden istället grön när motstationen talar och trycker jag då på PTT då så kommer jag att sända i den talgrupp som min radio står inställd på, inte den talgrupp som jag hör via digital monitor.
Så för att minska risken att sända i fel talgrupp (ibland är det lätt att glömma att kolla färgen på lysdioden) så har jag lagt detta på en snabbknapp och tar för vana att trycka till på den innan jag ropar in i en talgrupp som jag lyssnar på med digital monitor aktiverat (då hör jag ju nämligen alla talgrupper, även dem som inte finns i min receive list).
Om det dessutom blir en paus längre än hang time innan jag trycker på PTT:n (indikeras av att “DIG” går från turkos till blå) så kommer jag sända den talgrupp som min radio var inställd på, inte den talgrupp som jag nyss sände i. Genom att alltid trycka på Last Call Reply så slipper jag den problematiken och sänder i den talgrupp jag lyssnar på.
Last call visar inte talgrupp
Antagligen innehåller den digitala kontaktlistan också Brandmeisters talgrupper, utöver individuella callsigns men att namn-fältet för dessa är tomt. Lösningen är att generera den digitala kontaktlistan hos radioid.net utan “TG” ikryssad. Se info här.
Jag lyssnar på ett QSO men hör bara den ena stationen – varför?
Motstationerna kör antagligen över samma repeater eller två olika repeatrar som har samma uppsättning talgrupper aktiverade men de två stationerna sänder i olika talgrupper. P g a de har digital monitor aktiverat (promiscuous mode) så kan de ändå höra varandra. T ex, station A sänder över talgrupp 2407 (SM7) medan station B sänder över talgrupp 9 (lokal) och de ligger på samma repeater. De kommer då höra varandra men alla andra i SM7 (utom de som lyssnar på samma repeater som station B) kommer bara att höra station A.
Välj talgrupp från knappsatsen
Talgrupp kan man ju välja via knappen LIST (högra röda knappen) men genom att hålla inne siffran noll så kan man direkt knappa in motstationens DMR ID för att göra ett individanrop (private call). Om man här trycker # så växlar inmatningen till Talk Group och man kan med siffror mata in den talgrupp man vill sända i. När du skrivit in siffrorna för talgruppen, t ex 240 så bara tryck på PTT så sänder du i den talgruppen (du behöver alltså inte göra någon knapptryckning för att bekräfta). Praktiskt om man tillfälligt ska välja en talgrupp som man inte har i listan i kodpluggen.
Individsamtal
Anrop gör man ju normalt i distriktstalgrupp (2400-2407), i den nationella talgruppen 240 eller annan talgrupp som man tror motstationen passar. När man har fått tag i varandra kan man QSY:a till individsamtal (eller “private call”) om vill sitta och surra en längre stund med sin bästa kompis. Man gör då så att man trycker på MENU -> Call Log, bläddrar ner till sin motsations call och trycker på PTT. I displayen kan man se att man gör ett Private Call istället för Group Call.
Till skillnad från vad några fått för sig så är inte private call helt privat så att inga andra kan lyssna. De som lyssnar på den repeater du respektive din motstation sänder över kan förstås höra er via digital monitor. Det är bara privat i den meningen att man inte sänder över en hel talgrupp som går ut över ett antal repeatrar.
Nu kan det ju vara en idé att snacka vidare i distrikstalgruppen (2400-2407) och inte QSY:a till individsamtal, så att andra radioamatörer kan höra er och hoppa in i ett ring QSO. Det går ju inte om ni QSY:at till individsamtal. Vi har ju inte heller så stor belastning på distrikstalgrupperna att man ställer till några direkta problem om man sitter och “tjötar” en stund i de talgrupperna. Det kan ju vara trevligt för andra att det finns QSO:n att lyssna på.
Den nationella talgruppen 240 ska man undvika längre QSO:n på eftersom man sänder på i princip varenda repeater i Sverige. Så där kan man ju QSY:a någon av de taktiska talgrupperna 2411 och 2412 om man tänker prata lite längre.
Allmänt anrop (CQ)
Jag brukar ropa allmänt anrop (CQ) i talgrupp 240. Det är den nationella talgruppen som går ut över alla repeatrar i hela Sverige. På så sätt slipper jag hoppa runt på distriktstalgrupperna (2400-2407) och ropa allmänt anrop i var och en av dem. Förvisso är det ju så att om det pågår QSO i en distriktstalgrupp så kan det vara så att de stationer som ligger och lyssnar på det QSO:t missar mitt CQ.
Får jag inget svar i 240 så ropar jag ofta istället allmänt anrop i 24024 (Swedenlink) eller 240216 (Swedenhubb). Swedenlink och Swedenhubb är DMR-talgrupper som är ihopkopplade med C4FM/YSF/Fusion. Med lite ropande får man oftast svar någonstans 🙂
Ett tips är att ta med talgruppen i anropet, t ex “Allmänt anrop, allmänt anrop, SM0RGM, SM0RGM, kallar allmänt anrop 240”. På så sätt vet de som scannar, har en radio utan display eller är synskadade vilken talgrupp du finns på.
Boot image
SSA logotype som boot image (klicka här för att öppna bilden i en ny flik, högerklicka sedan på bilden och välj “Spara som”):
I CPS gör du:
- Tool -> Boot image
- Klicka på Open Image och välj bildfilen ovan
- Bilden ska visas, om den inte dyker upp är filformatet fel:
- Klicka på Write
- Gå till Optional Setting -> fliken Power-On -> Power-On interface -> Custom picture
GPS-ikoner
Ikonen för GPS är inspirerad av Google Maps “nål” men har färgen röd när man har fått positionslåsning. Röd är normalt en färg som indikerar fel. IK8JHL Francesco har skapat alternativa ikoner som ser trevligare ut och dessutom lyser grönt när man har GPS-signal. Läs mer här.
För att programmera nya ikoner i radion används CPS:ens funktion med detta och radion måste sättas i DATA TRANSFER mode genom att man håller inne PTT + PF2 när man startar den.
APRS
För Anytone AT-D878UV så hade jag aldrig fått analog APRS att fungera. Jag trodde att jag helt enkelt inte nådde någon digipeater så jag ändrade upload type till D och sände APRS via DMR istället. När jag köpte en AT-D578UVII+ med analog APRS-mottagning så testade jag att sända analog APRS med 878:an som då borde tas emot av 587:an. Det fungerade inte men 578:an kunde ta emot analog APRS från andra stationer så problemet låg i 878:an. Lösningen:
I CPS -> APRS sätt Transmit delay till 600 ms och Prewave time till 300 ms. Då dök plötsligt de analoga APRS-paketen upp på 578:an. Detta verkar bara gälla AT-D878UV, problemet uppstår inte på AT-D578 så eventuellt kan man misstänka att det har med batterisparfunktion att göra.
Källa: https://www.reddit.com/r/AnyTone/comments/han0y5/aprs_problems_the_solution_anytone_atd878uv/
Internet är en fantastisk uppfinning ur ett tekniskt perspektiv. (Ur ett socialt perspektiv så är det ett tveeggat svärd, men det är ett annat ämne.) Jag arbetade själv i mitten av 1990-talet med att bygga upp Internet i Sverige och har alltid haft ett brinnande intresse för kommunikation i alla dess former, såväl trådlös som trådbunden.
Min första kontakt med trådlös kommunikation var på tidigt 1970-tal då en lite äldre kompis hade fått ett par 27 MHz walkie talkies av sina föräldrar. 27 MHz-bandet går också under benämningen PR-radio eller privatradio. Vi kunde hålla kontakt med varandra fast vi var på olika platser. Jag var fast.
I slutet av 1970-talet kom jag i kontakt med amatörradion första gången. Detta genom scouterna och den årliga JOTA:n (Jamboree On The Air). Från fritidsgården vid Krusboda torg hade vi kontakt med Sinaiöknen och fick rapport om 35 graders värme medan årets första snöflingor föll utanför vårt fönster.
Det var i en tid då varken Internet eller mobiltelefoner var tillgängligt för gemene man. Naturligtvis var detta oerhört spännande och fascinerande.
Vägen för min egen del gick först via en 27 MHz PR-radio, sedan T-certfikat för amatörradio som öppnade upp VHF- och UHF-banden. Det som hägrade var förstås kortvågen men för det krävdes högre certifikatklass som i sin tur krävde telegrafikunskaper (morse).
Prov avlades hos Televerket för C-certifikat med krav på 40-takt (tecken per minut). Hem och börja köra en massa CW-kontakter (telegrafi) på kortvågen för att på så sätt träna upp hastigheten och samtidigt samla ihop till de minst 200 verifierade kontakterna som krävdes för att klara provet för A-certifikat. Med A-certifikatet i handen var hastigheten på telegrafin uppe i 80-takt.
Att ta amatörradiocertifikatet krävde en insats i att lära teknik, reglementen och telegrafi som man sedan avlade prov hos Televerket för att man skulle få sitt certifikat och tillstånd. Naturligtvis var jag p g a det oerhört stolt över mitt callsign – sierra mike zero romeo golf mike – SMØRGM.
Vikande intresse för amatörradion
Nyrekryteringen av radioamatörer har och är dessvärre vikande. Idag är det inte lika fascinerande att kunna kommunicera med andra sidan jordklotet. Det gör man lätt och ledigt med sin smartphone medan man sitter på bussen. Det är inte så konstigt att man inte riktigt ser vad man ska med radio till när man har Internet.
Direktkommunikation från antenn till antenn
Internet är som sagt fantastiskt på sitt sätt men det ena utesluter inte det andra. På Internet är man oberoende av egen teknik, konditioner, solfläckar, jonosfären och annat. Det är lite som att köpa lott i lotteriet med vinst varje gång. Eller som att “bestiga berg” genom att flyga helikopter till toppen. Det är ingen sport.
När jag kommunicerar över radio sänds min radiosignal ut via min antenn och når trådlöst mottagarens antenn, kanske på andra sidan jordklotet, helt utan hjälp av någon annan eller något annat tekniskt system. Det är fascinerande när man tänker på det. Mängder av faktorer påverkar och det är inte alltid det går att upprätta kontakt p g a t ex konditionerna. Men det är liksom det som är sporten.
Amatörradion viktig kommunikationslänk vid krissituationer
Just på grund av att radion och amatörradion är helt oberoende av andra system så har det varit en viktig länk vid krissituationer som naturkatastrofer och liknande. Det som behövs för att kommunicera från ett krisdrabbat område är en strömkälla (som kan vara batteri), radio och en antenn. Och så någon som kan sköta den förstås. Oberoende av ledningar och länkar som annars krävs för att våra mobilnät och Internet ska fungera.
Att vi upprätthåller kunskapen i hur man kommunicerar över radio handlar alltså inte bara om att det är roligt att sitta och leka med våra radioapparater.
Internet är något vi tar för givet
Ett stabilt och driftsäkert Internet är något vi har vant oss vid och tar för givet. Men man ska ha i åtanke att Internet är en “fungerande anarki”. Det finns ingen övergripande myndighet eller företag som driver eller säkrar Internet. Internet består i grund och botten av en massa ihopkopplade nätverk där var och en ansvarar för sin del. Jag tar mitt nätverk här, så kopplar vi ihop det med ditt och så vidare. Så är Internet uppbyggt.
Att vi gör oss beroende av Internet är inte helt utan en baksida. Under 2019 så släckte Indien ner Internet för sin befolkning inte mindre än 102 gånger med motiveringen att upprätthålla lag och ordning (källa: Dagens Nyheter). På samma sätt har regeringen i Indien möjlighet att släcka ner mobilnät om de vill.
Nu ska vi förstås inte sluta att använda Internet men det ger lite av en tankeställare. Vi gör oss själva sårbara om all kommunikation vi har tillgång till är via Internet och mobiltelefonnät, d v s beroende av någon annan. Vill någon isolera oss, såväl egen som främmande stat så ger vi dem ett mycket kraftfullt verktyg.
Ju mer beroende vi gör oss av Internet och olika former av leverantörer för vår kommunikation, desto viktigare känner jag är det att upprätthålla kunskapen om hur man kommunicerar helt på egen hand utan hjälp av någon annan.
Amatörradio över DMR
Nu har jag talat mig varm för varför jag tycker det är viktigt att upprätthålla kunskapen om hur man kommunicerar trådlöst via radio utan hjälp av andra, så kanske det verkar lite motsägelsefullt att jag för in ämnet på DMR. DMR är en teknik där repeaterstationer använder Internet för att kopplas samman. Jag tycker nämligen samtidigt att det är viktigt att vi utvecklas och anammar ny teknik inom amatörradion. Det ena behöver inte utesluta det andra. När Internet och DMR är nere behöver vi kunna ta till kortvågen för att kunna kommunicera över långa avstånd.
Mitt senaste tillskott bland radioprylarna är en Anytone AT-878UV för DMR. DMR är en teknik för digital mobil radio över VHF och UHF. Repeaterstationerna knyts ihop över Internet i s k talgrupper. Dessa talgrupper kan vara lokala, regionala ända upp till world-wide. Det finns också möjlighet till individanrop och s k roaming, d v s att systemet håller reda på var jag finns ungefär som i ett mobiltelefonnät.
Det är en kul utveckling av amatörradion i kombination med annan teknik (Internet) men jag tycker det är viktigt att det ena inte utesluter det andra. Låt oss fortfarande använda våra frekevensband på kortvåg, VHF och UHF, annars riskerar vi att förlora dem till andra som kan tyckas behöva dem bättre.
DMR hotspot
Bland många radioamatörer som kör DMR så är det vanligt att man skaffar en s k hotspot som är som en liten lågeffekts-repeater som man har hemma. Ungefär som att man har en accesspunkt för Wifi för att kunna nå Internet trådlöst så ger hotspoten trådlös DMR-täckning i hemmet.
Om man inte kan nå någon riktig DMR-repeater så kan jag förstå att man skaffar en sådan men personligen tror jag att min gräns går där. Då blir det för lite radio över det hela när radiodelen i kommunikationen rör sig om 10 meter i mitt eget hus. Det blir liksom bara en Internetbaserad snabbtelefon av det. Hotspoten är dessutom så liten att man kan ta den med sig i bilen och köra den över mobiltelefonens utdelade wifi-internet om man skulle vilja. Då har man alltid DMR-täckning i bilen oavsett om man är inom räckvidden för en repeater. Men så mycket amatörradio över det är det ju inte längre.
Nu ska jag tillstå att jag ändå framöver sannolikt investerar i en hotspot för att kunna komma åt DMR-nätet där täckning av med repeater saknas, även om det principiellt bär mig emot.
Use them or lose them
Jag kanske är trångsynt, men så ser jag på det. Om man når en repeater, använd den. Står repeatrarna på tomgång för att de flesta kör egna hotspots hemma och då är det nog bara en tidsfråga innan repeatrarna tas ner för att ingen ser vitsen i att driva dem.
Men som sagt, rätt använt så tycker jag amatörradio över DMR är en kul utveckling och jag kan tänka mig att skaffa en hotspot för att ha som backup om jag inte kan nå en riktig repeater.
Det är viktigt att vi fortsätter att aktivera frekvensbanden, både för att upprätthålla vår kompetens men också för att se till att vi inte förlorar våra frekvensband. Use them or lose them.