med nyfikenhet och förundran

vintercykling

Vintercykling i Stockholm, -8 grader

Vintercykling i Stockholm, -8 grader

Den här vintern (2012/2013) skaffade jag dubbdäck till cykeln och lät inte vädret hindra mig från att cykla. När det var riktigt “snökaos” så ska det erkännas att min genomsnittshastighet låg under 10 km/h. Men så roligt det var att cykla i den djupa nysnön!

En fråga jag ofta får kring vintercyklandet är – fryser du inte? Svar nej! Faktum är att jag inledningsvis klädde mig alldeles för varmt så att jag var fullständigt dyngsur av svett efter cykelturen. Om man småfryser lite när man går ut så är man lagom klädd när man cyklar. Så här klär jag mig.

Närmast kroppen har jag ett underställ av polyester (det är knallblått så min fru säger att jag ser ut som en smurf). Det ska fånga upp svetten och transportera ut det till lagren utanför så att man är torr närmast kroppen. Underställ finns i olika prisklasser och av olika material. Alltifrån polyester till bambu eller ull. Jag köpte mitt för 199 kr på ICA Maxi. Naturligtvis är det som alltid – att man får vad man betalar för. De 199 kr jag betalade är i den nedre prisregionen. Trots detta är jag riktigt nöjd med mitt underställ. På understället drar jag på mina cykelshorts med vaddering (för rumpan).

Ovanpå det har jag ett lager av bomull på både ben och överkropp. På överkroppen har jag långärmad hood-tröja eftersom den är lite tjockare än t-shirtmaterial och på benen bomullslångkalsonger.

Ytterst har jag vindtät jacka och byxor – helt utan foder.

På fötterna har jag mina normala fodrade vinterkängor i skinn som jag kompletterat med iläggssulor (4 lager med bland annat lammull och folie). Inget special. Iläggssulorna är köpta på en vanlig skoaffär. Kängorna smörjer jag in och borstar med skofett ett par gånger  i veckan för att göra dem vattenavstötande. I strumpväg har jag löparstrumpor för vinterbruk som jag köpt på Intersport och är det under nollan brukar jag dra på ett par tunna bomullstrumpor utanpå dem. Viktigt är att det inte blir för trångt i skon. Lite luft måste finns för isoleringen och samtidigt måste man kunna röra på tårna för att hålla igång blodcirkulationen.

På händerna har jag handskar vid temperaturer ner till 4-5 minusgrader. Vid lägre temperatur byter jag till fodrade skinnvantar (skidvantar) eftersom det annars blir alltför kallt om fingrarna.

På huvudet har jag en tunn cykelmössa i fleece köpt på XXL. Viktigt är att mössan inte är för tjock eftersom hjälmen annars förlorar sin funktion då den bara hamnar som en dekoration på toppen.

Denna mundering funkar bra för mig i ned till -10 grader och 2-3 timmars cykeltur. Det som jag oftast fryser om är fingrar och tår, men genom att röra dem så håller jag blodcirkulationen igång. Om det blir alltför kallt om fötterna kan det vara en bra idé att hoppa av och gå i 10 minuter eftersom det gör att man rör på fötterna på ett annat sätt än när man cyklar och snart så kommer värmen tillbaka i fötterna.

Vattenflaska med termosfunktion är också bra att ha. Med en vanlig vattenflaska är vattnet en isklump efter en timmes cykling i -8 grader.

Cykel med dubbdäck

Cykel med dubbdäck

Jag älskar att cykla! Har så gjort sedan jag lärde mig det som barn. Plötsligt öppnade sig världen och jag kunde utforska den på mina allt längre färder. Hitta nya platser. Att cykla är något positivt för mig och jag kan redan några timmar efter en lång cykeltur längta till nästa dag då jag får komma ut på en ny upptäcksfärd. Jag tänker dessutom väldigt bra när jag är ute och cyklar. Nya idéer kläcks och gamla problem blir lösta.

2012 bestämde jag mig för att inte ställa in cykeln för säsongen när snön kom. Istället skaffade jag dubbdäck och som mål hade jag att inte låta vädret hindra mig. Det fungerade över förväntan. Visst, det blir inte sommarväg bara för att man får dubbdäck på cykeln men greppet är betydligt bättre än jag hade räknat med. De brantaste isklädda backar, där jag varit övertygad om att jag skulle bli tvungen att gå av och gå visade sig gå helt problemfritt. Tricket är att motstå frestelsen att stå upp och trampa. Istället sitter man på sadeln, växlar ner och trampar på. På så sätt får man mer vikt på det drivande bakhjulet så att det inte slirar och likt en ivrig bergsget klättrar min cykel uppför backen.

Naturligtvis sjunker snitthastigheten när det är snö. Dels är det mer tungtrampat, dels kyler fartvinden ordentligt, så det är skönt att tagga ner från 20-25 km/h till kanske 15 km/h. Sist men inte minst, när det väl slirar till är det rätt skönt att det inte går så fort så att man hinner parera. Hittills är statistiken: Antal dagar som vädret hindrat mig från att cykla = noll. Antal vurpor på cykeln = noll. Däremot har jag stått på näsan en gång i vinter. Då var jag dock på gåben på väg för att hämta cykeln. Jag vill bestämt hävda att, med rätt utrustning, är det inte farligare att cykla på vintern än att åka långfärdsskidor.

Vintercykling

Jag mötte en annan glad vintercyklist

Häromdagen cyklade jag en tur till Nacka Forum för att uträtta bankärenden. En tur på 15 km tur och retur som inledningsvis går igenom naturreservatet i Nacka. Temperaturen höll sig strax under nollan och ett rätt ymnigt snöfall skapade ett vackert vintertäcke. Supermysigt att vara ute och cykla!

Varför är det så – funderade jag över…? Kanske för att det helt enkelt är fint att vara ute i allt det vackra vita. Känna snöflingorna mot ansiktet. Luften är kall men jag fryser inte. Själva cykelupplevelsen blir också annorlunda. Snön gör färden helt tyst. Man liksom flyter fram. Varför har jag inte kommit på det här med vintercykling tidigare? Jag har kunnat cykla i dryga 40 år och först nu upptäckt denna underbara variant av cyklingen. Najs.

Annons
Instagram
Something is wrong.
Instagram token error.

sm0rgm

Follow
Hämta fler

© Copyright 2024 Stefan Helander