med nyfikenhet och förundran

allahelgonsafton

Buss 183 till Skogskyrkogården

Buss 183 till Skogskyrkogården

Efter en dag bakom bussratten, linje 183 på Skogskyrkogården, denna alla helgons dag, kan jag konstatera att det var en både annorlunda och mycket rolig upplevelse. För den som inte bor i Stockholm och är bekant med vad Skogskyrkogården och alla helgons dag innebär så kan jag sammanfatta. Det innebär att ungefär hälften av Stockholms befolkning i flock simultant vallfärdar till Skogskyrkogården för att sätta ljus och blommor på sina nära och käras gravar (medan kyrkogården i jämförelse är relativt öde resten av året, men det är en annan historia). Och när Stockholmare gör något i flock uppstår oundvikligt kaos, så också i detta fall. Kilometerlånga bilköer och för den som väljer kollektiva färdmedel får man köa in till tunnelbanestationen, som till vilken innekrog som helst. Mitt i allt detta ska jag köra buss. Köer, fullt med folk, ståplats ända fram. I love it (och det menar jag utan ironi)! Massor av trevliga människor har jag mött idag.

Vid ett tillfälle fick en personbil motorstopp på busshållplatsen vid tunnelbanestationen vilket naturligtvis medförde att kaoset eskalerade ytterligare och polisen kom till platsen för att försöka bistå med trafikdirigering. Jag kom in som buss nr 2 bakom den som redan hjälpligt försökte lasta passagerare så gott det gick med den snutt trottoar som återstod. Polismannen signalerade stopp till mig för att lämna ett par meter så att vagnen framför skulle kunna backa. Så signalerade han med handsignaler till föraren i bussen framför att han skulle börja backa. Ingen reaktion. Polisen stod och såg lite vilsen ut och verkade fundera på vad han skulle ta sig till. Jag hade dock pratat med kollegan över radion så jag visste att anledning till att han inte backade var att han hade 5 minuter till avgång medan jag låg en minut efter min avgång (vi hade hamnat i fel ordning). Jag öppnade dörren och informerade polisen om det och sa att jag gärna smiter förbi och kör iväg. Han skrattade och konstaterade att “jag ska bara hålla käften då?”. “Typ ja, vi har koll på läget” sa jag. Så har jag indirekt bett en polis att hålla käften idag. Inte varje dag det sker.

Till dagens mer ovanliga förfrågan från passagerare var om vi inte kunde köra med innerbelysningen släckt när vi körde genom kyrkogården. Visst kunde vi det. Det var onekligen väldigt effektfullt att glida genom den kolsvarta kyrkogården som bara lystes upp av tusentals ljus. En och annan konstigt blick fick vi dock från förbipasserande.

En dag som denna kan man också konstatera att tidtabellen med bussar i 5-minutersintervall mest är en önskedröm från SL:s sida. Som mest låg jag 47 minuter efter tidtabell. Nu låg ju alla andra vagnar också sent så det dök nog upp en buss på varje hållplats med lite lagom intervall. Det var bara strunta i tidtabellen och köra och sedan ta paus när regelverket föreskriver.

Många trafikanter trodde att bussen var gratis denna dag. En del sa att “den brukar vara det på alla helgons dag”. Det är den faktiskt inte. Det är precis som vanligt, en röd SL-buss där man behöver biljett, men linjen råkar gå inne på kyrkogården. Och det råkar vara massor med resenärer. Nu vet jag inte om SL erbjudit gratisbussar på Skogskyrkogården tidigare år eller om det är kollegor som tyckt att biljetthanteringen blir för komplicerad när det är så mycket folk och bara öppnat alla dörrar och låtit folk åka utan biljettvisering. Nu var det inga större problem att hantera biljetterna. Visst såg jag att en och annan slank på genom bakdörren när jag öppnade för passagerare med rollator och jag strandade ingen ute på kyrkogården som ville åka med men som saknade biljett (en del hade promenerat dit och hade accesskortet hemma). Istället blev det många utdelade SMS-foldrar med uppmaning om att registrera sig och köpa en SMS-biljett.

Annons
Instagram
Something is wrong.
Instagram token error.

sm0rgm

Follow
Hämta fler

© Copyright 2024 Stefan Helander