buss
Säkerhetsbälte i buss
Så här är det inte helt ovanligt att det ser ut när man tar över en buss. Är det inte extra viktigt att använda bälte när man tillbringar hela sin arbetsdag bakom ratten?
Men men – darwinism pågår kanske?
Personligen blir jag alltid smått irriterad när jag får en äldre vagn som saknar säkerhetsbälte. Det borde finnas i alla bussar, helst på alla platser, men definitivt på förarplatsen eftersom det är min arbetsplats 8 timmar om dagen.
Faktum är att bälteslagen gäller i buss om bälten finns monterade – även för passagerare.
Att säkerhetsbälte behövs även i tunga fordon framgår med all önskvärd tydlighet i filmen nedan.
OBS! Mycket starka bilder. Att dessutom backa på motorväg är ju fullständigt galet.
Betraktelser från förarsätet på en buss
När man kör buss så får man se och höra både det ena och det andra som man ibland skrattar, gråter eller förundras över. Veckans huvudsakliga betraktelser är två.
1) En ung kvinna går längs trottoaren där jag kommer körande. Hon skjuter barnvagnen med ena handen och knappar med den andra på sin iPhone. Något i hennes rörelsemönster gör att jag får på känn att hon kanske är på väg att korsa gatan snart så jag lägger för säkerhets skull foten beredd på bromspedalen. Mycket riktigt. Utan förvarning eller ögonkontakt med mig så vänder hon 90 grader och går ut över övergångsstället. Jag får hejd på närmare 20 ton ledbuss med tre meters marginal. En rätt häftig inbromsning men utan varken skrikande däck eller fallande passagerare i bussen. Kvinnan korsar övergångsstället, fortfarande djupt försjunken i sitt pickande på iPhonen och skjutandes barnvagnen med ena handen – troligen fullständigt omedveten om att både hon och barnet var en hårsmån från att bli överkörda. Även om man har rätten på sin sida så är det ju viktigt att man är observant på trafiken runt omkring sig och inte i blindo förlitar sig på att bussen stannar eftersom “den ska det”. Det gäller oavsett trafikslag – om man nu kör bil, buss, cyklar eller går. Vad spelar det för roll om man hade rätt när man är död? 🙁
Ledbuss, tjänstevikt 17740 kg, totalvikt 24860 kg
2) En trafikant kommer springande när jag ska lämna hållplatsen på avgångstid. Jag hade inte sett henne så jag hade stängt dörren och börjat köra iväg. Men vänlig som jag är så stannar jag och släpper på henne. Hon menar att jag har kört för tidigt eftersom hon anser att om det står i tidtabellen att bussen ska gå 17.49 så ska man kunna kliva ombord på bussen så länge klockan i hennes iPhone-display visar 17.49. Nu är det ju inte riktigt så det fungerar utan avgångstiden är 17.49.00. Men självklart väntar jag normalt in de trafikanter som kommer springande om möjligheten finns. Nåväl, när hon sett ett antal bakändar på bussar trots att displayen i hennes iPhone visar klockslaget för avgångstiden så kanske hon till slut inser att jag har rätt i att avgångstid är 17.49.00 och inte 17.49.59 när det står 17.49 i tidtabellen 🙂
SL-buss Scania CN113
1987 jobbade jag ett halvår som bussförare. Sedan dess har jag inte kört buss. Ett par gånger har jag rattat tung lastbil men det var alltså 26 år sedan jag körde en buss. Nyligen gavs det tillfälle för mig att köra buss på nytt och jag ska erkänna att jag var lite fundersam kring hur mycket av kunskaperna som fanns kvar så här 26 år senare.
Hjärnan är en fascinerande mekanism visade det sig. Högersväng i första korsningen – vilket ju är lite tajtare än en vänstersväng – men det var inga som helst problem. Det satt i ryggmärgen hur jag skulle bete mig för att vränga bussen runt hörnet utan att vare sig kliva upp på trottoarkanter eller skörda lyktstolpar.
Visst, jag tog det extra lugnt eftersom jag kände mig lite ringrostig, men så fascinerande att kunskaperna fanns där inne, redo att ta fram. Lite som att cykla – har man en gång lärt det så sitter det där.
Bortsett från det så hade jag nästan glömt bort hur roligt det var att köra buss. Jag fattar inte att jag låtit detta ligga i träda i 26 år. Men, men, det är aldrig försent att ändra på det. Nu ska det definitivt inte dröja 26 år till nästa gång. 🙂