Den senaste tiden har inlägg på framförallt Facebook dykt upp som påminner om de gamla kedjebreven där man uppmanas att skicka meddelandet vidare till x antal personer inom y tid, annars kommer något hemskt att hända, alternativt löften om olika former av lycka och välgång.
I den moderna versionen, som ser ut att vara en tafflig översättning från engelska (amerikanska) spelar man på dåligt samvete och antyder i stil med “jag vet att en del av mina vänner inte kommer att göra detta och jag tror jag vet vilka ni är”. Man uppmanas att sätta en status genom att kopiera texten, inte dela den, och på så sätt visa sin sympati för dem som har cancer, sitt motstånd mot kvinnovåld, barnpornografi eller liknande behjärtansvärda ämnen.
Moderna kedjebrev i sociala media
Jag är mot cancer och andra åkommor, våld, och förtryck i alla dess former. Jag är dessutom för jämlikhet, men ingen kommer att kunna “tvinga” mig till att visa det genom att anspela dåligt samvete. Jag visar mina sympatier på det sätt som passar mig, när det passar mig och bara det faktum att man försöker trycka en bunke dåligt samvete i huvudet på mig gör att jag vägrar.
Så till dem av mina vänner och bekanta som postar sådant på sina Facebook-tidslinjer vill jag bara säga – ja, du kanske noterar att jag är en av dem som inte kopierar texten, men skälet är inte att jag inte sympatiserar med innehållet utan att jag inte drivs av dåligt samvete. Istället driver min egen fria vilja att visa mina sympatier när jag finner det relevant, vilket jag personligen tycker är betydligt mer värdefullt än en pliktfylld kopiering av kedjebrevet.
Ordet feminism har blivit ett ord som likställs med jämlikhet. T o m regeringen använder det på sin hemsida (vi har en feministisk regering). Men är det inte lite motsägelsefullt att använda ett ord för att beskriva jämställdhet som specifikt bara pekar ut det ena könet? Jag som är för jämställdhet, åt båda håll, tycker att ordet för att beskriva det borde heta “jämställdism” och de som förespråkar det för “jämställdister”.
Jag trodde mig ha morgonens första gratisåkare framför mig i form av en sent hemvändande nattsuddare. Att gentlemannen hade en svår festnatt bakom sig rådde det inga tvivel om och bilden ackompanjerades av den halvt urdruckna ölburk han fortfarande hade i fickan. Medan han frenetiskt letade i fickorna efter sitt busskort förklarade han, något osammanhängande, att “jag kommer just från snuten”, att han nu var på väg till flickvännen och att någon varit gripen. Huruvida det var han själv, flickvännen eller någon annan som varit gripen gick inte att utröna eftersom artikulation inte var hans starka sida vid denna arla tidpunkt. Men med tanke på hans skick kan man nog med goda skäl anta att det var han själv som varit föremål för det polisiära ingripandet. Plötsligt hittar han i alla fall sitt busskort som han blippar grönt i maskinen. Slutet gott, allting gott på den historien. Eller, nåja, ur ett biljettperspektiv i alla fall.
Undrar stilla sinne om World Snow Day (idag) får den globala uppmärksamhet arrangören tänkt sig? Med tanke på att södra halvklotet har högsommar just nu…
Engelsmannen som åkte med första turen konstaterade, inte utan viss ironi, syftande på de -15 grader som dagen bjuder på, att “nice weather for a walk”.
En av våra stamgäster på 147an satt med längst fram och pratade, som han brukar, under turen. När han skulle gå av sa han “ha en bra fortsättning på dagen” men ändrade sig – “nej, förresten, ha ett fortsatt underbart liv”. Jo, tack, jag ska göra mitt bästa på den punkten 🙂
Och så den äldre svenska damen som kliver ombord med ett klurigt leende och med en blinkning säger “jag tror minsann vintern börjar närma sig”. Klassiskt svenskt underspel när termometern visar -15 🙂
Apparatsladd av kinesiskt ursprung
Den gamla “man får vad man betalar för” antar jag gäller även i detta fall. Äkta kinesiskt hantverk. CE-märkningen är nog mest pynt “för att det ska vara så”. S-märkt är den också, hmm… Tveksam till om jag skulle anförtro de 10A till denna kabel som det står att den ska klara. Soptunnan nästa! 🙂
Dagens skogspromenad föranledde en språklig reflektion. Det danska ordet för galler är rist. Att kliva över en färist innebar en tidigare aldrig gjord reflektion från min sida – nämligen att det är sammansatt av fä (kreatur) och rist, d v s kreatursgaller.
Ordet rist har jag aldrig hört på svenska men väl hemkommen gav en kontroll med SAOL vid handen att ordet rist också existerar i svenskan. Så via danskan har jag alltså lärt mig ett nytt svenskt ord idag.
Kommentarer