buss
Jag trodde mig ha morgonens första gratisåkare framför mig i form av en sent hemvändande nattsuddare. Att gentlemannen hade en svår festnatt bakom sig rådde det inga tvivel om och bilden ackompanjerades av den halvt urdruckna ölburk han fortfarande hade i fickan. Medan han frenetiskt letade i fickorna efter sitt busskort förklarade han, något osammanhängande, att “jag kommer just från snuten”, att han nu var på väg till flickvännen och att någon varit gripen. Huruvida det var han själv, flickvännen eller någon annan som varit gripen gick inte att utröna eftersom artikulation inte var hans starka sida vid denna arla tidpunkt. Men med tanke på hans skick kan man nog med goda skäl anta att det var han själv som varit föremål för det polisiära ingripandet. Plötsligt hittar han i alla fall sitt busskort som han blippar grönt i maskinen. Slutet gott, allting gott på den historien. Eller, nåja, ur ett biljettperspektiv i alla fall.
Engelsmannen som åkte med första turen konstaterade, inte utan viss ironi, syftande på de -15 grader som dagen bjuder på, att “nice weather for a walk”.
En av våra stamgäster på 147an satt med längst fram och pratade, som han brukar, under turen. När han skulle gå av sa han “ha en bra fortsättning på dagen” men ändrade sig – “nej, förresten, ha ett fortsatt underbart liv”. Jo, tack, jag ska göra mitt bästa på den punkten 🙂
Och så den äldre svenska damen som kliver ombord med ett klurigt leende och med en blinkning säger “jag tror minsann vintern börjar närma sig”. Klassiskt svenskt underspel när termometern visar -15 🙂
En busschaufförs betraktelser
Att köra buss innebär att man får möjlighet att betrakta samhället och dess mångfacetterade invånare. Man jobbar alla möjliga tider på dygnet och man möter allt från kostymnissar och festprissar till tiggare och uteliggare. Ibland är mötena inte så roliga men som betraktelse kan det vara mycket intressant. Man får ofta en rolig historia med sig hem och är man bara utrustad med en god portion humor och möter resenärerna med ett leende så leder det sällan till problem ombord.
Idag hade jag min fru som passagerare som passade på att ta den här bilden på mig. Se så roligt jag har ombord på min buss!
Kvällens små episoder från bussförarsätet:
- I Fruängen tappade jag så mycket tryck att fjädringen inte orkade lyfta bussen med passagerare. Nivåregleringen i botten blev till att be alla stiga av, kontakta trafikledningen för att skicka flexen att ta turen och efter att ha fått upp trycket något, så att vagnen fick fjädring och bromstryck, sakta rulla mot depån för vagnbyte. Displayens “Varning för onormalt hög luftförbrukning” antydde att det läckte mer än lovligt någonstans.
- Dagens första gratisåkare, en ung tjej som försökte se söt ut och frågade om hon fick åka gratis möttes med ett bestämt och allvarligt “Nej” varpå tjejkompisen gjorde en insats och skickade en SMS-biljett (oftast brukar dom släntra på ändå). En gratisåkare omvänd till betalande!
- Tre unga herrar går helt sonika förbi utan att visa någon form av biljett. Tar då mikrofonen – “Godafton! Herrarna som klev på utan biljett känner kanske inte till SL:s policy. Den är tämligen enkel så att de flesta normalbegåvade brukar kunna förstå den och kan sammanfattas med: Alla måste ha biljett för att åka buss. Nu är det så fint ordnat att man kan köpa biljett med SMS på sin mobiltelefon så om ni kommer fram till mig ska ni få en liten folder som beskriver hur man gör”. En av killarna kommer fram och visar upp en nyköpt SMS-biljett och ber om ursäkt. Nåväl, en av tre gratisåkare omvänd till betalande resenär.
- I rondellen vid Gullmarsplan, som jag som vanligt rundar i måttlig hastighet, så välter en barnvagn omkull – med barn i. Det hela slutar, som väl är,med endast förskräckelse för barn, föräldrar och busschaufför. Hur man kan komma på idén att ställa sin barnvagn, med barn i (som ger hög tyngdpunkt), utan att spänna fast den eller hålla i den och gå och sätta sig på ett säte, övergår mitt förstånd. Vi får bara hoppas dom inte gör om det. Hur försiktigt man än kör så är en rondell en skarp kurva. Och alla bussförare kör inte lika försiktigt som jag.
- Ett gäng unga herrar som verkar ha laddat upp inför Luciavaka kliver ombord med ett flak öl i famnen. Möjligen uppstår en oro över att jag inte ska släppa ombord dem med all denna alkohol så en av dem, med famnen full av öl, pekar och säger förklarande “Julkapp till min pappa!”. Då blir han nog glad säger jag och så åker vi.
Bälte behövs även i buss!
“Blixthalka utan dess like” säger trafikrapporterna i radion. Om en kvart går jag på kvällens pass. Att köra tunga fordon i halt väglag kan sammanfattas som “bambi på hal is”. Lätta rörelser, hastighet efter väglag och ett okokt ägg mellan fot och pedal så brukar det ordna sig. Men vi får se vilka överraskningar kvällen har i beredskap. Jag är inte så bekymrad för egen del men dessvärre är man ju inte ensam därute.
Väl i bussen möts jag av en förarstol med bältet knäppt bakom ryggen. Med tanke på väglaget så tror jag minsann vi har en professor i darwinistisk evolutionsteori bland kollegorna!
50000 personer besöker Skogskyrkogården på en och samma dag. Det märks kan jag rapportera från förarstolen på buss 183 🙂 (För er som inte är bekanta med Stockholms busslinjer så är det den linje som går inne på Skogskyrkogården.) Men man möts av idel glada miner från resenärerna trots all trängsel. Kan man kalla det folkfest när det försiggår på en kyrkogård?
SL-bussar i väntan på dagens äventyr
Idag är det påskafton och de flesta är lediga. Jag kör dock buss den här helgen och har inget emot att väckarklockan står på 03.55. Jag vet, det verkar helknasigt men jag gillar det. Det är något speciellt att gå upp den tiden och åka iväg och jobba. Tyst och stilla ute, fåglar som kvittrar. När jag börjar tidigt har jag förberett allt kvällen innan så 04.10 går jag ut genom ytterdörren hemma.
Som bussförare får man uppleva såväl solnedgång som soluppgång. Inte mig emot, nästan så att det skulle vara förmånsbeskattning på det 🙂 Idag är det som sagt påskafton och morgonen började lite mer stilla än vanligt. Inte för att det brukar vara mycket folk ute en tidig lördagmorgon bortsett från några som ska till ett tidigt jobb (liksom jag) eller några av nattens festprissar som ännu inte hunnit hem. Men denna morgon var det som sagt lugnare än vanligt. Vissa av turerna på 147:an gick helt utan resenärer.
Vid klockan 8 på morgonen kliver det på en ung man på min buss. Han är iklädd Hammarbyhalsduk och har två kassar öl med sig. För säkerhets skull hade han redan vid denna arla tidpunkt påbörjat konsumtionen av innehållet i kassarna. Jag antar att man inte vill riskera att vara nykter när matchen börjar framåt eftermiddagen så det gäller att grunda ordentligt? Ölflaskan som han står och dricker medan han väntar på bussen ställer han snyggt och prydligt ovanpå papperskorgen (inte i) innan han kliver ombord. Månne var hans tankegångar, likt hans förmodade deltagande i supportermarschen mellan Medborgarplatsen och Tele2 arena senare på dagen, inte helt spikraka utan något vindlande.
Apropå fotboll, så denna dag är det supportermarsch mellan Medborgarplatsen och Gullmarsplan och Tele2 arena mellan 12-14 vilket innebär att Gullmarsplans bussterminal är stängd för busstrafik under tiden. Det påverkar en hel del linjer med omlagda körvägar. 144, 160, 164, 168, 188 och 811. De får vända vid Gubbängen eller Linde. Tyvärr kör jag ingen av dessa linjer idag, annars tycker jag den här typen av spektakel med omlagda körvägar kan vara ganska kul. Lika muntra var dock inte alla av de kollegor som drabbades. Bland annat var en kvinnlig kollega, som åkte med mig upp till garaget, något fundersam hur rasterna och pauserna (som normalt ligger i Gullmarsplan där vi har rastlokal) skulle gå till i Linde där lokal saknas helt. Manliga kollegor som saknar blygsel kan kanske göra sina behov i en buske men de kvinnliga har det ju inte lika lätt. Hur det gick med den saken vet jag inte.
I övrigt kan man notera många “Glad Påsk” från resenärerna (som naturligtvis besvarades med ett likaledes “Tack detsamma”). Dagens trevligaste komplimang var mannen som klev av vid Liljeholmen och strax innan ankomst stack fram huvudet och sa “Tack för ett oerhört trevligt bemötande!”. “Tack själv och trevlig helg” fick jag ur mig medan jag funderade på vad jag hade gjort – förutom att som vanligt hälsa mina resenärer med ett “Hej”, “Hejsan” eller “God morgon” och ett litet leende. Nåväl, det kanske var det han menade.
Varningslampor på Scaniabuss
Häromdagen när jag var ute och körde buss började plötsligt en larmsignal att tjuta och en röd symbol med en motor med flammor i tändes på instrumentpanelen. Jag körde direkt in till kanten, stängde av motorn, öppnade dörrarna och utrymde bussen. Medan jag bromsade in tittade jag i backspegeln men kunde inte se någon rök varken utanför bussen eller inne.
När bussen var utrymd och alla resenärer tryggt stod på trottoaren gick jag runt bussen men kunde inte hitta något som brann. Jag kikade då närmare på indikeringen, som visade sig inte vara brandlarmet. Det sitter nämligen mer till vänster på panelen och består av en ännu större röd lampa med skylten “BRANDLARM” bredvid.
Den här indikeringen betyder tydligen “allvarligt motorfel”. Varför man gör den i form av en symbol med en motor med flammor på förstår jag inte. Som förare så funderar jag inte utan tänds det en sådan lampa och tjuter en larmsignal, då stannar jag och utrymmer bussen först och funderar sedan. Varför inte bara göra en motorsymbol med ett rött kryss över och låta symboler som innehåller flammor faktiskt vara reserverat för just brandlarm? I detta fall visade det sig bero på att oljestickan var snustorr så vi hade tappat oljetrycket i motorn.
Borde jag som förare inte veta vad lamporna betyder kan kanske vän av ordning undra? Jo, faktiskt, men samtidigt så kör vi ett antal olika bussmodeller av olika fabrikat där lamporna inte alltid har samma utseende. På en del bussar finns det faktiskt en symbol med flammor som just är en indikering för brand. Och “better safe than sorry” – hellre utrymma en gång för mycket än en för lite. Det händer dessvärre att bussar brinner och för mig som förare är det ett mardrömsscenario. Så här gick det med vår vagn 4710, en buss som jag själv kört ett antal gånger → http://www.aftonbladet.se/nyheter/article19327915.ab
Hur som helst så fick jag ju på grund av detta praktiskt öva utrymning av buss med riktiga passagerare och det gick i stort sett bra. Det satt som reflex att få upp dörrarna och ingen panik uppstod. En ersättningsvagn var på plats inom 10 minuter så förseningen på turen blev relativt sett ganska liten.
I övrigt, för den som inte noterat det så har färgerna på varningslamporna i bilar, bussar och lastbilar en praktisk betydelse. Orange är en information, något som bör kontrolleras så snart det finns möjlighet. Rött innebär att något allvarligt är fel och att man ska stanna och stänga av motorn omedelbart.
Bussterminal Liljeholmen
Som bussförare gagnar det en om man, liksom jag, är utrustad med ett stilla sinne, tålamod och förståelse för att resenärer är irriterade. Man är den som ofta får sig en “skopa ovett” mest som ett sätt att ha någon att avreagera sig på när man som resenär utsätts för att bli försenad.
Som bussförare får man ha förståelse för att resenären inte har hela bilden klar för sig och därmed inte kan se sammanhanget. Det ska man inte ta åt sig av.
Nyligen körde jag i morgonrusningen med Liljeholmens bussterminal som utgångspunkt. Denna dag hade man stora störningar i järnvägstrafiken, inklusive pendeltågen, mellan Stockholm C och Älvsjö. Dels medförde det direkt en högre belastning på bussarna men många av de resenärer som hörde nyheten på radion till frukosten valde att ta bilen till jobbet istället och det medförde också generellt tätare trafik och längre köer.
På detta inträffar ju också ibland trafikolyckor, så även denna morgon. En lastbil och personbil krockade vid Årstaberg och även om de inte helt blockerade trafiken så drog det snabbt på sig långa köer.
Resultatet blev att jag blev ordentligt försenad på linje 134 så att när jag slutligen kom in till Liljeholmen låg jag -16 minuter vilket är rätt mycket i bussammanhang. Nästa avgång med den vagnen var därmed redan försenad.
Jag skulle dock ha ca 45 minuter rast så jag lämnade över bussen till kollegan som skulle ta över. Jag hade också pratat med trafikledningen och de hade frågat mig om jag kunde tänka mig att krympa ner min rast till det minsta som lagen kräver, nämligen 30 minuter. Det skulle innebära att jag skulle behöva köra min nästa avgång på linje 165 med ca 3 minuters försening. Självklart ställer jag upp för resenärernas skull!
Efter 30 minuters rast kommer jag ut till bussen som står uppställd vid gaten och avgångstiden är passerad med 3 minuter. Resenärerna står och väntar utanför dörren till gaten och jag ser på dem att de är irriterade över att jag “kommer sent” till avgångstiden som redan är passerad. En kvinna som kliver på säger med hög röst “Du är försenad! Du ska inte sitta och dricka kaffe! DU SKA JOBBA!!!”.
Jag tar som sagt inte åt mig. Folk kan inte veta hur det hänger samman. När vi kör ut från Liljeholmen tar jag mikrofonen och beklagar förseningen och berättar att det varit en kaosartad morgon i trafiken med stora förseningar, vilket gjort att jag för deras skull minskat ner min föregående rast till det minsta som lagen kräver, men att det tyvärr innebar att vi var tvungna att avgå ca 5 minuter sent. Men att jag tyckte det var bättre att jag drog ner på min rast, för deras skull, och såg till att vi avgick ca 5 minuter sent istället för 18, som det hade blivit om jag tagit hela min rast som jag hade rätt till.
Nej, hon kom naturligtvis inte fram och bad om ursäkt, men det hade jag inte heller förväntat mig. Innan du skäller ut din busschaufför nästa gång, tänk på att han eller hon också blir sen till sin kommande rast, paus eller att sluta jobbet för dagen, när bussen är sen. Att bussen är sen drabbar inte bara dig som resenär. Fråga gärna varför han eller hon är sen istället. Frågan är befogad och du kommer säkert få ett bra svar.
Ingen bussförare med sitt sunda förnuft i behåll vill komma sent till en avgång, full med irriterade passagerare, bara för att dricka en kopp kaffe. Det är inte den koppen kaffe värd, dessutom vill jag personligen i alla fall göra ett så bra jobb som möjligt och i det ingår att avgå i tid. Det är liksom en heder. Det är dessutom så att alla bussar idag spåras med GPS så trafikledningen har full koll på om en buss inte avgår i tid. Det gör att man som förare inte kan ta några förlängda “fuskpauser” obemärkt.
När man kör buss behöver man ibland låta både fram- och bakände av bussen sticka ut över trottoarer och refuger. Naturligtvis med vederbörlig försiktighet. Många gånger är korsningarna så trånga så att det faktiskt inte går att ta sig fram om man inte låter t ex framdelen svepa över t ex en refug. Däremot är det sällan man låter hjulen gå upp över kanten (det ser jag personligen som ett misslyckande).
När man övningskörde med buss var det alltså något man fick höra rätt ofta från sin körlärare – “använd överhänget”.
I den här videon gäller det att hålla tungan rätt i mun och definitivt använda överhänget.