Stefan
Med all respekt för de anhöriga till passagerarna på MH370. För dem är det naturligtvis viktigt att få svar på alla frågor, få ett avslut och möjligen få hem kropparna för att kunna begrava dem. För att hitta några överlevande vid det här laget kan man nog utesluta.
Men att nu skicka ut tre fartyg som i upp till ett år ska söka efter flygplanet tycker jag passerar rimlighetens gräns för vilka resurser man lägger på att hitta resterna efter 239 människor. Naturligtvis ska man försöka både rädda och hitta MH370 men med rimliga resurser och det här är ju inte den första insatsen.
Varje dag dör 17000 barn under fem års ålder i världen. Inte per år, utan varje dag. Skillnaden är att många av dessa inte dör i en flygolycka utan av svält eller sjukdomar som kan botas om resurserna finns. Hur många liv hade pengarna till dessa tre fartyg i ett års tid kunnat rädda? Sannolikt många fler än de 239. Som ändå redan sannolikt är döda.
http://www.dn.se/nyheter/varlden/nu-startar-jakten-pa-forsvunna-mh370-igen/
Molntjänster är inne, det är enkelt och bekvämt. Att ta hand om så tråkiga saker som säkerhetskopior eller att dela filer över flera datorer eller med andra människor är numera enkelt och något man kan abstrahera sig från genom att låta någon annan ta hand om det praktiska. De kan heta Dropbox eller iCloud men även Facebook och Google Picasa hjälper dig gärna med att ta hand om dina filer åt dig så att du slipper tänka på vad som händer om din laptop eller smartphone försvinner eller går sönder.
Ofta är tjänsterna gratis, i alla fall inledningsvis. Behöver man ytterligare utrymme kan man få det mot betalning, inget konstigt i det. Man betalar helt enkelt någon för att tillhandahålla tjänsten. Men hur många är det som läser villkoren? Vilken säkerhet och vilka garantier lovar leverantören. Kommer de förvara dina filer för tid och evighet? Och vet du som kund rent fysiskt var de servrar som dina filer ligger på är lokaliserade? Även om molntjänster låter som något abstrakt så är det ändå i slutänden servrar som står i ett datacenter någonstans som utgör dessa tjänster.
Innan man förlitar sig på att förvara känslig information hos någon leverantör så bör man fundera över på saker som säkerhet t ex. Hur säkra är leverantörens system mot intrång så att jag vet att ingen annan kommer åt mina filer? Nyligen “läckte” kändisars nakenbilder via ett angrepp på iCloud. Hur vet man att leverantören inte slarvar bort filerna i sin tur vid ett systemproblem? Här har man outsourcat sin säkerhetskopiering, vilket är bekvämt, men har du verkligen kontroll över dina filer och din data?
En annan aspekt är – var är servrarna lokaliserade rent fysiskt? Om de befinner sig i USA har FBI rätt att begära ut filerna från leverantören utan att ens behöva ha domstolsbeslut enligt Terrorism Patriot Act som gäller i USA. Är det något du är beredd att låta kunna ske med dina filer?
Personligen använder jag en del molntjänster för att det är bekvämt men aldrig till känslig information och aldrig som den enda formen av säkerhetskopiering. Vill man ha en egen “molntjänst” som man har full kontroll över kan man skaffa t ex QNAP:s NAS-server och deras program Qsync som ger dig samma funktion som en molntjänst men den fysiska placeringen är på din egen utrustning som du själv har kontroll över. Vill man ha säkerhet så kan man skaffa två NAS:ar och placera på olika platser och låta dem spegla innehållet mellan varandra automatiskt.
15 skäl till att åka gratis med bussen
Som bussförare konfronteras man dagligen (ofta flertalet gånger per dag) med resenärer som vill åka gratis med bussen. Ibland är skälen rimliga, oftast inte. Här kommer 15 skäl som är vanliga att få höra:
1. Periodbiljett (månadskort) har gått ut och man har glömt att köpa nytt – här kan det hända att man får åka med till tunnebanan för att köpa ny periodbiljett där, förutsatt att man faktiskt ska fortsätta resan med tunnelbanan
2. Slut på reskassa (för lågt saldo) och man har glömt att fylla på – se ovan
3. “Jag åker på egen risk” – nepp, på bussen måste alla ha biljett, det finns inget alternativ som heter “på egen risk” i taxehandboken
4. “Snälla schyssta, jag får åka med, jag ska bara tre hållplatser” – tre hållplatser är ju nära, då är det bara en uppfriskande promenad dit
5. “Jag är inte registrerad för sms-biljett” – då kanske man ska köpa någon annan biljett om man inte kan åka på sms-biljett. Numera kan man dock direkt göra registreringen genom att skicka ett biljett-sms. Om man inte är registrerad kommer ett automatiskt svar och på detta kan man svara med ett sms med sitt personnummer och vips är man registrerad. Visst är det fantastiskt? 😉
6. “Jag har en sms-biljett men mitt batteri dog just” / “Mitt batteri dog precis när jag skulle skicka sms-biljett” – om man nu ska resa med sms-biljett kan det ju vara lämpligt att se till att man har en laddad mobil annars bör man nog välja en annan biljettform
7. “Alltså, jag kan inte köpa sms-biljett men min kompis har köpt den här och vidarebefordrat till mig” – är naturligtvis inte giltigt eftersom kompisen kan vidarebefordra biljetten till flera andra så att flera skulle kunna åka på samma biljett, måste vara köpt med telefonen den uppvisas på
8. “Jag hinner inte gå och köpa en biljett för då missar jag bussen” – ja, fast utan biljett får man ju inte åka med bussen i alla fall så i båda fallen missar du bussen
9. “Min sms-biljett gick just ut, är det ok om jag åker med ändå?” – sms-biljetterna är giltiga i 1:15-2 timmar av ett skäl och det är för att man inte ska kunna åka obegränsat på dem, då är det kanske bättre att köpa en 24-timmarsbiljett om man vill åka lite längre tid
10. “Det har varit stopp i tunnelbanan så min reskassebiljett har gått ut, men jag behöver väl inte köpa en ny?” – den här kan jag på ett medmänskligt sätt ha förståelse för men jag som förare har inte behörighet att lova sådant, undersök om resegarantin gäller
11. “Jag har glömt kortet hemma” – trist, då blir det att knata hem och hämta kortet och glöm det inte nästa gång
12. “Jag har tappat plånboken” – fantastiskt hur många resenärer som just har tappat plånboken men är mer intresserade av att fortsätta sin resa än att försöka få tag i den eller ägna sig åt att kontakta sin bank för att spärra sina kort
13. “Jag har blivit rånad” – när jag erbjuder mig att ringa polisen så avböjs det alltid av någon märklig anledning
14. Barn med terminsbiljett utan plus som åker efter kl 19 – läge för mamma och pappa att köpa tillägg till terminsbiljetten så att telningen kan ta sig hem även efter kl 19, i det här fallet strandar jag aldrig ett barn utan de får åka med med uppmaningen att säga till mamma och pappa att ordna biljett
15. “Det finns ingenstans här att köpa biljetter och ni kan ju inte sälja några ombord på bussen” – det finns överraskande många försäljningsställen för SL-biljetter i närheten av hållplatserna. Det kan vara din lokala Coop, ICA eller kiosken på hörnet. På SL:s hemsida kan man söka efter närmaste försäljningsställe.
SL:s biljettpolicy är tämligen enkel – nämligen att alla måste ha biljett. Punkt. Att man på olika sätt glömt eller tycka sig ha skäl att inte skaffa sig en biljett är faktiskt resenärens ansvar och inte bussförarens. Som bussförare undrar man sig ständigt i vilket universum avsaknad av biljett kan vara mitt problem…? 🙂 För den som inte är bussförare låter det kanske gnälligt och surt. Är det inte bara låẗa folk åka? Nej, utan biljettförsäljning inga bussar och då vore jag utan jobb. Det är mitt jobb att se till att alla har biljetter och ärligt talat, att dagligen behöva förklara för vuxna människor att man måste ha biljett på bussen känns som överkurs. Lite tröttsamt blir det allt i längden.
Varning för gratisåkare på bussen
Vår kära trafikledning har tydligtvis humorn i behåll 🙂 Det är inte frågan om ifall att man ställs in för folk som vill åka gratis under ett arbetspass utan hur många gånger det sker per arbetspass. Någon enstaka gång kan det vara ett behjärtansvärt skäl men oftast är det bara löjliga bortförklaringar till varför man borde få åka med gratis. T ex “jag hinner inte köpa en biljett för då missar jag bussen” (ja, fast utan biljett får du ju ändå inte åka med bussen så det går på ett ut och nästa buss går dessutom om 10 minuter så det är ju ingen större katastrof). Eller klassikern “jag åker på egen risk”.
En kommentar till bilden – vid Årsta torg finns tre försäljningsställen för SL-biljetter så det finns goda möjligheter att göra rätt för sig om viljan finns.
Jag har lite svårt att förstå varför man anser att man inte ska behöva betala för en tjänst någon utför? Visst kan man tycka att kollektivtrafik borde vara gratis men då får man väl diskutera det med politikerna, inte busschauffören. Nu har man bestämt att det ska kosta pengar att åka buss så det kan jag som kör inte göra så mycket åt.
Det finns olika sätt att transportera sig från punkt A till B. Ett är att man går. Det är gratis. Om det inte passar av olika skäl så kan man ju tänka sig att någon, mot en liten slant, tillhandahåller ett fordon och utför tjänsten att transportera en. Vad är svårt att förstå?
Lite fascinerande är det att 5 gånger under ett arbetspass behöva förklara för vuxna människor att “nej, alla måste ha biljett för att åka med bussen”. Det fattar normalt en 5-åring. Barn och tonåringar (under 18) som saknar biljett får alltid åka med ändå i min buss eftersom jag anser att det inte primärt är deras ansvar att se till att de har en biljett. Men alltid med uppmaningen att “du måste säga till dina föräldrar att de ordnar en biljett åt dig”.
Det kanske helt enkelt är ett tecken på att vi lever med “generation gratis” där inget ska kosta något, allt är alltid någon annans fel eller ansvar och helst ska man kunna ladda ner allt från Internet. Jag tycker nog rimligtvis att om jag utför en tjänst för någon, dessutom i majoriteten av fallen i tid, så har det ett värde men jag kanske är ute och cyklar. Eller kör buss för den delen. 🙂
På vägen mot Audressein såg vi en skylt mot Grotte du Mas d’Azil. Coolt, en grotta – den måste vi se! Det visade sig att den vida överträffade våra förväntningar. Jag hade på min höjd trott att det var en grotta man kunde gå in i. Den här är så stor att man byggt en väg rakt igenom den. Är du i närheten kan jag rekommendera ett besök.
Samtidigt kan man passa på att besöka glasblåseriet som ligger strax utanför ingången till grottan.
Vårt hotell i Audressein
Så ankom vi till vår destination, Audressein i de franska pyrenéerna. Har man som mål att koppla av från vardagens stress är detta en plats man kan göra det på.
Byn har 100 invånare, en restaurang och ett litet hotell/pensionat. På det sistnämnda bor vi och på det förstnämnda äter vi. Efter andra kvällen känner vi oss redan som stamgäster. Folk är vänliga, luften är frisk och här är svalt eftersom byn ligger uppe i bergen.
Vårt hotell/pensionat ligger intill en av de två floder som möts i byn och det enda vi hör under natten genom vårt öppna fönster är porlandet från vattnet. Hotellet har en riktigt bra internetförbindelse vilket inte är utan betydelse för oss eftersom vi behöver hålla lite koll på våra verksamheter. Daniel skriver för fotbollssidan indkast.dk och det kräver också att han har tillgång till Internet.
Såväl boende som mat är mycket prisvärt. Första kvällen äter vi en trerättersmeny till 21 euro. Det franska köket levererar, vilket inte är helt oväntat. Fantastiskt gott!
På söndagen är det marknad i byn intill dit det är 1,5 km att promenera. Jannemieke gör några fynd i form av bland annat ett spel från 1929. Vi tar en biltur till staden Foix ca 60 km bort där vi besöker slottet som ligger på en hög klippa.
Floden som porlar utanför fönstret
Det visar sig att tisdagens etapp av Tour de France kommer att passera genom Audressein, något som vi naturligtvis måste kika på även om jag personligen är helt illiterrat när det kommer till idrott. De riktiga hardcoresupportrarna har ställt upp sina husbilar på parkeringsfickor längs vägen redan på lördagen för att försäkra sig om en bra plats.
Audressein ligger inte långt från Andorra där det ska finnas vackra vandringsleder så vi räknar med att någon av dagarna kommer att innehålla en tur dit. I området finns grottor att se och någon dag tar vi antagligen en tur till Toulouse.
Gordes, Provence
Innan vi fortsätter vår resa mot veckans destination, Audressein i Pyrenéerna, passar vi på att besöka Gordes. En liten pittoresk by på en bergstopp väl värd ett besök. Det tyckte dessvärre fler än vi, inklusive ett flertal lass turistbussar, att detta var ett bra ställe att besöka. Men man får helt enkelt räkna med att man ibland hamnar i en riktig turistmagnet. Men visst var det vackert och speciellt att se! Efter någon timmes strosande och inköp av lunchsmörgåsar kände vi oss rätt nöjda så vi promenerade tillbaka till bilen och körde några km till det intilliggande klostret där de odlar lavendel.
Väl framme vid klostret visar det sig att våra shorts och kjolar var för korta för att få komma in (de måste täcka knäna) så vi fick nöja oss med att avnjuta lavendelodlingarna utomhus. Trots att det fanns gott om skyltar som talade om att man varken fick plocka eller gå i odlingarna (med varning för ormar och skorpioner) var det rätt många som glatt travade omkring i dem.
Lavendel, Gordes, Provence
Solen stekte, även idag ca +35 grader, så eftersom vi inte kunde komma in och se klostret bestämde vi oss för att vi sett nog och körde vidare mot Audressein.
På vägen till Audressein passerade vi Carcassone, som man kunde se från en rastplats på motorvägen. Vi hade dock inte riktigt tid att svänga av så vi nöjde oss med en kik från rastplatsen och försöker istället planera in ett besök på återvägen.
Dagens etapp blev 466 km.
Så styr vi kosan från Strasbourg mot Apt i provence. En resa på ca 70 mil. I Frankrike har man vägtullar (peage) som kostar oss ca 50 euro för dagens etapp. Men vilka vägar jämfört med autobahn! Man kan verkligen se vad pengarna går till här. Dessutom är trafiktempot mycket lugnare eftersom maxhastigheten är 130 km/h. Den fria farten på vissa sträckor i Tyskland gör tempot hetsigt med stora skillnader i hur fort fordonen kör. Apropå vägtullarna i Frankrike, det går normalt bra att betala med såväl kort som kontanter. Mitt mastercard accepterades dock inte så det var tur att jag hade ett annat kort med visa på.
Under dagen stiger temperaturen ytterligare och utanför Lyon toppar vi dagens notering med +36 grader. Vi passerar Lyon vid 16.30 fredag eftermiddag vilket innebär rusningstrafik så det tar närmare 2 timmar att köa oss förbi Lyon på motorvägen.
Registreringsnummer på bilar som kör för fort
Söder om Lyon, när trafiken lossnat, ser jag plötsligt mitt eget registreringsnummer tillsammans med texten “för fort” (på franska som jag inte förstår men min fru översätter) på en elektronisk skylt som sitter på en portal över vägen. Ett effektivt sätt att få trafikanter att sänka hasigheten. Jag kollade senare passagen på min dashcam och jag hade kört 114 km/h på en 110-sträcka så marginalen är inte så stor.
Vi ankommer till ett fantastiskt vackert område kring Apt i provence. Incheckning på hotellet och sedan ned på byn för middag. Sallad cote d’azur för min del och ceasarsallad för Jannemieke och Daniel. eftersom vi tillbringat största delen av tiden stillasittande idag är det ingen av oss som behöver en bastant middag. Inte helt oväntat i en liten by på landet kunde man inte betala med kort på restaurangen men en bankomat låg 5 meter bort så vi slapp diska.
Dagens etapp blev 754 km.
Dagen tillbringades mestadels på autobahn och var en transportdag med målet strax utanför Strasbourg i Frankrike. En ganska händelselös dag med andra ord. Tyskarna diskuterar att införa vägtullar även för personbilar, något som jag kan ha full förståelse för. Det måste vara stora mängder trafik som, liksom oss, passerar landet på väg någon annanstans. Slitaget på vägarna kompenseras näppeligen av de inköp vi gör på vägen i form av bränsle, kaffe och lite mat.
Färjan Rödby-Puttgarten betalade vi med vår Öresunds-brobizz (transponder). Den ger oss normalt ca halva priset på passager över Öresundsbron. En liten rabatt på färgan ger den men den stora finessen är att man verkar få prioriterad ombordkörning jämfört med kontantbetalande. Denna gång hamnade vi i bana 15 som var den första de tog ombord. Ett annat år körde vi ombord direkt när vi kom till färgeterminalen. Båten avgick 3 minuter efter tidpunkten på kvittot när vi passerade bommen 🙂
När vi ankom på kvällen till hotellet läste vi på nyheterna om den störtade MH17 i Ukraina. Jag inser att rutten den haft över Tyskland sammanfaller med den tidpunkt då vi befann oss i norra Tyskland på väg söderut. Med stor sannolikhet har vi haft MH17 i vårt synfält som en kondensstrimma på himlen eftersom de flög på 31000 fot och kan då ses över ett ganska stort avstånd. Vi visste ju naturligtvis inte vad som skulle ske och vad vi skulle kika efter.
Vi kan tydligt märka att vi närmar oss medelhavet eftersom temperaturen stiger. Vid 23.30 är det fortfarande 27 grader varmt. Strax före gränsen till Frankrike förändras också dofterna och man kan känna den karäktistiska skogsdoften för södra europa.
Dagens etapp blev 1027 km.
Som “halvtidsdansk” får jag ofta frågan av vänner och bekanta – “Vi ska till Köpenhamn, vad ska vi se och göra?”. Så här har jag sammanställt några förslag. Är det något som du tycker saknas nedan – hör av dig med ditt tips.
Tivoli
Kul för barn och vuxna. Ligger centralt vid hovedbanegården.
Strøget
Shoppinggatan i stil med Drottninggatan i Stockholm.
Illums & Magasin
Shopping, shopping, shopping.
Runde torn
Central utsiktspunkt mitt i stan.
Kongens nytorv & Nyhavn
Kanske en bit mat i Nyhavn?
Amalienborg & Marmorkirken
Kungahuset och den vackra marmorkirken alldeles intill. Se den kungliga högvakten i sina karäkteristiska uniformer.
Den lille havfrue
Mycket ståhej för en liten staty på en sten i vattnet. Hör dock till förstagångsbesökarens “bucket list”. Lika stor sevärdhet är horderna av turister som kommer för att se denna.
Kanaltur
Ett trevligt sätt att se Köpenhamn är från vattnet.
Carlsberg bryggerimuséum
Lämna bilen hemma! Två öl ingår i entrebiljetten.
Christiania
Sevärt och ofarligt.
Den blå planet
Norra europas största akvarium. Nybyggt och säkerligen en hit hos barnen.
Amager strand
I närheten av Den blå planet finns Amager strand med utsikt mot Öresundsbron.
Experimentarium
Se-och-röra-utställning kring teknik och vetenskap.
Metro
Köpenhamns tunnelbana – “Metro” – öppnade 2007 och är förarlös. En upplevelse att kunna sitta längst fram i vagnen och se ut.
Smørrebrød
Som en lätt lunch kan man prova på den danska specialiteten smørrebrød. Det består av rågbröd med allehanda pålägg.
Trafiken i Köpenhamn
Att köra bil i Danmark skiljer sig inte nämnvärt från Sverige. Att tänka på är dock att det finns många cyklister i Köpenhamn och cykelbanenätet är väl utbyggt. Normalt ligger cykelbanan till höger om körbanan intill trottoaren. Glöm inte extra uppsikt på högersidan vid högersväng. Cyklisterna som kör rakt fram på din högersida räknar med att du stannar för att släppa fram dem och de kör ofta fort. Som gångtrafikant är man normalt bortskämd i Sverige med att bilister stannar när man vill gå över ett övergångsställe. Detta är inte fallet i Danmark. De som oftast stannar i Köpenhamn är svenskregistrerade bilar. 🙂
När det gäller parkering – tänk på att om du har en fast monterad parkeringsskiva i bilen så måste den i Danmark sitta på höger sida, annars riskerar man att få en parkeringsbot även om den är rätt inställd. Nu har jag dock lyckats få en parkeringsbot som utfärdats just av det skälet avskriven med hänvisning till en regel om att en parkeringsskiva i ett utlandsregistrerat fordon är godkänd i hemlandet så skall den anses godkänd även i Danmark men det kan ju vara skönt att slippa besväret med att överklaga. Ligger skivan lös kan den dock ligga var som helst i framrutan. Och ha inte heller två parkeringsskivor synliga – det ger också böter.