Affligem Triple (9%)
Affligem Triple är en ljus guldfärgad tripel som kommer från bryggeriet Affligem i Belgien. Smaken är, som en tripel ska smaka, sötaktig och samtidigt bitter och den har en alkholstyrka på 9%. En öl som gärna får återkomma på reportoaren för min del. Inköpt för €1,31 hos Albert Heijn i Utrecht (NL).
Willemoes påske ale
Från A/S Bryggeriet Vestfyen kommer Willemoes påske ale, en i mitt tycke den godaste påsköl som finns att tillgå i Danmark. Det kan ha en koppling till att jag är mycket förtjust i belgisk och holländsk öl och denna påminnner om dessa. Det är en överjäst öl med fyllig, ganska sötaktig smak och en rödaktig färg som påminner om deras Jule ale med röd etikett (som är en av de godaste danska jul-öl som jag har smakat). Såväl jul- som påskölen kan varmt rekommenderas.
Alkoholhalten är på hela 8% så en viss måttlighet vid intag rekommenderas. Avnjutes långsamt.
Dessvärre finns ingen av dem (varken påsk- eller julölen) att köpa på Systembolaget så de kräver ett besök till vårt kära grannland i söder – Danmark. Där finns de å andra sidan att köpa i vanliga matvarubutiker som t ex Fakta, om säsongen är den rätta. 14 DKK plus pant betingar en 50 cl flaska i skrivande stund.
Som barn tyckte jag det verkade ganska tråkigt att bli vuxen. Det verkade så stillsamt, ordentligt och ja, rent ut sagt tråkigt. Jag såg framför mig en transformation in i vuxenvärlden där jag skulle bli till nästan en helt annan person.
Nyligen passerade jag 50-årsstrecket och väntar fortfarande på att “bli vuxen”. Med tiden har jag insett att jag ändå är samma person som jag var som tonåring, kryddat med en gnutta mer livserfarenhet. Idag känner jag mig trygg i vem jag är och sådant man som ung oroade sig för (utseende, vad andra tycker om en med mera), bekommer mig inte så mycket längre.
Intressen kommer och går men generellt sett är jag fortfarande nyfiken på ungefär samma sätt som då jag var barn och tonåring. Att fylla 50 år känns som en absurd siffra. Har de månne skrivit fel årtal i passet? Kan det verkligen stämma? Om jag mentalt skulle placera mig i ålder så hamnar jag någonstans runt drygt 30 år. Jag frågade min mor, som är 75 år fyllda, hur gammal hon känner sig. “Inte en dag över 37!” var svaret. Fysisk och mental ålder är helt klart olika saker. Trots att jag inte känner mig som en “50-åring” finns det en del tecken på att det nog stämmer. I spegeln kan jag se att en viss “patina” har infunnit sig i ansiktsdragen och behovet av läsglasögon bekräftar att åldern i passet nog faktiskt stämmer.
Min fru, som vet att jag betraktar världen med ett barns nyfikenhet och förundran, gav mig en födelsedagspresent som jag ser fram emot. Det är en vandring över brospannet på Lillebæltsbroen, som är den gamla bron mellan Fyn och Jylland i Danmark. Från 60 meters höjd uppe på brospannet, som normalt inte är öppet för allmänheten, får man njuta av utsikten. En rapport kommer när det hela är genomfört. Jag spar dock upplevelsen tills vädret är lite varmare.
Bridgewalking Lillebælt – https://duglemmerdetaldrig.dk/oplev/bridgewalking-lillebaelt/
50-årsstrecket är alltså passerat och jag kan konstatera att därmed får man med all rimlighet anse att första halvlek är spelad. Nu är min plan att, med god hälsa, hänga med lika länge till (annars blir jag besviken!) och räknar med att få fira in min 100-årsdag också. Jag måste dock säga att jag ändå känner mig rätt nöjd med min ålder. Någon önskan att vilja backa bandet har jag inte direkt. Det tog väl till dryga 40 innan jag helt fått koll på vem jag är och varför. Så till dig, tonåring, som känner att livet är stökigt och olidligt – det ordnar till sig med tiden. Hang in there bara!
För att använda en fotbollsreferens, vilket kanske låter lite märkligt med tanke på min antifäbless för fotboll, så är det med spänning och iver som jag nu kastar mig in i andra halvlek av livet. Med nyfikenhet ser jag fram emot vad det har att bjuda på. För att sluta leka, det har både jag och min vän Pontus konstaterat, att det gör man nog aldrig.
Till alla som på ett eller annat sätt uppmärksammade min jämna födelsedag vill jag rikta ett varmt och hjärtligt tack!
Första veckan i november inleddes med, tro det eller ej, snö! Ett mycket ovanligt väderfenomen i Sverige vid denna tid på året. Det tyckte i alla fall TV4 som för säkerhets skull skickade ut ett team att direktsända de första snöflingorna ifrån Dalarna. Man kunde nästan tro att vi aldrig sett snö i Sverige.
På söndagen gick SMHI ut med klass 1-varning för Stockholm då det skulle komma snö. Hela 5 (!) cm. Jag betvivlar inte att nederbörden uppfyller kriterierna för varningen. Det är inte utan visst befog som norrlänningarna kallar oss fjollträsk.
Klass 1-varning i fjollträsk
Men visst, halt blev det eftersom temperaturen höll sig runt nollan. Vinter-ringrostiga Stockholmsbilister kryddat med, som det verkade, i stort sett obefintlig halkbekämpning gjorde att man krockade med varandra likt bowlingkäglor ute på vägarna. Jag ska inte generalisera alltför mycket, man kan ha otur också.
Lite otur hade ett par kollegor som möttes på linje 134 respektive 168 uppe i Östberga. Där var det både halt och trångt så det ledde till en lite sammanstötning. Inget värre än materiella skador som uppgick till var sin förlorad vänsterspegel. För säkerhets skull lade man om trafiken så att vi inte trafikerade den besvärligaste backen på ett par timmar tills det hade hunnit bli plogat och sandat.
Rejält med otur hade Stockholm ett par dagar senare när man drabbades av det som media kallade “snökanon” med det värsta snöfallet i Stockholm på 111 år. Det tog timmar att ta sig såväl till och från jobbet kunde jag läsa om. Själv hade jag dragit söderut och befann mig i Danmark där snön uppgick till 2 cm under natten och som smälte bort under förmiddagen. Medan vi läste om kaoset på nyheterna passade vi på att njuta av ett par extra soliga och fina höstdagar på nordsjälland.
Det är en ovanligt lugn lördag på alla sätt. Rätt lugnt med resenärer och ingen större trafik att tala om heller. En kollega från innerstadslinjerna som kliver på vid Gullmarsplan berättar att han just avslutat sitt pass och är på väg hem. Inne i stan har de haft det betydligt rörigare i trafiken på grund av tjejmilen. Det loppet påverkar inte någon av våra linjer. Jag får nog min beskärda del av trafikstök nästa helg då Velothon går av stapeln med en hel del trafikomläggningar som berör oss. Men jag klagar inte, jag tycker faktiskt det bara är roligt när det blir den typen av stök. Man får köra andra vägar och ibland improvisera för att lösa problem.
Dottern som är i Umeå skickar bilder från sin skogspromenad i strålande solsken. I Stockholm är vädret mer grått och vid Årstaberg öppnar sig himlen i ett rejält skyfall. Jag konstaterar att en fördel med att det är jag som kör, är att jag i alla fall inte behöver kliva ut från den varma bussen i regnet på nästa hållplats.
Skrattar bäst som skrattar sist säger man ju. På nästa hållplats får jag andra bekymmer. De främre bakdörrarna går inte att stänga vilket känns sådär när regnet vräker ner och i synnerhet eftersom jag helt enkelt inte kommer vidare. Att dörrar inte går att stänga är ett problem man då och då råkar ut för som förare. Orsaken är oftast något fel som gör att de kännande kanterna på dörrarna felaktigt indikerar och då öppnas dörrarna automatiskt för att ingen ska kunna bli klämd. Jag provar att massera de kännande kanterna på dörrarna utan resultat. Då tar jag till ett annat knep.
Man kan nämligen forcera igen dörrarna med stängknappen. Dock med nogrann koll på att ingen finns i dörröppningen så att ingen blir klämd. Samtidigt som man håller stängknappen nere, utan att släppa den, ger man lite lätt gas och när dörrarna är i stängt läge släpper dörrbromsen och samtidigt förblir dörrarna låsta. På så vis kan man i alla fall ta sig vidare till slutstationen och eventuellt få ett vagnbyte om det behövs.
Självklart ska man inte köra en vagn med den här typen av dörrproblem men ofta har det försvunnit igen efter ett par hållplatser. Jag har tre stopp fram till Liljeholmen och vid det laget har felet mycket riktigt försvunnit lika plötsligt som det uppstod. Men eftersom vagnen ska lämnas över till en kollega så informerar jag honom om det, så att om problemet dyker upp igen så får han be om vagnbyte.
Regnet står som spön i backen
Nästa vagn jag tar över efter pausen blir jag dock tvungen att få vagnbyte på eftersom radion inte fungerar och det är en säkerhetsfråga. Nu handlar det alltså om kommunikationsradion och inte om P3-radion. Jag kan inte göra anrop eller skicka statusmeddelanden. Däremot verkar jag kunna svara på anrop, så jag ringer driften och ber dem kontakta trafikledningen som ropar upp mig på radion. Vid nästa stopp i Liljeholmen står reserven redo med en ny vagn åt mig.
Den här lördagen får jag ett välkommet besök ombord – nämligen biljettkontrollen. Dessvärre har jag inte haft en enda gratisåkare med ombord idag. Synd. Jag hade med glädje sett hur de delat ut några kontrollavgifter. Gratisåkning är ett alltför utbrett problem och jag skulle gärna se fler kontroller.
Jag har nyligen renoverat köket och installerat ett IKEA “Häftigt” integrerat kyl- och frysskåp. Jag noterade snabbt att då och då hördes ett irriterande surrande fläktljud från det, ofta i samband med att man just öppnat kylen. Men så fort man öppnar kylskåpsdörren, ungefär då belysningen tänds så slutar ljudet men återkommer så fort man stänger dörren.
Jag laddade ner installationsanvisningen från IKEA:s hemsida (eftersom montören hade kastat den som följde med) och började granska den steg för steg för att se om något missats vid installationen. Jag upptäckte att de plastbitar (transportsäkringar) som sitter i hålen i dörren (för att dörren ska kunna hängas åt andra hållet), som ska tas bort enligt sidan 6, satt kvar. Så fort jag tog bort dem blev fläktljudet betydligt tystare. Troligen gjorde de dörren otät och gav upphov till ljudet. Dock ska sägas att moderna kyl- och frysskåp med miljövänliga kylmedium och självafrostning faktiskt normalt låter mer än gamla. IKEA skriver om det på sin hemsida här.
I övrigt ställer jag mig frågande till om montören (som inte kom från IKEA) överhuvudtaget läst installationsanvisningen eftersom han hängt om dörren från högerhängd till vänsterhängd och nogsamt också flyttat plastbitarna, som ju ska demonteras och kastas, från den ena sidan till den andra när han växlade plats på dörrarna? 🙂 Han får ju inte fler jobb av mig i alla fall…
Att plastbitarna satt kvar gjorde också att kylskåpsdörren ofta inte stängdes helt utan man var tvungen att trycka igen dörren den sista biten. När plastbitarna togs bort så försvann också det fenomenet och det är bara att “slänga igen” dörren som man brukar göra med kylskåp.
IKEA Häftigt kyl- och frysskåp med oljud
Valborg – då är det fest. I strida strömmar kommer resenärer, många med var sin sin systembolagspåse med klirrande innehåll. I backen ner mot Liljeholmen måste jag bromsa och även om jag gör det försiktigt så kan jag höra det omisskännliga ljudet av en sådan kasse som faller omkull. Av ljudet att döma klarade sig innehållet vilket ju var för väl eftersom Systembolaget har stängt sedan länge. Det hade blivit en vit valborg för vederbörande annars.
Valborg och kungens födelsedag
En lätt korpulent man i fyrtioplusårsåldern har klätt upp sig kvällen till ära. Han har en tröja där det med stora bokstäver står tryckt “PUSSY EATER” tvärs över bröstet. Vilken charmör! Stackars sate vad mycket ligga han kommer att få ikväll! Månne är det dags att inse att man uppnått den aktingsvärda delen av livet som kallas “medelålder”?
Som bussföraren får man ofta svara på olika frågor. Oftast handlar det om resvägar eller tidtabeller men en kväll som denna bjuder på variation i reportoaren. Vid 18-tiden kliver en man ombord och frågar var han kan köpa sås. Utan att tänka mig för frågar jag – “Vad för sorts sås?”. Han reflekterar inte heller över det oväsentliga i frågan utan svarar “barbequesås”. Jag föreslår ICA på Hägerstensåsen.
Stefan Saidac funderade över hur man hittar de bästa vinerna på Systembolaget. Att läsa recensioner i olika tidningar är ett sätt, men Stefan utvecklade en egen metod att sammanställa dessa recensioner från olika källor till en “topplistornas topplista”.
Resultatet blev sajten vinbetyget.se. Här sammanställer Stefan topplistor över de bästa vinerna baserat på recensioner från bland annat Allt om Vin, DN, GP, SvD, Sydsvenskan, Vinbanken, med flera.
För att ett vin ska hamna på vinbetyget.se så behöver vinet alltså ha fått bra recensioner i flera olika tester. Ett vin som finns på vinbetyget.se:s topplista är alltså ett vin som fått bra omdömen och chanserna att du hittar ett gott vin om du tar hjälp av sajten är ganska stor.
Morgonen startar med lite av en överraskning. När jag vrider på startnyckeln till bussen visas ett ilsket oranget meddelande i displayen med texten “Motorfel”. Anrop till trafikledningen som får klartecken av verkstaden att vagnen ska ut i trafik ändå, eftersom det bara är en orange varning och inte ett rött fel. Min tanke var att byta vagnen, eftersom jag fortfarande befann mig inne på depån, så undviker vi att få ett haveri ute i trafik. Nu är det trafikledningens och verkstadens beslut att inte göra det och jag betvivlar inte att det finns ett bra skäl till det. Bussen svek mig inte utan fungerade klanderfritt hela delen av passet som jag hade den, trots den ilskna displayen. Att bekräfta meddelandet hjälpte föga eftersom det kom tillbaka efter ett par minuter.
Motorfel
I Bredäng klev en engelsktalande geocachare ombord, visade upp en surfplatta med en karta och en cache markerad ute i ett skogsområde och frågade om bussen gick dit. Rent strikt är svaret nej eftersom det inte går någon busslinje dit, än mindre är våra bussar terränggående. Nåväl, jag förstod att hon ville åka buss så tätt på cachen som möjligt. Trots att jag redan var minus tre minuter tog jag mig tid att hjälpa till, det hör ju till servicen i yrket. Mitt förslag var att hon skulle ta linje 135 åt motsatt håll så skulle hon hamna ganska nära. Nu råkar jag själv vara lite bevandrad i geocaching så jag visste precis vad det handlade om när hon visade upp kartan.
På SLs bussar i Stockholm åker man gratis om man har barnvagn eller rullator. Det är en undantagsregel som bara gäller på bussarna och har tillkommit av praktiska skäl eftersom dessa resenärer lastar på genom bakdörren. De slipper i och med det böka sig fram till föraren för att visera biljetten. För att detta inte ska fungera som någon form av gratisbiljett har man, när det gäller barnvagnar, den regeln att det ska vara en barnvagn med tillhörande barn (som dock inte behöver sitta i vagnen, men skall finnas med på resan). På samma sätt kan man anta att i alla fall andemeningen kring regeln för rullator, bör ha varit att innehavaren av denne faktiskt har behov av den. Något som jag tycker var tveksamt när det gäller mannen som sprang för att hinna med bussen samtidigt som han sköt rullatorn framför sig med ena handen. Jaja, orkar man nu dra runt på en rullator för att få åka buss gratis så må det väl vara hänt.
Kommentarer