Buss
50000 personer besöker Skogskyrkogården på en och samma dag. Det märks kan jag rapportera från förarstolen på buss 183 🙂 (För er som inte är bekanta med Stockholms busslinjer så är det den linje som går inne på Skogskyrkogården.) Men man möts av idel glada miner från resenärerna trots all trängsel. Kan man kalla det folkfest när det försiggår på en kyrkogård?
SL-bussar i väntan på dagens äventyr
Idag är det påskafton och de flesta är lediga. Jag kör dock buss den här helgen och har inget emot att väckarklockan står på 03.55. Jag vet, det verkar helknasigt men jag gillar det. Det är något speciellt att gå upp den tiden och åka iväg och jobba. Tyst och stilla ute, fåglar som kvittrar. När jag börjar tidigt har jag förberett allt kvällen innan så 04.10 går jag ut genom ytterdörren hemma.
Som bussförare får man uppleva såväl solnedgång som soluppgång. Inte mig emot, nästan så att det skulle vara förmånsbeskattning på det 🙂 Idag är det som sagt påskafton och morgonen började lite mer stilla än vanligt. Inte för att det brukar vara mycket folk ute en tidig lördagmorgon bortsett från några som ska till ett tidigt jobb (liksom jag) eller några av nattens festprissar som ännu inte hunnit hem. Men denna morgon var det som sagt lugnare än vanligt. Vissa av turerna på 147:an gick helt utan resenärer.
Vid klockan 8 på morgonen kliver det på en ung man på min buss. Han är iklädd Hammarbyhalsduk och har två kassar öl med sig. För säkerhets skull hade han redan vid denna arla tidpunkt påbörjat konsumtionen av innehållet i kassarna. Jag antar att man inte vill riskera att vara nykter när matchen börjar framåt eftermiddagen så det gäller att grunda ordentligt? Ölflaskan som han står och dricker medan han väntar på bussen ställer han snyggt och prydligt ovanpå papperskorgen (inte i) innan han kliver ombord. Månne var hans tankegångar, likt hans förmodade deltagande i supportermarschen mellan Medborgarplatsen och Tele2 arena senare på dagen, inte helt spikraka utan något vindlande.
Apropå fotboll, så denna dag är det supportermarsch mellan Medborgarplatsen och Gullmarsplan och Tele2 arena mellan 12-14 vilket innebär att Gullmarsplans bussterminal är stängd för busstrafik under tiden. Det påverkar en hel del linjer med omlagda körvägar. 144, 160, 164, 168, 188 och 811. De får vända vid Gubbängen eller Linde. Tyvärr kör jag ingen av dessa linjer idag, annars tycker jag den här typen av spektakel med omlagda körvägar kan vara ganska kul. Lika muntra var dock inte alla av de kollegor som drabbades. Bland annat var en kvinnlig kollega, som åkte med mig upp till garaget, något fundersam hur rasterna och pauserna (som normalt ligger i Gullmarsplan där vi har rastlokal) skulle gå till i Linde där lokal saknas helt. Manliga kollegor som saknar blygsel kan kanske göra sina behov i en buske men de kvinnliga har det ju inte lika lätt. Hur det gick med den saken vet jag inte.
I övrigt kan man notera många “Glad Påsk” från resenärerna (som naturligtvis besvarades med ett likaledes “Tack detsamma”). Dagens trevligaste komplimang var mannen som klev av vid Liljeholmen och strax innan ankomst stack fram huvudet och sa “Tack för ett oerhört trevligt bemötande!”. “Tack själv och trevlig helg” fick jag ur mig medan jag funderade på vad jag hade gjort – förutom att som vanligt hälsa mina resenärer med ett “Hej”, “Hejsan” eller “God morgon” och ett litet leende. Nåväl, det kanske var det han menade.
Varningslampor på Scaniabuss
Häromdagen när jag var ute och körde buss började plötsligt en larmsignal att tjuta och en röd symbol med en motor med flammor i tändes på instrumentpanelen. Jag körde direkt in till kanten, stängde av motorn, öppnade dörrarna och utrymde bussen. Medan jag bromsade in tittade jag i backspegeln men kunde inte se någon rök varken utanför bussen eller inne.
När bussen var utrymd och alla resenärer tryggt stod på trottoaren gick jag runt bussen men kunde inte hitta något som brann. Jag kikade då närmare på indikeringen, som visade sig inte vara brandlarmet. Det sitter nämligen mer till vänster på panelen och består av en ännu större röd lampa med skylten “BRANDLARM” bredvid.
Den här indikeringen betyder tydligen “allvarligt motorfel”. Varför man gör den i form av en symbol med en motor med flammor på förstår jag inte. Som förare så funderar jag inte utan tänds det en sådan lampa och tjuter en larmsignal, då stannar jag och utrymmer bussen först och funderar sedan. Varför inte bara göra en motorsymbol med ett rött kryss över och låta symboler som innehåller flammor faktiskt vara reserverat för just brandlarm? I detta fall visade det sig bero på att oljestickan var snustorr så vi hade tappat oljetrycket i motorn.
Borde jag som förare inte veta vad lamporna betyder kan kanske vän av ordning undra? Jo, faktiskt, men samtidigt så kör vi ett antal olika bussmodeller av olika fabrikat där lamporna inte alltid har samma utseende. På en del bussar finns det faktiskt en symbol med flammor som just är en indikering för brand. Och “better safe than sorry” – hellre utrymma en gång för mycket än en för lite. Det händer dessvärre att bussar brinner och för mig som förare är det ett mardrömsscenario. Så här gick det med vår vagn 4710, en buss som jag själv kört ett antal gånger → http://www.aftonbladet.se/nyheter/article19327915.ab
Hur som helst så fick jag ju på grund av detta praktiskt öva utrymning av buss med riktiga passagerare och det gick i stort sett bra. Det satt som reflex att få upp dörrarna och ingen panik uppstod. En ersättningsvagn var på plats inom 10 minuter så förseningen på turen blev relativt sett ganska liten.
I övrigt, för den som inte noterat det så har färgerna på varningslamporna i bilar, bussar och lastbilar en praktisk betydelse. Orange är en information, något som bör kontrolleras så snart det finns möjlighet. Rött innebär att något allvarligt är fel och att man ska stanna och stänga av motorn omedelbart.
Bussterminal Liljeholmen
Som bussförare gagnar det en om man, liksom jag, är utrustad med ett stilla sinne, tålamod och förståelse för att resenärer är irriterade. Man är den som ofta får sig en “skopa ovett” mest som ett sätt att ha någon att avreagera sig på när man som resenär utsätts för att bli försenad.
Som bussförare får man ha förståelse för att resenären inte har hela bilden klar för sig och därmed inte kan se sammanhanget. Det ska man inte ta åt sig av.
Nyligen körde jag i morgonrusningen med Liljeholmens bussterminal som utgångspunkt. Denna dag hade man stora störningar i järnvägstrafiken, inklusive pendeltågen, mellan Stockholm C och Älvsjö. Dels medförde det direkt en högre belastning på bussarna men många av de resenärer som hörde nyheten på radion till frukosten valde att ta bilen till jobbet istället och det medförde också generellt tätare trafik och längre köer.
På detta inträffar ju också ibland trafikolyckor, så även denna morgon. En lastbil och personbil krockade vid Årstaberg och även om de inte helt blockerade trafiken så drog det snabbt på sig långa köer.
Resultatet blev att jag blev ordentligt försenad på linje 134 så att när jag slutligen kom in till Liljeholmen låg jag -16 minuter vilket är rätt mycket i bussammanhang. Nästa avgång med den vagnen var därmed redan försenad.
Jag skulle dock ha ca 45 minuter rast så jag lämnade över bussen till kollegan som skulle ta över. Jag hade också pratat med trafikledningen och de hade frågat mig om jag kunde tänka mig att krympa ner min rast till det minsta som lagen kräver, nämligen 30 minuter. Det skulle innebära att jag skulle behöva köra min nästa avgång på linje 165 med ca 3 minuters försening. Självklart ställer jag upp för resenärernas skull!
Efter 30 minuters rast kommer jag ut till bussen som står uppställd vid gaten och avgångstiden är passerad med 3 minuter. Resenärerna står och väntar utanför dörren till gaten och jag ser på dem att de är irriterade över att jag “kommer sent” till avgångstiden som redan är passerad. En kvinna som kliver på säger med hög röst “Du är försenad! Du ska inte sitta och dricka kaffe! DU SKA JOBBA!!!”.
Jag tar som sagt inte åt mig. Folk kan inte veta hur det hänger samman. När vi kör ut från Liljeholmen tar jag mikrofonen och beklagar förseningen och berättar att det varit en kaosartad morgon i trafiken med stora förseningar, vilket gjort att jag för deras skull minskat ner min föregående rast till det minsta som lagen kräver, men att det tyvärr innebar att vi var tvungna att avgå ca 5 minuter sent. Men att jag tyckte det var bättre att jag drog ner på min rast, för deras skull, och såg till att vi avgick ca 5 minuter sent istället för 18, som det hade blivit om jag tagit hela min rast som jag hade rätt till.
Nej, hon kom naturligtvis inte fram och bad om ursäkt, men det hade jag inte heller förväntat mig. Innan du skäller ut din busschaufför nästa gång, tänk på att han eller hon också blir sen till sin kommande rast, paus eller att sluta jobbet för dagen, när bussen är sen. Att bussen är sen drabbar inte bara dig som resenär. Fråga gärna varför han eller hon är sen istället. Frågan är befogad och du kommer säkert få ett bra svar.
Ingen bussförare med sitt sunda förnuft i behåll vill komma sent till en avgång, full med irriterade passagerare, bara för att dricka en kopp kaffe. Det är inte den koppen kaffe värd, dessutom vill jag personligen i alla fall göra ett så bra jobb som möjligt och i det ingår att avgå i tid. Det är liksom en heder. Det är dessutom så att alla bussar idag spåras med GPS så trafikledningen har full koll på om en buss inte avgår i tid. Det gör att man som förare inte kan ta några förlängda “fuskpauser” obemärkt.
När man kör buss behöver man ibland låta både fram- och bakände av bussen sticka ut över trottoarer och refuger. Naturligtvis med vederbörlig försiktighet. Många gånger är korsningarna så trånga så att det faktiskt inte går att ta sig fram om man inte låter t ex framdelen svepa över t ex en refug. Däremot är det sällan man låter hjulen gå upp över kanten (det ser jag personligen som ett misslyckande).
När man övningskörde med buss var det alltså något man fick höra rätt ofta från sin körlärare – “använd överhänget”.
I den här videon gäller det att hålla tungan rätt i mun och definitivt använda överhänget.
Vinterväglag – då blir det ofta problem i trafiken
Det är kallt, mörkt och bussen är sen! Minuterna kryper fram innan bussen äntligen kommer. Man kan bli galen för mindre. Det är fullt förståligt och att busschauffören får en skopa ovett när han väl kommer är inte så konstigt. “Ska bussen behöva vara försenad bara för att det kommit lite snö? Det var ju vinter förra året också så det är ju inget nytt. Lär ni er aldrig???”.
Som tur är så är jag som busschaufför utrustad med en stor portion tålamod och förståelse så det brukar sluta bra ändå.
Men varför är bussen sen? Ja, inte för att vi försovit oss eller suttit och druckit kaffe för länge. När man jobbar som bussförare hör det till yrkets natur att vara van att passa tider. Personligen har jag aldrig försovit mig eller kommit för sent till jobbet. Inte en enda gång.
Har man svårt att passa tider bör man välja ett annat yrke. Skulle det mot förmodan ske, att man försover sig eller kommer för sent, så finns det resurser att sätta in i form av reservförare, allt för att förhindra att en tur ställs in.
Att vi sitter och fikar för länge och kör iväg sent händer inte heller. Alla bussar spåras idag med GPS så trafikledningen får direkt larm om en buss inte går ut i trafik när den ska.
Vad är det då som gör att vi blir sena? I stort sett i samtliga tillfällen handlar det om orsaker utanför vår kontroll.
Ibland är det ovanligt mycket resenärer. Vi måste stanna vid alla hållplatser där någon vill stiga på eller av och det måste få ta den tid det tar för resenärerna att göra det. Tidtabellerna är beräknade för en normal mängd resenärer för aktuell veckodag och tidpunkt, plus marginal. Är det plötsligt många fler som vill åka så är det risk att vi blir försenade.
En annan vanlig faktor som vi inte kan förutse eller styra över är trafiken. Kanske inträffar det en olycka som skapar köer. Vi sitter fast i dem som alla andra (vi kör trots allt buss och inte helikopter). Är det dessutom dåligt väglag så tar turen längre tid. Dels måste vi köra långsammare, dels är det en massa andra trafikanter ute, som vi delar vägarna med, och de är inte alltid lika vana vid olika väderförhållanden som yrkesförare är. Då blir det köer och stopp i trafiken.
Vi som kör vill precis som du, komma fram i tid. Om vi är försenade så är det vår rast eller paus som blir kortare. Och ska vi sluta för dagen så kommer vi komma hem från jobbet senare.
Kan vi inte köra in tiden så att vi kommer ikapp tidtabellen då? Nej, möjligheterna till det är väldigt små. Vi kan inte överskrida hastighetsbegränsningarna och kan inte köra fortare än vad som är säkert i förhållande till väglaget. Ofta har vi ett par hundra meter mellan hållplatserna och det är stoppen vid hållplatserna som tar tid. Att gasa hårt därimellan ger i stort sett ingen vinst alls. Istället blir det bara en obehaglig färd med hårda gaspådrag och kraftiga inbromsningar. Förutom att färden inte blir behaglig får vi rädda resenärer som sitter ner och håller i sig hårt tills bussen står helt stilla istället för att de kan resa sig och förbereda sig att stiga av medan man kör in till hållplatsen om man kör lugnt. Därför kan det t o m ta längre tid om vi kör hetsigt.
Ibland säger resenärer till mig “den här bussen är ju försenad varenda dag”. Jag brukar då föreslå att de ska kontakta SL och framföra klagomålet. Om bussen är försenad varje dag så är det ju fel på tidtabellen och då är det viktigt att de får veta det. Vi som kör bussen är kanske inte medvetna om att samma tur varje dag är sen eftersom vi ofta kör olika linjer och avgångar från dag till dag.
Gångfartsområde
Ett vägmärke som har införts sedan jag tog körkort är skylten för gångfartsområde. Vet du vad den betyder? Det verkar vara en skylt som gått många förare förbi eftersom man ofta blir omkörd av andra bilister när man håller lagstadgad hastighet i dem.
Du som fordonsförare har väjningsplikt mot gående i ett gångfartsområde. Hastigheten skall vara “gångfart”, d v s så fort/långsamt som en människa går, men någon exakt hastighet är inte specificerad. Dock lär max 7 km/h anses som gångfart. Så låga hastigheter kan vara svårt att avläsa på en hastighetsmätare så ett bra sätt kan vara att låta fordonet gå på tomgång på lägsta växel möjligen kompletterat med lite bromsning. Generellt gäller parkeringsförbud i gångfartsområde. Undantag på angivna platser. När du lämnar ett gångfartsområde har du väjningsplikt mot annan trafik som befinner sig utanför gångfartsområdet.
Här är ett exempel på en plats där gångfartsområde tillämpas (Gullmarsplan):
Hur många är det som har observerat skyltarna på Bromma flygplats, just när man passerat entrén till terminalbyggnaden? Ja, där är det alltså också gångfartsområde numera:
Vad som gäller för gångfartsområde, eller gårdsgata som det också kallas, regleras i Trafikförordningen 8 kap, §1 första stycket.
Tog du ditt busskörkort före 10 september 2008 har du hittills fått köra persontransporter med buss utan yrkeskompetensbevis (YKB) med det som kallas “hävdvunnen rätt”. Men senast 10 september 2015 måste du ha YKB för att få utföra persontransport med buss. Har du inte börjat utbildningen än så börjar det bli hög tid.
Läs mer om yrkeskompetensbevis på Transportstyrelsens hemsida.
Buss 144 mot Gullmarsplan
Bussförarjobbet är ett trevligt jobb där man får kontakt med människor, det är ett jobb med ansvar, man sitter inte inne på ett kontor och arbetstiderna är många gånger varierande (något som jag personligen uppskattar). Att ratta en buss är faktiskt ganska roligt och inte alls så svårt som det kan se ut. När man fått rutin är det inte svårare än att köra en bil. Annorlunda, men inte svårare.
Att jobba som bussförare kan man göra på heltid men går lika bra att ha som deltidsjobb eller behovsanställd som komplement till annan sysselsättning. Det behöver inte heller vara ett karriärval för resten av livet. Många kör buss medan de studerar t ex. Det är en kompetens som aldrig är fel att ha.
Även om man är sysselsatt med annat jobb är det en trygghet att ha en arbetsmarknad med god tillgång på jobb som man när som helst kan gå tillbaka till. Ganska många förare jag känner har jobbat som bussförare och sedan jobbat med annat men sedan av olika skäl kommit tillbaka till yrket. En gång bussförare, alltid bussförare som någon sa.
Är det inte stressigt då? Jo, om man har dålig stresstålighet och fel inställning kan det vara väldigt stressigt. Om man däremot ser trafiksituationen som något man faktiskt inte riktigt kan påverka utan bara hantera på bästa sätt med en professionell inställning så behöver det inte vara särskilt stressande. Man kommer inte snabbare fram genom köerna bara för att man hetsar. Att köra ikapp en tidtabell är i stort sett omöjligt. Och av alla ombord på bussen är man ju faktiskt den ende som inte ska någonstans. Som bussförare är man redan på jobbet och ska inte riktigt någonstans oavsett om man rullar fram på en tom motorväg i 90 km/h eller om man sitter fast i kö på Essingeleden.
Jag har träffat flera förare som haft “karriärjobb” i andra branscher men börjat jobba som bussförare eftersom man upplever det som mindre stressande. Arbetstiderna är noga reglerade, faktiskt t o m reglerade i lag vilket gör att man inte kan jobba hur mycket som helst och risken för utbrändhet som bussförare är relativt liten.
Arbetsmarknaden för bussförare är väldigt god. Dels är det ju så att när det blir lågkonjunktur och arbetslösheten ökar så är det fler som åker buss och det innebär mer jobb för bussförare. Ur ett statistiskt perspektiv så är det dessutom så att närmare 90% av de som innehar körkort för buss idag går i pension inom 15-20 år. Det är redan idag ett stort behov av bussförare och det kommer att öka.
Så vill du ge dig in i en ljus arbetsmarknad med många möjligheter till jobb så är bussförarjobbet en klar kandidat. Läs mer om att bli bussförare på bussforare.nu.