Vi (min fru och jag) äger ett hus i Danmark som är omgärdat på alla fyra sidor av häckar. Tomten är dessutom en avstyckad tomt, en s k “kotelettgrund” på danska vilket innebär att vi delar infart med två andra hus. Vårt hus ligger längst in men det innebär att ena sidan av infarten är vårt ansvar att klippa häcken på ända ut till vägen.
Sammanlagt blir det nog 100 meter häck som ska klippas varje sommar. I varje fall känns det som så. Avfallet från häckklippningen ska köras till återvinningsstationen (genbrugspladsen) för kompostering. I Danmark verkar det finnas två varianter för transport:
a) Man packar det hela i säckar eller
b) Man kör med släp (det verkar vara nationalsport att köra med släp i Danmark, man hyr inte utan alla har sin egen)
På min bil saknas möjlighet till dragkrok (Toyota Prius) så det blir till att transportera det hela i bilen på ett eller annat sätt. Att packa allt avfall i säckar är enormt tidskrävande. Istället hittade jag på en annan metod (som jag delar med mig av som ett s k “life hack”).
Jag köpte en 3×3 meter pressenning för hela 11 kr (förvisso danska DKK). Den brer jag ut på gräsmattan och fyller med häckklipp. Sedan snor jag ihop den som en stor påse och baxar in i bilen där jag fällt ner ryggstöden till baksätet. Jag är noga med att “påsen” inte blir så hög att den når innertaket i bilen eftersom det kan ge märken.
På ett par sekunder har jag tömt hela lasset på återvinningsstationen och jag kan återvända hem för ett nytt lass.
Transport av häckklipp i personbil
Transport av häckklipp i personbil
Transport av häckklipp i personbil
Leffe Triple (8,2%)
Leffe tillverkar i mitt tycke god öl med betyget väl godkänd, även om den nog anses “mainstream” av öl-konnessörer. Leffe Triple är nog den godaste varianten av Leffe som jag har smakat hittills. Alkoholhalt på 8,2% så det räcker med en att avnjuta i maklig takt.
Inköpt för €2.35 (33 cl) på Carrefour i Rapallo, Italien.
Mc Chouffe (8%)
Mc Chouffe är La Chouffes mörkare kusin. Smakmässigt känns släktskapet med La Chouffe tydligt. Mc Chouffe är en “cross over” mellan en mörk belgisk dubbel och en scottish ale. Alkoholhalten är på 8% och gillar man La Chouffe är den här intressant som omväxling.
Inköpt för dryga €2 på Carrefour i Rapallo, Italien.
Salsiccia
Kilopriset på italiensk salsicciakorv är inte helt oväntat väsentligt lägre i Italien jämfört med om man köper den färsk hemma i Sverige. Så på resa i Italien med tillgång till eget kök skulle det tillagas salsiccia. Det här receptet är halvt mitt eget, halvt insprirerat av sånt jag hittat på nätet. Nu gillar jag stark mat, så gör man inte det behöver man inte vara fullt så entusisastisk med chilin.
Du behöver (2 personer):
- Ca 300 gr salsicciakorv
- 1 st burk krossade tomater (400 gr)
- 1 st buljongtärning
- 3 st vitlöksklyftor
- 1/2 färsk röd chili
- Olivolja
- Färsk basilika
Serveras med:
- Pasta eller kokt potatis
- En fräsch sallad med olivolja och balsamvinäger
- Ett glas rött italienskt vin (jaja, det är frivilligt, men gott!)
Gör så här:
- Häll de krossade tomaterna i en kastrull
- Smula buljongtärningen fint i de krossade tomaterna
- Låt de krossade tomaterna sjuda i minst 20 minuter, rör om då och då, gärna med ett lock på så att de behåller vätskan
- Finhacka vitlöksklyftorna och chilin
- Häll lite olivolja i en stekpanna och stek salsiccian ca 3-4 minuter per sida tills den fått färg helt
- Skär salsiccian i ca 3-4 cm långa bitar och låt dem ligga kvar i stekpannan
- Häll i vitlöken och chilin i stekpannan och låt steka en stund tillsammans med korven
- Häll tomatsåsen i stekpannan över salsiccian, vitlöken och chilin och låt det hela sjuda några minuter
- Serveras tillsammans med pasta eller potatis, garnera med färsk basilika
Italiensk salsiccia med tomatsås a la Stefano
Bernard Bohemian Ale (8,2%)
Bernard Bohemain Ale är en överjäst öl från familjebryggeriet Bernard a.s. i Tjeckien. Den tydliga smaken av koriander för tankarna till Tripel Karmeliet och La Chouffe. Alkoholhalten ligger på 8,2%. En god öl som det gärna blir fler av.
Inköpt på Carrefour i Rapallo, Italien, för €2.79.
Vi har en Milton Smartline HR24 värmepanna för naturgas. Normalt serviceintervall är 24 månader men under en köldknäpp med bara 12 månader sedan senaste service slog pannan av med felkod 1C blinkande i displayen.
Felkod 1C betyder att för hög rökgastemperatur är uppmätt och är ofta en indikation på att den behöver rengöras (som görs vid normal service). Förra ägaren till huset hade slarvat med servicen så vid senaste servicen var pannan ordentligt igensatt. Möjligen räckte inte en service utan delar måste bytas. Vår servicefirma sa att vi kan prova att återställa pannan genom att hålla inne reset-knappen ett par sekunder tills “rE” visas i displayen och på så sätt få igång den tillfälligt igen.
Detta medförde att pannan gick i 1,5 dygn innan den slog ifrån igen. Reset igen och nu gick den bara en halvtimme innan den slog av. Vår servicefirma (och alla andra firmor vi ringde till) hade fullt upp och kunde tidigast komma om en vecka. Fler än vi som fått problem med värmepannan nu när vintern slagit till på riktigt?
En av firmorna vi ringde till kom dock med ett förslag för att försöka hålla det hela igång tills vi kunde få service på den. Det var att ställa ner radiatortemperaturen på pannan till 60 grader (vredet till höger om displayen). På så sätt kör inte brännaren så hårt och man minskar risken för att den ska slå av. Sagt och gjort, nu har den gått i flera dagar utan avbrott och vi har ändå hyfsat varmt i huset.
Vi kan notera också att sist det gjordes service på pannan så ställde serviceteknikern in radiatortemperaturen på “AUT”, något som kort och gott är noterat i manualen med “Använd inte denna inställning”. Någon förklaring finns inte och en möjlig gissning är att det kan få pannan att slå av med felkod 1C… Vi kommer dock framöver inte att låta den stå på “AUT”.
Jag och min fru använder uteslutande laptops som arbetsverktyg och vi har tillsammans avverkat ett antal maskiner de senaste åren. Förvisso går de minst 8 timmar om dagen 5 dagar i veckan, men vi är båda rädda om dem och de används inte i några särskilt utsatta miljöer. Antingen står de på bordet på hemmakontoret eller så är de med oss på resa på något hotellrum eller likande.
Vi har provat olika märken alltifrån Lenovo och HP till Samsung. Vi har provat lågprismaskiner till dyra “proffsmaskiner” men samtliga har till slut abrupt bara “dött”, inte helt ovanligt med “black screen of death”. Ibland har de gått med olika metoder gått att få igång ett tag, ibland inte.
Det är inte bara irriterande utan kostar också pengar i form av förlorad arbetstid när ens arbetsverktyg bara tvärdör på grund av hårdvarufel. Nu är jag ju tekniker själv men till slut har vi fått kassera maskinen helt enkelt därför att den inte gått att få liv i med en rimlig arbets- och kostnadsinsats.
Är man dessutom på resa så är det bara att uppsöka närmaste datorbutik och köpa en maskin, oftast när man varken har tid eller råd med det egentligen. Är det sämre kvalitet på tekniken nu för tiden kan man fråga sig?
Jag har länge varit av den åsikten att Apples Mac-produkter är av hög teknisk kvalitet, men jag har hållit mig ifrån dem av “religiösa” skäl. Dels är det en hype kring varumärket som jag inte gillar och man verkar betala en del pengar extra just för att det sitter en äppel-logotype på den, dels har Apples inställning till användaren har också avskräckt mig.
Jag minns mycket väl en kontakt med Apples datorer på tidigt 1990-tal. På en arbetsplats där jag jobbade hade vi en Apple-maskin som jag ville komma in fysiskt i för att montera ett tillbehör och för det behövdes en extra lång torx-skruvmejsel. Jag kontaktade en Apple-återförsäljare och bad att få köpa en. Oavsett vad jag sa, så var det arroganta, nästan robot-aktiga svaret “Du har inte i den att göra!”. Men den är ju min! “Du har inte i den att göra!”. Jag bryr mig inte om garantin, jag bryter gärna alla sigill. “Du har inte i den att göra!”. Jag kan ju sänka den i viken utanför om jag vill, den är ju min! “Du har inte i den att göra!”. Då fick jag nog, aldrig en Apple-produkt!
Nåväl, nu är jag trött på hårdvara som går sönder och som jag förlorar arbetstid på, så tro det eller ej. Jag är beredd att konvertera till den mörka sidan och har köpt mig en Apple Macbook Air. Förhoppningsvis blir den någon gång i framtiden utbytt, inte på grund av att den hälsar mig välkommen en morgon med en “black screen of death” utan för att jag den dagen har bestämt mig för att byta maskin p g a jag vill det, inte för att jag måste. Om den håller den kvaliteten får framtiden utvisa. Å andra sidan, håller den tekniskt så lär det inte bli min sista Apple-produkt.
2018-02-01 träder en ny lag i kraft som skärper reglerna kring avändning av mobiltelefoner, kommunikationsradio och liknande utrustning vid körning. I den nya lagen är det uttrycklingen förbjudet att hålla mobiltelefon och liknande i handen. Detta omfattar även handhållen mikrofon till kommunikationsradio. Så här säger lagen – Trafikförordning (1998:1276), 4 kap, 10 e §:
Vid färd på väg med ett motordrivet fordon får föraren ägna sig åt aktiviteter som användning av mobiltelefon och annan kommunikationsutrustning endast om det inte inverkar menligt på förandet av fordonet. Föraren får inte använda denna utrustning på ett sådant sätt att han eller hon håller den i handen. Förordning (2017:1284).
Som yrkesförare ser man så mycket tokigt ute i trafiken så hälften vore nog, så jag ser positivt på att reglerna skärps. Det medför att det blir enklare för Polisen att övervaka och lagföra eftersom de gamla reglerna var rätt så luddiga.
Med lagar är det ju så att det inte går att skriva specifika lagar som passar för varje enskild situation. Hela rättsväsendet skulle bli ohållbart med lagtexter så oöverskådliga att ingen skulle klara av att hantera dem. Därför skrivs lagar generellt och vid behov revideras de. Det innebär att lagar ibland kan få “konstiga” effekter och att man kan tycka att de skjuter bredvid målet. Att tillämpa lagar på verkligeheten är ibland som att försöka få runda klossar att passa i fyrkantiga hål. Det matchar inte helt, men man får göra så gott det går.
För oss som använder kommunikationsradio i arbetet så medför detta också förändringar eftersom vi inte får hålla mikrofonen i handen. Nu kan man tycka att det inte är just hållandet av mikrofonen som är problemet, men som sagt, jag ser gärna att reglerna skärps och medför det att jag inte får prata med mikrofonen i handen så får det bli så.
Nu tror jag egentligen inte att det är just de handhållna mikrofonerna till kommunikationsradio som är den stora faran i trafiken. Till skillnad från en telefon, som måste hållas vid örat för att man ska höra vad motparten säger, så är kommunikationsradion i det avseendet redan halvt handsfree eftersom man hör motparten via högtalare och man kan till och med lägga ifrån sig mikrofonen medan motparten talar. I de bussar jag kör har man inte hunnit installera någon form av handsfree-utrustning, så en lösning är bara använda kommunikationsradion när fordonet står still.
I SL:s fall (som jag kör för) kan detta vara lite praktiskt besvärligt beroende på hur radiosystemet är uppbyggt. När man som förare vill ha kontakt med trafikledningen skickar man ett statusmeddelande via skärmen (buss-pc:n) som anger vad man vill ha hjälp med. På så sätt kan trafikledningen prioritera ärendet så att man får hjälp snabbt när man behöver det medan om det inte är så akut så kan man vänta. I praktiken innebär det, beroende på ärendets art och trafikledningens arbetsbelastning att det kan ta allt mellan 10 sekunder och 30 minuter (eller mer) innan man får svar.
Så lösningen att stå vid vägkanten och vänta på svar fungerar inte praktiskt. Dessutom är det så att om man inte svarar inom en viss tid när trafikledningen sedan anropar så kopplas samtalet ned och man får börja om. D v s, då man får svar från trafikledningen behöver man besvara anropet tämligen omgående och det är inte säkert att man hinner stanna på lämplig plats för det.
Efter 1 februari 2018 är det inte tillåtet att använda handhållen mikrofon till kommunikationsradio. Så här bör man kunna göra utan att bryta mot lagen.
Min lekmannamässiga tolkning av lagen (jag är inte utbildad inom juridik), är att en annan lösning är att helt enkelt låta mikrofonen sitta kvar i hållaren, trycka på sändningsknappen och höja rösten lite extra. På så sätt kan man använda radion utan att man håller mikrofonen i handen och att det därmed bör vara tillåtet medan man kör. Fortfarande gäller att användningen av kommunikationsradion inte får störa körningen i övrigt.
Tänk på att din arbetsgivare kan ha en policy som medför att denna lösning på problemet ändå inte är tillåten på din arbetsplats.
(Vill du använda bilden ovan, kontakta mig. Observera att ovanstående lösning, att låta mikrofonen sitta kvar i hållaren, inte är prövat jurdiskt så jag friskriver mig härmed från allt ansvar.)
Det är inte helt ovanligt att man möter fordon som kör åt fel håll, d v s vänstervarv, i rondellen i Liljeholmen (bilden). Det är dem som kör och ser det kameran ser på bilden och ska svänga vänster mot Marievik som missar att det är en rondell och verkar tro att det är en korsning, så istället för att runda trädet på höger sida tar de direkt till vänster.
Rondell i Liljeholmen
Kanske är förklaringen att ytan till vänster upplevs så bred att man tror det går att köra i båda riktningarna där? Eller är man månne så fokuserad på att man gör något som man inte får, att man har tankarna på helt annat håll? Gatan som leder in till rondellen, där de flesta kommer som kör fel, är nämligen en bussgata där bara bussar och spårvagnar hör hemma.
Dem jag möter som hamnar front mot front med min buss brukar få bråttom att få bilen åt rätt håll i rondellen när det inser att de kör åt galet håll 🙂
Kommentarer