Stefan
Nu tycker jag förvisso inte att man ska rättfärdiga ett fel genom att peka på ett annat. Visst ska det inte fuskas med avgasvärden men när nu debatten om miljö ändå är uppe på bordet, är det då inte dags att vi också adresserar det faktum att USA utan motstycke förbrukar mest energi per capita och samtidigt riktar blicken mot de verkliga problemen? Oavsett fuskade värden eller ej så är jag övertygad om, utan att ha undersökt fakta närmare, att en VW Golf är betydligt mer miljövänlig än en Ford F-klass – rätta mig gärna om jag har fel.
Jämför bilarna i dessa två videos som visar topplistor över de mest sålda bilarna i USA respektive i Europa. Den amerikanska topplistan karaktäriseras av stora energislukande jättebilar medan den europeiska i stort sett bara består av mindre energisnålare bilar – med VW Golf på förstaplatsen.
Den amerikanska topplistan (2014):
Motsvarande europeiska topplista (2014):
I Sverige har vi en lag kring brytande av post- och telehemlighet som medför att det är olagligt att läsa meddelanden som skickats till någon annan, från det att det avsänts till att det nått mottagaren. Lagen omfattar såväl vanlig post som elektroniska meddelanden.
Som förälder och förmyndare till omyndiga barn är man van vid att öppna viktig post för dem men från den dagen de fyller 18 så begår man ett brott. Så när telningen blir myndig, lämna posten oöppnad till dem, hur viktig den än ser ut att vara. Man får inte heller, trots bästa välvilja, gå in och läsa den myndige sonens eller dotterns epost, chattmeddelanden eller SMS.
Så svaret på frågan i rubriken är alltså NEJ. Ditt barn har blivit vuxet från och med 18 årsdagen och du har som förälder inte längre någon laglig rätt att göra det.
Toyota Prius 1.8 hybrid
En hybridbil är en bil med två framdrivningssystem – en förbränningsmotor som går på t ex bensin och en elmotor som drivs av batterier. Batterierna laddas dels genom förbränningsmotorn men också då man bromsar. En hybrid med “plugin” innebär att den kan laddas genom ett eluttag och kan köras längre på enbart batteridrift än de “vanliga” hybriderna. Hybridbilen väljer själv när den ska köra på el respektive förbränningsmotorn och ibland med en kombination av båda. När man kör i t ex ett parkeringshus så kan man med en knapp tvinga bilen till enbart eldrift.
När jag var i färd med att köpa min första hybridbil, en Toyota Prius, så läste jag skräckbeskrivningar om batteripaket som kan gå sönder och att byta det skulle kosta 40.000 kr. Å andra sidan, om man köpte sin begagnade Toyota Prius av en Toyota-handlare så fick man en förlängd garanti som omfattade hybridkomponenterna och det kändes ju tryggt. Tidigare har jag oftast köpt mina bilar privat eftersom det ger ett lägre pris men i det här fallet fick detta faktum mig att köpa min bil av en Toyota-handlare.
Vågar man då köpa en hybridbil begagnad av en privatperson? Idag hade jag gjort det. Det kanske kostade 40.000 kr att byta batteripaketet då när jag köpte min Toyota Prius. Idag kostar det 20.000 kr att byta batteripaketet. Batteriet är också konstruerat för att hålla bilens livslängd ut, så ett byte ska höra till undantagsfallen. Och då till en kostnad som motsvarar kostnaden för byte av partikelfiltret på en dieselbil. De hybridbilar som sålts i Sverige där man varit tvungen att byta batteripaket är en handfull så jag skulle nog påstå att risken är väldigt liten.
Om den förlängda garantin är enda orsaken till att välja att köpa sin begagnade hybridbil av en handlare så anser jag att det är bättre att köpa bilen privat. Merkostnaden att köpa begagnad bil av en handlare jämfört med privat ligger på kanske 10-20.000 kr, d v s ungefär samma kostnad som det innebär att själv bekosta byte av batteripaketet om man skulle ha otur att det går sönder.
Vad är fördelarna med en hybridbil då? Ja, en verklig bränsleförbrukning på ca 0,5 liter per mil vid blandad körning och en fordonsskatt på dryga 400 kr per år är starka argument.
Så sammanfattningsvis – hade jag köpt min Toyota Prius hybridbil idag hade jag definitivt köpt den privat. Jag har under de år jag ägt min Toyota Prius 2008 aldrig haft något som helst problem med något som rör hybridsystemet. Det har varit vanlig service och byte av slitagedelar, t ex bromsar. De eventuella barnsjukdomar som kan ha funnits med hybrider är antagligen borta för länge sedan eftersom hybridtekniken nu funnits en längre tid på marknaden.
Läs mer frågor och svar kring att äga en hybridbil på Toyotas FAQ om hybridbilar.
Den här artikeln på mintoyota.se ger också en hel del svar till en potentiell hybridägare.
Inledningsvis ska jag nämna att många cyklister cyklar bra, tyvärr inte alla. Jag är också själv cyklist så jag ser detta med både cyklistens och bilistens ögon.
En del cyklister verkar leva i tron att det är så att bilister alltid har väjningsplikt mot cyklister eftersom bilar är hårda och cyklister mjuka, men så är faktiskt inte fallet. Det är en alltför vanlig missuppfattning.
Jag höll ikväll på att köra på en svartklädd cyklist, utan reflexer eller lyse, som dundrade rakt ut på en cykelpassage på en rak väg. Jag bromsade hårt när jag fick syn på honom och genom att han gjorde en undanmanöver så undvek vi att kollidera. Nu var jag inte ute efter att kasta pekpinnar omkring mig utan mest mån om honom eftersom han antagligen inte förstår hur dåligt han syns utan lyse och reflexer och att komma dundrande ut över en bilväg i 20-30 km/h i becksvart mörker är liksom ingen bra idé. Jag stack ut huvudet och sa att “Du, lyse och reflexer när det är mörkt ute är en rätt bra idé! Jag såg dig överhuvudtaget inte”. Som svar fick jag ett pekande på marken och orden “Det är min väg!”.
Nej, faktiskt inte. Cykelpassager, d v s de ställen där cyklister ska kunna passera bilvägar, som är utmärkta med vita fyrkanter för cyklisterna innebär inte fri väg för cyklisten. Bilföraren är skyldig att anpassa farten för att inte utgöra fara för cyklisten, men cyklisten har väjningsplikt för biltrafiken. I det här fallet rörde det sig om en cykelpassage på rak väg. Om cykelpassagen ligger omedelbart efter utfarten från en rondell eller en sväng/korsning så har bilisterna dock väjningsplikt för cyklisterna.
Om det däremot rör sig om en cykelöverfart så har bilisterna väjningsplikt för cyklisterna men vid en sådan överfart är gatan för bilisterna märkta med spetsiga trianglar, en väjningslinje. En cykelöverfart märks också ut med en särskild skylt som ser ut som en variant av “herr gårman” fast med en cyklist på. Vid cykelöverfart ska det också finnas fartdämpande anordningar, t ex upphöjning eller s k vägbulor.
Att cykla i mörker utan lyse och reflexer är dessutom också olagligt, så cyklisten ifråga hade fel på flera punkter. Nu tror jag inte han var dum i huvudet utan helt enkelt inte visste vilka regler som gäller och hur dåligt han syns. En bra regel mellan alla trafikanter oavsett trafikslag är att, även om den andre har väjningsplikt, är det bra att försöka etablera ögonkontakt eller på annat sätt avgöra att denne har uppfattat dig innan man kör.
Ett råd till dig som är cyklist – även om det inte behövs körkort för att cykla i biltrafiken, ta reda på vilka trafikregler som finns. Det underlättar för dig eftersom du då bättre vet vad du kan förvänta dig av dina medtrafikanter. Cykla med säkerheten i fokus. För även om bilisten hade väjningsplikt så kommer du som cyklist med säkerhet vara den som hamnar på akuten med kanske livshotande skador, inte bilisten. Och vad spelar det för roll om man hade rätt när man är svårt skadad?
Läs mer om cykelpassager och cykelöverfarter här.
Information om regler kring reflexer och belysning på cyklar hittar du här.
Krama varandra i trafiken som dom sa i rattmuffen!
SL-bussar i väntan på dagens äventyr
Idag är det påskafton och de flesta är lediga. Jag kör dock buss den här helgen och har inget emot att väckarklockan står på 03.55. Jag vet, det verkar helknasigt men jag gillar det. Det är något speciellt att gå upp den tiden och åka iväg och jobba. Tyst och stilla ute, fåglar som kvittrar. När jag börjar tidigt har jag förberett allt kvällen innan så 04.10 går jag ut genom ytterdörren hemma.
Som bussförare får man uppleva såväl solnedgång som soluppgång. Inte mig emot, nästan så att det skulle vara förmånsbeskattning på det 🙂 Idag är det som sagt påskafton och morgonen började lite mer stilla än vanligt. Inte för att det brukar vara mycket folk ute en tidig lördagmorgon bortsett från några som ska till ett tidigt jobb (liksom jag) eller några av nattens festprissar som ännu inte hunnit hem. Men denna morgon var det som sagt lugnare än vanligt. Vissa av turerna på 147:an gick helt utan resenärer.
Vid klockan 8 på morgonen kliver det på en ung man på min buss. Han är iklädd Hammarbyhalsduk och har två kassar öl med sig. För säkerhets skull hade han redan vid denna arla tidpunkt påbörjat konsumtionen av innehållet i kassarna. Jag antar att man inte vill riskera att vara nykter när matchen börjar framåt eftermiddagen så det gäller att grunda ordentligt? Ölflaskan som han står och dricker medan han väntar på bussen ställer han snyggt och prydligt ovanpå papperskorgen (inte i) innan han kliver ombord. Månne var hans tankegångar, likt hans förmodade deltagande i supportermarschen mellan Medborgarplatsen och Tele2 arena senare på dagen, inte helt spikraka utan något vindlande.
Apropå fotboll, så denna dag är det supportermarsch mellan Medborgarplatsen och Gullmarsplan och Tele2 arena mellan 12-14 vilket innebär att Gullmarsplans bussterminal är stängd för busstrafik under tiden. Det påverkar en hel del linjer med omlagda körvägar. 144, 160, 164, 168, 188 och 811. De får vända vid Gubbängen eller Linde. Tyvärr kör jag ingen av dessa linjer idag, annars tycker jag den här typen av spektakel med omlagda körvägar kan vara ganska kul. Lika muntra var dock inte alla av de kollegor som drabbades. Bland annat var en kvinnlig kollega, som åkte med mig upp till garaget, något fundersam hur rasterna och pauserna (som normalt ligger i Gullmarsplan där vi har rastlokal) skulle gå till i Linde där lokal saknas helt. Manliga kollegor som saknar blygsel kan kanske göra sina behov i en buske men de kvinnliga har det ju inte lika lätt. Hur det gick med den saken vet jag inte.
I övrigt kan man notera många “Glad Påsk” från resenärerna (som naturligtvis besvarades med ett likaledes “Tack detsamma”). Dagens trevligaste komplimang var mannen som klev av vid Liljeholmen och strax innan ankomst stack fram huvudet och sa “Tack för ett oerhört trevligt bemötande!”. “Tack själv och trevlig helg” fick jag ur mig medan jag funderade på vad jag hade gjort – förutom att som vanligt hälsa mina resenärer med ett “Hej”, “Hejsan” eller “God morgon” och ett litet leende. Nåväl, det kanske var det han menade.
Varningslampor på Scaniabuss
Häromdagen när jag var ute och körde buss började plötsligt en larmsignal att tjuta och en röd symbol med en motor med flammor i tändes på instrumentpanelen. Jag körde direkt in till kanten, stängde av motorn, öppnade dörrarna och utrymde bussen. Medan jag bromsade in tittade jag i backspegeln men kunde inte se någon rök varken utanför bussen eller inne.
När bussen var utrymd och alla resenärer tryggt stod på trottoaren gick jag runt bussen men kunde inte hitta något som brann. Jag kikade då närmare på indikeringen, som visade sig inte vara brandlarmet. Det sitter nämligen mer till vänster på panelen och består av en ännu större röd lampa med skylten “BRANDLARM” bredvid.
Den här indikeringen betyder tydligen “allvarligt motorfel”. Varför man gör den i form av en symbol med en motor med flammor på förstår jag inte. Som förare så funderar jag inte utan tänds det en sådan lampa och tjuter en larmsignal, då stannar jag och utrymmer bussen först och funderar sedan. Varför inte bara göra en motorsymbol med ett rött kryss över och låta symboler som innehåller flammor faktiskt vara reserverat för just brandlarm? I detta fall visade det sig bero på att oljestickan var snustorr så vi hade tappat oljetrycket i motorn.
Borde jag som förare inte veta vad lamporna betyder kan kanske vän av ordning undra? Jo, faktiskt, men samtidigt så kör vi ett antal olika bussmodeller av olika fabrikat där lamporna inte alltid har samma utseende. På en del bussar finns det faktiskt en symbol med flammor som just är en indikering för brand. Och “better safe than sorry” – hellre utrymma en gång för mycket än en för lite. Det händer dessvärre att bussar brinner och för mig som förare är det ett mardrömsscenario. Så här gick det med vår vagn 4710, en buss som jag själv kört ett antal gånger → http://www.aftonbladet.se/nyheter/article19327915.ab
Hur som helst så fick jag ju på grund av detta praktiskt öva utrymning av buss med riktiga passagerare och det gick i stort sett bra. Det satt som reflex att få upp dörrarna och ingen panik uppstod. En ersättningsvagn var på plats inom 10 minuter så förseningen på turen blev relativt sett ganska liten.
I övrigt, för den som inte noterat det så har färgerna på varningslamporna i bilar, bussar och lastbilar en praktisk betydelse. Orange är en information, något som bör kontrolleras så snart det finns möjlighet. Rött innebär att något allvarligt är fel och att man ska stanna och stänga av motorn omedelbart.
Bussterminal Liljeholmen
Som bussförare gagnar det en om man, liksom jag, är utrustad med ett stilla sinne, tålamod och förståelse för att resenärer är irriterade. Man är den som ofta får sig en “skopa ovett” mest som ett sätt att ha någon att avreagera sig på när man som resenär utsätts för att bli försenad.
Som bussförare får man ha förståelse för att resenären inte har hela bilden klar för sig och därmed inte kan se sammanhanget. Det ska man inte ta åt sig av.
Nyligen körde jag i morgonrusningen med Liljeholmens bussterminal som utgångspunkt. Denna dag hade man stora störningar i järnvägstrafiken, inklusive pendeltågen, mellan Stockholm C och Älvsjö. Dels medförde det direkt en högre belastning på bussarna men många av de resenärer som hörde nyheten på radion till frukosten valde att ta bilen till jobbet istället och det medförde också generellt tätare trafik och längre köer.
På detta inträffar ju också ibland trafikolyckor, så även denna morgon. En lastbil och personbil krockade vid Årstaberg och även om de inte helt blockerade trafiken så drog det snabbt på sig långa köer.
Resultatet blev att jag blev ordentligt försenad på linje 134 så att när jag slutligen kom in till Liljeholmen låg jag -16 minuter vilket är rätt mycket i bussammanhang. Nästa avgång med den vagnen var därmed redan försenad.
Jag skulle dock ha ca 45 minuter rast så jag lämnade över bussen till kollegan som skulle ta över. Jag hade också pratat med trafikledningen och de hade frågat mig om jag kunde tänka mig att krympa ner min rast till det minsta som lagen kräver, nämligen 30 minuter. Det skulle innebära att jag skulle behöva köra min nästa avgång på linje 165 med ca 3 minuters försening. Självklart ställer jag upp för resenärernas skull!
Efter 30 minuters rast kommer jag ut till bussen som står uppställd vid gaten och avgångstiden är passerad med 3 minuter. Resenärerna står och väntar utanför dörren till gaten och jag ser på dem att de är irriterade över att jag “kommer sent” till avgångstiden som redan är passerad. En kvinna som kliver på säger med hög röst “Du är försenad! Du ska inte sitta och dricka kaffe! DU SKA JOBBA!!!”.
Jag tar som sagt inte åt mig. Folk kan inte veta hur det hänger samman. När vi kör ut från Liljeholmen tar jag mikrofonen och beklagar förseningen och berättar att det varit en kaosartad morgon i trafiken med stora förseningar, vilket gjort att jag för deras skull minskat ner min föregående rast till det minsta som lagen kräver, men att det tyvärr innebar att vi var tvungna att avgå ca 5 minuter sent. Men att jag tyckte det var bättre att jag drog ner på min rast, för deras skull, och såg till att vi avgick ca 5 minuter sent istället för 18, som det hade blivit om jag tagit hela min rast som jag hade rätt till.
Nej, hon kom naturligtvis inte fram och bad om ursäkt, men det hade jag inte heller förväntat mig. Innan du skäller ut din busschaufför nästa gång, tänk på att han eller hon också blir sen till sin kommande rast, paus eller att sluta jobbet för dagen, när bussen är sen. Att bussen är sen drabbar inte bara dig som resenär. Fråga gärna varför han eller hon är sen istället. Frågan är befogad och du kommer säkert få ett bra svar.
Ingen bussförare med sitt sunda förnuft i behåll vill komma sent till en avgång, full med irriterade passagerare, bara för att dricka en kopp kaffe. Det är inte den koppen kaffe värd, dessutom vill jag personligen i alla fall göra ett så bra jobb som möjligt och i det ingår att avgå i tid. Det är liksom en heder. Det är dessutom så att alla bussar idag spåras med GPS så trafikledningen har full koll på om en buss inte avgår i tid. Det gör att man som förare inte kan ta några förlängda “fuskpauser” obemärkt.
Donald Helander – min pappa, en dag på jobbet 1984
Nyligen drömde jag att det var hög tid att slå en signal till min pappa, bara för att höra hur det är eftersom det var ett tag sedan jag hörde av honom. Att sakta vakna till och inse att han dog 1992 och möjligheterna att ringa honom sedan länge är borta var inte lika rolig.
Numera är det få av dem jag känner som bara hör av sig så där, rätt upp och ner, bara för att höra hur det är och hålla kontakten. Är det bara jag eller har det blivit ett tidens tecken att man måste ha ett ärende för att höra av sig? Är vi så uppkopplade via sociala medier att vi ändå tycker att vi har koll på varandra?
Jag är ingen motståndare till sociala medier som t ex Facebook. Jag tycker det är ett utmärkt sätt att hålla kontakten med dem som kontakten annars hade gått förlorade med. Gamla klasskamrater, arbetskollegor och vänner har man fortfarande lite koll på vad de sysslar med nu för tiden.
De flesta telefonsamtal jag får idag inleds med lite artiga fraser, “hur är det med dig nu för tiden”, “det var länge sedan” o s v men man hör på tonläget att det finns en annan anledning till att de ringer. Ofta vill man be mig om råd eller om en tjänst och jag undrar rätt ofta om man faktiskt ens var intresserad av mina svar på de inledande artighetsfraserna?
Kontakten via sociala media ersätter ju inte det hederliga gamla telefonsamtalet, bara för att “snacka skit” och “kolla läget”. Jag måste erkänna att jag saknar de sociala telefonsamtalen vi hade innan sociala media. Att höra en röst och ett tonläge är faktiskt något helt annat än statusuppdateringar som kanske inte är så spontana som de verkar, utan ofta genomtänkta och ibland redigerade, eller för att inte tala om den senaste selfien (eller numera groupien) på Facebook.
Nu är jag 60-talist och har levt en stor del av mitt liv före tiden med såväl Internet som Facebook och Twitter. Innan vi hade denna ständiga, dygnet-runt-uppkoppling, så var vi tvungna att bete oss lite annorlunda för att hålla kontakten med varandra. Det kanske inte är fel på dagens sätt att kommunicera, kanske är det bara jag som “is getting too old for this shit” och i min enfald saknar att kommunicera via telefon? 🙂
Jag försöker då och då ringa dem jag känner och tycker om men med några få undantag känns det som det är bara jag som gör det. Låter jag bli att ringa så kan det gå månader och år utan att vederbörande hör av sig. Då undrar man i stilla sinne om man inte är saknad eller om alla helt enkelt är för upptagna med sina liv för att hinna höra av sig?
Ring dem du tycker om då och då. Jag tror de kommer uppskatta det. Gärna idag. I morgon kan det vara för sent.
Salt i diskmaskin – http://commons.wikimedia.org/wiki/User:Swindejr
Om man läser Vanliga frågor och svar på Stockholm Vatten menar de att man inte behöver det. Jag vill dock påstå motsatsen. Man verkar dock inte behöva lika mycket salt som i diskmaskiner som används i områden med hårt vatten.
Efter att ha använt min diskmaskin i Stockholm i 7 år utan salt (kanske längre, jag vet faktiskt inte när/om föregående ägare av lägenheten någonsin haft i salt) så började maskinen att diska dåligt. Det blev vita avfällningar på porslinet och det blev helt enkelt inte rent.
Jag gjorde ren filtren utan att det hjälpte och upptäckte då att maskinen inte kom upp ordentligt i temperatur. Det blev varmt men inte tillräckligt varmt. Efter lite googlande kom jag fram till att det antagligen var så att maskinen behövde avkalkas.
Jag läste om olika tips, alltifrån att köpa specialiserade avkalkare, använda citronsyra eller ättikssprit för att avkalka maskinen. Nu var det dock kväll, jag hade inget av detta hemma men ville ändå komma vidare med att lösa detta. Salt hade jag dock hemma så jag fyllde på salt i saltbehållaren i diskmaskinen och fyllde även diskmedelsfacket med salt. Sedan körde jag maskinen tom på intensivprogrammet.
Och se det räckte. Efter det så blir det inga vita avfällningar och disken blir ren. Så min empiriska slutsats av detta är att det behövs salt i diskmaskiner även i Stockholm någon gång ibland.