1987 körde jag buss ett halvår på SL och gillade det så mycket att jag gärna ville komma tillbaka till yrket någon gång. Ett hektiskt yrkesliv i IT-branschen, barn, familj mm så fanns det inte utrymme ens för ett extraknäck som bussförare. Vilket resulterade i att jag inte har rattat buss på 26 år. Barnen börjar bli stora (definitionsmässigt är de nu “vuxna”) och yrkeslivet som egenföretagare har gjort att jag har större kontroll över min tid.
SL-stämpel
På senare år har jag alltså börjat kika på jobbannonser och letat efter timanställning eller deltidsjobb som bussförare. Det har varit skralt trots att SL-entreprenörerna verkar skrika efter personal i Stockholm. Men de enda tjänsterna jag kunde finna var heltidstjänster eller sommarextra vilket innebär att man måste jobba 100% i minst tre månader, något som inte fungerar med mitt liv i övrigt.
Men så sprang jag av en tillfällighet på en SL-förare som tipsade mig om att skicka in en ansökan i alla fall och bara berätta vad jag söker och vad jag kan erbjuda. Sagt och gjort – i december 2012 gick ansökan iväg till Keolis och till Nobina eftersom det är de två entreprenörer som trafikerar mina närområden. Nobina var snabbast att reagera – genom att skicka tillbaka den ansökan som jag fyllt i på deras hemsida, printat ut och skickat in (allt enligt deras egna instruktioner). Istället skulle jag nu fylla i en elektronisk blankett på deras hemsida. I februari ringer en rekryterare från Keolis när jag sitter i bilen på väg ner till Österrike för vinterlov. Hon frågar hur jag tänker mig att jag vill jobba. Ja, som tim- eller deltidsanställd svarar jag. Är du intresserad av en deltidstjänst, varannan helg, 20%? Ja, självklart!
Jag blir inbjuden till informationsmöte på depån i Gubbängen ett par veckor senare. Ytterligare någon vecka senare är det dags för körprov på depån i Hornsberg. BE C DE-behörighet har jag men de vill naturligtvis se med egna ögon hur jag kör buss. De sätter en buss i händerna på en och en kontrollant vid sidan av, sedan bär det ut på stan. Lite pirrigt var det eftersom jag inte kört en buss på 26 år men det var ju som att cykla. Att köra buss satt i ryggmärgen så jag fick “med väl godkänt”.
SL Access reskassa manual
Sedan var det dags för intervju. Laddad med referenser, betyg, intyg och allt annat som är bra att ha vid en intervju så styrde jag kosan mot Keolis rekrytering på Sjöviksbacken. Tyvärr var jag inte så “om mig och kring mig” den gången jag jobbade på SL att jag såg till att få ett intyg eller betyg. Det enda papper jag kunde uppbringa från den tiden var en kopia på ett löneunderlag (tidrapport). Den var tjejen på rekryteringen mycket intresserad av och det samt det faktum att jag har körkort för buss, ett städat yttre och ett ordnat liv utan något belastande när det gäller brott och straff gjorde att intervjun gick bra och hon bokade in mig på den första kursen som skulle börja i maj, med reservation att jag blev godkänd på läkarundersökning och drogtest.
Läkarundersökning och drogtesten gick galant. Jag ser faktiskt bättre än vad jag gjorde för 26 år sedan, vilket inte är en ovanlig utveckling med åldern när man är lite närsynt. Anställningsavtalet skrivet och därefter var det dags att åka ut till depån i Botkyrka för att besöka uniformsservice. Efter 20 minuter var diverse persedlar provade och beställningen av uniform var klar.
Så var det dags för den första kursen. Taxa, stämpel, biljetter, kuponger, SL Access, LABC och HLR (sjukvård), brandskydd och brandövning (släckning och utrymning av rökfylld buss), blanketter, tjänstespecar, BussPC, kommunikationsradio, besök på trafikledningen och till sist konflikthantering. En kompakt vecka med mängder av nyttig information.
SL Access övningsutrustning och BussPC
Efter en vecka mer eller mindre på skolbänken så ser jag nu fram emot nästa vecka då linjeutbildningen börjar. Då ska vi ut och köra buss på riktigt för att lära oss alla linjer innan vi får gå igång och börja köra buss med passagerare. Ett 40-tal linjer som ska köras och memoreras. Vi har inte GPS-navigator som hjälpmedel i bussarna så allt måste in i huvudet. Linjerna ska sitta utantill och blicken skall vara på vägen och inte på en navigator.
Undrar om mannen bakom mig i kassakön på Coop lider av någon form av OCD eftersom han nogsamt arrangerar alla sina varor i en exakt rät linje på bandet. Och han nöjde sig inte med det utan rättade även till alla mina varor. Jag lät honom hållas 🙂 Som tvångstanke var det rätt sött.
Tanken går osökt till ett klipp ur filmen “As good as it gets”.
Jag har alltid varit en person med få sjukdomar och “skavanker”, något som jag är djupt tacksam för. Motion och träning var tidigare inte något som intresserade mig och dessutom hade jag när jag närmade mig 30-årsåldern dragit på mig en hyfsad övervikt. Men 1999 fick min mor en stroke och det fick mig att tänka om. Övervikt och motion handlar inte bara om utseende utan om hälsa. Faktiskt så är övervikt och brist på motion en faktor som riskerar att förkorta ens liv.
Så 1999 gick jag ner 30 kg genom diet och motion. Genom åren har jag ökat motionerandet och det gäller att hitta en form som passar en. Annars slutar man snart med det. Jag provade ett par misslyckade vändor med gym-kort som resulterade i att det efter någon månad eller två blev allt glesare mellan passen. Jag tyckte helt enkelt det var så vansinnigt tråkigt.
Den motionsform jag fann som passade mig var cykling. Jag cyklar kors och tvärs genom stan. Till vardags har jag några rundor att alternera mellan som tar ca 1 timme (20 km). Men på helgerna så föredrar jag att cykla fritt på “upptäcksfärd”. Hitta nya ställen och gator som jag inte varit på förut. På det sättet har jag inga problem att sitta 3 timmar på cykeln – att jämföra med att jag knappt stod ut 45 minuter på en träningscykel på gymet.
Det blir ca 500 mil om året på cykeln eller i genomsnitt ca 1 timme per dag. Jag brukar i praktiken ta 1-2 dagar utan cykling i veckan och på helgerna blir turerna 2-3 timmar. Så jag känner mig frisk som en nötkärna.
Nu till inläggets rubrik – högt blodtryck. Båda mina föräldrar har dragits med högt blodtryck så jag har genetiska förutsättningar för att själv få det. Hösten 2012 var jag på årlig hälsokontroll och denna gång visade sig blodtrycket ha krupit upp över gränsvärdet. Till skillnad från vad jag trodde så är det inget som varken syns eller känns. Man kanske tror att högt blodtryck ska kännas i form av att hjärtat slår hårt. Så är inte fallet. Även om jag är helt avslappnad, ligger ner och vilar, utan stress och känner mig helt harmonisk, så är mitt blodtryck för högt. Motion motverkar högt blodtryck – men som i mitt fall – om orsaken är genetisk så kan man motionera hur mycket som helst – det kommer inte sänka blodtrycket utan det måste medicineras.
Högt blodtryck är, inom vissa gränser, inte någon akut situation. Man kan gå många år med högt blodtryck utan att känna av det eller veta om det. Det är först när symptomen i form av hjärtinfarkt eller stroke dyker upp som det börjar bli besvärligt. För att slippa det bör man medicinera mot det så fort man blir diagnosticerad med högt blodtryck.
Medicinen får man leva med resten av livet och normalt får man inga eller små biverkningar av det. För min del känner jag inte av medicinen överhuvudtaget.
Blodtrycksmätare Omron M6
Så när man börjar komma upp i 40-årsåldern kan det vara en god idé att regelbundet, t ex en gång om året, få sitt blodtryck kontrollerat. Det är inte fel att samtidigt göra en allmän hälsokontroll så att ev andra problem kan upptäckas tidigt. Det är bättre att börja behandla högt blodtryck (eller andra problem) i tid än att ta hand om konsekvenserna (hjärtinfarkt / stroke) senare.
Om inte annat kan man boka en tid hos distrikssköterskan eller så kan man gå till vissa Apotek som kan göra blodtryckskontroll drop-in. Särskilt viktigt är det om man som jag, har de genetiska förutsättningarna i form av att högt blodtryck finns i släkten. Och kom ihåg – högt blodtryck känns inte och syns inte, så man kan inte veta om man har det med mindre än att man mäter det!
Man kan också investera i en egen blodtrycksmätare. Min läkare rekommenderar fabrikatet Omron M6 som finns att köpa på Apoteket och kostar under tusenlappen.
I december 2012 gick Facebook ut med information om att man påbörjat tester med att ta betalt för att skicka privata meddelanden till inkorgen för den del mottagare. NBC News skriver om det i en artikel här. När det sker bestäms av algoritmer hos Facebook, t ex när du skickar ett meddelande till någon du inte är vän med. Syftet skall vara att se till att meddelanden som når inkorgen verkligen är relevanta eftersom den som vill något viktigt kommer vara beredd att betala för det medan t ex spammare och andra som man inte vill ha att göra med inte kommer att göra det.
Facebook Övrigt-mapp
Som alternativ kan avsändaren välja att gratis skicka ett meddelande till mottagarens “Övrigt”-mapp. Ett alternativ som inte är ett alternativ eftersom mottagaren inte får någon notifiering om att det finns nya meddelanden i Övrigt-mappen. D v s väljer man att inte betala för att få sitt meddelande till mottagarens Inkorg är risken stor att mottagaren faktiskt aldrig kommer att se meddelandet. Personligen visste jag inte ens om att jag hade en sådan mapp. För att se den måste man klicka på Meddelanden i vänstra menyn på Facebook och sedan, över listan över mottagna meddelanden finns “Inkorg” och i svagt grått “Övrigt”. Genom att klicka på Övrigt kommer man till den mappen.
Tanken är på ett sätt god men jag tror att den från början är dömd att misslyckas av det enkla skälet att det konkurrerar mot vanlig epost som är gratis, som inte kontrolleras av ett enda företag (som sätter spelreglerna) och som har funnits sedan urminnes tider.
SL-buss Scania CN113
1987 jobbade jag ett halvår som bussförare. Sedan dess har jag inte kört buss. Ett par gånger har jag rattat tung lastbil men det var alltså 26 år sedan jag körde en buss. Nyligen gavs det tillfälle för mig att köra buss på nytt och jag ska erkänna att jag var lite fundersam kring hur mycket av kunskaperna som fanns kvar så här 26 år senare.
Hjärnan är en fascinerande mekanism visade det sig. Högersväng i första korsningen – vilket ju är lite tajtare än en vänstersväng – men det var inga som helst problem. Det satt i ryggmärgen hur jag skulle bete mig för att vränga bussen runt hörnet utan att vare sig kliva upp på trottoarkanter eller skörda lyktstolpar.
Visst, jag tog det extra lugnt eftersom jag kände mig lite ringrostig, men så fascinerande att kunskaperna fanns där inne, redo att ta fram. Lite som att cykla – har man en gång lärt det så sitter det där.
Bortsett från det så hade jag nästan glömt bort hur roligt det var att köra buss. Jag fattar inte att jag låtit detta ligga i träda i 26 år. Men, men, det är aldrig försent att ändra på det. Nu ska det definitivt inte dröja 26 år till nästa gång. 🙂
Pendeltåg
Trafikverket har ökat gränsen för definitionen av att ett tåg är försenat från 5 minuter till 15 minuter.
Vilket innebär att statistiken naturligtvis blir bättre utan att verkligheten nödvändigtvis har förändrats.
Samma verk definierar inte heller ett inställt tåg som försenat. Något jag kan förstå ur en statistikers perspektiv men från kundens synvinkel torde ett inställt tåg vara oändligt försenat och det är klart, med den synen skulle statistiken över försenade tåg inte se så bra ut.
Hur var det nu man sa? “Det finns tre sorters lögn: lögn, förbannad lögn och statistik.”
“Fotograf: Skärmdump från Youtube”
Den där fotografen “Skärmdump från Youtube” vars bilder man allt oftare ser publicerade i media, han eller hon måste tjäna bra med pengar på sina bilder. För inte har väl media fått det om bakfoten och nu tror att man kan “citera” en bild eller videosekvens genom att hänvisa till källan?
Text får man citera om man bara lånar en viss del och hänvisar till källan men det gäller aldrig en bild. Oavsett om den beskärs eller källan anges.
I Irak hade man en diktator och misstänkt tillgång till massförstörelsevapen (som man sedan aldrig hittade). Det räckte för att USA skulle invadera med buller och bång för att införa demokrati. Nordkorea. Definitivt diktatur. Hymlar inte med tillgången på massförstörelsevapen och att man faktiskt försöker bygga raketer till dem som ska kunna nå USA. Så varför har inte USA invaderat för länge sedan, tagit Kim Jong-Il i öronen och infört demokrati? Nej visst ja, Nordkorea har ju ingen olja. Tänkte inte på det.
Kommentarer