Mc Chouffe (8%)
Mc Chouffe är La Chouffes mörkare kusin. Smakmässigt känns släktskapet med La Chouffe tydligt. Mc Chouffe är en “cross over” mellan en mörk belgisk dubbel och en scottish ale. Alkoholhalten är på 8% och gillar man La Chouffe är den här intressant som omväxling.
Inköpt för dryga €2 på Carrefour i Rapallo, Italien.
Salsiccia
Kilopriset på italiensk salsicciakorv är inte helt oväntat väsentligt lägre i Italien jämfört med om man köper den färsk hemma i Sverige. Så på resa i Italien med tillgång till eget kök skulle det tillagas salsiccia. Det här receptet är halvt mitt eget, halvt insprirerat av sånt jag hittat på nätet. Nu gillar jag stark mat, så gör man inte det behöver man inte vara fullt så entusisastisk med chilin.
Du behöver (2 personer):
- Ca 300 gr salsicciakorv
- 1 st burk krossade tomater (400 gr)
- 1 st buljongtärning
- 3 st vitlöksklyftor
- 1/2 färsk röd chili
- Olivolja
- Färsk basilika
Serveras med:
- Pasta eller kokt potatis
- En fräsch sallad med olivolja och balsamvinäger
- Ett glas rött italienskt vin (jaja, det är frivilligt, men gott!)
Gör så här:
- Häll de krossade tomaterna i en kastrull
- Smula buljongtärningen fint i de krossade tomaterna
- Låt de krossade tomaterna sjuda i minst 20 minuter, rör om då och då, gärna med ett lock på så att de behåller vätskan
- Finhacka vitlöksklyftorna och chilin
- Häll lite olivolja i en stekpanna och stek salsiccian ca 3-4 minuter per sida tills den fått färg helt
- Skär salsiccian i ca 3-4 cm långa bitar och låt dem ligga kvar i stekpannan
- Häll i vitlöken och chilin i stekpannan och låt steka en stund tillsammans med korven
- Häll tomatsåsen i stekpannan över salsiccian, vitlöken och chilin och låt det hela sjuda några minuter
- Serveras tillsammans med pasta eller potatis, garnera med färsk basilika
Italiensk salsiccia med tomatsås a la Stefano
Bernard Bohemian Ale (8,2%)
Bernard Bohemain Ale är en överjäst öl från familjebryggeriet Bernard a.s. i Tjeckien. Den tydliga smaken av koriander för tankarna till Tripel Karmeliet och La Chouffe. Alkoholhalten ligger på 8,2%. En god öl som det gärna blir fler av.
Inköpt på Carrefour i Rapallo, Italien, för €2.79.
Vi har en Milton Smartline HR24 värmepanna för naturgas. Normalt serviceintervall är 24 månader men under en köldknäpp med bara 12 månader sedan senaste service slog pannan av med felkod 1C blinkande i displayen.
Felkod 1C betyder att för hög rökgastemperatur är uppmätt och är ofta en indikation på att den behöver rengöras (som görs vid normal service). Förra ägaren till huset hade slarvat med servicen så vid senaste servicen var pannan ordentligt igensatt. Möjligen räckte inte en service utan delar måste bytas. Vår servicefirma sa att vi kan prova att återställa pannan genom att hålla inne reset-knappen ett par sekunder tills “rE” visas i displayen och på så sätt få igång den tillfälligt igen.
Detta medförde att pannan gick i 1,5 dygn innan den slog ifrån igen. Reset igen och nu gick den bara en halvtimme innan den slog av. Vår servicefirma (och alla andra firmor vi ringde till) hade fullt upp och kunde tidigast komma om en vecka. Fler än vi som fått problem med värmepannan nu när vintern slagit till på riktigt?
En av firmorna vi ringde till kom dock med ett förslag för att försöka hålla det hela igång tills vi kunde få service på den. Det var att ställa ner radiatortemperaturen på pannan till 60 grader (vredet till höger om displayen). På så sätt kör inte brännaren så hårt och man minskar risken för att den ska slå av. Sagt och gjort, nu har den gått i flera dagar utan avbrott och vi har ändå hyfsat varmt i huset.
Vi kan notera också att sist det gjordes service på pannan så ställde serviceteknikern in radiatortemperaturen på “AUT”, något som kort och gott är noterat i manualen med “Använd inte denna inställning”. Någon förklaring finns inte och en möjlig gissning är att det kan få pannan att slå av med felkod 1C… Vi kommer dock framöver inte att låta den stå på “AUT”.
Jag och min fru använder uteslutande laptops som arbetsverktyg och vi har tillsammans avverkat ett antal maskiner de senaste åren. Förvisso går de minst 8 timmar om dagen 5 dagar i veckan, men vi är båda rädda om dem och de används inte i några särskilt utsatta miljöer. Antingen står de på bordet på hemmakontoret eller så är de med oss på resa på något hotellrum eller likande.
Vi har provat olika märken alltifrån Lenovo och HP till Samsung. Vi har provat lågprismaskiner till dyra “proffsmaskiner” men samtliga har till slut abrupt bara “dött”, inte helt ovanligt med “black screen of death”. Ibland har de gått med olika metoder gått att få igång ett tag, ibland inte.
Det är inte bara irriterande utan kostar också pengar i form av förlorad arbetstid när ens arbetsverktyg bara tvärdör på grund av hårdvarufel. Nu är jag ju tekniker själv men till slut har vi fått kassera maskinen helt enkelt därför att den inte gått att få liv i med en rimlig arbets- och kostnadsinsats.
Är man dessutom på resa så är det bara att uppsöka närmaste datorbutik och köpa en maskin, oftast när man varken har tid eller råd med det egentligen. Är det sämre kvalitet på tekniken nu för tiden kan man fråga sig?
Jag har länge varit av den åsikten att Apples Mac-produkter är av hög teknisk kvalitet, men jag har hållit mig ifrån dem av “religiösa” skäl. Dels är det en hype kring varumärket som jag inte gillar och man verkar betala en del pengar extra just för att det sitter en äppel-logotype på den, dels har Apples inställning till användaren har också avskräckt mig.
Jag minns mycket väl en kontakt med Apples datorer på tidigt 1990-tal. På en arbetsplats där jag jobbade hade vi en Apple-maskin som jag ville komma in fysiskt i för att montera ett tillbehör och för det behövdes en extra lång torx-skruvmejsel. Jag kontaktade en Apple-återförsäljare och bad att få köpa en. Oavsett vad jag sa, så var det arroganta, nästan robot-aktiga svaret “Du har inte i den att göra!”. Men den är ju min! “Du har inte i den att göra!”. Jag bryr mig inte om garantin, jag bryter gärna alla sigill. “Du har inte i den att göra!”. Jag kan ju sänka den i viken utanför om jag vill, den är ju min! “Du har inte i den att göra!”. Då fick jag nog, aldrig en Apple-produkt!
Nåväl, nu är jag trött på hårdvara som går sönder och som jag förlorar arbetstid på, så tro det eller ej. Jag är beredd att konvertera till den mörka sidan och har köpt mig en Apple Macbook Air. Förhoppningsvis blir den någon gång i framtiden utbytt, inte på grund av att den hälsar mig välkommen en morgon med en “black screen of death” utan för att jag den dagen har bestämt mig för att byta maskin p g a jag vill det, inte för att jag måste. Om den håller den kvaliteten får framtiden utvisa. Å andra sidan, håller den tekniskt så lär det inte bli min sista Apple-produkt.
2018-02-01 träder en ny lag i kraft som skärper reglerna kring avändning av mobiltelefoner, kommunikationsradio och liknande utrustning vid körning. I den nya lagen är det uttrycklingen förbjudet att hålla mobiltelefon och liknande i handen. Detta omfattar även handhållen mikrofon till kommunikationsradio. Så här säger lagen – Trafikförordning (1998:1276), 4 kap, 10 e §:
Vid färd på väg med ett motordrivet fordon får föraren ägna sig åt aktiviteter som användning av mobiltelefon och annan kommunikationsutrustning endast om det inte inverkar menligt på förandet av fordonet. Föraren får inte använda denna utrustning på ett sådant sätt att han eller hon håller den i handen. Förordning (2017:1284).
Som yrkesförare ser man så mycket tokigt ute i trafiken så hälften vore nog, så jag ser positivt på att reglerna skärps. Det medför att det blir enklare för Polisen att övervaka och lagföra eftersom de gamla reglerna var rätt så luddiga.
Med lagar är det ju så att det inte går att skriva specifika lagar som passar för varje enskild situation. Hela rättsväsendet skulle bli ohållbart med lagtexter så oöverskådliga att ingen skulle klara av att hantera dem. Därför skrivs lagar generellt och vid behov revideras de. Det innebär att lagar ibland kan få “konstiga” effekter och att man kan tycka att de skjuter bredvid målet. Att tillämpa lagar på verkligeheten är ibland som att försöka få runda klossar att passa i fyrkantiga hål. Det matchar inte helt, men man får göra så gott det går.
För oss som använder kommunikationsradio i arbetet så medför detta också förändringar eftersom vi inte får hålla mikrofonen i handen. Nu kan man tycka att det inte är just hållandet av mikrofonen som är problemet, men som sagt, jag ser gärna att reglerna skärps och medför det att jag inte får prata med mikrofonen i handen så får det bli så.
Nu tror jag egentligen inte att det är just de handhållna mikrofonerna till kommunikationsradio som är den stora faran i trafiken. Till skillnad från en telefon, som måste hållas vid örat för att man ska höra vad motparten säger, så är kommunikationsradion i det avseendet redan halvt handsfree eftersom man hör motparten via högtalare och man kan till och med lägga ifrån sig mikrofonen medan motparten talar. I de bussar jag kör har man inte hunnit installera någon form av handsfree-utrustning, så en lösning är bara använda kommunikationsradion när fordonet står still.
I SL:s fall (som jag kör för) kan detta vara lite praktiskt besvärligt beroende på hur radiosystemet är uppbyggt. När man som förare vill ha kontakt med trafikledningen skickar man ett statusmeddelande via skärmen (buss-pc:n) som anger vad man vill ha hjälp med. På så sätt kan trafikledningen prioritera ärendet så att man får hjälp snabbt när man behöver det medan om det inte är så akut så kan man vänta. I praktiken innebär det, beroende på ärendets art och trafikledningens arbetsbelastning att det kan ta allt mellan 10 sekunder och 30 minuter (eller mer) innan man får svar.
Så lösningen att stå vid vägkanten och vänta på svar fungerar inte praktiskt. Dessutom är det så att om man inte svarar inom en viss tid när trafikledningen sedan anropar så kopplas samtalet ned och man får börja om. D v s, då man får svar från trafikledningen behöver man besvara anropet tämligen omgående och det är inte säkert att man hinner stanna på lämplig plats för det.
Efter 1 februari 2018 är det inte tillåtet att använda handhållen mikrofon till kommunikationsradio. Så här bör man kunna göra utan att bryta mot lagen.
Min lekmannamässiga tolkning av lagen (jag är inte utbildad inom juridik), är att en annan lösning är att helt enkelt låta mikrofonen sitta kvar i hållaren, trycka på sändningsknappen och höja rösten lite extra. På så sätt kan man använda radion utan att man håller mikrofonen i handen och att det därmed bör vara tillåtet medan man kör. Fortfarande gäller att användningen av kommunikationsradion inte får störa körningen i övrigt.
Tänk på att din arbetsgivare kan ha en policy som medför att denna lösning på problemet ändå inte är tillåten på din arbetsplats.
(Vill du använda bilden ovan, kontakta mig. Observera att ovanstående lösning, att låta mikrofonen sitta kvar i hållaren, inte är prövat jurdiskt så jag friskriver mig härmed från allt ansvar.)
Det är inte helt ovanligt att man möter fordon som kör åt fel håll, d v s vänstervarv, i rondellen i Liljeholmen (bilden). Det är dem som kör och ser det kameran ser på bilden och ska svänga vänster mot Marievik som missar att det är en rondell och verkar tro att det är en korsning, så istället för att runda trädet på höger sida tar de direkt till vänster.
Rondell i Liljeholmen
Kanske är förklaringen att ytan till vänster upplevs så bred att man tror det går att köra i båda riktningarna där? Eller är man månne så fokuserad på att man gör något som man inte får, att man har tankarna på helt annat håll? Gatan som leder in till rondellen, där de flesta kommer som kör fel, är nämligen en bussgata där bara bussar och spårvagnar hör hemma.
Dem jag möter som hamnar front mot front med min buss brukar få bråttom att få bilen åt rätt håll i rondellen när det inser att de kör åt galet håll 🙂
Häromdagen när jag stod i kön till Fakta (lokala matbutiken) så tyckte tydligen mannen framför mig i kön, som sannolikt redan hade smakat dagens första “bajer” (eller två), att det var dags att berika omvärlden med sitt vetande:
– Hvornår är det en ko?
Varken killen i kassan eller övriga i den väntade kön hade något bra svar på det.
– Når den er alene, ellers er det køer! (kor)
Dansk vardagshumor i ett nötskal! 🙂
Även om det skulle röra sig om en juridisk gråzon så är busringnings-apparna (“phone jokes” som de benämns på engelska) moraliskt helt förkastliga.
Tycker du att du har alldeles för många vänner eller att dina vänner tycker allt för bra om dig? Då är detta appen för dig. Du blir garanterat av med ett par vänner på nolltid!
Busringingar har nog förekommit så länge telefonen har funnits. Förr i tiden tycker jag nog att de var rätt harmlösa. Någon ringde med förställd röst och det hela var relativt lätt att genomskåda. Irriterande, men rätt harmlöst.
Busringnings-appar
Busringnings-appar
Busringnings-appar tar det hela till en ny nivå. Busringaren kan via en app “beställa” och betala för ett telefonsamtal till den utsatte som blir uppringd med ett inspelat “samtal”. Samtalet är utformat så att det är svårt att inte uppfatta det som ett verkligt samtal när det i själva verket är en inspelad monolog av en främmande person. T ex kan det föreställa en uppretad granne som anonymt skäller ut en för att man stjäl deras wifi och laddar ner filmer.
För att beställaren (busringaren) ska kunna få ta del av sitt “skämt” så spelas samtalet in och levereras som en ljudfil som busringaren kan spela upp och skratta åt tillsammas med sina vänner. Vill man så kan man ju dessutom dela ljudfilen via sociala medier och på så sätt fullständigt häckla och göra sig rolig på den utsattes bekostnad.
Realistiska samtal
Att samtalen uppfattas som realistiska är det inget tvivel om. I Danmark har polisen på senare tid fått telefonsamtal från personer som varit övertygade om att de blivit utsatta för brott efter att ha fått samtal från desssa busringings-appar. Samhällets resurser kan användas till bättre saker än att hantera busringningar.
Jag och min fru blev utsatt för ett sånt här skämt häromkvällen. Problemet för avsändaren är att denne inte är närvarande när samtalet kommer, så denne har ingen aning om ifall det landar vid en olämplig tidpunkt. Det är som att kasta iväg en handgranat i blindo, utan en chans att veta hur den träffar.
I vårt fall kom det första av flera samtal i slutet av middagen och av olika skäl på ett sätt som gjorde det mindre lyckat. Även om vi inom någon halvtimme blev varse om att det var ett skämt så förstörde det en stor del av kvällen för oss.
Practical jokes = socialt accepterad mobbning
Det hela är vad man skulle kunna beteckna som ett “pratical joke”, något som jag personligen inte har mycket till övers för. Om man skämtar med en person “face to face” så kan man snabbt fånga upp om ett skämt inte landar på ett bra sätt och hantera det genom att be om ursäkt eller på annat lämpligt sätt reparera skadan.
Ett practical joke är ett skämt på en annan persons bekostnad och här beträder man ett minfält eftersom det är lätt att den som är utsatt för det inte uppskattar skämtet. Den sociala normen är ju att man ska “tåla” lite skämt så vanligt är att man som utsatt klädsamt skrattar med åt skämtet.
Practical jokes är en mycket svår konst. Om man som utsatt skrattar från hjärtat för att det verkligen är roligt, då är det ett skämt på riktigt. Men i den sekund den som är utsatt för det inte skrattar av hjärtat, så faller det hela till att bara handla om socialt accepterad mobbning anser jag. De som utfört ett practical joke skrattar då åt den som är utsatt och inte med denne.
Som ung så vågade jag inte annat än att skratta med, men som vuxen har jag lärt mig att inte falla för den sociala normen. Mer än en gång har jag fått en knuff på axeln med orden “kom igen nu, det var ju bara ett skämt”. Som vuxen brukar oftast mitt svar då bli “ser det ut som att jag skrattar?”.
Kalla mig tråkig, men jag kommer inte skratta för att det förväntas av mig. Som barn skrattade jag med när någon lade häftstift på min stol i skolan och hela klassen skrattade åt mig. Practical jokes är inget annat än en vuxen-version av det.
I fallet med busringnings-appen så kan alltså vår vän sitta och lyssna på ljudklippet och skratta åt oss. Ljudklippet kan också delas med andra vänner och de kan tillsammans skratta – åt oss, men inte med oss. Vi skrattar nämligen inte.
Hade situationen utspelat sig under rasten på en skolgård, där en grupp elever utsätter andra för “skämt” och sedan skrattar åt dem så hade det kallats mobbning och förhoppningsvis resulterat i samtal med berörda elevers föräldrar från skolans sida.
Juridiskt
Nu är jag inte jurist, så på en rent lekmannamässig nivå så gissar jag att utsätta någon för ovanstående skämt och spela upp ljudfilen för andra för att gemensamt skratta åt skulle kunna landa under förtal eller någon form av ofredande.
Delar man ljudklippet i sociala media så hamnar det i en helt annan division. Här är det nog ingen tvekan om att skämtaren görs sig skyldig till lagbrott.
Som skämtare ska du inte heller förvänta dig något stöd av app-tillverkaren. I villkoren som du godkänner påtar du dig allt juridiskt ansvar så i rättssalen kommer du att vara ensam.
Att använda en lösenordshanterare (password manager) är mycket praktiskt eftersom man har många olika lösenord att hålla reda på. För det är väl ingen som har samma lösenord på olika sajter? 😉 Att ha samma lösenord på alla sajter är förstås ett enkelt sätt att slippa hålla reda på dem men risken är att om en sajt blir hackad så kan de komma åt ens konto på mängder av andra sajter. Så till att börja med är det alltså en bra idé att inte ha samma lösenord överallt.
Man kan låta webbläsaren, eller andra former av lösenordshanterare hantera dina lösenord. Det är praktiskt så slipper man komma ihåg dem och man slipper skriva in dem varje gång. Det finns lösenordshanterare som är rena offlinelösningar där dina lösenord sparas krypterat på din dator och det finns onlinelösningar som sparar dem på en server. Lösenordshanteraren i Chrome synkroniseras med https://passwords.google.com så att man kan ha dem åtkomliga mellan olika enheter.
Men hur säkert är det? Att överlåta sina lösenord till en online-tjänst innebär att du förlitar dig på deras säkerhet. Om online-tjänsten skulle bli hackad så är alla dina lösenord i orätta händer. Om du väljer att spara lösenorden i webbläsaren så är det så att om du lånar ut din dator till någon så kan denne lätt se dina lösenord i klartext. I Chrome går man bara till chrome://settings/passwords och i listan över sajter kan man klicka på ögat för att se dem i klartext. Det är också en bra idé att aktivera Googles tvåstegsverfiering eftersom det annars går att logga in med bara ditt Google-lösenord på https://passwords.google.com och se dem i klartext där.
Att spara lösenord till sajter som är “ofarliga”, d v s skulle kontot kapas är det inte hela världen är väl ok men jag skulle tänka mig för både en och två gånger innan jag sparar lösenord till något viktigt, t ex en webbshop där det går att handla på min räkning. För att slippa spara olika lösenord till olika sajter kan man skapa ett system i hur lösenorden är uppbyggda så att man själv kommer ihåg dem. De allra flesta sajter har idag också en funktion för att återställa ett bortglömt lösenord.
Kommentarer