Rubriken till trots så tycker jag faktiskt om mitt arbete. Eller vore det kanske mer passande i pluralform – arbeten? Jag driver två IT-företag och utöver det så arbetar jag deltid som bussförare. Inte för att jag måste utan för att jag tycker det är kul. Det saknas alltså inte möjligheter för den lille arbetsnarkomanen i mig att få den dagliga fixen. Jag njuter sällan av att bara lägga benen på bordet och “slappa”. Att koppla av för mig handlar oftast om att sysselsätta mig med något som jag tycker är roligt. Inte helt sällan medför detta något som genererar pengar. Är det då plötsligt arbete för att man får betalt? Eller är det nöje för att man tycker det är roligt? Var och en blir salig på sin tro och det här fungerar för mig. Jag är nog lite som en boxer som mår bra av att vara sysselsatt för det mesta.
Nu är det ju så att omväxling förnöjer och utan omväxling kan det gå tristess i det mesta. Därför är det nu dags för lite omväxling i form av semester. Semesterns “projekt” består i att bila ner till Frankrike tillsammans med min fru Jannemieke och hennes son Daniel. Både jag och min fru är egenföretagare så sommarsemestern brukar utsträcka sig till ca två veckor, såsom för många andra egenföretagare. De 5-6 veckors semester som mina lönelyftande vänner ägnar sig åt är för oss ett ganska fjärran koncept. Men det är självvalt och att vara egenföretagare har så många fördelar att det vida kompenserar för de saknade semesterveckorna. Det är en väsentlig skillnad att arbeta för sig själv. Och ska sanningen fram så blir det mer än dessa två veckor sett över året. När vi har möjlighet tar vi en långweekend och reser någonstans.
Igår körde jag mitt sista bussarbetspass före semestern. De sista veckorna har vi för det mesta haft strålande sol och imellanåt temperaturer uppåt 30 grader. Men bara timmen innan jag skulle gå av mitt pass så började det regna och när jag väl slutade så hade himlen fullständigt öppnat sig och regnet vräkte ner, liksom lite för att kasta i ansiktet på mig att det här med semester, det är nog inte riktigt din grej.
Idag är dag 1 på semestern och denna dag bjöd på betydligt bättre väder med sol och runt 20 grader. Nu förstår jag egentligen inte varför jag hänger upp mig så på vädret för jag gillar ju regn. Man faller väl in i de allmänna tongångar när det gäller vädret – regn är något man klagar över och solsken något man gillar. Jag gillar ju faktiskt båda.
Öresundsbron – strax framme i Köpenhamn
Vi ska bila ner till Frankrike så första semesterdagen ägnades inte helt oväntat åt bilkörning. Denna dag körde vi mellan Stockholm och Köpenhamn som blir vårt första stopp. Det är en resa som är ganska rutinmässig för oss eftersom jag bor i Stockholm och Jannemieke bor i Köpenhamn. Vi lämnade Stockholm vid 7.30 på morgonen och det skedde antagligen samtidigt med att någon av färjorna från Finland kom i hamn eftersom vi under hela resan söderut passerat mängder med finskregistrerade bilar.
I Köpenhamn stannar vi två nätter för att dels invänta Daniel som i morgon onsdag kommer från sin semesterresa i Serbien och ansluter till oss, dels har vi en del praktiska göromål här eftersom vi är igång med att köpa en lägenhet i Köpenhamn. Eftersom vi just nu är mellan bostäder i Köpenhamn så övernattar vi hos Daniels far Boris, som själv inte är hemma eftersom han är på semester, men vi har fått låna en nyckel till hans hus. På torsdag kör vi vidare ner genom Tyskland och övernattar i antingen Tyskland eller Frankrike innan vi på fredag kör den sista etappen till vår destination Audressein i de franska Pyréneerna.
Dagens etapp blev 65 mil.
Buss 147 vid Hökmossen
Jag gör inget hellre än stannar för att släppa över er när jag kommer körande med min buss. Men jag måste få en rimlig chans att hinna förstå att du vill gå över gatan. Om du går längs trottoaren med ryggen mot mig (så vi inte har någon ögonkontakt) och du plötsligt vrider 90 grader vänster för att gå över på övergångsstället så finns det inte en chans att hinna stanna på 5-10 meter. Min buss väger mellan 12-25 ton så även med bra reflexer är det en fysisk omöjlighet. Tankeläsning är dessvärre inte heller min starka sida även om jag gör mitt bästa för att försöka läsa ditt rörelsemönster.
Som förare förundras man över fotgängare som gestikulerande pekar på övergångsstället när jag kör förbi er när ni nyss hade ryggen mot mig. Jag kan ju heller inte stanna i förebyggande syfte för varenda fotgängare som går på trottoaren, utan minsta tecken på att vilja korsa vägen, eller hur?
Jag stannar så ofta jag kan och släpper över fotgängare och det gör jag med glädje, men låt mig förstå att ni vill över så ska jag göra mitt bästa för att stanna för er. Krama varandra i trafiken som dom sa i rattmuffen! 🙂
Det låter ju fantastiskt! Vem vill inte kunna arbeta en timme om dagen och kunna leva gott på det? Nyligen sprang jag på en hemsida där man säger sig ha kommit på ett system som utlovade detta.
Min erfarenhet är att om något låter för bra för att vara sant så är det just sällan det – sant alltså. Om nu denne någon kommit på ett sådant system, varför skriver man då om det på en hemsida istället för att själv bara leva gott på det? Om det verkligen fungerar så innebär det att om man sprider systemet, så att fler kommer nyttja det. Det leder det ju bara till att casinot kommer att täppa till den möjligheten. De är ju inte dumma.
Bara dessa faktum gör att man kan misstänka att det faktiskt inte fungerar. Snabba pengar är något alla suktar efter men i vanlig ordning finns det inga snabba genvägar. I så fall hade casinot snabbt blivit en form av Ebberöds bank. Casinon har existerat länge, så att ett enkelt system skulle innebära nästan garanterad vinst kan man glömma. Någon hade kommit på detta för länge sedan annars.
Jag blev dock lite nyfiken så jag har undersökt det hela lite närmare. Systemet man beskriver går ut på att man satsar ett relativt litet belopp på en färg i roulette. Om man förlorar så satsar man dubbelt belopp på samma färg. Detta upprepar man tills man vinner. Då växlar man färg och startar med det lilla beloppet igen.
Exempel: Satsa 10 kr på svart. Kulan hamnar på rött. Total förlust hittills är 10 kr. Man satsar då 20 kr på svart igen. Ackumulerad förlust är nu 10+20 = 30 kr. Återigen hamnar kulan på rött. Man satsar då 40 kr på svart igen. Ackumulerad förlust är nu 10+20+40 = 70 kr. Kulan hamnar nu på svart. Vinst 80 kr. Jämfört med de satsade 70 kr har man gått 10 kr plus. Nu växlar man till rött och satsar 10 kr och dubblar insatsen tills man har vinst.
För att ytterligare stärka sin tes beskriver man den statistiska sannolikheten för att kulan hamnar på samma färg många gånger i rad och det låter ju väldigt lågt när man konstaterar att det är 1 / 16 att kulan hamnar på samma färg fyra gånger i rad. Den som sedan spelar kommer förvånas över hur ofta det faktiskt inträffar.
| Sannolikhet för n förluster i rad | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Förluster i rad |
Insats | Ack förlust | Möjlig vinst | Vinst-ack förlust |
Sannolikhet förlust (ca) |
Statistisk sannolikhet förlust % |
Statistisk sannolikhet vinst % |
| 1 | 10 | 10 | 20 | 10 | 1 / 2 | 51,35% | 48,65% |
| 2 | 20 | 30 | 40 | 10 | 1 / 4 | 26,37% | 73,63% |
| 3 | 40 | 70 | 80 | 10 | 1 / 8 | 13,54% | 86,46% |
| 4 | 80 | 150 | 160 | 10 | 1 / 16 | 6,95% | 93,05% |
| 5 | 160 | 310 | 320 | 10 | 1 / 32 | 3,57% | 96,43% |
| 6 | 320 | 630 | 640 | 10 | 1 / 64 | 1,83% | 98,17% |
| 7 | 640 | 1270 | 1280 | 10 | 1 / 128 | 0,94% | 99,06% |
| 8 | 1280 | 2550 | 2560 | 10 | 1 / 256 | 0,48% | 99,52% |
| 9 | 2560 | 5110 | 5120 | 10 | 1 / 512 | 0,25% | 99,75% |
| 10 | 5120 | 10230 | 10240 | 10 | 1 / 1024 | 0,13% | 99,87% |
| 11 | 10240 | 20470 | 20480 | 10 | 1 / 2048 | 0,07% | 99,93% |
| 12 | 20480 | 40950 | 40960 | 10 | 1 / 4096 | 0,03% | 99,97% |
| 13 | 40960 | 81910 | 81920 | 10 | 1 / 8192 | 0,02% | 99,98% |
| 14 | 81920 | 163830 | 163840 | 10 | 1 / 16384 | 0,01% | 99,99% |
| 15 | 163840 | 327670 | 327680 | 10 | 1 / 32768 | 0,00% | 100,00% |
Som man kan se i tabellen ovan så är vinsten minus ackumulerad förlust alltid 10 kr, oavsett hur många förluster man haft i rad. Även om det är väldigt stora belopp i omlopp så leder de alltså bara till 10 kr i överskott vid varje vinst.
Storleken på ens spelbudget styr hur många förluster i rad man klarar av. Ju större spelbudget man har, desto större chans är det att man klarar av ett antal förluster i rad. T ex, med en spelbudget på 1300 kr så klarar man 7 förluster efter varandra. Den statistiska sannolikheten för det är ca 1 på 128 eller 0,94%. Omvänt kan man då säga att chansen att vinna ligger på 99,06% med detta system och en spelbudget på 1300 kr? Det låter ju helt fantastiskt!? Vad är haken då?
Man ska komma ihåg att det enskilda utfallet om kulan hamnar på satsad färg (rött eller svart) alltid är nära 50% (det hamnar strax under eftersom rouletten har 18 röda, 18 svarta och 1 grönt fält). Detta eftersom sannolikheten för detta utfall inte påverkas av föregående utfall. D v s det är inte mindre sannolikt att kulan hamnar på svart bara för att den hamnade på svart gången innan. De enskilda utfallen är oberoende av varandra. Statistiskt sett är det alltså 99,22% chans till vinst efter 7 förluster i rad. Men detta gäller teoretiskt vid en oändlig mängd utfall. Det enskilda utfallet är fortfarande nära 50%. Man kan därför inte säga att det i praktiken är 99,22% chans till vinst efter den 7:e förlusten, det är fortfarande nära 50%.
Systemet är faktiskt inte något som denne någon nyligen har kommit på. Det är ett system som kallas Martingale-systemet och uppfanns redan på 1800-talet och kan appliceras på alla former av spel där utfallet är närmare 50% och där vinsten är dubbla insatsen. Man kan spela det på roulettens svart eller rött men lika gärna på udda eller jämna nummer. Eller på att singla slant och satsa på krona eller klave. Till skillnad från vad som beskrivs i metoden ovan behöver man inte alls växla färg. Eftersom utfallet är nära 50% för rött/svart kan man lika gärna spela på samma färg hela tiden eller faktiskt helt slumpmässigt växla mellan att spela på svart eller röd, så länge man alltid dubblar sin insats vid förlust.
Även om systemet kan ge vinst oftare än förlust så är det faktiskt inget som hindrar att man som spelare dessvärre spelar bort hela sitt kapital om man har otur, eftersom insatsen måste öka snabbt vid förlust. 10, 20, 40, 80, 160, 320, 640, 1280, 2560, 5120, 10240, 20480, 40960, 81920 o s v. Det kräver också att man har tillgång till en stor spelbudget som man faktiskt också måste vara beredd på att kunna förlora.
Det låter ju ändå som ett lotteri med ganska goda chanser? Problemet är att man inte vet när denna förlust kommer. Har man otur är det redan i första spelomgången… I varje enskilt utfall är risken för förlust alltid dryga 50%.
Men om man slutar när man ligger på plus då? Ja, det är förstås en metod men hur många kommer faktiskt att göra det? Mycket vill ha mer… Och vinsten man har gjort gör ju att ens spelbudget ökar. Borde inte det leda till att chansen att gå vinnande ur detta ökar? Ju större spelbudget man har i förhållande till sin startinsats, desto större chans har man ju att klara en lång rad av förluster.
Förvisso, men jag roade mig att skriva ett datorprogram som simulerar detta system och körde simuleringen med obegränsat antal spins och då slutar den alltid med att man går bankrutt. Förklaringen till det är roulettens gröna fält som är till casinots fördel eftersom den gör spelarens vinstchanser till att hamna strax under 50%. Man riskerar alltså alltid att förlora. Så ett system med garanterad vinst är det inte tal om. Men om man nu ändå ser det som ett lotteri med ganska goda vinstchanser…?
Naturligtvis har ju casinoägarna räknat på det här och säkerligen gjort precis samma simuleringar som jag har gjort. Den enkla åtgärd man har gjort för att sätta käppar i hjulet för detta system är att begränsa maxinsatsen. Om man sätter en begränsning på 200 kr så blir utfallet ett helt annat. När jag sätter in denna begränsning i min simulering så spelar man bort hela sin spelbudget betydligt oftare med detta system, vilket gör att casinot nu blir en mycket lönsam verksamhet.
| Sannolikhet för n förluster i rad, begränsad insats | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Förluster i rad |
Insats | Ack förlust | Möjlig vinst | Vinst-ack förlust |
Sannolikhet förlust (ca) |
Statistisk sannolikhet förlust % |
Statistisk sannolikhet vinst % |
| 1 | 10 | 10 | 20 | 10 | 1 / 2 | 51,35% | 48,65% |
| 2 | 20 | 30 | 40 | 10 | 1 / 4 | 26,37% | 73,63% |
| 3 | 40 | 70 | 80 | 10 | 1 / 8 | 13,54% | 86,46% |
| 4 | 80 | 150 | 160 | 10 | 1 / 16 | 6,95% | 93,05% |
| 5 | 160 | 310 | 320 | 10 | 1 / 32 | 3,57% | 96,43% |
| 6 | 200 | 510 | 400 | -110 | 1 / 64 | 1,83% | 98,17% |
| 7 | 200 | 710 | 400 | -310 | 1 / 128 | 0,94% | 99,06% |
| 8 | 200 | 910 | 400 | -510 | 1 / 256 | 0,48% | 99,52% |
| 9 | 200 | 1110 | 400 | -710 | 1 / 512 | 0,25% | 99,75% |
| 10 | 200 | 1310 | 400 | -910 | 1 / 1024 | 0,13% | 99,87% |
| 11 | 200 | 1510 | 400 | -1110 | 1 / 2048 | 0,07% | 99,93% |
| 12 | 200 | 1710 | 400 | -1310 | 1 / 4096 | 0,03% | 99,97% |
| 13 | 200 | 1910 | 400 | -1510 | 1 / 8192 | 0,02% | 99,98% |
| 14 | 200 | 2110 | 400 | -1710 | 1 / 16384 | 0,01% | 99,99% |
| 15 | 200 | 2310 | 400 | -1910 | 1 / 32768 | 0,00% | 100,00% |
I tabellen kan vi konstatera att vid 6 förluster i rad, något som sker en gång på 64 (ca) statistiskt sett, så har vi nu en total förlust på 110 kr. Med en vinst på 10 kr per vunnen serie så krävs det nu 11 vinster för att täcka den förlusten innan vi kan börja tjäna pengar igen. Samtidigt är det dryga 50% risk att även nästa spin blir en förlust med resultatet att vi då ökat vår förlust till 310 kr, som det krävs 31 vinster för att täcka.
Som jag konstaterade inledningsvis – den gamla devisen om något verkar vara för bra för att vara sant gäller även i detta fall.
Firande av kungens födelsedag på kanalbåt i Utrecht
Såväl det svenska kungahuset som vår befolkning har nog lite att lära av det Nederländska kungahusets firande av konungens födelsedag. När den nederländska konungens födelsedag firas är det fest i hela landet.
Man går man ur huse, klär sig företrädesvis i något orange, deltar sedan i festligheterna på gator och torg över hela landet. Somliga börjar för säkerhets skull redan kvällen före. Det är människor överallt, musikanter som spelar och här och där en scen där man antingen har band som uppträder eller bara spelar musik att dansa till. Till detta arrangeras olika former av marknader.
I Amsterdam var det så tjockt med människor att det knappt gick att ta sig fram, så har man inte lust att trängas fullt så mycket firar man lämpligen i någon annan stad. Bara till Amsterdam reste 270.000 människor på lördagen den 26:e april i samband med festligheterna. Kungafamiljen besökte i år under “Koningsdag”, som dagen kallas, två olika städer och deltog i en rad aktiviteter. Det hela direktsändes naturligtvis i flera tv-kanaler.
Man ur huse, klätt i orange för att fira
Den svenska kungens födelsedag firades i betydligt mer anspråkslös anda. Här kan du ser hur det svenska firandet av kungens födelsedag gick till. Nu har vi förvisso inte en tradition av att fira vårt kungahus i samma utsträckning men nog kunde man väl göra något mer ut av det i Sverige?
Det svenska kungahuset behöver nog all den PR det kan få för att inte dess existens ska äventyras. Samtidigt behöver vi frusna, lite inbunda och melankoliska nordbor en anledning till att släppa loss lite, komma ut, festa och bryta den annars så rigida svenska reservationen.
Norrmännen har ju sin nationaldag, 17:e maj, där hela landet deltar i festligheterna. Men inte heller vår nationaldag, 6:e juni, får ju igång oss svenskar i någon större omfattning. Vår nationaldag har dessvärre mest blivit känd för högerextrema demonstrationer. Ja, en och en och annan vänsterextrem motdemonstration då också förstås.
Det är ju inte utan lite avundsjuka som jag som svensk ser på Nederländerna, deras Koningsdag, Norge och deras 17:e maj. De verkar ju ha väldigt kul!
Påskaftons morgon kl 05.15 i Ekensberg
Jag gillar att köra buss. Hur märkligt det än låter så är det så. Jag kör buss på deltid och det är en skön kontrast till mitt IT-jobb som gör att jag vanligtvis tillbringar mycket av min tid framför datorn. När jag kör buss gör jag något helt annat, använder andra delar av hjärnan. Faktiskt upplever jag det många gånger som avkoppling att få komma iväg och köra buss. Dessutom tycker jag det är roligt att ratta stora fordon.
En annan aspekt som jag gillar är de skiftande arbetstiderna. Det är något som de flesta ser som något negativt men för mig är det omväxling. Ibland jobbar jag på dagen, ibland på natten. Ibland börjar jag kl 4 på morgonen. En annan dag börjar jag kanske vid 21.30 och slutar framåt 5-snåret på morgonen. Ibland är det helg, ibland är det vardag. Jag får se alla dygnets timmar. Dag, natt, kväll, tidig morgon, solnedgång och soluppgång. Att gå till jobbet kl 4 på morgonen när det är tyst, stilla, frisk luft och fåglar som kvittrar är obetalbart.
Samtidigt som jobbet har skiftande arbetstider så finns det en rutin och en punktlighet eftersom man har en tidtabell att följa. Jag ska vara på en viss plats vid en exakt tidpunkt, varken tidigare eller senare. För en som mig, som till vardags nästan styr varenda minut av min tid, själv tar beslut om jag ska göra det ena eller det andra under min arbetsdag, är det en rätt skön kontrast att någon annan har gjort det, ned på minutnivå.
Fruängen kl 03. Nattbuss 192 mot Sergels torg.
Den sociala kontakten i form av mötena med passagerare är också väldigt underhållande. Den positiva feedback man får från en nöjd passagerare värmer och glädjer mig. Att i ögonvrån se någon som springer för att hinna med bussen, köra in till hållplatsen och invänta honom eller henne för att sedan mötas av den glädje det innebar att hinna med bussen är stärkande. Som bussförare får man vara med om det mesta. Jag upphör inte att förvånas, men underhållande det är det. Jag har haft en jättefull panda som passagerare. En annan gång klev det på en ung tjej iklädd enbart raffset.
Jag har väldigt sällan problem med passagerare ombord på min buss. Jag tror det handlar mycket om attityd. Vill man ha bråk saknas inte tillfällen till det. Humor är ett väldigt bra hjälpmedel. Både för att avstyra besvärliga situationer och för att själv förhålla sig och distansera sig till sådant man annars kanske kunde ta personligt. När passagerarna kliver ombord försöker jag alltid hälsa på dem med ett leende. De blir ofta glada och hälsar tillbaka. Samtidigt blir bussresan lite mindre opersonlig. Han som sitter där framme är faktiskt en människa. Dessutom en glad sådan. Visst finns det dem som ska tjafsa om biljett och gärna vill åka gratis, men det får man inte ta personligt.
Att försöka få min omgivning att förstå mig har jag för länge sedan gett upp om. Inte ens min fru verkar helt övertygad när jag säger att jag tycker det är avkopplande att köra buss. Var och en blir ju salig på sin tro och så länge jag tycker det är kul tänker jag fortsätta.
Något som gått förbi CuF är nog att denna uppmaning kan leda till brott mot personuppgiftslagen (PUL), speciellt med tanke på att bilderna kommer att visa personer, som inte gett sitt tillstånd till publicering, och deras politiska åsikt. Det finns särskild en särskild paragraf i PUL som behandlar just politisk åsikt.
Att bilderna inte ska visa enskilda personer har ingen betydelse eftersom det kan räcka med att en enda person på bilden känner sig kränkt av att meningsmotståndare lagt ut en bild på denne på Internet. Här är det ju viktigt att komma ihåg att var och en som lägger ut bilder på Twitter och i andra kanaler på Internet själva ansvarar för sina handlingar och kan ställas till straffansvar.
Att media, tidningar, tv m fl får publicera bilder från demonstrationerna är en helt annan sak eftersom de har utgivningstillstånd och ansvarig utgivare. De får naturligtvis inte publicera bilder hur som helst men spelar under lite andra regler.
Nu har nog AB skruvat storyn lite extra. Tanken var antagligen precis som CuF säger – “en kul grej” – men den var nog inte genomtänkt i dess fulla konsekvens. Att bedriva sin politik genom att fotografera meningsmotståndare och lägga ut på Internet ger dålig smak i munnen så det kan vi gärna hoppa över. I Sverige överlever man normalt att uttrycka sina politiska åsikter men det är inte en självklarhet i alla länder. Därför tycker jag också vi ska vara försiktiga med alla former av trakasserier och förföljelser inom politiken (ja, förvisso även i andra sammanhang).
Läs artikeln i Aftonbladet här – http://www.aftonbladet.se/nyheter/article18799852.ab
Carla’s Conditorie, Utrecht
För ett par år sedan besökte vi Utrecht i Nederländerna. Strax bakom domkyrkan sprang vi på ett kafé med en svensk flagga utanför och på menyn kunde vi bland annat läsa det svenskklingande “tunnbrödsrulle”.
Jag blev naturligtvis nyfiken på hur en tunnbrödsrulle skulle smaka i Utrecht. Tunnbrödsrulle är ju i Sverige mest känt som snabbmat, förvisso inte som direkt dålig sådan men inte heller någon särskild kulinarisk sensation. Dessvärre hade kaféet stängt så vi fick nöja oss med en bild och status om det på Facebook den gången.
Nyligen besökte vi Utrecht på nytt och denna gång såg vi till att besöka Carla’s Conditorie, som kaféet heter, under öppettid. Personalen för dagen talade inte svenska men hade ett klanderfritt svenskt uttal av såväl tunnbrödsrulle som kanelbulle. Jag gissar att det kanske bara är Carla själv som talar svenska.
Tunnbrödsrullen betingade ett lite högre pris än hemma i Sverige – 6.70€. I menyn, som var skriven på holländska, framgick snart att detta inte var tal om den vanliga Sibyllatunnbrödsrullen med korv, mos och gurkmajonnäs. Här kunde man välja bland innehåll såsom kyckling, grillad pumpa och avokado / gorgonzola, grillad pumpa och nötmix / hummus, spenat och nötmix / köttbullar med rödbetssallad / makrill, potatissallad och majonaisse.
Mitt val föll på kyckling, grillad pumpa och avokado. Något som som jag inte ångrade en sekund. Fräscht, nyttigt, annorlunda och framförallt riktigt gott! Kanske inte den tunnbrödsrulle vi är vana vid hemifrån men definitivt den godaste tunnbrödsrulle som jag har ätit och klart värt pengarna. När man besöker Carla’s Conditorie kan man också passa på att prova deras “smushi” som är en variant på det danska smørrebrødet. Jag gissar att smushi är en sammansatt form av smørrebrød-sushi.
Håll i hatten nu alla konspirationsteoretiker. Jag tror att man gör hela den här historien kring MH370 mer komplicerad än den är.
Jag tror inte på att det rör sig om en kapning. Jag ser två huvudsakliga skäl till kapning. 1) För att begära lösensumma eller ställa någon annan form av krav. Om det vore fallet skulle man redan ha hört av kaparna. 2) Att använda planet för någon form av terrorhandling i stil med 11 september. Här tror jag också man skulle vilja utföra handlingen så snart som möjligt efter att man kommit över flygplanet. För varje minut som går så ökar risken att planen går om intet genom att man blir upptäckt eller någon läcker.
Om flygpplanet har blivit nedskjutet i relativ närhet till den kända rutten borde man nog ha hittat något vid det här laget. Det tyder på att det finns längre bort.
Jag tror att rädslan att avslöja sina militära kapaciteter (eller brister på) i området gör att informationen från militärens radarspårningar är bristfälliga och det har tagit tid att få fram dem. Vilket land vill erkänna att de inte har dygnetrunt-bevakning av luftområdet och inte heller kunnat se alla oidentifierade flygrörelser? Radarn har också en begränsat räckvidd så har planet flugit ut över öppet hav kan det bara spåras en bit. Om militären saknar radarspårning så är det kanske en bättre förklaring att flygplanet flugits på 1500 meters höjd under radarn än att erkänna att det faktiskt är så att radarn är såpass teknisk begränsad att man inte kunnat se det?
Det man kunnat se är att planet vänt om och gjort ett antal girar och höjdförändringar. Min gissning är att det vi ser är pilotens försök att återvända till Kuala Lumpur eller en annan alternativ flygplats p g a ett nödläge. När transpondern försvinner och MH370 vänder helt om är de betydligt närmare Malaysias kust än Vietnams. I ett nödläge väljer man att försöka ta sig till närmaste flygplats och dessa bör finnas bakåt och inte framåt med tanke på att man inte ens passerat halva Gulf of Thailand.
Det kan vara ett strukturellt fel som gjort att man tappat kabintrycket eller en mindre brand ombord, t ex en elbrand. Det kan slå ut elektriska system som t ex transponder. Eller så kan besättningen ha brutit elförsörjningen för att få stopp på en elbrand. Samtidigt kan en brand innebära rökutveckling i kabinen med giftiga rökgaser. Gissningsvis har han använt autopiloten för att styra planet om den har fungerat för att piloterna ska kunna fokusera på annat.
Sedan tror jag att de ombord successivt har förlorat medvetandet, t ex p g a syrebrist eller rökutveckling. Det kan förklara det mumlande över radion som andra piloter kunnat uppfatta. När piloterna inte längre är vid medvetande kraschar inte planet omedelbart eftersom det flyger på autopilot. Istället fortsätter det att flyga så länge det finns bränsle och därefter störtar det. Står autopiloten inställd på att flyga i riktning ut över havet så flyger man från de militära radaranläggningarnas räckvidd. Planet var tankat för ca 8 timmars flygning. “Ping”-signalerna som uppfattats av satelliterna upphörde ca 7,5 timme efter start från Kuala Lumpur. Om man flugit på lite lägre flyghöjd än beräknat ökar bränsleförbrukningen och det kan förklara att bränslet tog slut en halvtimme tidigare.
Om man hittar planet tror jag man kommer göra det i havet. Problemet är att havet är väldigt stort och planet i förhållande väldigt litet.
Så höll det på att bli en MP3-lyssnande yngling färre på denna jord. Jag kom körande med min buss i nedförsbacke, våt asfalt, 30 km/h och mörker. Killen promenerar på trottoaren på högersidan med ryggen mot mig. Utan att se sig om släntrar han ut i gatan för att korsa vägen, fortfarande med ryggen mot mig.
Ratten åt vänster och jag ställer mig på bromsen. När jag med låsta däck och nu på diagonalen över vägen, får stopp på mina närmare 12 ton volvobuss (ja, så mycket väger en kortbuss när den är tom), så kliver killen helt sonika upp på trottoaren igen och strosar vidare. Min front hade för länge sedan passerat honom när jag fick stopp, så han klarade sig enbart på att jag också kunde väja, något som inte gått om jag samtidigt hade haft mötande trafik.
Jag kör ikapp honom och slänger upp framdörren och frågar om han är medveten om att jag just höll på att köra över honom. Först nu åker de vita iphone-hörlurarna ur öronen. Han svarar “jag glömde”. Jag hoppas han blev riktigt skiträdd, gick raka vägen hem och bytte kalsonger och aldrig gör om det! Jag är mest glad att jag inte körde på honom.
Att glömma vrida på huvudet när man ska gå över vägen räcker för att vara det sista man gör på den här planeten. Så skört är livet. Kom ihåg det kära ungdomar, med eller utan MP3 i öronen!
Resten av turen blev att köra med spaghettiben men det bjuder jag på så länge inget allvarligare inträffade.
I Sverige är vi bortskämda med att bilister är duktiga på att ge fotgängare företräde. Något som inte är lika självklart i alla länder. Nackdelen är att vi svenskar mer eller mindre förutsätter att bilar, bussar och lastbilar stannar för oss när vi går i trafiken. Men det får ju aldrig innebära att man inte ser sig om.
Ögonkontakt är bra. Det räcker med att föraren blev distraherad ett kort ögonblick för att marginalen som krävs för att hinna stanna är borta. Kanske ringde mobiltelefonen eller så var man i färd med att byta station på sin radio. Ett ögonblick av att fokus inte är på trafiken kan räcka. Och vad spelar det för roll om man som fotgängare hade rätt när man är död?
“Dela” har blivit vår tids lynchmobb – rättsskipning satt i händerna på folkmassan, rättssystemet satt ur spel. Viktigt att tänka på både vad man själv skriver och inte minst tänka sig för en gång extra innan man kastar sig ut i delandet.
Här är ett fall – http://www.aftonbladet.se/
Och vi vet inte ens om de överhuvudtaget hade något problem med sin produkt. Det kan ha rört sig om en enstaka felaktig flaska, en mindre batch eller faktiskt ha någon helt annan orsak än schampot. Så länge det inte gjorts en analys vet vi inte. Att det skulle vara ett generellt fel på produkten är inte sannolikt. Då skulle troligen varenda hundägare som använt det haft samma problem. I det här fallet kan vi faktiskt ha tre förlorare och ingen vinnare i lynchmobbens kölvatten. Och alla som, trots goda intentioner, har delat det har bidragit.
Sociala media kan vara ett fruktansvärt kraftfullt verktyg satt i händerna på var och en av oss och kan uppenbarligen alltför lätt få enorma konsekvenser för alla inblandade parter.
Det rätta hade varit att hundägaren kontaktat tillverkaren så att de hade kunnat reda ut detta. Visar det sig finnas ett fel på produkten kommer alla sunda företagare att blixtsnabbt dra in produkten från hyllorna, både av omtanke om hundägarna men också för sitt eget ryktes skull. Litar man inte på leverantören kan man istället gå till konsumentverket och be om deras hjälp. Att börja med att hänga ut leverantören på sociala media är fel väg att gå. Då får ju leverantören inte ens en chans att göra rätt för sig.
Kommentarer