Spaningar från bussförarstolen
1. En äldre herre kliver på i Farsta och ger mig två Marieanne-karameller “så att du har något att köra på till Anneboda”. Väl framme i Anneboda kommer han fram och ger mig två till som tack för körningen. “Men kom nu ihåg att man ska suga på dem, inte tugga!”. Pensionärer och barn är mina favoritpassagerare!
2. En yngre herre i 30-årsåldern kliver på med rådjursblick och frågar om han får åka med gratis eftersom han tappat sin plånbok. Hela förklaringen glider lite väl snabbt och lätt så jag får känslan av att det inte är första gången han drar den. Nåväl, man kan väl inte neka någon som tappat sin plånbok att åka hem. En timme senare kliver samma kille på med samma historia och vill åka åt andra hållet. Jag säger åt honom att man bara får åka en gång per kväll med mig med tappad plånbok. Marsch pannkaka av och skaffa ett giltigt färdbevis. Tips från coachen – nästa gång du ska dra en vals med bussföraren, lägg på minnet hur han ser ut så att du inte försöker samma trick två gånger med samma förare (inom en timme). Vi är nämligen inte så dumma som vi ser ut.
3. En lätt (!) förfriskad ung herre påkallar uppmärksamheten om att han vill åka med bussen med något som närmast kan beskrivas som en improvisation av en väderkvarn. Jag fattar vinken och stannar vid hållplatsen varpå han med nöd och näppe lyckas träffa dörrhålet men på tredje försöket äntrar han bussen. Vi skrattar båda gott åt det. Medan han försöker fumla fram en SMS-biljett på sin telefon (fingrarna vill inte riktigt det hjärnan vill) så ser han plötsligt filosofisk ut, ser på mig och yttrar “En kväll utan vänner är som en vän utan kväll”. Något säger mig att det lät bättre i hans huvud 🙂
Over and out!
Idag klev det ombord en dansktalande passagerare på bussen med “et lille spørgsmål – og undskyld jeg taler dansk”. Att busschauffören svarade på danska (förvisso med kraftig svensk accent) resulterade inte ens i en höjning av ögonbrynen.
Möjligen tänkte han att det är fullständigt normalt att busschaufförer i Stockholm talar danska? Alternativt att han trodde jag talade svenska och tänkte “for fanden hvor god jeg er blevet til at førstå svensk” 🙂
Säkerhetsbälte i buss
Så här är det inte helt ovanligt att det ser ut när man tar över en buss. Är det inte extra viktigt att använda bälte när man tillbringar hela sin arbetsdag bakom ratten?
Men men – darwinism pågår kanske?
Personligen blir jag alltid smått irriterad när jag får en äldre vagn som saknar säkerhetsbälte. Det borde finnas i alla bussar, helst på alla platser, men definitivt på förarplatsen eftersom det är min arbetsplats 8 timmar om dagen.
Faktum är att bälteslagen gäller i buss om bälten finns monterade – även för passagerare.
Att säkerhetsbälte behövs även i tunga fordon framgår med all önskvärd tydlighet i filmen nedan.
OBS! Mycket starka bilder. Att dessutom backa på motorväg är ju fullständigt galet.
En protest mot den grymma slakten av calderon dolphins på Färöarna sprids just nu via Facebook och andra sociala media. I protesten utpekas Danmark i det närmaste som ansvarig för detta.
Läs protesten här – http://mp.weixin.qq.com/s?__biz=MjM5NDM0NTA2Mg%3D%3D&mid=10100142&idx=7&sn=2338d5d305296bc264ba02c8620c3c69&scene=4#rd
Jag håller med om att det är en helt omotiverad form av slakt som det verkar ske idag. Om det skedde i begränsad omfattning med metoder som gjorde att inte djuren lider så skulle det kunna dras en parallell till vår älgjakt och möjligen då vara en annan sak. Men så länge man långsamt hackar ihjäl djuren med krokar – nej.
Men jag tycker protesten ska riktas mot Färöarna i första hand och inte mot Danmark. Färöarna är en del av det danska kungadömet och är därmed inte självständiga, så långt allt rätt. Men Färöarna är självstyrande med egen flagga, egen valuta, egna lagar, eget parlament och egna val. T ex är Danmark med i EU men det är inte Färöarna. Det Färöiska parlamentet styr i lokala frågor som gäller Färöarna och har gjort så sedan 1948.
Därför kan Danmark inte klampa in och plötsligt börja styra i enskilda lokala frågor. Och att det är en lokal fråga är det ju ingen tvekan om – slakten pågår ju på Färöarna och ingen annanstans. Jag tror nog färöingarna skulle känna en större press från omvärlden att upphöra med slakten och lagstifta mot den om den här protesten spreds med Färöarnas namn och inte med Danmarks. Det utesluter förstås inte att Danmark borde göra vad de kan för att få Färöarna att upphöra med detta men rent politiskt kan de som sagt inte gå in och styra detta i och med att de gett Färöarna självstyre.
Sedan är det naturligtvis pinsamt för Danmark att detta föregår i ett land under det danska konungariket. Men jag tror det är viktigt och effektivare om protesten riktas med dem som kan göra något åt det – nämligen Färöarna. Som den är utformad nu kan det leda till att människor undviker att resa som turist till Danmark i protest medan det vore effektivare om det vore Färöarnas turism som drabbades negativt p g a detta.
Dashcams, en videokamera monterad i bilen som kontinuerligt filmar körningen och kan fungera som bevismaterial i händelse av olycka, är en populär företeelse i vissa länder där försäkringsbedrägerier och korrumperad polis kan göra livet som bilägare rejält besvärligt. Kameran filmar kontinuerligt så mycket som får plats på minneskortet och de äldsta sekvenserna skrivs hela tiden över. Vissa modeller har inbyggd G-sensor som automatisk skrivskyddar videofilerna om G-kraften överskrider ett visst gränsvärde, d v s vid en kollission. Vissa modeller har inbyggd GPS som också registrerar position och hastighet. Frågan som man som svensk ställer sig är – får man använda s k dashcams i Sverige?
Kameraövervakning av allmän plats är generellt inte tillåten men min lekmannamässiga bedömning (jag är inte utbildad jurist) är att detta inte räknas som kameraövervakning så länge man själv finns i bilen. Att fotografera och filma på allmän plats är tillåtet i Sverige och kräver inget särskilt tillstånd. Detta är oavsett om kameran hålls i handen eller monteras på stativ. Man bör kunna se det som att kameran används med bilen som stativ. Därför anser jag att det bör vara tillåtet att använda dashcams i Sverige så länge man själv befinner sig i bilen.
Motion detection / parkeringsläge
En del kameror har s k motion detection eller parkeringsläge med syfte att de ska kunna gå igång och spela in när det sker rörelser utanför bilen för att på så sätt också kunna dokumentera parkeringsskador. Eftersom du själv inte befinner dig i direkt anslutning till kameran så kommer detta sannolikt klassas som kameraövervakning på allmän plats vilket inte är tillåtet. Med andra ord – aktivera inte denna funktion.
Ljudinspelning
Kamerorna spelar normalt in video komplett med ljud. För att inte behöva informera mina passagerare om att deras samtal spelas in så har jag helt enkelt stängt av mikrofonen i min dashcam. Jag vet inte om det är ett lagkrav att informera passagerarna i bilen om det men jag tycker oavsett att det hör till allmänt hyfs att berätta att man spelar in samtal. Därför är det enklare att jag helt enkelt låter bli och jag tror inte ljudet tillför särskilt mycket i ett bevissammanhang.
Publicera bilder och / eller video på Internet
Även om det är tillåtet att både fotografera eller filma på allmän plats så är det inte tillåtet att publicera detta på Internet hur som helst. Du kan göra dig skyldig till bland annat brott mot Personuppgiftslagen (PUL) om personer eller fordon kan identifieras på bilderna eller i videosekvenserna. Dessvärre hittar man idag mängder med klipp på Youtube från dashcams.
Visst finns det folk som kör som idioter men det är rättssystemets (polis och domstolar) sak att ta hand om dessa, inte en lynchmobb av Youtubebesökare. Hela rättssäkerheten sätts ur spel och man ska komma ihåg att en situation kan se helt idiotisk ut tagen ur sitt sammanhang. Vem vet vad som är orsaken till beteendet eller vad som skedde precis före eller efter situationen i klippet?
Sedan är det ju så att alla förare gör misstag ibland (även du!). Förhoppningsvis lärde man sig något av sitt misstag och gör det inte igen. Man kanske blev distraherad eller helt enkelt är ovan förare. Bara för att man har körkort så betyder det ju inte att man kör regelbundet. Det kanske är en ringrostig förare som du har framför dig. De situationerna behöver faktiskt inte hamna på Youtube och tituleras “dagens idiot” eller liknande. Dessa Youtubeklipp gör bara att vi hamnar närmare ett förbud av dashcams eftersom de då används för att hänga ut andra människor – inte för sitt ursprungliga syfte – att fungera som bevismaterial i händelse av en olycka.
Bilden ovan visar ingen speciell situation och är publicerad eftersom det inte går att urskilja personer eller registreringsskyltar, med syftet att visa vilken typ av bild man kan få från en dashcam.
Jag anser att dashcams är bra eftersom de bidrar till att ge klarhet vad som orsakat en olycka. Men använd dem rätt, till vad de är avsedda för och inget annat.
Infrastrukturministern uppmanades ta tåget som alla andra. Därför pendlar hon kollektivt till jobbet den här veckan istället för att köra bil. Första morgonen blev hennes tåg till Stockholm 17 minuter försenat vilket hon blev intervjuad i radion om. Hon avslutar intervjun med ett käckt “Jag håller ut resten av veckan i alla fall!”. För mig låter det lite som ett slag i ansiktet på alla dem som inte har något val annat än att pendla kollektivt varje dag med de förseningar det ibland innebär. Hon får ju liksom inte mina sympatier för att hon var så duktig och inte lät en dag med 17 minuters försening avskräcka henne ifrån att pendla de ytterligare 4 dagarna hon har kvar… 🙂
Betraktelser från förarsätet på en buss
När man kör buss så får man se och höra både det ena och det andra som man ibland skrattar, gråter eller förundras över. Veckans huvudsakliga betraktelser är två.
1) En ung kvinna går längs trottoaren där jag kommer körande. Hon skjuter barnvagnen med ena handen och knappar med den andra på sin iPhone. Något i hennes rörelsemönster gör att jag får på känn att hon kanske är på väg att korsa gatan snart så jag lägger för säkerhets skull foten beredd på bromspedalen. Mycket riktigt. Utan förvarning eller ögonkontakt med mig så vänder hon 90 grader och går ut över övergångsstället. Jag får hejd på närmare 20 ton ledbuss med tre meters marginal. En rätt häftig inbromsning men utan varken skrikande däck eller fallande passagerare i bussen. Kvinnan korsar övergångsstället, fortfarande djupt försjunken i sitt pickande på iPhonen och skjutandes barnvagnen med ena handen – troligen fullständigt omedveten om att både hon och barnet var en hårsmån från att bli överkörda. Även om man har rätten på sin sida så är det ju viktigt att man är observant på trafiken runt omkring sig och inte i blindo förlitar sig på att bussen stannar eftersom “den ska det”. Det gäller oavsett trafikslag – om man nu kör bil, buss, cyklar eller går. Vad spelar det för roll om man hade rätt när man är död? 🙁
Ledbuss, tjänstevikt 17740 kg, totalvikt 24860 kg
2) En trafikant kommer springande när jag ska lämna hållplatsen på avgångstid. Jag hade inte sett henne så jag hade stängt dörren och börjat köra iväg. Men vänlig som jag är så stannar jag och släpper på henne. Hon menar att jag har kört för tidigt eftersom hon anser att om det står i tidtabellen att bussen ska gå 17.49 så ska man kunna kliva ombord på bussen så länge klockan i hennes iPhone-display visar 17.49. Nu är det ju inte riktigt så det fungerar utan avgångstiden är 17.49.00. Men självklart väntar jag normalt in de trafikanter som kommer springande om möjligheten finns. Nåväl, när hon sett ett antal bakändar på bussar trots att displayen i hennes iPhone visar klockslaget för avgångstiden så kanske hon till slut inser att jag har rätt i att avgångstid är 17.49.00 och inte 17.49.59 när det står 17.49 i tidtabellen 🙂
En kille bakom mig försöker planka genom tunnelbanespärren genom att gå riktigt tätt intill mig så att han liksom kan slinka igenom samtidigt som jag passerar spärren – när jag har min SL-uniform på mig. Jag ser vad han försöker göra så jag stannar direkt efter barriären och vänder mig om så att han inte kommer igenom. “Is it ok?” frågar han och liksom undrar varför jag inte låter honom planka. Jag pekar på min SL-uniform och frågar om han är dum i huvudet. Någon måtta på fräckheten får det väl i alla fall vara…?
SL-buss på linje 144 mot Gullmarsplan
Som bussföre så ser jag kollektivtrafiken lite från andra hållet och har väldigt svårt att förstå det här med plankning. Man anser tydligen att kollektivtrafik ska vara gratis. Fint – men så länge vi inte har ett politiskt beslut på det så kostar det pengar och varje gång man plankar så låter man sina medresenärer betala för ens resa. Jag har hört villfarelser som att intäkterna från kolletivtrafiken är någon form av skatt som går till att bekosta andra samhällsfunktioner.
Så här fungerar det. Kollektivtrafikens kostnader ska till 50% täckas av biljettintäkter. Resterande 50% av kostnaderna täcks av skatt. Så det man betalar för sin biljett går raka vägen till att bekosta den buss, tunnelbana, spårvagn eller tåg man sitter på. Faktum är att en plankning kostar SL dubbla biljettkostnaden eftersom den förlorade biljettintäkten också innebär att SL förlorar lika mycket i skattebidrag.
Som bussförare känns plankningen extra konstig. Jag förväntas göra mitt jobb, på alla möjliga tider på dygnet, men du förväntas få åka med gratis? Skulle du göra samma sak på Coop när du handlar din mat? Bara sonika kila förbi kassan utan att betala för din kasse med matvaror?
I juli besökte vi ön Terschelling som ligger på den nederländska nordkusten, i Friesland närmare bestämt. Vill du uppleva en annorlunda del av Nederländerna med vacker, annorlunda natur så är Terschelling definitivt ett resmål att rekommendera.
På väg mellan sandbankarna mot Terschelling
För att nå Terschelling tar man färjan från Harlingen. Det går också bra att ta bilen med på färjan. Enklast är att boka och köpa biljetter på nätet hemifrån så att man är garanterad plats. Överfarten tar ca 2 timmar – något som förvånade oss eftersom avståndet fågelvägen mellan Harlingen och Terschelling är ca 20 km. Förklaringen fick vi under resans gång. På grund av sandbankarna mellan Terschelling och fastlandet kan man inte färdas raka vägen utan är tvungen att göra ett antal girar. Det gör den verkliga resvägen längre samt att man håller relativt låg hastighet. Ombord på färjan finns cafeteria/restaurang och gratis Wifi för att fördriva tiden om man nu tröttnar på utsikten.
Det erbjuds olika former av boende på Terschelling. Vanligt är camping eller att man hyr ett hus, men även hotell och hostel finns. Eftersom Terschelling också är en “party-ö” för unga kan det vara viktigt att göra förarbete så att man väljer rätt campingplats. Vi bodde på ett hostel vilket var utmärkt men stördes ett par nätter av festande ungdomar utanför.
Bästa sättet att se Terschelling är på cykel
Bästa sättet att se Terschelling är från cykel och det finns mängder av möjligheter att hyra cyklar till låga priser (5-6€ om dagen). Öns storlek gör att man når hela ön från ände till ände på cykel (men observera att den östra delen är avlyst naturskyddsområde sommartid). Hela ön har mängder av cykelbanor och faktum är att det faktiskt inte går att ta sig överallt med bil utan det är cykel som gäller.
Vegetationen är låg och typisk för öar på kusten. På många platser växer tranbär vilt. Historien förtäljer att en man en gång fann en tunna ilandfluten och hoppades att den innehöll alkohol. I sin besvikelse över att den bara innehöll tranbär slog han tunnan i spillror och på så sätt fick tranbären fäste på ön och började växa vilt.
På Terschelling har man under lång tid ägnat sig åt att söka och ta hand om vrakgods. Det finns ett vrakmuséum i Formerum som kan vara värt ett besök.
Vandring på Terschelling – Brandaris wandeltocht
Utöver att cykla är vandring ett fint sätt att se ön. Varje tisdag och torsdag arrangeras Brandaris wandeltocht. Det är en 10 km lång vandring som tar ca 2 timmar att genomföra. Vandringarna utmärks genom blåvita träpinnar som slås ner i marken och förläggs till en av tre återkommande start- och slutpunkter men själva vandringen är alltid ny. Det kostar 2€ att delta och man får ett litet blad där kontroller ska stämplas efter vägen. Till detta får man en bok där varje vandring dokumenteras och efter ett antal vandringar får man olika former av utmärkelser, t ex medaljer.
West Terschelling är öns största by och ligger som namnet antyder i västra delen av ön. Här ligger också hamnen där färjan anländer. West Terschelling har butiker och restauranger samt det iögonfallande 55 meter höga fyrtornet som man dessvärre inte har möjlighet att komma upp i.
På öns västsida finns långa sandstränder som uppmanar till bad men se upp om vågorna går alltför höga – man kan sugas ut i havet av underströmmar.
Sammanfattningsvis så är Terschelling inte bara en “party-ö” utan erbjuder fina möjligheter till naturupplevelser, avslappning och motion i form av vandringar och cykelturer.
Kommentarer